Stridslarmet börjar redan anas

Onsdagen den 30 november börjar de första skärmytslingarna om EUs så kallad vinterpaket om energi. Redan börjar vi höra vapengnisslet. Det känns som en av Peter Englunds skildringar av forna dagars stridshandlingar. Procentsiffrorna kommer att vina runt öronen och i värsta fall blir det som i Englunds redogörelser att vi snart inte kan skilja vän från fiende i krutröken.

Hela paketet lär vara på 1300 sidor så det finns mycket att tvista om. Kan vi hoppas att huvudlinjen inte drabbas av något sammanbrott:

The Commission has repeatedly promised to put “energy efficiency first” in its Energy Union plan.

smile

Målet är bara början

Så har de då kommit överens i energikommissionen om att vi skall satsa på effektivare energianvändning. Målet sätts till 50% intensitetsförbättring till 2030 och med 2005 som startår. I förhållande till det gamla målet är det ett klart uttryck för en vilja som dessutom delas över blockgränsen i riksdagen och det är bra. Femtio procent låter mycket, men är det något att skriva hem om?

Låt oss titta på statistiken mellan 1993 och 2012 (se figur nedan). Under den perioden ökade BNP, energianvändningen låg ganska stilla och intensiteten förbättrades. Drar man ut trenden från denna period till att vara 25 år så blir intensitetsförbättringen - just 50%. OJ!! ohh

Så målet är kanske inte så revolutionerande även om ni säkert kommer att höra några hävda att det kommer att innebära den svenska industrins snara undergång. Det verkar snarare bädda för status quo.

Däremot kanske man kan tänka sig att den framtida näringsutvecklingen kommer att präglas av den teknik som ligger fjärde industriella revolutionens spår   och kommer att vara mindre energikrävande. Liksom att intresset för cirkulär ekonomi och delningsekonomi ökar och därmed att det satta målet går att kombinera med en faktisk minskning i energianvändningen. Energiministern har ju sagt:

“Jag tror personligen att den snabba tekniska utvecklingen med smarta nät, smartare och mer effektiva apparater eller maskiner i industrin, bilar som kan kommunicera bättre med varandra. Det ger helt nya möjligheter till effektivisering”

Dessutom kan man anta (och hoppas på) att när man i regeringens pressmeddelande skriver:

Ett lyckat arbete med energieffektivisering stärker Sveriges konkurrenskraft, minskar miljöpåverkan och skapar många nyttor i samhället.

så innebär det att de inser att den stora potential som finns för effektvisering innebär en chans för Sveriges näringsliv och att man systematiskt går in för att öka acceptansen för effektvisering. Som EEF säger “Mål är till för att överträffas”.

image

Energi och vatten hänger ihop (ett mindre känt samband)

IEAs World Energy Outlook (WEO 2016) har ett speciellt kapitel om hur sambandet mellan energi och vatten ser ut. I båda riktningarna - vissa typer av energiomvandling behöver vatten och vattenanvändningen fordrar energi. I observationerna (highlights) skriver man:

Switching to a lower carbon pathway could, if not properly managed, exacerbate water stress or be limited by it. While withdrawals in the 450 Scenario are 12% lower in 2040 compared with the New Policies Scenario, consumption is 2% higher due to more biofuels production and the deployment of concentrating solar power, carbon capture and storage and nuclear power – each of which can be water intensive.

Man skiljer på vattenbehov (avledning - withdrawal) och vattenkonsumtion. Många (men inte alla) metoder för förnybar energi är vattensnåla men kärnkraft och koldioxidavledning (CCS) är det inte.

Over the next 25 years there is a general shift towards more water-intensive energy and energy-intensive water. But there are options available to avoid potential stress points by integrating energy and water policies and infrastructure, tapping the energy embedded in wastewater, improving the efficiency of the water and energy sector, and using alternative water sources in the energy sector.

Ja gott folk! Det syns väl tydligt att det finns ETT överlägset sätt att hantera problemen - eller hur? Effektivare energianvändning! smile

Missnöjets kalla vinter

Vi väntar på EUs vinterpaket och redan luftas missnöjet. Det finns farhågor att fossilanvändning, kol för att hålla reservkapacitet i elsystemet, skall få konstgjord andning. Men frågan är om det är en stor sak? Reservkapacitet har alltid funnits i kraftsystemet oftast i form av olja men då bara som reserv och för användning några få timmar per år.

