Troubled water!

Omställningen inför klimathotet kommer att tvinga oss till många omprövningar. Den uppseglande diskussionen om buteljerat vatten kan tjäna som illustration. Inte minst reaktionerna mot miljöministerns uppmaning till bojkott. Näringens företrädare har provat alla argument som finns; hotade jobb; det finns annat som är värre; konsumenternas fria val; etc. Men de tycks inte (åtminstone inte offentligt) funderat över hur de skulle kunna ändra sin produkt. Man vill rekommendera att de tar till sig råden från Lehman Brothers, att tänka igenom hur företagen skall agera miljöriktigt istället för att re-agera defensivt.

Men det gäller också oss som konsumenter! För kvaliteten på det som finns i buteljerna är inte alltid så hög! Och om det är ordvalet som smärtar så låt oss undvika att tala om bojkott. Låt oss bara tillkännage i handling att vi väljer något annat så får väl branschen upptäcka vad som hänt genom att avläsa försäljningsstatistiken.

Hur mycket effektivisering får man för 15 miljarder?

Men framförallt hur mycket skulle man ha kunnat få i Finland i stället för att bygga sin senaste kärnreaktor OL3? I mitten av denna månad rapporterades i Nuclear Engineering att man ha fått nya förseningar. Man skulle ha varit klara 2009 men siktar nu på 2011! Men Nuclear Engineering är taktfulla nog att inte berätta att leverantören Areva går back ekonomiskt med 1,5 miljarder Euro på ett kontrakt värt 3 miljarder. Det får man istället läsa i den franska affärstidningen La Tribune som berättar detta samma dag.

Om någon månad kommer IEAs nya bedömningar om vilka åtgärder som behövs för att klara klimatproblemen och det skulle inte förvåna om det kommer att basuneras ut som ett stöd för ytterligare kärnkraft. Inte minst i Sverige. Då kan man fundera lite över vad man får för pengarna. Och var de gör mest nytta!

Investeringsbrist!

De som investerar bl.a. våra pensionspengar tar ingen hänsyn till klimatrisker (eller klimatmöjligheter). Det är slutsatsen av en studie som gjorts i Storbritannien och det skulle vara märkligt om den svenska verkligheten vore annorlunda.

Ett Schweiziskt företag, SRI, har utvecklat och testat en metod för bedömningar som tar hänsyn till koldioxid-risker. Det verkar emellertid som om metoden inte tar hänsyn till “uthållighet”. Åtminstone inte ännu.

Nyhetstorkan göder energins rötmånadshistorier?

Skulle 25000 stycken vindkraftverk uppsläppta som drakar på hög höjd i jet-strömmarna klara USAs elförsörjning till en kostnad av 14 öre per kWh? Det hävdas i ett radioinslag under somaren. Idén har släktskap med s.k. “geo-engineering” där man då och då luftar idéer om hur storskalig ingenjörsteknik i ett slag skall rädda oss från el-ände (avsiktlig vits!).

Uppslaget beskrivs utförligare på en web-sida men i övrigt syns ingen substans i materialet. Annars har den också behandlats vid IEAs sekretariat i Paris för flera år sedan - i ett julspex! Då var kommentaren att: “It was shot down in blazing flames before it even left the ground.”

Det finns de som aldrig missar en chans

...att missa en chans. Den gamla bedömningen kommer osökt för en när man läser om hur Sverige på nytt sett en svensk teknik exploateras av utländska intressen. I princip inget fel i att utländska företag köper svenska lösningar. Vi lever i en global ekonomi. Men det är ägarna som bestämmer var framtida utveckling och investering skall ske. Det klagades i samband med tidigare sådana affärer på de svenska riskkapitalisterna, men problemet är snarare att det inte tillräckligt kraftfullt utvecklas en svensk efterfrågan. Och det är inte riskkapitalisternas fel. Om det inte finns någon hemmamarknad är det svårt att motivera en investering.

Ett problem kan vara de gröna certifikaten och det därmed besläktade tänkesättet. Gröna certifikat promoverar inte ny teknik utan billig teknik. Nästa alla andra länder i Europa har valt inmatnings-tariffer som metod för att just kunna bana väg för ny teknik och utveckla en marknad. De olika systemen diskuteras ingående i en rapport från projektet REALISE.

Skillnaden mellan de båda systemen illustreras av REALISE så här. Certifikatsystemet (quota) försöker köpa så billigt som möjligt och får därför kanske inte den yppersta tekniken. Inmatningstarifferna kan råka ut för ett motsvarande problem men har undvikit detta genom att ha olika tariffer beroende på teknisk lösning.
image

Effektivisering och förnybar energi är tvillingar

men effektivisering kommer först! En mycket enkel sanning som illustreras så tydligt i Shell-chefens ord: “What is the point of producing ever more energy if we continue to waste most of it”. En enkel sanning som regeringen missat (håller på att missa) enligt SNF när det gäller kraven på miljöfordon.

