Vem bestämmer världens energi 2050?

Många av de projektioner som görs för samhälls- och energiutvecklingen har mitten av detta sekel som mål. Vi både vet och anar att den värld som då existerar är annorlunda. Inte minst ifråga om maktstrukturer och ekonomiskt inflytande. Det mest påtagliga är väl att den traditionella maktsfären, OECD-länderna, kommer att vara marginaliserad. Men hur mycket?

Banken HSBC har tagit fram en del siffror värda att begrunda. Deras sammanfattning är intressant

 Asia will continue demonstrating extremely strong growth rates and those with large populations will overtake Western powerhouses
 Latin America will feature more heavily in the global league tables
 The league table losers ? the small European countries ? may struggle to maintain their influence in global policy forums

Vad kan det betyda för energin? Vissa väljer att tala om det i krigstermer. Men man skulle ju kunna fundera i termer av pakter och ömsesidighet. Titta på t.ex. Egyptens plats i tabellerna, och fundera över om det inte vore en idé för Europa att knyta ett demokratiserat Nordafrika närmare. Eller är det faktiskt det som Frankrike har på sin agenda genom att driva på omställningen i Libyen?

Språket står i vägen för ljuset

På de flesta andra språk i Europa talar man om fotovoltaik för de applikationer som vi i Sverige kallar solceller. Är det därför som vi i vårt land hitintills viftat bort denna möjlighet? Vi vet ju att vi lever i ett mörkt land och då kan ju solceller inte vara något för oss. Är det så att språket spelar oss ett spratt? För vi har minst lika god ljustillgång som stora delar av Tyskland. Och det är ljuset som får solcellerna att fungera. De är bra även dagar då det är lite mulet. För Tyskland kan man följa installationernas produktion on-line och det är inga småsmulor.

Skulle Du vilja kolla vad en anläggning skulle kunna ge hemma hos dig så har Uppsala universitet tagit fram ett simuleringsprogram. Och skulle Du vilja se ett inspirerande exempel så går det att följa tillkomsten och driften av en ombyggd villa i Mellansverige.

Och som tidigare rapporterats så är vallen nu bruten för kvittning av egen elproduktion. En modell som dessutom utvecklas och sprids, senast av DinEl.

Vindkraften i Japan klarade både jordbävning och Tsunami

Det rapporteras att inget av Japans vindkraftverk tog stryk av vare sig jordbävning eller Tsunami. Några av dem fick dock problem att leverera eftersom nätanslutningarna skadades. Ett i sammanhanget lindrigt problem.

Earth hour - och se’n då?

Politikerna gömmer sig bakom earth hour och släcker belysningen under en timme för att ta billiga poäng i stället för att ta verkliga beslut om effektivisering, säger Magnus Frantzell, VD i Belysningsbranschen, i en debattartikel. Och visst verkar det som om earth hour besannar Jan Fridegårds gamla utsaga att om man ger en krona till en tiggare så känner man sig ädel för tio.

Earth hour var tänkt som en tankeställare och visst ser det vackert ut att nedsläckningen rullar runt jorden från Sydney via Beijing och Paris för att till sist komma till USA, men det förblir verkningslöst om de andra 8759 timmarna av året är waste hours.

WWF som tog initiativet till Earth Hour föreslår att vi skall följa upp med att bli superhjältar. Energirådgivarna ger några enkla råd för att se om sitt hus. Gamla - Ja! Uttjatade - Ja! Genomförda - Knappast!
1. Skriv ut listan
2. Gå från rum till rum
3. Anteckna vad Du inte gjort
4. Gör det senast fredag

Effektivisering är ingen tebjudning.

Efter att ha varit på energimyndighetens evenemang “EnergiUtblick” och på Energitinget, där man möter olika aktörers syn på vad som skall göras slås man av att vi i allt väsentligt tassar kring problemet. Det blir som en tebjudning där man talar artigt till varandra och undviker att slamra med porslinet. Det börjar kännas som om vi skulle behöva göra om Maos slagord. Det om revolutionen - att den inte är någon tebjudning. Effektivisering är nämligen inte någon enkel engångsföreteelse, något man gör och sedan är man klar en gång för alla, eller någon vara som säljs i lös vikt och mäts upp så mycket man tycker att man behöver (har råd med eller anser lönsamt för stunden). 

För att nå den potential (nivå) av effektiv användning som är motiverad så behövs:
1. Målmedvetet/Ihärdigt/Långsiktigt arbete (se fig.1) där man utgår från en kartläggning-deklaration som visar vad man kan göra åt byggnaden eller processen. Sedan vidtar man åtgärderna undeer relativt lång tid genom att gripa varje tillfälle när det är lämpligt så att kostnaderna hålls rimliga.
2. Insats av många olika kompetenser (se fig.2). Vissa av dessa erbjuds i paket under namnet “energitjänster”, men det är mera sällan som dessa omfattar alla de kompetenser som behövs under den länga iordningställningsperiod som behövs. Det är EnergiEffektiviseringsFöretagens (http://www.eef.se) avsikt att kunna samla alla dessa kompetenser så att kunden kan nå dem vid behov.

Myndigheterna tassar runt dessa förhållanden på tysta fötter, man vill ju inte “störa marknaden”. Tyvärr är de kommunala rådgivarnas befogenheter kringrända. Synd - för Energirådgivarna (http://www.energiradgivarna.com) är marknadens bästa vän. Om rådgivarna kunde bli mera hjälpande för den enskilde skulle man kunna bota mycket beslutsångest. Och det behöver inte innebära favorisering av någon teknik eller något företag.

Om det skall bli någon effektivisering värd namnet i Sverige så står striden i gathörnen där kunderna, företagen och rådgivarna finns. Och då är det dags att kavla upp ärmarna ordentligt. Jag börjar här med att skramla med tekoppen!

image
Figur 1.
———————————
image
Figur 2.

Kärnfulla kommentarer

Det finns känsliga sinnen. Den franske energiministern t.ex. som är chockad över att EU-kommissionären kallad Fukushima-olyckan för katastrof. Hur så katastrof, undrar han, ingen har ju dött!

Hade han öppnat en av sitt eget lands största dagstidningar, Le Monde, hade han sett att även några av hans landsmän använder ordet katastrof. Le Monde funderar också kring om man i Frankrike i allt för hög grad håller kärnkraftsdebatten inom familjen och ministerns chock tycks ju tyda på det.

Le Monde tror att det är för tidigt att begrava kärnkraften och i European Energy Review säger man att kärnkraften dör aldrig men den kanske tynar bort långsamt. Det gör den i brist på beslut vilka saknas just därför att den inte bara är tekniskt osäker utan även finansiellt. Istället frodas alternativa tekniska lösningar som är lättare att hantera.

Dagens Nyheters Richard Schwartz försöker också säga något tänkvärt om konsumtionssamhällets sätt att driva upp energianvändningen. Men vad blev det på slutet (se nedan)? Ett misslyckat försök till ironi? Eller ett sätt att snabbt klä om sig till cynisk sanningssägare? Eller är det DNs sätt att på nytt liva upp sin gamla skrämselvision om vedsamhället - där det bor ignoranter och flagellanter?

Drömmen om att kunna leva i överflöd eller åtminstone välstånd är i dag spridd över hela världen, egentligen den enda globaliserade religionen i vår tid, en dröm som bokstavligen livnär sig på energi. Och utan kärnkraft och fossila bränslen är den drömmen slutdrömd; visserligen förordas vind-, våg- och solkraft samt liknande terapier av välmenande ignoranter eller intellektuella flagellanter, men som ett slags lyx för redan välmående västerlänningar och utan att kineser, indier, afrikaner eller sydamerikaner blivit tillfrågade.

De senare eftersträvar inte en säkrare utan en just rikare värld. Och detta är vad som kännetecknar den: en japansk härdsmälta är ingenting jämfört med den som skulle bestå av arbetslöshet, armod och fortsatt tomma fickor.

 

Vad skall vi göra utan kärnkraften?

Nu är vi där igen - frågan känns bekant. Tidigare oftast ställd med en sorts retorisk uppgivenhet. Inte sällan i syfte att visa att vi MÅSTE leva med den. För några år sedan försökte DN på ledarplats hävda att alternativet var “vedsamhället”. Vi kommer snart att höra den igen fast nu troligen med en annan vinkling, nämligen att ny kärnkraft är inte som den gamla d.v.s. lite osäker utan numera komplett säker.

Men en skillnad jämfört med tidigare är att tekniken för, och kunskapen om, alternativen har utvecklats. Det finns en uppsjö av studier som visar att vi inte ens behöver lite kärnkraft annat än möjligen för museiändamål. (forts. nedan)

1. PWC (PriceWaterhouseCoopers) gjorde för något år sedan en färdplan för hur Europa till 2050 skulle kunna bli totalförsörjt med förnybar el. De lade ribban för försörjning högt genom att anta all effektivisering skulle ätas upp av ekonomisk tillväxt. Elanvändningen skulle öka från dagens 3300 TWh per år till 5000 TWh. En intressant twist är att studien inkorporerar Nordafrika med Europanätet! I dagens läge känns det kanske avlägset men kan vara en mycket viktig politisk angelägenhet med (och för) en demokratisering i vårt närområde.