Det är mera troligt att reservkapaciteten i det framtida systemet kommer att utgöras av dels batterier och dels flexibilitet i användningen (så kalla Demand Response). Euractiv visar att batterilösningen är intressantare än kolvarianten. Och hur man än väljer så är demand response ännu billigare och enklare.

Så, för att travestera Shakespeare, Kanske vårt missnöjes kalla vinter snart förbyts i somrig glädje av ett uthålligt (och modernt) energisystem?!

Alla vakna nu?

World Energy Council (WEC) har nu också de upptäckt att “energy efficiency is the first fuel”! Det framgår av deras senaste rapportENERGY EFFICIENCY : A STRAIGHT PATH TOWARDS ENERGY SUSTAINABILITY”.

WEC har sedan snart ett sekel huvudsakligen varit inriktat på energitillförsel men har under en tid publicerat nyttig information om energisystemens tillstånd i världen även i frågor om uthållighet och säkerhet i sina “Trilemma”-rapporter. I en historieteckning vid deras 90-årsjubileum 2013 noterades deras svårigheter att se till den andra delen av energisystemet:

..... power and fuel supply industries’ (would) produce a report in favour of increasing energy supplies rather than prioritising reducing demand and increasing efficiency….

Därför är det välkommet att de nu gör det även om deras rekommendationer är nattståndna och inte tyder på någon djupare insikt i ämnet. Men någonstans måste man ju börja så det här är välkommet

 Energy prices should closely reflect the real cost of supply. The countries should set deadlines for a gradual energy pricing reform.
 Consumers need to be better informed. It is necessary to simplify messages on energy efficiency to reach the majority of consumers.
 New technologies, including smart meters and billing offer attractive benefits and their wide introduction should be supported by policies.
 Innovative financing tools need to be widely introduced to reduce the public spending on financial and fiscal incentives.
 Control over implementation and evaluation of policies and measures are fundamental to the policies success.
 Regulations must be regularly reviewed and strengthened if necessary, and labelling and MEPS should be regularly revised and upgraded.
 The development of international or multi-national standards can help enhance international and regional cooperation, in addition to regional testing and harmonisation of equipment testing standards and facilities. International energy fora should be used to exchange experiences to benchmark policies and identify best practices.

 

 

Effektivisering = JOBB (A perfect match)

Arbetslösheten i Europa är hög, storleksordningen 8-10% i snitt, se bild nedan.

Möjligheterna till arbete med effektivisering och byggnadsrenovering är ovanligt goda eftersom de är:
* arbetsintensiva (kräver lite kapital i jämförelse med andra jobb)
* finns i små företag, till och med mycket små så kallade mikroföretag.
* är lokala
* ger jobb åt många olika yrkeskategorier
* ger jobb i många olika ålderskategorier
Vilket visas i en sammanställning av Renovate Europe, se bild nedan.

Hur mycket attraktivare kan det bli?

image
BILD: Arbetslöshet i Europa september 2016
—————————
image

BILD: Arbetsmöjligheter i byggnadsrenovering

Nordiskt ljus

Det nordiska ljuset har väl hitintills mest förknippats med Skagenmålarna?
image
Men nu är det dags att också tänka på en utredning om nordiska exempel på hur man kan förbättra klimatet. Utförd av SITRA i Finland, Nordic Green to Scale, och med slående exempel på hur det kan göras bra och billigt (se bild nedan).

Och (som vanligt) så är det effektvisering som framstår som det mest lönsamma. Ingen nyhet men ändå lika viktigt att framhålla tills dess att det tränger igenom fullt ut också i beslut och åtgärder.

image

Horisonten och skospetsarna

Har vi inte alla någon gång funderat över vad som finns bortom horisonten? Kanske inte de som anser att den samhällsekonomiska lönsamheten är den yttersta gränsen för vad vi kan (och måste) åstadkomma i samhället - men vi andra. EEF funderar över både var denna gräns kan gå och om den viktigaste uppgiften idag är att sikta mot horisonten (eller bortom) eller om de lågt hängande frukterna redan är plockade.

Är energieffektivisering verkligen lönsamt? Hur mycket energieffektivisering har samhället råd med? Är det samhällsekonomin eller resurstillgångarna som sätter gränsen? Det är några av de frågor som väckts när Sverige nu ska besluta om ett mål för energieffektivisering.

Vi vet ju alla att det är fullständigt möjligt att, med god samhällsekonomi, utarma jordens resurser. Så man borde kanske snarare undersöka var gränsen egentligen går. EEF skriver:

Detta visas bland annat i den nyligen utkomna boken ”A Good Disruption” där de skriver att ”Vi utarmar naturresurserna för att producera varor som vi sedan underutnyttjar”. 

Den andra frågan är om det inte är viktigare att fundera över vad som finns rakt under näsan på oss vid skospetsarna. Hur stor del av potentialen som vi verkligen tar i anspråk:

En av de viktigaste lärdomarna från IEAs arbeten är att vi inte är i närheten av att exploatera den potential som finns under de närmaste decennierna om vi inte anstränger oss mer. Vi opererar långt under det ”optimala” utrymmet.

Är det inte dessa två gränser (vad tål världen och hur mycket “lågt hängande frukt” vi har tillgång till) intressantare för energikommissionen snarare än att för femtioelfte gången gräva ned sig i ännu en samhällsekonomisk analys?

Motorer driver effektiviseringen

Det säger IEA i sin senaste World Energy Outlook (WEO 2016) där kapitel 7 ägnas åt effektvivisering och särskilt motorer. Mer än hälften av elanvändningen går till motordrift (se bild 1 nedan) och det finns en rad åtgärder som kan minska denna energianvändning med bortemot 40% (se bild 2 nedan). Märk dock att det inte endast handlar om byta dåliga motorer mot bättre utan det är mera genomgripande åtgärder.

I rekommendationerna finns en lång katalog över policyingrepp som behövs:

1. Minimum energy performance standards: MEPS limit the maximum amount of energy that a device may consume and are a proven policy tool in many different applications.
2. Extended product approach: The extended product approach expands the coverage of the regulation to the motor-driven unit, such as pump or compressor, to include the motor, end-use equipment, mechanical components and VSDs.
3. Energy labelling: A labelling scheme generally divides energy-using devices into different efficiency classes and thus helps consumers to choose more efficient products.
4. Price signal: In several countries, fossil-fuel subsidies and the inadequate embodiment of externalities in prices distort the true cost of electricity and thus can render desirable efficiency investment economically unviable in the eyes of the consumer.
5. Competitive tenders: Competitive tenders are common for renewable energy projects in many countries, but are still an exception for efficiency projects (though Switzerland has such a scheme and Germany has recently launched one).
6. Energy management systems (EMS) and energy audits: Such systems are computerbased tools that provide a framework to optimise the energy performance of an entire industrial plant
7. Energy service companies (ESCOs): ESCOs carry out energy efficiency projects for their customers (generally in the framework of an energy savings performance contract) and are paid from the energy savings achieved.
8. Industry-wide schemes: Various industry-wide efficiency regulations exist across the world.
9. Energy supplier obligation: Utilities are given saving targets and can (among others) source the savings from investment in motor systems via energy efficiency programmes for customers.
10. Awareness-raising measures: Low awareness and a lack of information present a significant obstacle to the uptake of energy efficiency. Training initiatives (capacity building), technical advice and documentation or energy efficiency networks can provide effective measures to address this aspect.
11. Financial incentives: Targeted financial incentives in the form of tax rebates, loan guarantees or subsidies for the installation of more efficient technologies can ease the burden of high initial capital expenditures involved in some energy efficiency investments.

Summarising, a range of policy measures is necessary to exploit the energy-saving potential of motor systems used in industry to the full extent possible. Policy-makers need to look beyond the current focus on component regulation to systems taken as a whole; and to pursue several approaches in parallel.

image
BILD 1
—————————
image
BILD 2

Svindel?

Man undrar ibland vad det är som motiverar de återkommande studierna av var gränsen går för samhällsekonomiskt motiverad effektvisering av energianvändningen. Är det rädslan för att vi skall gå för långt? Att vi skall effektvisera för mycket? Man kan ju lätt få svindel om man balanserar på hög höjd. Då kan man falla ned med åtföljande ruskiga konsekvenser

image

Men är det denna risk som är relevant när det gäller effektvisering? IEA har visat att globalt har vi istället en risk för att inte utnyttja potentialen. Fortfarande om 2 decennier kommer merparten av den idag kända potentialen att vara orörd! Skulle Sverige vara annorlunda?

Chalmers gjorde en studie baserat på den senaste effektviseringutredningen som gjorts i Sverige och skrev:

(Det) antogs som lägst 10 % acceptans, med möjlighet att nå 20-30 % om priser ökar mycket och styrmedel mm får starkt genomslag. Med nuvarande priser samt dagens styrmedel och fokus på energifrågorna bedöms 15 % vara ett rimligt antagande.

Hur mycket vi verkligen effektiviserar (E) beror på hur stor potentialen är (P) och hur stor acceptans den får (A): E=P*A Om A är lågt så blir resultatet litet. Utredningar om hur man skulle höja acceptansen verkar mycket mera motiverade än att grunna över potentialen. Vi behöver klättra och risken för att falla är inget att oroa sig för.

Man kan känna sig trygg av två skäl. Den ena är att vi opererar på en mycket låg nivå och det andra är att potentialen ökar hela tiden!

* Lärkurvorna på marknaden visar att effektvisering (och förnybar energi) blir successivt billigare - det ökar potentialen.
* Tekniken utvecklas med rasande fart med det som vi brukar kalla den fjärde industriella revolutionen - det ökar potentialen
* När vi lär oss hantera PLUS-faktorerna (Multiple benefits) i kalkylerna så syns det att effektivisering är ännu lönsammare - det ökar potentialen

Vad som kunde vara relevant när man pratar samhällsekonomi är OM det är det måttet som sätter gränsen och om det inte borde vara frågan om vad som är resursekonomiskt? Kanske innebär det som vi idag kallar samhällsekonomiskt ett överutnyttjande av de resurser som är tillgängliga? Minns Jörgen Noergaards ord att: “Det kanske inte är ekonomiskt att rädda världen men det kan vara en bra idé ändå!”

Ekonomi (som om människor fanns)

Beteendeekonomen Richard (Dick) Thalers bok “Misbehaving” kommer nu på svenska och har fått namnet “Beslut och beteenden : att förutsäga det oförutsägbara” och omnämns i en lång artikel i DN. I artikeln sägs att intresset för beteendeekonomi ökat i Sverige på sista tiden men det vete tusan. I vart fall har inte mycket av det synts i vad som sägs från myndigheter och departement eller i politiken. Inte ens vad som syns i de vanliga fora där professionella ekonomer brukar synas.

Kanske kan vi hoppas på en ändring när nu boken kommer på ärans och hjältarnas språk för det är den värd. Den är både lättläst och underhållande för att nu inte nämna lärorik.

På denna sida har efterlysts att den också borde inspirera till att sätta beteendeekonomin i system på det sätt som gjorts i Storbritannien. Det skulle spela en stor roll också för hur man arbetar med effektivare energianvändning.

För ytterst handlar det om hur riktiga människor tänker och vad de gör, inte vad påhittade exempel i läroböckerna antas göra. Eller som Thaler säger det är skillnad på människor (Humans) och skolboksfiktioner (Econs)cheese

Svindlande hastighet

Möjligheterna för framtidens energisystem utvecklas svindlande snabbt. Solceller och batteri är väl något som många ryckt på axlarna åt och tänkt på som science-fiction och något för en avlägsen framtid. I vart fall skulle det inte bli ekonomiskt! Eller…?

Och visst har Australien annorlunda förutsättningar än vi har men se upp! Rooftop Solar + Tesla Powerwall 2 Already Cost-Competitive With Grid In Australia!

Även på den andra sidan jorden ansåg man för en tid sedan att den här möjligheten var otänkbar. Och även om vi i Sverige från “ansvariga” ekonomer fått höra att solceller är en Hawaii-grej så se upp! Utvecklingen har kommit för att stanna wink

USA är inte hela världen!

Oron för vad Trump kan ställa till med är stor inte minst när det gäller klimatarbetet. Men frågan är om hans (och hans republikanska kamraters) föreställningar om klimatfrågan dels kommer att resultera i några handlingar och dels om det drabbar någon annan än dem själva?

De kan naturligtvis dra tillbaka finansieringen från myndigheter och forskning kring klimat och energi men i praktisk handling är redan nu många företag i USA i full gång med effektivisering och förnybar energi i stor skala. Edison Foundation har visat detta i en rapport om trenderna i energiföretagen. Och ACEEE (The American Council for an Energy Efficient Economy) påpekar att om Trump menar allvar med att satsa stort på infrastukturen så är effektvisering en del av denna struktur.

Om sedan USA vill abdikera från att vara en av de ledande nationerna i världen när det gäller energiomställning så finns det andra och mycket större delar av världen som är beredda att ta över. Med större marknader och minst lika mycket kunnande. Detta är ett sakligt konstaterande från Hans Joachim Schellnhuber i Tyskland:

“.....so Europe and Asia have to pioneer and save the world,” Schellnhuber said in a statement. “Formally leaving the Paris Agreement would take longer than one Presidential term, yet of course the U.S. could simply refuse reducing national emissions which would mean a de facto exit out of international climate policy.”

Så om Trump verkligen vill skada amerikansk industri och ekonomi kan han naturligtvis göra det. Och visst kommer det att bromsa upp förändringen men stoppa den kan han inte. I synnerhet inte om vi andra istället kan öka våra insatser och ta deras “marknadsandelar”. USA är inte hela världen!

 

 

Den amerikanska flirten

Vid det här laget är man både trött och uppgiven när det gäller analyser av presidentvalet i USA. I klimatfrågan kan vi bara hoppas att systemet att hålla länderna kvar på banan är tillräckligt starkt och att Trump sätter in sin tid på annat som han prioriterar. Anständigheten förbjuder spekulationer i vad det skulle kunna vara.

Men en intressant reflexion, som också kan vara en nyttig övningsuppgift i det kallas “beteendeekonomi”, finns hos Cass Sunstein “Clinton’s Thinking Vs. Trump’s Feelings”. Han utgår från det som Daniel Kahneman i sin bok “Tänka fort och längsamt” kallar system 1 och system 2 i vårt sätt att tänka.

Donald Trump is an iconic System 1 candidate—more clearly so than any party nominee in at least sixty years. Hillary Clinton is an iconic System 2 candidate—as clearly so as any party nominee in the same period. ....... System 1 is what leads people to fall in love. System 2 helps them decide whom to marry. ..... System 2 candidates beware: In politics, as in romance, System 1 can be immensely powerful.

Mycket instruktivt och användbart även när det gäller energieffektvisering! wink

Osäkra gamlingar och aggressiva framstötar

Världens kärnkraftanläggningar börjar bli till åren (se bild nedan) visar en rapport om tillståndet i kärnkraftindustrin. Bara i Europa är de existerande 127 anläggningarna äldre än 30 år och har börjat visa ålderskrämpor.

I rapportens förord skriver Tomas Kåberger:

A nuclear industry under economic stress may become an even more dangerous industry. Owners do what they can to reduce operating costs to avoid making economic loss. Reduce staff, reduce maintenance, and reduce any monitoring and inspection that may be avoided.

Det är bara Kina som satsar stort på ny kärnkraft. Och i ljuset av att förnybar energi (och effektvisering) är billigare alternativ så kan man anta att motivet kanske inte enbart har att göra med energi? Det kan man ana när man också ser till de ryska ambitionerna och att Afrika är ett område där man vill visa sig.

I Sydafrika finns dock tvivel på kärnkraftens välsignelser även om man är hårt pressad av sitt massiva kolberoende men också inser sina möjligheter till renare resurser.

image

Vem skall göra jobbet ... och varför?

Energieffektvisering borde ju vara självklar eller hur? Om det är billigare att effektvisera än att köpa energi för att få ljust, varmt och motorer att fungera då väljer man ju det som är billigast…inte sant? Man är ju inte dum! Så kunderna/användarna måste vara första instans.

Företagen till exempel - Svenskt Näringsliv menar:

Att använda resurser på ett så effektivt sätt som möjligt är en självklar del i ett sunt agerande i en marknadsekonomi, oavsett om det handlar om energi, råvaror eller personal. Att arbeta för ökad energieffektivitet är därför självklart för näringslivet.

Utvärderingar av det så kallade PFE-programmet som riktade sig till den energiintensiva industrin visade att de när de fick en liten skattereduktion hittade stora “dolda” effektviseringsmöjligheter inom sina företag. Så det verkar som om det fanns en hel del kvar att göra även där.

Men hushållen då? Ja det är känt sedan länge att hushållen har svårt att göra de ekonomiska överväganden som behövs och istället för att tänka på penningmässiga fördelar tar ställning till frågor som bekvämlighet och nytta i andra termer.

Utförarna. Så om vi inte kan lita (enbart) på användarna/kunderna hur är det med den hjälp de kan få från dem som kan jobbet? De måste väl kunna räkna, argumentera och motivera?

Jo men inom sina egna ramar. En viktig och intressant iakttagelse görs av EUs forskningsorgan JRC i studien “Energy Renovation: The Trump Card for the New Start for Europé”. Där visar de att en stor del av arbetet skall utföras av mycket små företag (Micro Enterprises):

The EU building sector is characterised by a high number of micro enterprises. Enterprises with less than nine employees represent 94% of all enterprises active in the sector, while large enterprises represent less than 1%.

Detta illustreras ytterligare av en brittisk studie som heter “Installer Power” där man visar att det är många olika yrkeskategorier inblandade (se bild nedan). Där reflekterar de också över deras roll och betydelse:

Keeping work local has social, environmental and economic benefits, ….RMI work …micro businesses working at a very local level, getting their work through social and neighbourhood networks and personal recommendation, with benefits to the tradesperson as well as the customer in terms of avoidance of both time-wasting and other risks…...Not all micro enterprises are planning for growth.

Detta strider i hög grad mot vår allmänna uppfattning om hur vi med incitament som information och finansiella styrmedel skall bringa saker i ordning! Kunderna bryr sig inte och har inte tid. Utförarna är splittrade, har inte tid och styrs inte av vinstintressen!

 

 

image

Var går gränsen?

Det mesta av vad vi gör måste ske inom vissa gränser som inte bör/får överskridas. Det är lätt att bli överens om. I energisammanhang är det vanligt att en sådan gräns sätts av vad som är samhällsekonomiskt lönsamt. Om vi skulle överskrida den skulle det innebära att vi förbrukade mer resurser än vi har tillgång till. Så det är viktigt att undersöka var den gränsen går.

I sådana kalkyler sätter man ofta den yttersta gränsen vid vad som är tekniskt möjligt och vad det kostar. Naturligtvis kan vi inte gå längre än vad tekniken tillåter och vad det kostar! Eller kan vi?

1. Kostnaderna för teknik som bara för några år sedan bedömdes som “fantasi” sjunker snabbt till följd av marknadens lärande vilket vi ser i de så kallade lärkurvorna. Så den yttersta tekniska gränsen rör sig.

2. Tekniken utvecklas med en hastighet som svindlar och även för energieffektvisering kommer vi att känna av den fjärde industriella revolutionen. Klaus Schwab räknar upp ett antal områden i sin bok och där vi redan börjat ana vad som är på väg (obegränsad datalgring; sakernas internet (IOT); smarta hem, städer och nät; “big data”; förarlösa bilar; delningsekonomin; 3D printing; mm)

3. PLUS-värdena (Multiple benefits) som hänger samman med effektivisering har i flera fall ett större värde än enbart den sparande energin och därmed ett högre samhällsekonomiskt värde än gängse kalkyler tar med.

4. I flera kalkyler lägger man ofta in begränsningar för vad marknaden anses acceptera självmant. Dessa har inget med samhällsekonomin att göra utan är snarare en signal att det behövs kraftfullare och smartare styrmedel. IEA har bedömt att så mycket som 60-80% av den tillgängliga potentialen förblir outnyttjad fortfarande om 20 år! Det är naturligtvis ett underbetyg åt oss själva. I synnerhet om vi samtidigt förfäktar att resurserna skall utnyttjas klokt och rationellt.

5. Många åtgärder skall ses och genomföras i en större helhet som en del av en fortgående renovering (systemperspektiv) och inte som isolerade företeelser. Detta minskar kostnaderna och ökar effektiviteten

(Se också bild nedan som är en bearbetning och korrigering av : ENERGY-EFFICIENT TECHNOLOGIES AND CLIMATE CHANGE POLICIES: ISSUES AND EVIDENCE Jaffe et al. 1999.)


MEN ÄR DET VERKLIGEN DEN SAMHÄLLSEKONOMISKA LÖNSAMHETEN SOM ÄR GRÄNSEN?
Är det inte istället vad naturen kan acceptera? Vi vet ju redan att vi använder fler jordklot än vi har, då spelar det väl ingen roll om det kan visas vara “samhällsekonomiskt” att utnyttja lite till??

I ett antal studier har det visats att vi i en kretsloppsekonomi kan klara oss med ofantligt mycket mindre resursanvändning och ändå leva ett gott liv. Inte uppoffrande utan smartare.

Så - var skall vi sätta gränsen?

image

Dags att tacka för kaffet?

Under många år har vi tvingats försvara vår uppfattning om att energieffektvisering är klokt mot (vissa kategorier av) ekonomer.
* De har hävdat att effektvisering inte är något självändamål, vilket vi aldrig hävdat utan sagt att det är ett medel att få ut mera av resurserna. Man kan göra mer med mindre.
* De har sagt att effektvisering är en naturlig åtgärd när priserna är rätt och att det inte finns några marknadsmisslyckanden (market failures) som fordrar särskilda styrmedel.
* De har sagt att priset på energi är det enda vi behöver ta hänsyn till i våra kalkyler och att vi inte behöver vikta resursanvändningen genom att ta hänsyn till primärenergibehovet för att generera el. Energimyndigheten menade att effektvisering inte gav bättre försörjningstrygghet!!

Och vi har svarat och förklarat och vikt ner oss.  Det kanske är dags att tacka för kaffet nu och pressa på för en förändring utan fråga dem som anser sig ha överlägsen ekonomisk kunskap?

IEA har just gjort en översikt kallad Energy, Climate Change Environment där man tydligt visar på behovet av ingrepp för att öka takten i spridningen av effektvisering och av förnybar energi. De aktar heller inte för rov att ifrågasätta att energianvändning med automatik ger ekonomisk tillväxt!

Targeting more ambitious goals beyond 2°C will require even greater attention to energy efficiency investments and, more generally, to decoupling economic growth from energy consumption.

Och att det behövs nya åtgärder visar de tydligt med att säga om effektivisering:

Despite its important role in reducing global CO2 emissions, and the opportunities available for cost-effective energy efficiency deployment, two-thirds of potentially profitable energy efficiency investments over the next 20 years have been projected to remain untapped

Se bilden nedan

image

Transportsystemets oväntade påverkan på välbefinnandet

Den brittiske transportministern har gjort ett oväntat utspel som hyllar skönheten i transportsystemet “The journey to beauty”!

Han påpekar att de flesta av dagligen nyttjar transporterna och påverkas av det vi ser och det vi “tvingas” uppleva och att det naturligtvis påverkar hur vi mår. Han har en särskild förkärlek till järnvägsstationer och hans tal har många referenser till dem i Storbritannien och som man kanske inte riktigt kan uppskattas när man inte lever där. Andemeningen är lätt att ta till sig när man dessutom tänker på hur det ser ut här hemma och hur allt fler stationer (och flygplatser) förvandlats till köpcentra. Han skriver:

Our busiest stations are used by millions every day.Their design has a profound effect on the well-being of those who pass through…...

No more demolition of our railway heritage. No more sub-standard, conceptually flawed buildings. No more excuses, in the guise of ergonomics, for an ignorance of aesthetics.

När smartheten bedrar visheten

Så går smarthetens friska tanke i eftertankens insikt över! Så skulle man kunna travestera Shakespeare när man tar del av den undersökning som gjorts av hur mycket energi smarta lampor använder när de antas vara avstängda (se bild nedan).

Det är IEA-samarbetet 4S som testat och gjort en rapport där de sammanfattar vad man måste ta ställning till:

If policy makers were to adopt a ‘wait and see’ strategy before establishing policies to encourage lower standby power consumption, it could result in higher energy consumption overall due to the market developing without consideration for lowering the energy consumption and the long lifetime for the products.

Alltså ytterligare ett argument för att de processer som finns i EUs Ecodesignprogram måste både behållas och utvecklas.

 

 

image

Stormvarning!

Insikterna om fördelarna med Ecodesign och märkning växer och leder till allt fler interventioner från politiker och organisationer. Stormen tilltar!

En enkel liten broschyr visar hur ett hushåll sparar drygt 4000 SEK per år tack vare dessa program. Något som så kallade EU-skeptiker (läs EU-motståndare) ger blanka faderulingen i.

Hur Juncker hamnat i detta obskyra sällskap är en gåta. Bland annat eftersom några av hans närmaste rådgivare (Timmernann och Katainen) har en annan uppfattning vilket framgår av ett protokoll från tidigare i år (punkt 10).

Skulle lite förnybart attrahera?

EY (också kända som Ernst and Young) publicerar vart annat år ett index över hur attraktivt förnybar energi är som investeringsobjekt. Årets index (Bild 1 nedan) visar att de nordiska länderna (markerade med blå pilar underifrån) kanske inte är de hetaste men att de i alla fall avancerar på skalan. Metoden de använder är inte möjlig att genomskåda men de verkar i alla fall väga in många olika faktorer.

The Guardian kommenterar indexet och har också följt vad som hänt sedan senaste utgåvan 2014. En annan källa Electric Energy Online citerar Ben Warrens (EY) karakteristik av utvecklingen på ett träffande sätt:

“European countries lack the flexibility that exists in emerging markets to transform their energy industries. Their greatest hurdle is integrating renewables with historically centralized conventional power generation. It began to look like European countries were scaling back their renewables ambitions as a result but, in recent months, we’ve seen promising new programs materialize around the continent.”

Detta vidimeras också i IEAs senaste marknadsrapport för förnybar energi (se bild 2 nedan). Men är det verkligen så illa att Europa har somnat vid ratten som Euractiv säger?

image
BILD 1
———————
image
BILD 2

Soluppgångsskeptiker

Knäckebrödsskeptiker, tidvattenskeptiker, ljushastighetsskeptiker, skeptikerskeptiker!?

Det är sunt att vara skeptisk! Att söka fakta, bevis, indicier, tecken osv. Men det är inte sunt att sätta etiketten skeptiker på dem som är förnekare, motståndare eller fiender till något som de inte (vill) tro på. Något som det gagnar deras intresse att bekämpa. En klimatförnekare är just det och inte en klimatskeptiker. Ordet skeptiker är på väg att devalveras.

Det finns goda skäl att ifrågasätta många företeelser kring klimatförändringarna. Till exempel, hur fort den går, hur omfattande den är, vilka konsekvenser den har och var de märks mest, om den förstärks av andra processer etc. Men att ifrågasätta dess existens och grundläggande orsak (människors verksamhet) är inte att vara skeptisk - det är att förneka.

A sceptic is, according to Merriam-Webster, a person who questions or doubts something (such as a claim or statement): a person who often questions or doubts things” and to deny is (according to the same source): “ to say that something is not true” or “ to refuse to accept or admit (something)” .

Annars kan man vara skeptisk till soluppgångar (senast i morse märkte jag att den inte fanns), knäckebröd (de skall vara fyrkantiga och inte trekantiga), tidvatten (har jag aldrig sett i Stockholms skärgård).

För att inte tala om ljuset. Dess hastighet påstås vara den högsta tänkbara hastigheten. Snack! När ljuset har kommit fram så har redan mörkret varit där en lång stund så mörkret måste vara snabbare än ljuset!  tongue laugh

PS Och vill man tanka upp lite ytterligare inspiration för att möta klimatförnekarna så rekommenderas SVTs nya serie Zero Impact. Där illustreras konsekvenserna av vår livsstil obarmhärtigt. Inte för oss så mycket som för dem som lever under en knappare stjärna i U-länderna.

Läs mer

Månadsindelade arkiv