Man undrar var problemet egentligen sitter? Alla Europas regeringar har vid något tillfälle sagt sig vara (eller vilja bli) föregångare på klimatområdet. Men när de sedan sätter sig (med sina tjänstemän) i förhandlingar så slår förhandlingsinstinkten till. Man vill komma undan billigare och låta någon annan ta notan. Måhända mänskligt och förståeligt men inte ett sätt att bli föregångare!

Energianvändning, den nya IT-bubblan?

Man har varnat för att IT-tillämpningarna använder mer och mer energi och att utvecklingen inte är hållbar. Energikostnaderna som idag är av storleksordningen 10% av kostnaderna för ett servicecenter kan stiga till 50% och mer. Företag som ser möjligheten att påverka en sådan (tragisk) utveckling börjar nu visa upp sig. Men en del av marknadsföringen känns inte rätt! Påståendet att en datorhall har en belastning på drygt 800 W per kvadratmeter verkar inte rimligt!? Någon måste ha räknat fel (kan det vara jag?).

Byggnadsindustrin överskattar kostnaderna och underskattar möjligheterna.

söger WBCSD (World Business Council for a Sustainable Development) i en första rapport om energieffektivitet i byggnader. Branschen är komplex och fragmenterad (se bild) och skulle behöva vad WBCSD kallar en mera “holistic approach” och illustrerar detta med beroenden och återkopplingar på ett sätt som påminner om IEAs “Creating Markets for Energy Technologies”.

I WBCSDs vision behöver vi a) Använda mindre; b) Göra mer energi (lokalt); c) Dela på överskottsenergin (genom intelligenta nät). Ett lätt och intressant mantra för framtiden, men redan dagens teknik kan minska energianvändningen med 35% och uppvärmningskostnaderna med 80% säger de.

image

Myteriförsök, svagt ledarskap eller dålig personalutbildning?

För en vecka sedan publicerade The Guardian ett dokument (briefing notes) där departementspersonal i Storbritannien noterade att man hade svårt att nå upp till de EU-gemensamma målen för andelen förnybar energi och där man föreslog olika “trick” att lösa problemet. Särsklit uppseendeväckande var väl förslaget att också räkna in “low-carbon generation”. Den termen används vanligen när man inte törs/vill säga kärnkraft! Som därmed skulle ses som en förnybar resurs!! Svaret från 10 Downing Street är välformulerat och förefaller dementera de dåliga avsikterna utan att för den skull sätta personalen på pottkanten.

Nu förekommer den här sortens manövrer inte bara utomlands utan även hemma hos oss. Den politiska ledningen stakar ut en linje och uttrycker en vilja men någonstans på vägen urholkas intentionerna. Propositionen om effektivare energianvändning för drygt ett och ett halvt år sedan är ett vackert exempel. Om vi antar att det inte är regeringskansliernas försök till myteri så kan det vara tecken på dålig personalutbildning (och därmed svagt ledarskap).

I det Brittiska fallet borde väl ändå Stern-rapportens budskap ha nått ända ut i förvaltningen? Det var ju dessutom den nuvarande premiärministern Brown som beställde den. Och den rapporten framhåller att de länder som tidigt satsar på omställningen har mycket att tjäna som framtida leverantörer av produkter och kunskap.

Dessutom har deras förre premiärminister tillsammans med både den dåvarande Svenske och senare den Holländske kollegan skrivit brev till sina EU-kollegor om vikten att ta initiativ och gå före ifråga om effektivisering och förnybar energi! Kan det vara det Brittiska ministeriets hämnd på sin förre chef? Ett försenat myteri?

Frivilliga koldioxidköp.

Marknaden för frivilliga åtaganden genom att köpa ner sin koldioxidskuld ökar kraftigt och man varnar för att en del av denna marknad inte är så seriös. Det kan vara svårt att veta vad man får för pengarna och man talar om att Carbon Cowboys härjar! Nu har emellertid Ecosystems Marketplace and New Carbon Finance gjort en stor översikt (men kortfattad, lättläst och välskriven) och, i den tolkning som The Economist gör, sägs att det finns tre vinnare på den framtida marknaden.
* The Voluntary Carbon Standard (VCS) skapad av the International Emissions Trading Association, the Climate Group och the World Economic Forum
* The Gold Standard, utvecklad av World Wildlife Fund, och
* The Climate, Community and Biodiversity (CCB) standard

På denna frivilliga marknad är effektivisering lika sällan förekommande som när det gäller t.ex CDM-projekten. Frågan är om de standarder som nämnts kan åstadkomma någon förändring? Den springande punkten för effektiviseringsprojekt är ju den s.k. Additionaliteten och möjligheterna till verifiering.

image

Uthålliga affärer

Det underliggande budskapet i Stern-rapporten, att det finns pengar att tjäna på en omställning, har börjat väcka intresse. Bland de som var först ut med att visa upp det ordentligt var Lehman Brothers med sin rapport där man illustrerar vad klimatförändringen betyder i termer av hot OCH möjligheter för ett antal olika branscher. Nu kommer också en rapport från KPMG och Global Reporting Initiative. I denna har man tittat på hur företagen beskriver sin situation och funnit att de ser mera möjligheter än hot! Visserligen uppehåller de sig mest vid emissionshandeln men en fjärdedel har också identifierat CDM, d.v.s. att aktivt medverka i projekt i U-länder, som en möjlighet. Och att det finns mera att göra av “möjlighetssidan” har åtminstone rapportförfattarna uppfattat (se tabell).

Men det är inte bara de som är direkt berörda i sin aktiviteter (nedsmutsande eller uppstädande) som har fått ögonen på de nya möjligheterna utan även företag som erbjuder tjänster. Flera kreditkortsbolag har börjat ladda upp med tjänster som i en del fall har mera med deras “image” att göra.

Tabell ur: “Reporting the Business Implications of Climate Change in Sustainability Reports”
image


Författaren till rapporten från Lehman Brothers, John Llewellyn, berättade att han i sammankomster med toppskikten i de företag de arbetar med brukar berätta för dem hur framtiden kan te sig: “Your sector, like most sectors, will doubtless survive. Many companies too will survive; though some will not - their assets will be taken over by more successful companies. But only some CEOs will survive; and those will be the ones who correctly foresee the implications of climate change, and climate change policy for their industry, and act accordingly.” Vilken VD (CEO) törs efter detta avvisa tanken på att arbeta vidare med klimatfrågorna?

Två stora företag som verkar ha börjat resan mot att göra affärer av uthålligheten är naturligt nog de båda drakarna i energibranschen GE, med ett koncept kallat Ecomagination, och ABB, som mera traditionellt talar om energieffektivitet. Båda de länkade alstren är naturligtvis glassiga till utseendet men ger ändå en bild av seriositet och en aning av hur omfattande affärerna kan bli. McKinsey fortsätter också att argumentera för de enorma potentialerna som finns för effektivisering globalt, motsvarande 1,5 gånger USAs hela energianvändning, men påpekar också att marknadskrafterna inte ensamma kan åstadkomma detta resultat!

Och så här ser det kanske ut i finanskvarteren när man diskuterar framtiden!?

image
Teckning: Hans Lindström. Återgiven med tecknarens tillstånd.

Väntar klimatpolitiken på en militärkupp?

Låt det vara sagt genast att rubriken inte uttrycker en förhoppning utan bara vill illustrera några trender i vår omgivning.

För det första att våra politiker inte tycks våga ta i ämnet som det tillstår dem. Vi hör orden men vi ser inte handlingarna! Minns bara den snabbt uppblossande diskussionen om bensinskatten under Almedalsveckan och hur snabbt den dog. Efter Stern-rapporten påpekades att vi nu behövde ledare som vågade ta de obekväma besluten, men ännu syns de inte och uttalandena följs snabbt av brasklappar. Bo Ekman påminner om just behovet av, och bristen på, politiker-kurage.

Men var kommer militären in i bilden? Jo överraskande nog har det i USA publicerats en rapport, under överinseende av en hel stab av generaler och amiraler. Rapporten visar på risker av klimatförändringarna och hur dessa kan leda till hot som berör säkerheten på ett sådant sätt som vanligtvis möts med militära medel. (Klimatflyktingarna och allt vad det för med sig av spänningar är ett sådant hot.) Slutsatsen är klok: USA skall hjälpa till så att klimatförändringarna stabiliseras och inte leder till onödiga spänningar i världen!

Den sortens “militärkupper” kan vi stå ut med!

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

DĂ„ och dĂ„ kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina Ă„rliga skrifter. Som senast den hĂ€r frĂ„n en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men Ă€r det sant? Är det IEA som vilseleder? SĂ„ hĂ€r förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jĂ€mför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

TvÄ av de scenarier som presenteras Àr alltsÄ reflexioner av vad som hÀnder i vÀrlden och det som Àr pÄ vÀg att hÀnda till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (lÀnder, samarbetsorganisationer mm). Det Àr bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser mÄste vi kanske rÀtta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv