Kan man tänka sig att en företagsledare säger att man inte tror på vetenskap och forskning? Knappast men det kan man däremot tänka sig när det gäller ledningen för USA och i synnerhet när det gäller de republikanska presidentkandidaterna. Frågan kommer från Michael Bloomberg borgmästare i New York och själv f.d. Republikan i ett uttalande i en artikel i Financial Times. Och i förlängningen så blir då vetenskapen bara en åsikt bland andra.

Löper vi inte också hos oss en risk när t.ex. den så kallade klimatskepticismen ställs upp på ena sidan och klimatvetenskapen på den andra? Ett fenomen som är vanligt i medierna.

Det må sedan vara så att även inom vetenskapen finns olika “åsikter” som ofta baseras på olikheter i referensramar och forskningsinrikting men det bör vi väl kräva av medierna att kunna hantera? Newtons lag gäller ju även för experter. For every expert there is an equal but opposite expert.

Den avreglerade elmarknaden skulle ge oss så mycket. Främst lägre priser men också ökad service genom ett mer varierat tjänsteutbud. I detta skulle även energieffektivisering ingå. EU-kommissionen slår fast i ett översiktsdokument att: “The most effective way for consumers to lower their energy bills is to reduce their energy consumption.” I dokumentet antas det att denna uppgift är en angelägenhet för energiföretagen, men vi har ju sett att merparten av dessa inte är särskilt trakterade av uppgiften när nu kommissionen börjar lägga lite makt bakom orden i det föreslagna nya direktivet.

En fransk forskare, Michel Cruciani, har granskat avregleringarna i EU, och noterar att de fromma förhoppningarna på välsignelse slagit fel (rapporten finns tillgänglig på franska). Priskonkurrensen är obetydlig och tjänsteutvecklingen obefintlig. Så här sammanfattar European Energy Review:

Contrary to telecommunications or air travel, the liberalisation of the electricity sector has not led to a diversification of services and has remained limited in terms of price offerings

Slutsatsen att avregleringar inte är något självspelande piano förefaller inte alltför djärv. Marknadsdogmatismen spelade oss ett spratt och locksången “billigare - bättre” lät bra.

Varans karaktär spelar säkert också en roll. Både kommunikation och resor är produkter som man relativt lätt kan relatera till, men när blir en kWh årets julklapp?

Som bekant är våra politiska ledningar i Europa avogt inställda till det nya direktivet och det görs idoga försök att urholka det. Det är i huvudsak tre saker det kretsar kring:
* Att energiföretagen skall medverka till att minska energianvändningen med 1,5% per år.
* Att öka renoveringstakten i det allmänt ägda byggnadsbeståndet
* Att göra en nationell plan för att se till att kraftvärmepotentialen utnyttjas fullt ut
Det Polska ordförandeskapet hade försökt finna en (urholkad) kompromiss men nu skjuts frågan vidare till nästa ordförandeland som är Danmark vilket ger gott hopp om att man skall kunna komma igen.

Kanske kan en andhämtningspaus över årsskiftet vara nyttig också såtillvida att våra beslutsfattare kan ta sig samman och sluta spela svartepetter med denna fråga. Effektivisering är ALDRIG belastande för samhället som helhet men kan naturligtvis innebära att några intressenter (inte länder) drar ett kortare strå än andra. Låt dem göra det så länge vi alla tjänar på det. Och så länge det gagnar framtiden.

Har ni sett hur tyngdlyftare precis innan de går upp på podiet för att lyfta mångfalt sin egen vikt snabbt sniffar i en lite flaska? Någon sorts legal doping. Det sägs att det skall vara ammoniak och att detta ger dem den kick de behöver. När man hör alla slokörade inlägg i energidebatten om allt som är omöjligt så känner man behov av ett litet sniff ammoniak för att kunna ta nya tag.

Kanske kan Rocky Mountain Institute, RMI, dvs Amory Lovins skapelse ge lite sådan motivation. Deras årsrapport innehåller en hel del uppslag och med tänkvärda illustrationer. En av dem gör att man undrar hur smart facebook-anläggningen i Luleå egentligen är (se bild).

Men innan man själv förfaller till grubblerier kan man istället begrunda rapportens motto:

Walker, there is no path
The path is made by walking
Antonio Machado (1875?1939)

Så när alla våra omgivande skeptiker (klimat och andra) besvärjer oss att bevisa att våra förslag är hållbara för framtiden så vet vi att bästa sättet att förutsäga framtiden är att skapa den. Talk the talk and walk the walk.

“Jorden är platt som en pannkaka och när vinden har blåst över kanten så blir det vindstilla i hela världen, då stannar alla vindkraftverk samtidigt överallt.” Så skrev signaturen Anti i vindkraftdebatten i Ny Teknik. Kommentaren känns relevant när man ser att Björn Lomborg på nytt raljerar med världens (lama men dock) försök att minska klimatproblemen i en artikel i Sydsvenska Dagbladet. Signaturen Anti var sannolikt satirisk men Lomborg är det inte även om det finns en likhet i faktabehandlingen. Detta förhållande påpekas av två forskare vid Lunds Universitet när man vädjar till tidningen att försöka hålla en seriös linje. Naturligtvis hävdar då tidningen att de bara vill ha debatt mellan flera åsikter.

Då måste man till sist fråga sig vad som är kriteriet för en åsikt? Kanske är signaturen Anti just företrädare för en åsikt? För några hundra år sedan skulle han ovedersägligen ha varit det. Och hur länge kan mediaföreträdare använda åsiktsklassningen för det som förskönande kallas klimatskepticism men som ytterst har till syfte att förneka och hindra åtgärder. För det verkar som om det var det denna historia handlar om. Lomborgs skapelse Copenhagen Consensus Centre har haft gräddfil i den tidigare Danska regeringens budget säger ENDS Europe. Nu måste de konkurrera med andra institutioner.

Vi får likt Ture Sventon få leva med våra opponenter. “Ständigt denna Vessla” suckade Ture och “Ständigt denne Lomborg” lär vi få säga även i framtiden. Men om media vill ha debatt så kanske vi ändå skulle kunna få den att handla om väsentligheter. Snart?!

Svenska Dagbladet tar på ett förtjänstfullt sätt upp frågan om glödlampsersättarnas hantering. De vanligaste lågenergilamporna är så kallade CFL (Compact Fluorescent Lamps) som innehåller kvicksilver. Därför skall de inte slängas i soporna eller läggas i glasåtervinningsbehållare. De skall lämnas in till återvinning precis som lysrör (vilka också finns i de flesta hushåll sedan länge, oftast i köket).

Men inte heller glödlampor skall lämnas i soporna vilket säkert många av oss gjort under många år innan vi lärde bättre. Så problemet är egentligen tvåfalt:
1. Vi måste lära om och göra annorlunda. Alla! Det är förvånande vad man kan se i ett soprum även i områden där det bor välbeställt folk med god utbildning. FÖRVÅNANDE!
2. Sopåtervinningen måste göras bättre, effektivare och vackrare. Varför måste en sopstation bestå av ett antal smutsiga och överfulla containers? Var finns landets industridesigners och arkitekter? Visst kan ni väl bättre?

I Köpenhamn och Dublin finns solcellsdrivna (!) papperskorgar som komprimerar skräpet så att de rymmer mer. Mer design - mer teknik och MER disciplin!

Det finns tecken på att Kina i framtiden lägger mindre emfas på BNP-ökning och mera på hållbarhet säger The Guardian efter att ha studerat en Kinesisk rapport om grön tillväxt. Rapporten säger att satsningar på grön tillväxt ger Kina nya jobb motsvarande hela Sveriges befolkning, men ännu intressantare är att den är skriven av ett institut där den person som tippas bli ny premiärminister, Li Kiqiang, är ordförande.

Den nya energiplanen inom ramen för femårsplaneringen har också tillkännagivits och enligt den minskar energiintensiteten (ett i sammanhanget meningslöst mått) men de faktiska utsläppen av partiklar, svavel och kväve skall också minska. Det senare tyder åtminstone på effektivisering i någon omfattning vad gäller förbränningsteknik och bränslekvalitet.

Nu är (och blir?) den viktigare för varje dag. Den handlar nämligen om behovet av att anpassa bebyggelse, infrastruktur och vardagsliv till klimatförändringarna. Ursprungstanken var ju att vi skulle hindra temperaturökningarna men nu verkar det som om vi snarare måste lära oss att leva med dem. Rapporten är gjord av World Resoureces Institute, WRI, med stöd av bl.a. de Skandinaviska biståndsmyndigheterna.

Även om den är bra och har många exempel kan det inte hjälpas utan att man känner pessimism. Första rådet är nämligen att mobilisera allmänhetens engagemang. Det kanske går att göra i de länder som är drabbade (främst U-länder) av ren nödvändighet, men hur är det hos oss? Är det inte i I-världen vi skulle engagerats för att hindra förändringarna? Vi kanske skulle tänka på det nu när man skall gödsla med “hållbar” julbelysning i Stockholm i form av LED-lampor (671666 stycken) som bara drar 574 kWh per dygn. Hållbart - i förhållande till vad?

Vi har nog anledning att göra samma efterlysning som signaturen Zapiro i Mail and Guardian (se nedan).

Beteendeekonomins ärkebiskop Daniel Kahneman tar upp det i sin nya bok “Thinking fast and slow”. Vår benägenhet att tänka fort men fel. Och om vi inte hade haft denna egenskap skulle vi förmodligen inte ens överleva. Den beror nämligen på att vi utnyttjar vår erfarenhet och våra associationer. Vi har helt enkelt inte tid att i alla lägen tänka långsamt och eftersinnande. Thaler och Sunstein nämner det också i sin bok “Nudge” där de skiljer på det automatiska systemet och det reflektiva.

Tyvärr är det politiken för bl.a. energieffektivisering väsentligen uppbyggt kring föreställningen att vi har tid att skaffa all nödvändig information och att grundligt tänka igenom konsekvenser. Det vill säga en föreställning om hur vi borde vara och inte en insikt om hurudana vi verkligen är. Men kanske kan personer som Kahneman få en ändring på det.

Vi har till 2017 att korrigera kurs sedan är det kört enligt IEAs WEO 2011 som rapporterades häromdagen.

Budskapet har nått ut och European Energy Review har två artiklar om WEO och dess innehåll. En refererande och något optimistisk och en reflekterande och pessimistisk. Även National Geographic har tagit budskapet och gör en kort sammanfattning (med ruskig bild).

I årets variant av WEO är man inte lika explicit när det gäller effektivisering som tidigare så årets upplaga kan med fördel kompletteras med IEA ETP 2010 vad gäller teknikens möjligheter och WEO 2009 vad gäller effektiviseringens betydelse och omfattning.

Nu gäller bara ( ) att detta också tas ad notam av våra politiker! Och att t.ex. EU-direktivet om effektivisering antas och genomförs istället för att (som hitintills) göras till en uppvisning i undanflykter. För the botten is väl nådd? Eller kan vi nå längre ner?

Det här är mer skrämmande än de alltmer blodtörstiga deckare som våra författare manglar ut en masse. Kolla bara!

Tabellen visar olika bedömningar av koldioxidkoncentrationen i atmosfären och kommer från en sammanställning som SEI gjort om hur man kan göra ekonomiska bedömningar av klimateffekterna. IEA hävdar att gränsen för 2 graders temperaturökning går vid 450 ppm och i tabellen visar i en del fall över 1000 ppm!

Det som gör tabellen skrämmande är alltså när tabellen kombineras med temperaturbedömningar. Så här ser IPCCs ut. Den visar att vid 560 ppm har vi med största sannolikhet passerat gränsen för att klara 2-gradersmålet och detta sker alltså kring 2050. Även de mest optimistiska ger oss högst till 2090 att klara 560 ppm.

Men om man fortfarande inte blir skrämd så har Globalis en lista över temperaturhöjningarnas effekter. Scary stuff.

If we don’t change directions soon, we’ll end up where we’re heading.

Så drastiskt inleds årets World Energy Outlook (WEO) från IEA. De konstaterar att öppningen till att klara 2-gradersmålet håller på att försvinna och att ett minimikrav är vad de kallar ett “New policies scenario” som fordrar högre politisk aktivitet. Åttio procent av de utsläpp som kan tillåtas för att klara 450 ppm CO2 i atmosfären är redan “inlåsta” och garanterade i existerande infrastruktur och år 2017 finns inte längre något manöverutrymme kvar. Att vänta med att minska utsläppen i energisektorn kostar mer än 4 gånger så mycket i kompenserande åtgärder senare!

Det är effektivisering och förnybar energi som kan rädda situationen Visserligen drar WEO en lans för kärnkraft men det är ändå en obetydlig del av den nya kapacitet som behövs även i deras eget scenario (se bild nedan). Det behövs fortfarande lärinvesteringar för att skapa marknad för den förnybara energi men de är klart lägre än det som ges till fossil energi idag och i ljuset av det som sägs om behovet av kompenserade åtgärder klart motiverade.

För iakttagaren börjar det te sig gåtfullt att IEAs analysenhet och EUs direktorat båda försöker finna konstruktiva lösningar men att våra styrande slår dövörat till vilket t.ex. visades i hur EU-direktivet om effektivisering framskrider häromdagen. Eller har dessa centrala organ blivit till en slags hovnarrar som skall förfasa och roa gästerna vid ministermötena. Och efter dessa kan man ge ut glättiga broschyrer så som IEA nyligen gjorde så att vi skall få för oss att något händer?

Figur: Behov av ny kapacitet kommer väsentligen från förnybar energi i scenariot “New policies”

Figur: Lärinvesteringar behövs för att få mera förnybar energi på plats men dessa är fortfarande betydligt lägre än bidragen till fosil energi.

Liknelsen är lite överdriven det medges men det kommer osökt i minnet när man läser det senaste från den nedläggningshotade Expertgruppen för Miljöstudier. Det är en undersökning av elmarknaden och som mynnar ut i fyra förslag för att göra den bättre, sedan skall det vara klart och vårt inträde i lyckoriket är förestående. Däckstolarna har äntligen ställts rätt. Förslagen är:

1. Öppna för att andra än de nuvarande bolagen ska få äga ny svensk kärnkraft. Behöver väl knappast kommenteras, visserligen borde det vara ofarligt eftersom kärnkraften inte är särsklit attraktivt som investeringsobjekt men det avskräcker inte de verkligt troende.
2. Slopa lagen om att endast stamnätsföretag, i praktiken Svenska Kraftnät, får bygga utlandsförbindelser. Jo näten behöver förstärkas för att vi till fullo skall kunna utnyttja och överföra bl.a. förnybar energi mellan platser der den finns i överflöd och befolknings-/industricentra. Men varför i fridens namn skulle inte ett samhällsägt företag kunna både inse och utnyttja det?
3. Inför en reglering som tvingar elhandelsbolagen att erbjuda hushållen timvis debitering. Ett klockrent skolboksförslag som det är lätt att visa nyttan av OM kunderna bara betedde sig rationellt. Förhoppningen om hushållens vilja att tvätta, diska och göra långkok på lågpristid är dock starkt överdriven. Likaväl som behovet att bättre utnyttjande fordrar avancerad teknik. Men behovet av bättre erbjudanden (Demand Response) från energileverantörerna till främst industrikunder är stort.
4. Behåll den kommunala vetorätten och tillåt även fortsättningsvis kommunala avgifter på förnybar energi. Que? Jaha! Om vi slipper en massa lokalproducerad el från t.ex. vindkraft då får vi större tyngd för förslag 1. Capice!

Det vore kanske bättre med en utredning om energinyttoansvaret och det faktum att energiföretagen säljer för mycket energi till en användning som de facto inte ger nytta för kunden. Kan det vara så att regeringen börjat tvivla på att expertgruppen har rätt fokus?

Så sägs det, men man undrar om inte det är djävulen själv som skriver “detaljerna”. I alla fall när det gäller förslaget till nytt effektiviseringsdirektiv där man gjort en genomgång av arbetsläget och där ordförandelandet lagt ett nytt förslag. Affärsid�n, om man får säga så, med dessa omskrivningar är att försvaga ett redan svagt förslag till EU-direktiv.

Detta händer när man rapporterar att utsläppsökningarna globalt sett tagit vad man kallar monsterproportioner. När man konstaterar att tilltagande torka i Medelhavsområdet väsentligen kan hänföras till global uppvärmning.

Och vad är det då som oroar? Jo bl.a. att ett energinyttoansvar för energiföretagen skall påverka konkurrensförhållandena. Ja - och? Klart att det gör! Företag som ger sina kunder bättre service kommer naturligtvis att uppfattas som bättre. Får kunderna högre pris? Ja kanske, men de får lägre kostnad eftersom de köper en mindre mängd och de får lägre pris än de skulle fått om man tvingats bygga ytterligare kraftanläggningar för en överstor efterfrågan. Får företagen lägre vinster? Ja troligen. Så var klämmer skon - egentligen!?

Eller annorlunda uttryckt, om vi står inför en uppenbar klimatkatastrof med kostnader som fördelas på ett oförutsägbart sätt (se torkan i Medelhavsområdet som exempel) hur stort är då problemet med en antagen konkurrensförsämring som dessutom kan motverkas av företagen själva genom att de utvecklar sina erbjudanden till kund. Finns det någon energiminister som är, som uttrycket säger, karl för sin hatt?

European Climate Foundation (ECF) har följt upp sin tidigare färdplan för 2050 för att se hur vi skall komma upp på banan och “kola av” vårt energisystem på allvar. En slutsats är att det fordrar STORA investeringar men också att det måste göras i framtidsteknik vilket bör innebära stora möjligheter till industriutveckling och jobb. Sådana mycket medvetna satsningar sker redan i t.ex. Korea vilket visades vid ett seminarium som IEAs DSM-Program anordnade nyligen. Så valet borde vara enkelt för Europa: “Häng med eller bli efter”.

I ECFs avstämning så är utbyggnad av ett kraftfullt nät i Europa en hörnsten tillsammans med tydligare satsningar på diversifierad produktion av förnybar energi. Men de noterar att också affärsmodellerna behöver utvecklas:

Demand-side resources, such as energy efficiency and demand response (including distributed energy storage options and distributed production), represent an attractive means to reduce the amount of transmission and large-scale generation investments required. Power markets need to promote energy efficiency, demand response, storage (large-scale and distributed), distributed generation and efficiency as system resources on an equal basis with utility-scale supply options.

Energinyttoansvar för energiföretagen alltså!

Konsekvenserna för systemet skulle kunna illustreras som nedan där man istället för som vanligt (fit and forget) bygger ett system som kan ta hand om både lokal produktion och hantera flexibel efterfrågan.

Bild från presentation av arbetet inom IEA DSM-Programme av deras ordförande Rob Kool, bild 30.

Så kan man ju förbereda sig. McKinsey har skrivit en artikel om detta och projicerar bland annat åtgärder i transportsektorn och den del som handhar varutransporter. Man har en del kul exempel i anslutning till den tabell som visas nedan. Och 100 Dollar per fat är i underkant av deras antaganden men redan där finns som synes en hel del att göra.

Det är inte första gången någon försöker spränga tankevallen för oljeprisets nivå, men frågan är om man är djärv nog. Vi har varit över 100 dollar redan så var ligger nästa gräns för det otroliga? 500?

Det svenska fjärrvärmesystemets bränslemix med stort inslag av förnybar energi citeras som ett föredöme i en rapport om hur man skall få större inslag av förnybar energi för uppvärmning i en rapport från Öko-Institut med medverkan också från Lunds Universitet. Rapporten innehåller en bra sammanställning i tabellform av hur olika incitament kan fungera och i förbigående nämns vita certifikat som ett möjligt och intressant alternativ.

Man undrar under läsningen om det svenska fjärrvärmenätets möjligheter skulle kunnat bli verklighet i dagens samhälle. I förarbetena till lagen om kommunal energiplanering nämndes som en hotbild ett system där man inom samma område använde flera olika uppvärmningsmetoder. Denna bild kallades “kvarteret Dårfinken”. Är det inte det vi ser utvecklas idag också när EU-länderna avvisar det senaste direktivförslagets relativt modesta förslag till energiplanering.

I veckan släpps IEAs årsbok World Energy Outlook (WEO 2011) som bl.a. kommer att ägnas åt det utbredda missbruket att subventionera bruket av fossil energi. En lyx som kostar c:a 400 Miljarder dollar årligen och som om den inte bryts ökar för att motsvara c:a 0,7% av världens BNP om några år (se nedan). Och en lyx som G20-ledarna lovat att sluta med men vid sitt senaste möte glömde (igen).

Det är ju lätt att sucka över att våra styrande inte tar itu med det här på “makronivån”, men hur har vi det själv på “mikroplanet”? Tanken infinner sig när man igen finner att våra opinionsbildare, den här gången i Expressen, har svårt att släppa taget om glödlampan. Oviljan att bryta en gammal vana och att aktivt söka sig till något bättre låter dessutom bättre när den stöds med citat ur världslitteraturen. Tidigare har ju DN dessutom funnit att det kan vara odemokratiskt att slopa glödlamporna.

En omställning fordrar nära nog per definition att vi gör något på ett annat sätt än tidigare. Det gäller världens ledare, det gäller våra opinionsbildare och det gäller (hjälp!) mig själv!

Det anser Andrew MacKillop i en artikel i Energy Review. Det är praktiskt taget inget i hans analys som finner nåd. Och något alternativ har han inte heller annat än en diffus plan B. Fast på annat håll kan man läsa att han föredrar vad han kallar en gasöppming (gas window).

* Utsläppshandeln har misslyckats anser han, men ha tycks ha missat att utsläppen begränsas av politiska överenskommelser (caps) och a priset i sig inte minskar utsläppen utan bara ger dem ett ekonomiskt värde så att minskningens minimeras.
* Liberaliseringen av elmarknaden genom “unbundling” är nonsens säger han och tillägger:

In reality, the climate and energy package favours large industrial conglomerates in the energy sector and, as we know, Europe?s energy market liberalisation since 1996 has coincided with some of the largest energy price rises for final consumers in recent history.

* Grönare energiteknik skapar inga gröna jobb utan är en myt, säger han, men som bevis har han endast en jämförelse av andelen jobb inom vindindustrin i relation til hela arbetsmarknaden i Europa. Effektivisering nämner han inte men har tidigare (alldeles korrekt) noterat att sådana satsningar oftast blir kortlivade skyltobjekt i regeringarnas politik

I allt väsentligt missar han poängen med energiomställningen. I artikeln skriver man (han?): “It is important to note that this energy transition is the most massive energy programme ever proposed anywhere in the world outside war-time conditions.” Och? - frestas man säga. Är det inte en akut situation vi har och har inte just krigstider visat på att människor med samlade krafter inför ett yttre hot kan åstadkomma extraordinära resultat? Är inte problemet att hotet faktiskt inte är “krigsaktigt” d.v.s. yttre - utan inre? Vi måste skydda oss mot oss själva och det är svårare.

“There is no such thing as American English”, påstås den Brittiska drottningen ha sagt när hon ombads välja språk för stavningskontroll i sin dator. Så låt oss kolla vad Energinyttoansvar är på Amerikanska. Det som kallas “energy efficiency obligation schemes” på Brysselengelska i förslaget till nytt direktiv och som på svenska blivit (håll i er) “Kvotplikt”. På Amerikanska är det “Energy Efficiency Resource Standards (EERS)”.

Nyligen gjorde ACEEE en genomgång av läget i USA vid en konferens i Denver och presentationerna finns nu tillgängliga. För att få en överblick rekommenderas session 1B, inblick i hur massmarknaderna kan åtgärdas session 2C samt i vilka nya teknologier som kan bli intressanta session 5E.

Motsvarande för Europa finns redovisat av ECEEE.

..när det gäller vindkraft och nu gäller det havsbaserad vind i GW-klassen. DONGs direktör lägger ut texten i en intervju och det är inga småsaker vi talar om, 3 GW till 2020. Men det är ändå bara småsmulor jämför med Europeiska vindkraftorganisationens EWEAs projektioner som sägs landa på 40 GW. Men det får vi veta mer om när de lanserar sin rapport i månadsskiftet november december.

Sverige berörs naturligt av detta också genom EUs infrastrukturplaner och kan vara med på vagnen om nu inte Timbro får sätta käppar i vindsnurrorna.

...tycker EU-parlamentet och tänker på produkter för bl.a. effektivare energianvändning. Så här sade de för fjorton dagar sedan:

Calls for a Green VAT strategy to be devised, centred on reduced rates for energy efficient and environmentally friendly products and services, counterbalancing unfair competition which results from externalities not reflected in the price of a good or service;

Och nu när tanken tycks accepterad även i Sverige (fast bara för för grönt på tallriken) så kanske man kan sträcka sig till mera påtagliga (och angelägna) saker.