Var går gränsen?

Det mesta av vad vi gör måste ske inom vissa gränser som inte bör/får överskridas. Det är lätt att bli överens om. I energisammanhang är det vanligt att en sådan gräns sätts av vad som är samhällsekonomiskt lönsamt. Om vi skulle överskrida den skulle det innebära att vi förbrukade mer resurser än vi har tillgång till. Så det är viktigt att undersöka var den gränsen går.

I sådana kalkyler sätter man ofta den yttersta gränsen vid vad som är tekniskt möjligt och vad det kostar. Naturligtvis kan vi inte gå längre än vad tekniken tillåter och vad det kostar! Eller kan vi?

1. Kostnaderna för teknik som bara för några år sedan bedömdes som “fantasi” sjunker snabbt till följd av marknadens lärande vilket vi ser i de så kallade lärkurvorna. Så den yttersta tekniska gränsen rör sig.

2. Tekniken utvecklas med en hastighet som svindlar och även för energieffektvisering kommer vi att känna av den fjärde industriella revolutionen. Klaus Schwab räknar upp ett antal områden i sin bok och där vi redan börjat ana vad som är på väg (obegränsad datalgring; sakernas internet (IOT); smarta hem, städer och nät; “big data”; förarlösa bilar; delningsekonomin; 3D printing; mm)

3. PLUS-värdena (Multiple benefits) som hänger samman med effektivisering har i flera fall ett större värde än enbart den sparande energin och därmed ett högre samhällsekonomiskt värde än gängse kalkyler tar med.

4. I flera kalkyler lägger man ofta in begränsningar för vad marknaden anses acceptera självmant. Dessa har inget med samhällsekonomin att göra utan är snarare en signal att det behövs kraftfullare och smartare styrmedel. IEA har bedömt att så mycket som 60-80% av den tillgängliga potentialen förblir outnyttjad fortfarande om 20 år! Det är naturligtvis ett underbetyg åt oss själva. I synnerhet om vi samtidigt förfäktar att resurserna skall utnyttjas klokt och rationellt.

5. Många åtgärder skall ses och genomföras i en större helhet som en del av en fortgående renovering (systemperspektiv) och inte som isolerade företeelser. Detta minskar kostnaderna och ökar effektiviteten

(Se också bild nedan som är en bearbetning och korrigering av : ENERGY-EFFICIENT TECHNOLOGIES AND CLIMATE CHANGE POLICIES: ISSUES AND EVIDENCE Jaffe et al. 1999.)


MEN ÄR DET VERKLIGEN DEN SAMHÄLLSEKONOMISKA LÖNSAMHETEN SOM ÄR GRÄNSEN?
Är det inte istället vad naturen kan acceptera? Vi vet ju redan att vi använder fler jordklot än vi har, då spelar det väl ingen roll om det kan visas vara “samhällsekonomiskt” att utnyttja lite till??

I ett antal studier har det visats att vi i en kretsloppsekonomi kan klara oss med ofantligt mycket mindre resursanvändning och ändå leva ett gott liv. Inte uppoffrande utan smartare.

Så - var skall vi sätta gränsen?

image

IEAs Sustainable Development Scenario. Ett genombrott

IEA presenterar ett nytt grepp i årets World Energy Outlook, WEO, med sitt Sustainable Development Scenario, SDS (se också bild 1 nedan), som de motiverar så här:

(The) approach of treating individual policy goals in isolation has limitations. The 17 SDGs of the 2030 Agenda for Sustainable Development formally came into force in 2016. The SDGs, for the first time, integrated multiple policy objectives, recognising, for example, that ending poverty must go hand-in-hand with strategies that build economic growth and address a range of social needs, while also tackling climate change and strengthening environmental protection. Just a few months later, in November 2016, the Paris Agreement entered into force, and around 170 countries have now ratified it. It builds on the NDCs offered by those countries, primarily to address climate change, though many countries put their contribution in the context of other policy goals, including ending poverty or reducing air pollution.

There is a clear need to shift towards integrated policy-making.

Detta scenario ersätter det gamla “450 ppm"scenariot eller “2DS"senariot som de använde för att visa hur långt man borde gå för att klara klimatmålet enbart. Däremot kontratserar de det nya emot det traditionella “New Policies” scenariot som visar vart vi är på väg enbart med de beslut som fattats i världens olika hörn. Och som synes i bild 2 är det fortfarande energieffektvisering som är det stora numret för att klara världens behov av förbättring.

Och att klara uppgiften fordrar en ökad investeringstakt på alla fronter, se bild 3, (utom fossilsidan där man sparar ordentligt, se bild 4.

Läs mer

Månadsindelade arkiv