Va? Är Du inte med i eceee (ännu)!

Eceee håller på att ladda upp inför 2013 år händelse nämligen sin summerstudy som äger rum den 3-8 juni i Frankrike. Du som varit med tidigare hänger nog på låset och Du som inte varit det kommer att göra det nästa gång (2015) om Du skriv er in dessa datum i din almanacka.

Ni som har personal som arbetar med effektivisering tar helt enkelt med dem och låter dem träffa c:a 400 andra som bara pratar om effektivare energianvändning under 5 dagar eftersom det kostar mindre än vad 2 dagars personalutveckling kostar här hemma. Effektivare är det svårt att bli.

Och Du som går och funderar på att dela med dig av dina erfarenheter. Du sänder in ett förslag (abstract) före den 4 oktober. Om Du vinner panelledarnas gehör får Du sedan presentera det på plats, Du får ovationer, Du blir publicerad och Du får en fjäder i hatten. Vi andra kommer att avundas dig!

Och varför skulle Du (eller ditt företag) bli medlem? Jamen människa! Du får ju rabatt och tillgång till en drös av kunskap via webben som Du garanterat inte hittar någon annanstans !! Måste man berätta allt!?

Företagen och klimatmedvetenheten

I radion berättar just en representant för SJ att 85% av dem som tillfrågats om deras biljettsystem både förstår det och gillar det. Reportern som intervjuade hade just frågat några tiotal personer på centralstationen om deras syn och INGEN vare sig begrep eller gillade systemet. Det hela verkar vara en lysande illustration till hur vi måste vara försiktiga med den information som sköljer över oss. För visst är det så att “som man ropar i skogen får man svar”, eller “man kvittrar med de fåglar man är hos”. Ordspråken är ofta en tillgång av hållbar visdom.

Så vad skall man tro om Carbon Disclosure Project som redovisar ett växande intresse och växande förmåga hos storföretagen och investerarna att ta itu med klimatfrågor. Och att de utvecklat avancerad styrning baserad på ansvarsfördelning, incitament och samverkan (se bild). Man vill gärna tro det men det luktar lite “putsning”, eller är företagen bättre än regeringarna i de länder där de verkar?

image

Fracking dangerous!

Det är ett känt faktum att de flesta av oss läser snabbt genom att bara kolla inledande och avslutande bokstäver i ett ord och sedan förstår sammanhanget. Så Du läste nog rätt i rubriken även om Du läste fel.

Striden om skiffergasen utkämpas just nu i många länder i Europa och i EU-parlamentet. Förståeligt men obegripligt! Förståeligt att länderna (särskilt i öst) vill slippa Rysk gas. Obegripligt att man inte prioriterar de bättre och säkrare lösningarna. I synnerhet inte nu när EU producerat ett antal rapporter som dels visar att skiffergas kan vara lönsamt bara om man har en osannolik tur. Som visar att klimatfördelarna är negativa eller i bästa fall obefintliga. Och som visar att “fracking” vid utvinningen är extremt miljöförstörande.

Sannolikt blir det ingen strid i Sverige, åtminstone inte av samma dignitet som i Polen, men Shell har förhoppningar om exploatering i södra Sverige. I Skåne har motståndarna redan organiserat sig i ett nätverk vars namn är extremt tydligt när det gäller att beskriva motsättningarna.

Stöd till förnybar energi

Det finns två huvudlinjer att ge stöd till förnybar energi, oftast benämnda certifikatsystemet (quota obligation) och inmatningstariffer (feed-in). Var de används i Europa visas i figur 1 nedan. Företrädarna för de olika linjerna har ofta förfäktat sin linje med en frenesi som påminner om religionsstrider.

I Sverige och Norge har man hört att certifikatsystemet är mera marknadsanpassat. Vilket inte är sant. Det är bara frågan om att man använder marknaden på olika sätt. Certifikatsystemet lägger fast en volym och sedan får man se vad priset blir, Inmatningstariffen lägger fast ett pris och så får man se vilka volymer som erbjuds. Se figur 2.

Resultatet har blivit att inmatningstarifferna uppkattas mera av investerare eftersom man låst fast priset i sin kalkyl och därför har man också fått större volymer. Men den viktigare skillnaden är att certifikatsystemet favoriserar billigare etablerad teknik (som ligger högt i disseminationskurvan) och inmatningstarifferna ny utvecklingsbar teknik (som ligger lågt). Se figur 3.

Det borde därför inte heller vara alltför besvärligt att låta de båda systemen samverka så länge man bara gör klart för sig vad man vill. Stödja etablerad teknik eller försöka knuffa fram ny. Båda alternativen kan vara legitima.

image
Figur 1: Från Ecofys studie
————————————————————————-
image
Figur 2
————————————————————————
image
Figur 3: Från IEA:s “Deploying Renewables: Principles for Effective Policies- 2008”

Ludditer i underhuset

Eller “Downtown Lobby del 2”. Ordkriget i den Brittiska regeringen eskalerar och det senaste är att en representant för den mindre koalitionspartnern, Liberalerna, anklagar sina kollegor i majoriteten, Tories, för att låta sig styras av Ludditer i deras bakre led. (Ludditer var de som slog sönder textilmaskiner i England i 1800-talets början eftersom sådana ansågs hota arbetet.) Här applicerar man uttrycket på klimatförnekarna - väl funnet!

Eftersom detta tycks ingå i en intrig med flera medverkande kan det vara av intresse att titta lite på Silobreakers schema över de inblandade. Snart är de lika många som i Downton Abbey!

To be continued.

PS Men vore inte ett liknande meningsutbyte tänkbart i Sverige? Jag kan utan vidare identifiera några motsvarigheter till dem som agerar i Storbritannien.

Nära noll energiministern

På en energikonferens som behandlade frågan om stand-by effekt för många år sedan så var vi många som tyckte att när man slog av sina aparater så skulle de inte dra någon ström alls. En engelsk sociolog, Brenda Boardman, noterade med emfas att “off” betyder “zero”. Hon bemöttes av en fransk fysikprofessor, Jacques Roturier, med orden “Madame, as a physicist I can assure you that zero is never zero”.

Om nu inte noll är noll så hur nära noll är nära-noll, det vill säga den nivå i energianvändning som nya hus skall ha från 2021? Svenska myndigheter tycks mena att nära-noll är detsamma som i dagens byggregler vilket alltså ligger någonstans i intervallet 50-100 kWh/m2 och år. Det skulle nog inte ens den franske professorn ha gått med på.

Energiministern försöker muntra upp oss (eller sig själv) i en artikel inför budgetpropositionen. Där hävdar hon en stor satsning på att kunna skärpa kraven för nya hus. Det är bra! Men det är de befintliga husen som är det stora problemet och om dessa säger hon inget.

Om industrin upprepar hon vad industrin vill säga om sig själv, nämligen att de på grund av sim konkurrensutsättning är duktiga på effektivisering. Något som motbevisas av att de gjorts ännu duktigare med det så kallade PFE-programmet som sockrar deras insatser med en blygsam skattereduktion. Hon nämner PFE men nämner INTE att regeringen har för avsikt att lägga ned det!

Det är alltså inte mycket ministern har att komma med och frasen “nära-noll” känns inte avlägsen. Men det finns en intressant passus i hennes skrivning.

...(Samtidigt) ser vi hur de mest aktiva kommunerna går före och ställer tuffare krav än det nationella regelverket. Det visar att det finns ett engagemang och en vilja hos många berörda att göra verklig skillnad. Genom att få bättre kunskaper om vilka krav som är rimliga att ställa för olika byggnader i olika delar av landet kan vi i framtiden få byggregler som kan göra stor skillnad.

Men är det inte det som en av hennes regeringskollegor (bostadsministern) brukar bekämpa?

 

Skiffergas - som uppskov för en dödsdömd

EU har gjort några omfattande studier när det gäller skiffergasens möjligheter. En handlar om dess ekonomiska betydelse och i en av slutsatserna heter det:

Shale gas does have the potential to extensively impact global gas markets, but only under optimistic assumptions about its production costs and reserves.

I den mån skiffergasen kan användas så är det som ett mellanspel (bridge) på vägen till ett samhälle med förnybar energi säger de. Och all erfarenhet visar att sådana bryggor blir långa och utan slut.

Studien om utsläpp av växthusgaser visar (vilket knappast är överraskande) att skiffergas ger lägre utsläpp än kol men kan ge högre utsläpp än konventionell naturgas.

Den tredje studien handlar om miljöpåverkan vid utvinning av skiffergas och den är väl närmast förödande när den visar den enorma påverkan man har lokalt vid exploateringen.

Lockelsen att försöka utnyttja en lokal resurs och att slippa import av främst rysk gas är stor, särskilt i Polen. Det är förståeligt men inte begripligt om man betänker vilka enorma resurser man har i effektivare energianvändning och förnybar energi.

Som brygga är skiffergasen ungefär som att förlänga plankan på ett piratskepp.

image

De små tingens fjärrkontroll

Kommer nog att vara en app i mobiltefonen. Kreativiteten när det gäller att flytta in intelligens i våra apparater flödar, åtminstone over there. Ett företag, LIFX, vill att LED-lamporna skall kunna köras från en app så att de både tänds, släcks, dimmar, och byter färg om man är på det humöret.

Ett annat som har samma idé när det gäller styrningen är Smarthings som emellertid har en vidare idé om applikation vilket inkluderar att kolla var hunden är just nu! Deras presentationsvideo har en kul varning som säger att man inte behöver titta på de närmaste 30 sekunderna om man inte äger en lödkolv! De riktar sig nämligen också till folk som vill bygga egna prylar.

De här båda företagen hittar man på Kickstarter som är en sorts virtuell inkubator. Även det en kul idé i sig själv.

Ett företag som är lite mera etablerat är Insteon som också arbetar med samma typ av styrning och även där för t.ex. LED.

Smartheten smyger sig på, och vi kommer nog snart att se mera av detta också i svenska applikationer. Det som finns här idag (och som jag hittat) fordrar alltid att man går via en brytarinstallation.

 

Frankrike gör det

De franska energiplanerna har anpassat sig till EUs effektiviseringsdirektiv och man har för avsikt att minska sin energianvändning till 2020 med 20% (se bild nedan).

Dessutom har man förklarat sig villig att starta den kärnkraftavveckling man har på gång lite tidigare samt avvisat ansökningar om att exploatera skiffergas.

Ett omfattande renoveringsprogram skall också dras igång i allmännyttiga bostäder.

Det låter som en bra början men vi kanske måste minnas att också den Brittiska regeringen började med hög svansföring.

image

Downtown Lobby

Den Brittiska serien Downton Abbey tycks ha fått sin efterföljare men nu som reality-serie när det gäller striden om energipolitiken och särskilt skiffergasen som ju prisats av den nye miljöministern. Kommitten för klimatfrågor med sin nye ordförande sågar hela idén och skriver att det både äventyrar Storbritanniens klimatåtaganden och bygger på falska förhoppningar om lågt framtida gaspris.

IEA har kanske i någon mån närt den nye ministerns förhoppningar genom att skriva om gasen som en bro till framtida lösningar men också själv varnat för att brofästena är rangliga.

Sista ordet är med säkerhet inte sagt. Följ därför dramatiken i Downtown Lobby!

To be continued.

Skepticismens anatomi

Naomi Oreskes kartlade för några år sedan klimattvivlarna i sin bok “Merchants of doubt” och visade på samband mellan skepticism på olika områden (klimat, tobaksrökning mm) samt mellan skeptiker och MYCKET inflytelserika ekonomiska intressen.

Nu har Stephan Lewandowsky också dissekerat de mera amatörmässiga skeptikerna som härjar i bloggar och kommentarsfält och som vi inte sällan möter också i vår egen närhet på möten och familjemiddagar. Hans undersökning heter “NASA bluffade om månlandningen så därför är klimathotet en bluff”. Man är skeptisk till många olika saker och blir till sist en sorts “serieskeptiker”. De är också ofta mycket konservativa och avvisar samhällets funktioner i stort.

Han visar också i en nyligen publicerad artikel hur krafter med denna ideologiska bas (kan man kalla den samhällsskeptisk?) då och då lyckas erövra en plattform för sin sak. Sedan förs budskapet vidare av media som delar denna syn. I exemplet Forbes och Fox.

 

En avstickare till Biomassburg på semestern

För något år sedan formligen haglade det med färdplaner (roadmaps) för Europas energiframtid. För att illustrera teserna om en möjlig uthållig energiframtid gjorde en arkitektbyrå en ny Europa-karta, kallad Eneropa, som visade hur man kunde utnyttja de olika regionernas fördelar. Regioner som kallades bland annat Biomassburg, Geothermalia, Solaria, Isles of Wind och Tidal States. Dessa bands sedan samman med starka nät för främst transmission av el.

Kul idé och spännande presentation där en av upphovsmännen säger att “Megalomania is a standard part of our repertoire”. Det tråkiga är att man inte låter hela bygget vila på en stabil grund av det mera lättillgängliga materialet Energoeffectivia. Ett material som finns överallt i hela regionen och är så billigt att det negativa kostnader! Det gör resan till Biomassenburg och de andra platserna billigare och säkrare.

PS För den som undrar är det vi känner som Sverige en del av Norra Hydropien (se här)

Tillväxten (jobben och den nya industrin) finns i grön energi

Sextiotusen nya jobb till 2020. Det är vad Greenpeace fann när man sökte genom ett antal olika branscher på jakt efter deras erfarenheter och prognoser (se diagram nedan). Det är värt att notera att flera av dessa branscher också har markanta exportmöjligheter.

Själva rapporten har också en del där man visar hur Danmark och Tyskland, som har goda erfarenheter båda, lyckats med sina satsningar på grön energi.

image

När EEF för några år sedan samlade företrädare för effektiviseringsföretagen för att titta i kristallkulan, vid Energimyndighetens årliga storträff (det som nu blivit Energiutblick), fann man att branschen sysselsatte c:a 90 000 personer. Så en ökning som den som skisseras, vid en medveten satsning på renoveringar, är mycket sannolik.

What Climate Change Just Might Ruin

Oxfam har gjort ett uttalande om hur det är världens fattiga som kommer att dra det kortaste strået till följd av klimatförändringarna. Torka, översvämningar, felslagna skördar, högre matpriser. Detta har rapporterats i ett stort antal media världen över men knappast på framträdande plats. Förmodligen därför att den verklighet man skriver om är så fjärran från vår industrialiserade värld och ....”jaha och…?  Nu har vi en ekonomisk kris och då kan vi ju inte tänka på sådant. Vi får se sedan”. Så har man ju tänkt bland EUs medlemsländer när man konfronterades med ett förslag att effektivisera energianvändningen.

Men publiceringen av Oxfams utspel i Huffington Post erbjuder en oväntad möjlighet att få fram budskapet på ett språk som även vi förstår. Länka dig dit och rulla sedan ner till bildspelet “What Climate Change Just Might Ruin” på 53 bilder.

Som det hette i en gammal Prog-låt “När röken slår ner på chefens hatt, då får vi en miljödebatt”!

Med förnybar energi som gisslan

Det är ett veritabelt drama som utspelas i Storbritannien. Man har fått en ny miljöminister som, sägs det, är negativ till förnybar energi och positiv till skiffergas. Hans motiv skall vara att man i tider av ekonomiska svårigheter inte har råd att satsa på förnybar energi utan måste satsa på tillväxt (med fossil energi!).

Den nye ordföranden, John Gummer, i den oberoende kommitten för klimatfrågor säger dock att:

‘There can be no growth unless there is green growth

Så det är upplagt för batalj! Men det visar sig vara mer spännande än så. John Gummer är handplockad av premiärministern själv.

Det riktiga skälet till utnämningen av den nye ministern lär vara att han är positiv till en utbyggnad av Londons flygplats Heathrow med en ny bana. Motståndarna är emellertid många, bland dem Boris Jonsson (borgmästare i London och partikamrat till miljöministern), men också Tories “enfant terrible” Zac Goldsmith, kompis med John Gummer, som erbjuder sin plats i parlamentet till Boris.

Det här kan bli lika spännande som vilket Brittisk TV-serie som helst! Synd bara att det måste ske till priset av den gröna tillväxten, eller….? Det beror på vem som vinner.

To be continued.

Vinnare och förlorare i miljötekniken

En artikel från Stanford Social Innovation Review diskuterar varför miljöinnovationer misslyckas och vad man kan göra åt det. Artikeln koncentreras på energiteknik. Rubriken är “Picking Green Tech’s Winners and Losers” och har fyra författare som alla är knutna till Harvard.

De kollar ett antal tekniklösningar mot fyra faktorer: Teknikhöjd, Komplexitet i existerande system(-lösningar), Konkurrens från existerande teknik samt Nytta för kunden (se bild).

Sammanfattningsvis kan man säga att bästa sättet att nå framgång är att adressera ett behov för någon kund(grupp) som saknar alternativ till tekniken ifråga och (naturligtvis) att tekniken löser något som kunden anser vara ett problem! Smarta nät har ett problem här även om det “hypas” i många sammanhang. Men, kort sagt, skall man finna en nischmarknad och det kan innebära omfattande internationellt samarbete bland annat med utvecklingsländer.

Utse vinnare (Picking winners)!!!  angry Man kan höra de förskräckta utropen från kritiker följda av ropen “Teknikneutralitet - generella åtgärder”. Nå om vi nu tittar i Stanfordmatrisen igen så finner vi att för många av de alternativa teknikerna som utgör alternativ till miljöskadlig teknik så är förutsättningarna mycket olika. 

Neutraliteten skall avse företag och “plockandet” avse teknik(områden) där några bland många företag kan finna en lösning som har bra prestanda och kan få konkurrenskraftig ekonomi efter en tid. Annars får vi väl fortsätta att vara “fina i kanten” och låta miljöförstöringen ha sin gång.

image

Greenest government ever (or never?)

Det var stolta från den Brittiske premiärministern att hans regering skulle vara den grönaste någonsin. Han hade själv demonstrerat sitt intresse genom effektivisering och solceller i bostaden, cykla till jobbet och så vidare. Hans koalitionspartner gjorde uttalanden om den gröna ekonomins tillväxtkraft. Men det var då det. För några månader sedan började varningsklockorna ringa.

The case for this being the greenest government ever rests on the coalition’s impressive array of bold, if imperfect, policies. A green investment bank (that can’t borrow), the huge green deal energy efficiency scheme (which risks low take-up), major reform of the energy market (which is too skewed to nuclear power) and the world’s first scheme for low-carbon heating (delayed for homeowners).

Och nu verkar det vara i fritt fall. Den nye miljöministern, Owen Paterson, sägs vara klimatskeptiker, anser att skiffergas är en nationell gåva och har lovat att minska satsningen på förnybar energi.

Vad kommer härnäst? Kan man ta ifrån Nicholas Stern hans nyvunna adelskap?

Vi är nog alla lite Franz

I Sara Lidmans Hjortronlandet vägrar Franz ända tills mot bokens slut att lägga ned pengar på att dra in elektriskt trots dottern Claudettes påstötningar att hon skulle vilja ha ljus så att hon kan läsa. Han tycker att fotogenlampan räcker gott för det läsbehov en människa kan ha. När han slutligen ger efter så beklagar han att han dröjt för det är ju alldeles fantastiskt bra nu när han får se hur det fungerar.

Tanken på Franz smyger sig på när man ser Rapports undersökande journalists bravader i lampbutiken där han konfronterar människor med de råd som ges för hur man skall bete sig om en varm kompaktlysrörslampa går sönder och man får ut kvicksilver i rummet. Till sist säger en dam något om “varför går vi med på detta?” Hon har nämligen försetts med information som hon i brist på referenser/erfarenhet bara kan tolka som att lågenergilampor är farliga. Hon reagerar på tillgänglig information.

I en senare sekvens springer reportern själv iväg som en skrämd hare när man krossar en kall lampa framför honom. Han hade inte själv informationen om att det är gasformig kvicksilver i den varma lampan som är farlig. Och naturligtvis förmedlade han inte den till sina intervjuoffer. Han hade den inte.

Hur hade reporterns intervjuoffer reagerat om han också berättat att:
- Det regnar kvicksilver från koleldningen på kontinenten över Sveriges sjöar och åkrar och att det regnar mindre med lågenergilampor
- Lampor ytterst sällan går sönder och särskilt inte varma lampor
- Att lysrören ovanför diskbänken, som vi vant oss vid sedan decennier, kan innehålla 5 gånger så mycket kvicksilver

Med begränsad kunskap om ny teknik är vi mera benägna att hålla fast vid den gamla (beteendeekonomins “endowment effect”). Vad skulle Franz ha sagt om han först fått veta att elektriska ledningar kan vara dödliga att vidröra och att de kan orsaka brand?

Vi är faktiskt alla lite Franz!

Kollektiv solförmörkelse

There obviously is no such thing as an energy crisis, säger man i en artikel i European Energy Review. Bakgrunden är att när man ser till inflödet av solenergi till jorden så överstiger det alla andra resurser mångfalt (se bild 1. nedan).

Varför tar vi inte in detta i våra bedömningar av energisituationen? Lider vi av kollektiv solförmörkesle? En kommentar till artikeln pekar på det uppenbara att solenergin inte är tillgänglig dygnet runt och att den är “gles” till sin natur.

Ja det har varit ett problem förr, men inte nu och ännu mindre i framtiden. Kostnaderna för solel har nyss gått om kärnkraft och kostnadskurvorna pekar åt olika håll (se bild 2 nedan) enligt en publikation från Worldwatch Institute.

image
BILD 1
———————————————-
image
BILD 2

Rekviem för glödlampan

Glödlampan har gått i graven. Ihågkommen av många och saknad av ... ja man undrar? Glödlampan försvinner därför att det är ett sällsynt ineffektivt sätt att använda energi. Av den man matar in blir högst 10% nyttigt ljus och 90% blir till värme. Inom EU har man i en drygt decennielång process förberett att den skall tas bort under ordnade former och nu har vi nått dit.

EUs alla invånare har emellertid ett stort behov av att få veta vad man skall ha istället. Hurudana är alternativen, var hittar man dem, hur väljer man, vilka konsekvenser får det? En monumental uppgift där media är viktiga förmedlare av information och rådgivare så att omställningen blir så lätt som möjligt.

SVTs Gomorron Sverige gjorde ett superbt jobb i det avseendet. Ett drygt 10 minuter långt inslag där det gavs bakgrund och upplysning (sic!) om hur man skall hitta ersättarna till den gamle trotjänaren. Instruktivt och sakligt.

Samma kanals Rapport på kvällen valde en annan linje. Temat var att myndigheterna mörkar (sic2!) om besparingarna och att det finns större slöseri och miljöproblem än glödlamporna. Lampans förluster är ju värme och när man behöver värma bostäderna så är det ju dessa förluster nyttiga (hur många gånger har ni hört det?). Lamporna sitter i de flesta fall på fel ställe i huset för att värmen skall bli till fullo användbar! De borde sitta på samma ställen som radiatorerna, d.v.s. under fönstret, för att reporterns tes skall hålla! Reportern var oförmögen till och ville inte lyssna på argumenten om vilken värme som är nyttig.

Och i Aktuellt något senare veta att när glödlampan försvinner så kommer vår värld att bli fulare. En iakttagelse som förmedlades av en ljusdesigner som efter visst besvär kunde kvalificera denna synpunkt till att avse billiga lampor. Vi skulle då velat få reda på vad vi borde ha istället men programtiden var förbi.

De båda sista exemplen från Public Service TV var i olika grad ämnade att göra oss tittare indignerade. Våra politiker och myndigheter är okunniga och deras åtgärder innebär att vi blir lurade och får ett tristare liv - var det inte det jag visste?!

Frågan är om jag som tittare på nyhetsprogram betalar min licens för att få kunskap eller bli underhållen/indignerad? Eller är det som ordspråket säger att Morgonstund har guld i mund”. Jag måste vara tidigt upp för att få något nyttigt ur TVn?

image

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

Då och då kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina årliga skrifter. Som senast den här från en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men är det sant? Är det IEA som vilseleder? Så här förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jämför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

Två av de scenarier som presenteras är alltså reflexioner av vad som händer i världen och det som är på väg att hända till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (länder, samarbetsorganisationer mm). Det är bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser måste vi kanske rätta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv