EUs energikommissionär har äntligen kommit till insikt om att energieffektiviseringen behöver en skjuts framåt genom ett bindande mål inom EU.

Det förefaller ganska klart att denna insikt är kopplad inte bara till behovet av åtgärder mot klimatförsämringarna utan i väl så hög grad behovet av åtgärder för att minska beroendet av energiimport, särskilt gas från Ryssland.

Nu kommer det ändå inte att övertyga alla och det finns i Storbritannien fortfarande en grundmurad tro på att man med bara ett mål kan lösa klimatproblemen.

En tro som analytsikt sett förutsätter att alla beslut är fullständigt ekonomiskt rationella och fattas av människor som har och kan hantera all nödvändig information. I den mån sådana människor finns så måste det vara i England samt på Konjunkturinstituteti Sverige. Men vi andra kan behöva en liten knuff. 

Vetandets Värld i radion granskar i en serie turerna kring Andreas Rossis påstådda kalla fusion som snurrade runt i medierna för några år sedan. I den karusellen förekom bland annat Kungliga Vetenskapsakademin, KVA, och en journalist på Ny Teknik.

Det är naturligtvis lättare att vara efterklok och man kan inte förebrå människor att ha förhoppningar och drömmar men den här historien har väl “luktat fisk” från början!? Det är annars väl använd tid att lyssna på programmet i helgen eftersom det bland annat är “folknykterhetens dag”. Då kan man lättare undvika berusningen som kall fusion utlovar.

Och vi som inte låter oss berusas av kall fusion kan istället bli höga på effektivisering och förnybart. Det funkar i alla fall!

I Stockholm har man sedan årtionden två klassiker när det gäller det offentliga rummets utformning. Den ena är Slussen och den andra är glasobelisken på Sergels Torg. Båda debatteras flitigt.

Ett allvarligare problem för landet men som inte debatteras alls är vad vi skall göra med kärnkraftavfallet. Vi vet alla att det skall hållas avskilt i några hundratusen år men ingen av oss har fantasi nog att föreställa oss vad detta innebär. Vi fascineras av olika upptäckter som sträcker sig bakåt i tiden med några hundra eller några tusen år men saknar förmåga att på något sätt förstå 100 000 år trots att vi fattar beslut om att kunna hantera vårt avfall i ett sådant perspektiv.

Ännu mindre debatterat är att vi sitter på mellanlager av utbränt kärnbränsle och som med sin utformning kan komma att innebära allvarliga risker redan i vår livstid. Tidningen Barometerna hade den 14 maj ett tänkvärt inlägg , som återgivits av SERO, om dessa förhållanden - och ett konstruktivt förslag för hur vi skulle både öka medvetandet och skynda på beslutsprocesserna.

Förvaring i särskilda cylindrar varav någon ställs på Sergels Torg skulle påminna både oss och våra beslutsfattare om allvaret i situationen. Genialiskt och skulle samtidigt lösa ett av Stockholm gamla problem!

PS För undvikande av missförstånd. Observera att inlägget handlar om allvarliga saker men har en satirisk touch!

eceee har låtit göra en studie av problematiken med att sätta mål för klimatpolitiken och särskilt hur man skulle hantera mål för energieffektvisering. Det är vare sig enklet eller själklart hur man gör i praktiken - men både förmånligt och nödvändigt. Det påminner om lite om barndomens diskussioner på fotbollsplanen: “Skall vi lira ettmåls eller riktig match?”

Några av de förhållanden som studien nämner och som talar för att ha flera mål, varav ett avser effektviserings och skall vara bindande, är:

•a lower energy demand means a lower pressure on the energy system, hence higher flexibility
•energy efficiency improvements can be achieved in all sectors (various strategies possible)
•the high uncertainties about the carbon price would not create the conditions for a clear level playing field or stable investment environment
•with a single GHG target, options on the supply-side would be preferred to options on the demand-side, because they are easier to implement, despite being more costly overall and less beneficial to the whole society

De enda som inte vill ha riktig match är väl snart konjunkturinstitutet och deras kompisar i regeringskansliet. 

Energisäkerhet har plötsligt blivit viktigt igen när EU och dess institutioner vändas kring frågorna kring Ukraina och den ryska gasen. Och efter att ha vimsat omkring ett tag har till och med energikommissionären Oettinger tagit ordet i sin mun; Effektivisering.

As there is no miracle solution for increasing energy security, we have to address the issue from different angles. We need to diversify our supplier countries, especially in the field of gas. ...... In addition, we need to intensify our efforts in the area of energy efficiency.

En illustration till hur beroende vi blivit får man av att beräkna hur lång tid av året Europa klarar sig på sina egna resurser och det är et datum som flyttas bakåt hela tiden. För närvarande klarar vi oss till mitten av juni vilket är en månad kortare än för 20 år sedan. EuroAce har beräknat att med ett mål på 40% effektvisering som föreslagits i diskussionerna kring klimatpolitiken så skull vi klara oss till slutet av oktober.

Och kanske är det diskussionerna kring energisäkerheten som gör att insikten om effektviseringens betydelse ökat. Ett obekräftat rykte säger att Tyskland nu är berett att stödja ett upplägg med tre mål (utsläpp av växthusgaser, förnybar energi och effektivisering) och att effektviseringsmålet skall vara bindande.

Svaret är som bekant att man tar en bit i taget och det är också rekommendationen när ACEEE har tittat närmare på hur man skall realisera potentialen för effektivisering i lokaler genom ”helhetslösningar”.

Rapporten har tittat närmare på de mjukvarustöd som erbjuds till marknaden för att göra ”fjärranalyser” av anläggningarna och efterföljande stöd till genomförande. Deras bedömning verkar försiktig och inte oreserverat entusiastisk:

We found a variety of strategies that programs have adopted to improve the market penetration and effectiveness of comprehensive retrofits. To begin with, quite a few administrators now have segment-specific programs. Facilities such as restaurants, schools, nursing homes, and warehouses have similar energy-use characteristics within their own type and can be good targets for comprehensive retrofits.
On the other hand, each comprehensive retrofit project is unique and requires a sophisticated approach to simplify the relationship with the customer through modeling, measure selection, financing, and implementation. Programs that provide streamlined, end-to-end support tend have more satisfied customers.

Många företag i olika branscher erbjuder förslag baserat på vad de vill framhålla är analyser av “big data”

ACEEE avslutar sin granskning med:

Finally, we underscore the need to align program benefits with the business mission of the prospect. Efficiency retrofits provide non-energy benefits such as health, safety, comfort, and productivity improvements in conjunction with energy savings. Helping customers achieve their primary business or institutional mission through efficiency is more effective than trying to sell the benefits of efficiency on their own.

Man skulle kunna säga att det är viktigt att inse att elefanten är större än man tror men smakligare.

En sådan har presentertas i Danmark med 21 konkreta förslag som tillsammans avser att befintliga Danska byggnader skall använda 35% mindre energi 2050. (De finns i kortform på en sida för den som tycker att Danska språket är besvärligt). Det hela skall resultera i ett 100% förnybart Danmark 2050 vad avser byggnaderna (se bild och notera att förnybar energi är VE på Danska).

I Sveriges förslag till strategi vill man koncentera sig på allmän information. I det Danska förslaget har man också informationsinsatser men de fokuserar på genomförande och exempel så att människor får vägledning och inte bara underlag.

Också i USA har man presenterat förlag till åtgärder för ökad effektvisering och för att bygga ut mera anläggningar med solceller: Actions to Advance Solar Deployment and Energy Efficiency. Detta sker genom en så kallad “executive Order” från presidenten med syftet att:

•Build a skilled solar workforce;
•Provide innovative financing for deploying solar;
•Drive investment in energy upgrades to federal buildings;
•Improve appliance efficiency; and
•Strengthen building codes.

The White House projects that these energy saving actions will result in more than $26 billion in savings by government, consumers and businesses, while also creating new jobs and reducing carbon pollution by 380 million metric tons.

I USA har opinionens intresse och mottaglighet grundlagts genom några rapporter, till exempel från CERES som i huvudsak är ett nätverk av investerare och som ligger bakom den anslående kampanjen “a Clean trillion” med en exposé i sin årsrapport med titeln “The future is now”. Det är lättläst och ger en bra bild av vad klimatfrågan gäller.

Ett betydligt tyngre, längre och tjockare dokument är det amerikanka “National Climate Assessment” som presenterades dagen innan. Där är detaljerna flera men slående och berör problem man sett nyligen i USA i form av översvämningar, skogsbränder och tornados. För den intresserade räcker det dock att ladda ned “highlights”. För även när det gäller antalet megabytes tycks man vilja vara “biggest in the World”.
.

Sverker Sörlin skriver i en artikel i Formas Tidskrift Extrakt om hur olika sifferexerciser kan skymma sikten och hålla tillbaka den som funderar på hur ett uthålligare samhälle skall kunna förverkligas. Främst är det naturligtvis de (förment) ekonomiska kalkyler som skall “sätta pris på miljön” men även andra som syftar till att lägga fast hur långt man kan driva tillväxten innan större skador tar över.

Naturligtvis sårar han en hel del känsliga sinnen vilket framgår av ett antal kommentarer till texten. De rationella valen fordrar ju siffror som kan beskriva graden av rationalitet, eller hur? Företrädare för “Rational Choice”-skolan som t.ex. den nyligen bortgångne Gary Becker, menar ju att all våra val styrs av ekonomiska kalkyler. Det gäller val av partner i livet, kriminalitet och mycket mera. Vi gör ju bara det som är lönsamt för oss! Nu har många kritiker visat att detta inte håller men myten om den ekonomiskt rationella människan är bekväm ... och spridd även till oväntade mottagare.

Nu är dock dessa modeller bara modeller och inte verklighet. Det borde därför inte vara svårare än till exempel det här med ljuset. Är ljuset en vågrörelse eller är det partiklar? Eller varken/eller - eller både/och? Det brukar vi klara genom att välja modell för beskrivning beroende på situationen. Vi borde kunna göra samma sak när det gäller miljö och ekonomi. Peter Söderbaum har skrivit om behovet av en analys som är mera facetterad och som borde passa ganska bra med Sörlins funderingar kring siffrornas tvångströjor.

PS Beckers modell för de kalkyler vi antas göra när vi överväger om vi skall begå kriminella handlingar eller inte behandlas på ett mycket roande sätt av Dan Ariely i hans bok “The (honest) truth about dishonesty” där han noterar att oärligheten skulle vara mycket mera omfattande om vi vore perfekt rationella och handlade enbart i egenintresse.

“According to Becker’s logic, if we’re short on cash and happen to drive by a convenience store, we quickly estimate how much money is in the register, consider the likelihood that we might get caught, and imagine what punishment might be in store for us if we are caught (obviously deducting possible time off for good behavior). On the basis of this cost-benefit calculation, we then decide whether it is worth it to rob the place or not. The essence of Becker’s theory is that decisions about honesty, like most other decisions, are based on a cost-benefit analysis.”

Om ekonomi bara vore en fråga om att räkna ut hur det blir i framtiden bara man sätter rätt priser så är vi rikt begåvade i Sverige. Vi har Konjunkturinstitutet som räknat ut vilka hisnande bensinskatter som behövs. Vi har ESO, Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi, som vet att berätta att om man upphandlar mera “grönt” så blir det i själva verket mindre! De kan visa med stor övertygelse att vår framtid är huggen i sten - vi kommer inte undan! Om vi försöker så blir det antingen oerhört dyrt eller vi blir besvikna och inser att vi skulle litat på deras förutsägelser.

Men till alla lycka finns det andra ekonomer även om det är glest mellan dem i våra trakter och framföralt saknas de i de institutioner som samhället använder. Vi kan dock hoppas på återväxten när nu både Lunds Kritiska Ekonomer och Handels Students for Sustainability undertecknat ett upprop för pluralism i utbildningen inom ämnet.

De skriver så här:

It is not only the world economy that is in crisis. The teaching of economics is in crisis too, and this crisis has consequences far beyond the university walls. What is taught shapes the minds of the next generation of policymakers, and therefore shapes the societies we live in.

Man väntar sig dock konvulsioner i lärarrummet (se bild nedan).

Uppropet förefaller vara inspirerat av det nätverk som en gång kallades Post-Autistic Economists vars publikation bytt namn till Real-World Economics och som härbärgeras av World Economics Association, WEA. Sedan finns också New Economics Foundation, NEF, för den som vill se andra perspektiv på ekonomin än det rent matematiska.

Energiministern vill klargöra att man inte behöver vare sig F-skattesedel eller betala moms om man gör sin el själv hemma och säljer det som blir över. Dock tycks det finnas en viss osäkerhet och vi har att lita på “regeringens bedömning”:

Regeringens bedömning är alltså att flertalet mikroproducenter inte kommer att bli skyldiga att redovisa moms framöver. Ytterst är det dock Skattemyndigheten som har ansvar för tillämpningen av lagstiftningen, och hur deras tillämpning exakt kommer se ut kan vi se när de prövar de nya reglerna i skarpt läge.

Och även om det inte blir så svårt som befarat så inte blir det så lätt heller. Hade det inte varit enklare att nettodebitera så att folk dessutom hade kunna se direkt vad som hände och hur de genom minskad egen användning kunde öka sin egen leverans? Då hade man haft “raka rör” mellan mätaren och plånboken

Några av de första reaktionerna till de ryska propåerna om gasen till Ukraina var, om vi skall vara snälla, rena ryggmärgsreflexer. Man ropade på skiffergas och kärnkraft trots att det är ganska uppenbart att den logiska lösningen är effektivare energianvändning och förnybar energi.

Nu hör 35 städer från Ukraina (över hela landet!) av sig i ett brev och talar om att det är just det de vill ha! Hjälp att bli oberoende och inte att bli motade in i ett annat sorts beroende. Så här skriver Volodymyr Harazd som är ordförande i The Association of Energy Efficient Cities of Ukraine (EECU):

“I appeal to you with a request to share this [energy efficiency] know-how with Ukrainian municipalities, by urgently launching an intensive twinning programme to provide our municipalities with the professional skills and resources required to address the massive [energy] crisis, ”

Klart vi ställer upp!?!

Det hävdade näringsministern ett par gånger under partiledardebatten i riksdagen i onsdags. Och bara någon timme senare tillkännagavs att en känd kärnkratsförespråkare blir ny chef för Vattenfall. Som ordförande i Basindustrin elektricitetsaktiebolag, BasEl, har han drivit frågan om att bygga ny kärnkraft i Sverige och har nu kanske fått plattformen för at förverkliga sina önskningar?

För Vattenfalls engagemang som omställningledare kan betvivlas. I en C-uppsats, Ett ytligt Vattenfall, vid Uppsala universitet sägs att:

....Vattenfalls miljömässiga ansvar under tiden som affärsverk endast uppkommit som en bieffekt av statens krav på Vattenfall. Som bolag är det dock viktigt för Vattenfall att påvisa sitt miljömässiga ansvarstagande utåt sett för att behålla sin position på den europeiska energimarknaden.

Nu när det är uppenbart för alla att det miljömässiga ansvarstagandet är kraftigt solkat så är det kanske dags att ta steget fullt ut som o-omställningsledande?

“Vårt största miljöproblem är inte den globala uppvärmningen”. Vem skriver så? - och fortsätter:

De orimligt höga kostnader för nuvarande åtgärder som IPCC rapporterar gäller alltså bara under bästa tänkbara förutsättningar. Utan uppfyllelse av dessa otroligt optimistiska antaganden kommer kostnaderna ytterligare att rusa i höjden.

Ja det kan nog bara vara en nämligen Björn Lomborg i Svenska Dagbladet. Hans recept ifråga om klimatet är:

På lång sikt behöver vi utveckla billigare och effektivare förnybara energikällor. Vi kan åstadkomma detta genom att investera betydligt mer resurser i forskning för att ta fram nästa generation grön energi. Om vi till slut kan göra grön teknik billigare än fossila bränslen kommer alla att byta.

De “orimligt höga kostnaderna” är av storlekordningen drygt 200 kronor (högst) per år för varje svensk. Vi landar på denna kostnad därför att den erforderliga gröna tekniken redan är framforskad och tillgänglig.

Frågan är om Lomborg läser de rapporter han recenserar. Och en större fråga är kanske varför en stor dagstidning fortsätter att publicera hans tyckanden. Han må tycka vad han vill men inte förvanska fakta. Skriver han det som den stora dagstidningen inte själv törs?

Tony Long på WWF efterlyser en positiv berättelse från kandidater och kampanjmakare, “the EU needs a new narrative of hope and change”. Han vill se det som motvikt till de negativa strömningarna, “Euroscepticism is grabbing the headlines in the lead up to the current Parliamentary elections”.

Miljö-, klimat- och energifrågor borde vara de uppenbara områdena för en sådan positiv bild eftersom det är i samklang med den allmänna opinionen. I en undersökning gjord för några år sedan ansåg 2/3 av EU-medborgarna att beslut i dessa frågor borde ske gemensamt snarare än nationellt.

WWF lyfter fram att en kraftfull satsning på klimat och energi skulle skapa 5 millioner nya jobb enligt EUs egna beräkningar. Se där - ett positivt politiskt budskap som heter duga!

Förslag till slogan: Rakare linje i Bryssel-rättningen - ger ökat fart på syssel-sättningen

Om man vill att folk skall ändra beteende bör man göra det möjligt och enkelt. Det är den bärande tanken inom beteendeekonomin där man utvecklar metoder att ge folk en “knuff” (på engelska: nudge) så att det blir lättare. Och det är tanken bakom IEAs rekommendationer när det gäller att energieffektivisera.

Det samma borde ha gällt för de egna solcellerna i trädgården eller på taket och länge såg det ut som om man skulle kunna kvitta sina egenproducerade kilowattimmar mot de köpta. Men sedan hände något. Om det var byråkratisk nit eller politisk ovilja skall vara osagt men svårt har det blivit! Nu har det blivit ett sammelsurium av skatteregler och som grädde på moset skall man ha F-skattesedel för att få leverera sitt överskott och får reveny av det.

I den här soppan har man bland annat skyllt på EUs momsregler och man börjar nästa misstänka att detta ständiga prat om EUs regler inte har någon reell täckning utan oftare och snarare är ett sätt att skyla över sina egna byråkratiska ambitioner.

I veckan skall en amerikansk skugg-rapport till den som publicerades av klimatpanelen nyligen bli offentlig. Då skall Climate Change (CC) och dess verkan i USA samt landets åtgärder för att motverka den avslöjas.

Det amerikanska språket innehåller en del ord som antingen inte uttalas därför att de är genuint olämpliga och några andra som hyschas ned därför att de upplevs som känsliga för vissa grupper. Det skall bli spännande att se om det politiska etablissemanget törs säga CC rakt ut? 

Klimatpanelen lyckades väl med att förklara att klimatförsämringen kan stoppas, att det är billigt att göra det och visa att energieffektivisering är hörnstenen bland åtgärderna. Men de missade HUR effektiviseringen skall komma på plats.

De redovisar i sin “Technical Summary” i tabell TS.8 de policy-instrument som behövs. I allt väsentligt är det ett potpurri på de traditionella ekonomiska incitamenten (bidrag och skatter) med lite inslag av Vita Certifikat, Standarder, rådgivning och märkning. Bra, men otillräckligt för att locka fram den dolda potentialen i befintliga anläggningar och som t.ex. IEA WEO 2012 talar om i sin lista över åtgärder.

Problemet är att en stor del av potentialen som behöver “befrias” finns hemma hos oss vanliga dödliga som skall fatta besluten om hur vi skall skapa vårt alldeles egna paket av en rad olika möjliga effektiviseringslösningar som erbjuds. Men vi saknar kompetens att göra det även efter omfattande information och råd. Marknaden för effektvisering måste utvecklas så att den erbjuder bättre “paket” till oss stackare. Vi behöver precis som i livsmedelsbutikerna fä möjlighet att välja en komponerad matkasse levererad hem till dörren.

IPCC trevar runt problemet utan att riktigt hitta det. Det syns bäst i deras kapitel tre och avsnittet om “Behavioural economics and Culture”. Där tassar man runt frågan men törs inte släppa förhoppningen att marknaden befolkas av individer som styrs av priser och som har fullständig kunskap om alla alternativ och konsekvenser.

The literature suggesting that available opportunities may have negative cost often points to institutional, political, or social barriers as the cause. But other literature suggests economic explanations. In addition, however, evidence indicates that the extent of such negative cost opportunities can be overstated, particularly in purely engineering studies.

Till detta vill man tillägga att tron på den perfekte kunden (homo economicus) nog också är “overstated”.