2. Greenpeace lade också 2010 en studie kallad “Global Energy Revolution” där man också till 2050 med två olika scenarier visar försörjning med majoritet av förnybart och utan kärnkraft. Precis som i PWCs studie har man en markant tillväxt av energibehovet, men det täcks också av en substantiell del effektivisering (se bild nedan). På sikt blir detta system billigare, men en investeringspuckel inträffar med satsningen på förnybar teknik. Ett fenomen som hänger samman med den s.k. lärkurvan.

3. European Climate Foundation (ECF) siktar in sig på växthusgaserna och gör därför tre scenarier varav ett med 100% förnybar energi. I det har man på samma sätt som PWC tagit in Nordafrika och med en elbalans på samma nivå, 4900 TWh koldioxidfritt år 2050. Effektiviseringarna balanseras ut mot ekonomisk tillväxt och ökad användning av el i transportsektorn. Merkostnaden för det koldioxidfria systemet bedöms till 2500 SEK per Europeiskt hushåll och år.

4. WWF har också en global rapport med året 2050 i fokus och där man visar 100% förnybart i elbalansen. Deras rapport är mycket utförlig när det gäller effektivisering inom olika verksamheter.  Precis som Greenpeace pekar de på behovet av målmedvetna satsningar som kräver investeringar men ger vinster därefter till följd av marknadens lärande.

Det finns alltså goda grunder att anta att vi kan klara oss väl utan kärnkraft i en värld med växande behov. Ett system med ökad andel förnybar energi kommer att ha en annan utformning där man använder både stora centraliserade anläggningar såsom CSP (Concentrated Solar Power) och vindkraftparker till havs vilka fordrar starka transmissionsnät, men också lokala resurser på tak (solceller) och i trädgård (vindkraft) vilket fordrar “smarta nät”. Det blir kort sagt annorlunda och då måste vi också förmå tänka annorlunda. Och alltsammans vilar på att vi använder energin EFFEKTIVT.

image
Figur: Greenpeace scenarier
———————————
image
Figur: WWF scenario

Allt Du velat veta om effektivisering

..men inte vågat fråga om. En klassisk formulering för den vetgirige som nu används av CAN (Climate Action Network) för en 20-sidig skrift som förklarar 20%-målet. Det är t.o.m. så enkelt att en medlem av EU:s toppmöte skulle kunna förstå t.ex. hur man skall mäta vilket tydligen varit svårt för flera av dem! På bilden nedan får de fyra olika sätt illustrerade. Skulle man rikta någon kritik mot skriften så är det att den blir otydlig i trycket.

image

Smart hype men vem tjänar på den?

Europas el- och gasnät skall uppgraderas till en kostnad av 200 miljarder Euro. De skall i den processen också göras smarta sägs det, men frågan är hur smarta, på vilket sätt och för vem? Det finns en underförstådd förhoppning att kunderna skall få bättre möjlighet att anpassa sin användning och få bättre priser vilket skulle gagna deras plånböcker. Men är det så?

Bedömare från GE Electric pekar på att vinsterna för konsumenten överskattas. Och konsumentorganisationen BEUC är inte övertygad om att vinsterna av det smartare systemet hamnar i kundernas fickor. De pekar också på flera andra hänsyn som måste tas för att fördelarna av den avreglerade marknaden skall komma dem som betalar till godo, d.v.s. kunderna, vilket de menar inte skett tillräckligt.

Tyvärr fortfarande aktuell.

I Japan är tvivlet på myndigheternas information stor och, verkar det, befogad. Det är säkert svårt att få fram korrekta bedömningar och att värdesätta dem men tyvärr så känns situationen alldeles för bekant för oss äldre. och som formulerades i Tage Danielssons satiriska monolog om sannolikhet kontra sanning.

Är det sedan lika illa som det rapporteras att Frigyes Reisch sagt om effektökningarna i svenska kärnkraftverk så börjar det bli kusligt.

Stresstesta mera.

I DN skriver Brahma Chellaney, professor i strategiska studier i New Delhi, om kärnkraftens stora behov av vatten. Ett förhållande som nu blivit dramatiskt i Japan men har noterats tidigare under några varma somrar i Europa. Så de stresstester som nu föreslås förefaller mycket befogade. Systemet har många komponenter och alla MÅSTE fungera. Kanske kan det också bli aktuellt att fundera över hur det går att förvara avfallet säkert i 100 000 år.

Men egentligen borde stresstestet utvidgas till att omfatta hele energisystemet och inte bara den som berör ett kraftslag. Hur robusta är de? Vilka “exitstrategier” finns? Vilka händelser bör vi klara? Skadas vårt samhälle och vår ekonomi om folk i Nordafrika vill ha frihet och demokrati?

Pst! En ledtråd vad gäller lösningarna - effektiv energianvändning och förnybar energi.

Effektivisering är hörnstenen.

Eller borde vara. Varje energipolitik som inte utgår från att energin skall användas effektivare (i en ständig och långsiktig förbättringsprocess) är dömd att misslyckas. Ständig därför att man måste följa med och ta i anspråk ny teknik när den blir bättre och billigare. Långsiktig därför att varje tillfälle till förändring i en byggnad eller industriprocess måste utnyttjas.

Annars misslyckas man ty även energipolitik är färskvara. Händelserna i Japan visar att eftertankarna smyger sig på och breder ut sig. Man kan undra vad som skulle ha hänt med EU-ledarnas beslut om 20%-målet för effektivisering om mötet ägt rum idag!?

Svarta svanar i flock.

Detta med effektivisering är inte bara en fråga om lönsamhet i största allmänhet utan också om energisäkerhet vilket åtminstone för EU är ett huvudmål. Ju mindre man använder (d.v.s. ju effektivare man är) ju mindre sårbar är man när det oväntade och oönskade inträffar. Den svarta svanen är en metafor som Nicholas Taleb använder för att beskriva det ovanliga som man bara plötsligt dyker upp. Och nu har vi snart en flock svarta svanar.

Oljetillgångar som sinar och dras undan till följd av krisen i Libyen - vilket tycks förvåna en del. Allvarliga frågor om kärnkraftens säkerhet och utbredning. Även det får en del att lyfta blicken i förvåning.

Är det någon av dessa bedömare som kommer fram till att ökad effektivisering har ett värde som inte enbart kan kalkyleras utan också som strategisk handling. Eller kommer de att dra slutsatsen att de svarta svanarna dör ut?

Vart LEDer tekniken?

Lysdioderna (LED) kan revolutionera belysningstekniken bl.a. genom att de kan appliceras på flera olika sätt. Hitintills har vi mest sett dem i form av belysningsslingor där det är mera tveksamt om de leder till energibesparingar. I vissa fall verkar det mest vara som ljusnedsmutsning (light pollution) i form av dekorationer med tvivelaktigt värde. Men det finns många produkter och tillämpningar där man kan utnyttja slingor och nya armaturer.

Men de har också i stigande utsträckning börjat byggas in i den traditionella päronformen för glödlampor. Hitintills enbart tillgängliga i storlekar motsvarande några få Watt i glödlampskapacitet. Men nu börjar de växa till sig och bli användbara även som ersättning i mormors gamla taklampa. Här finns en liten marknadsöversikt som också förklarar varför de ser så konstiga ut på nära håll, med kylflänsar och allt, se bild.

image

Ros och Ris för EU:s effektiviseringsplan

Reaktionerna på EU-kommissionens plan för effektivisering är naturligtvis blandade beroende på vilken intressegruppering som uttalar sig. Man kan lugnt anta några av dem är färgade av mera kortsiktiga intressen eller rent av bristande erfarenhet av effektiviseringsarbete. I ett av kommissionens underlagsdokument har man undersökt EU-ländernas erfarenheter av olika policyinstrument och låtit dem rangordna vilka de tycker är viktigast. man kan utan vidare se att det finns inslag av önsketänkande och av fantasibilder av hur människor reagerar (se bild). Så varför skulle inte intresseorganisationer och företag få önsketänka? ENDSEurope har gjort en bra översikt över reaktionerna.

Man kan undra vad Eurelectric egentligen menar med sin varning att man med för hög ambitionsnivå riskerar att låsa fast sig i dyr och olämplig teknik. Är det en varning för kärnkraft eller ett sätt att förespråka den? Eller är det ytterligare något annat de har i sinnet? Man kanske skulle lugna dem med att effektivisering är både billigt och bra och knappast fastlåsande.

EEB förordar effektivisering av just det skälet och uttalar en oro för att instrumenten i planen är för svaga. Och det är de - länderna får hur mycket utrymme som helst för att “låtsasimplementera”. Åtminstone fram till avstämningstillfället 2013.

Den mera spännande reaktionen kommer från ORGALIME (The European Engineering Industries Association) som pekar på en missad aktörsgrupp nämligen “The lead Customers”. De som skapar de nya marknaderna. Offentliga sektorn utgör bara en del av det behovet.

image

Erfarenheten av “smarta mätare and informative billing” torde vara mycket mera begränsad än vad denna bild gör gällande.

EUs nya effektiviseringsplan.

Emotsedd och läckt men i den slutliga versionen lite redigerad för tydlighetens skull. Kommissionen envisas; 20% effektivisering kan uppnås och då inte som i Sverige som intensitet utan som absolut minskning (se bild nedan). Och, säger de, detta skapar nya jobb, ger lägre räkningar och större oberoende.

Medlen är bl.a. offentliga sektorns aktiva engagemang. I denna sektor skall man öka ombyggnadstakten för att byggnaderna skall nå upp i högsta kvalitetsklass.

Energiföretagen skall mobiliseras:

Energy companies have to enable their customers to cut their energy consumption. This could take different forms. In the UK for example, large electricity and gas suppliers are obliged by law to cut energy consumption of their customers by a pre-defined level. The energy companies pay for new installations in private houses such as double glazing to cut energy. They get their costs back via energy prices. Another model is to ask Energy Service Companies to do the necessary investments.

Ja - det är de vita certifikaten som dyker upp och:

The Commission will propose that all Member States establish a national energy saving obligation scheme appropriate for their circumstances.

Men dessa och de övriga förslagen i planen blir inte bättre än vad medlemsländerna tillåter. Så nu hänger det på oss själva att vi kan får våra styrande att implementera planen aktivt och inte passivt som man gjort med den förra.

 

image

Förvånad att någon är förvånad

..när det gäller oljesituationen. Så här skriver The Economist i senaste numret. “TWO factors determine the price of a barrel of oil: the fundamental laws of supply and demand, and naked fear.” Den sista faktorn borde ha kunnat vara eliminerad sedan länge. Hur kommer det sig att analytiker och affärsvärlden inte förmår se det som t.ex. en TV-komiker gör? Att vi är oljeberoende och skulle ha kunnat bryta det sedan länge!

Oljeberoendet och oljetillgångarnas (mängd och belägenhet) är ju inte precis någon svart svan, d.v.s. något som kommer som en överraskning svår att förutse. European Energy Review säger att det kommer bara att bli värre. Jovisst men bara om vi inte tillämpar den kunskap vi faktiskt har, satsar på effektivisering och förnybar energi.

Eller är det mera spännande att då och då drabbas av chocker? Eller är det som Jon Stewart säger? Att om vi inte använder olja så har dinosaurierna dött förgäves!

Smartheten sitter inte bara i nätet

Hemkörd el fordrar smarta nät! Men de behöver inte vara så tekniskt avancerade för smartheten sitter inte bara i nätet utan också (och i ännu högre grad?) i den som ansvarar för nätet. Egen el meddelar att problemet är löst! I vissa delar av landet. Det är en samverkan mellan elnätsbolag kallat Elinorr som var först med smartheten.

Pyrrhusförlust för 20%-målet

Vi vet ju att Pyrrhus van en seger men till ingen nytta eftersom hans förluster var så stora att han inte kunde regera vidare. Kan det vara så att vi som förfäktar (minst) 20%-målet gjorde en motsvarande förlust när EU-ledarna avvisade det vid sitt senaste toppmöte? D.v.s. att vi förlorade men drog till oss så mycket intresse, sympati och stöd att vi vinner i längden?

Hur det än är så finns det starka krafter som talar för att 20%-målet skall vara bindande. EU-parlamentet är en av dessa. De pekar i sin tur ut EU-kommissionen som varande den senfärdige men det gäller väl mera Energidirektoratet än kommissionen i sin helhet? Det sägs att man i den interna remissen riktat kritik mot att den kommande handlingsplanen för effektivisering är för svag!

Snart dags för en effektiviseringsutredning (igen)

Bevisen hopar sig att energimarknaden inte fungerar och att det finns för stora oklarheter i hur man skall komma vidare. Idag skriver en representant för Riksrevisionen om klimatåtgärderna i DN. Riksrevisionen skall man ibland ta med en nypa salt eftersom deras granskningar av naturliga skäl begänsas av vilken period de måste betrakta (av bokföringstekniska skäl) är begränsad och de kan ha svårt att se större mönster. Men deras utlåtande om energideklarationerna vilar på stabil grund. Så här skriver de:

Magra resultat trots stora kostnader blev det när Sverige skulle implementera EU-direktivet om energideklarationer. Staten ålägger fastighetsägare att köpa en tjänst som ska bidra till energieffektiviseringar och minskade utsläpp. Men i många fall är kvaliteten i deklarationerna otillräcklig. Då bidrar de inte till några energibesparingar och värdet av insatserna är tveksamt såväl för fastighetsägarna som för klimatet. Ändå kostade verksamheten 700 miljoner kronor, en nota som fastighetsägarna fick stå för. EU-direktivet är visserligen tvingande, men det sätt på vilket det har genomförts i Sverige är ett exempel på ineffektivitet som en följd av brister i styrningen och genomförandet av klimatarbetet.

Men det finns bättre sätt vilket bl.a. Energirådgivarna visar i sin skrift Mera Ordnad Verkstad (sid 7-8). Och ministern själv har också pekat ut att regleringen av elmarknaden bör ses över. Den förefaller ju inte i första hand vara avsedd för kunderna. En kund - en räkning - ett pris vore bättre och skulle skapa mindre förvirring.

Så när nu EU:s utspel om energistrategi och handlingsplan är på väg är det ett gyllene tillfälle att gå ned i startgroparna för en revision.

Avreglering följs av omreglering?

De senaste dagarnas exponering av hur elnätsavgifterna höjs drastiskt i vissa företag kanske är början på en diskussion om regleringens avsikt och föremål. Energimarknadsinspektionen hävdar att den metod man använder för att bestämma avgifterna är den som ger kunderna “störst trygghet och längsiktigt stabila avgifter”. Vilket gör att man undrar om trygg med hög avgift är bättre än otrygg med låg? Är man gammal nog minns man (nästan med vemod) hur man förr brukade diskutera hur/om kommunerna smygbeskattade sina invånare genom nätavgifterna och hur mycket bättre det skulle bli när man avreglerade.

I Storbritannien har man börjat skissera och förbereda en marknadsreform som också påverkar regleringen. Detta har nu utlöst en diskussion som gör att man i European Energy Review undrar om “konkurrensen kommer att offras på klimatpolitikens altare”. Intressant formulering som illustrerar vad man tycker är viktigast i samhället. Men det verkar som om vi på olika håll, och kanske av olika skäl, kommer att behöva diskutera vad regleringen har för syfte. Hoppas att kunden också får plats i den debatten. Avregleringen har alltför länge fått stå i bestämd form singularis.

Vi behöver fler beteendeekonomer.

Enkelt uttryckt är skillnaden mellan beteendeekonomi och (neo)klassisk nationalekonomi den att i beteendevarianten intresserar man sig för vad verkliga människor gör och i den senare vad en fiktiv människa i en matematisk modell skulle ha gjort. Beteendeekonomin har blivit mera känd genom två böcker, Thalers och Sunsteins Nudge, som nämnts på denna sida tidigare,

Skrivet av Hans Nilsson, 2011-03-02.

(0) KommentarerPermalink

Effektivisering på avbetalning

“Pay as you save” är en intressant variant på hur man skulle kunna finansiera effektivisering av energianvändningen och som testas på några platser i Storbritannien. Den provas med olika aktörer såsom kommuner, installatörer, fastighetsförvaltare, m.fl. och det skall bli spännande att se resultatet.

Likartade program är på gång i USA men verkar mesta handla om solcellsinstallationer.

Men det var kanske ändå i Sverige det började?! Uppsala Energi hade i början av 90-talet ett program (Willerstöm3339.PDF) för byte till lågenergilampor och där kunderna betalade via elräkningen, se bild nedan. Synd att det avstannade men det kanske går att sparka igång igen?

 

image

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

DĂ„ och dĂ„ kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina Ă„rliga skrifter. Som senast den hĂ€r frĂ„n en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men Ă€r det sant? Är det IEA som vilseleder? SĂ„ hĂ€r förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jĂ€mför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

TvÄ av de scenarier som presenteras Àr alltsÄ reflexioner av vad som hÀnder i vÀrlden och det som Àr pÄ vÀg att hÀnda till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (lÀnder, samarbetsorganisationer mm). Det Àr bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser mÄste vi kanske rÀtta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv