Sökandet är över

för Google. De har funnit en marknadsnisch som de tänker satsa på och det är förnybar energi. Redan i November kungjorde de att de skulle bygga upp en egen forskninsgavdelning och nu börjar det läcka lite mer detaljer. Inte mycket men så pass att man kan ta det på allvar. Eller är det så att de behöver förstärka sig för att deras tidigare satsningar på solceller inte varit så lyckade? De installerade 1,6 MW i sitt Googleplex men övervakningssystemet rapporerar noll produktion. Det sägs emellertid att det är mätningen det är fel på, inte cellerna.

En framtid gjuten i betong

Frågan om klimat och uthållighet behöver andra infallsvinklar än enbart de traditionella som tekniska och ekonomiska kommentatorer erbjuder. Till exempel kulturantropologens, som i Alf Hornborgs artikel om “Den vite konsumentens börda”. Detta behov av att se problemen i både större och längre perspektiv blir tydligt när man ser de ryggmärgsreflexmässiga bedömningarna på klimat och energipaketet som WBCSD sammanställt. Ingen av dem kan ändå mäta sig i negativism med kommentaren från Svenskt Näringsliv.

Hornborgs artikel ger intressanta insikter när det gäller vår konsumtion. Hans pessimism när det gäller energitillgångar förefaller dock överdriven. Solenergin tycks inte ingå i bedömningen. Men visst är det värt att begrunda om vår civilisation kommer att lämna samma sorts spår som Påsköns statyer?

 

 

En ny bransch flexar musklerna?

Energieffektivisering är en framtidsbransch vilket nu börjar visas också på Europabas. Man kan säga att det är ett branschsamarbete “light” (avsiktlig vits) men det är en början när lamptillverkare, försäljare och energiföretag aviserar en kampanj för att gå över till lågenergibelysning. Själva överenskommelsen är väl mera ett “letter of intent” men det är ändå tre parter som kan nå ut brett och signalen är betydelsefull när nu när kommissionen själv tappat bort effektiviseringsmålet.

CECED, vitvarutillverkarna har tidigare tagit egna långtgående initiativ. Så det verkar vara saker på gång. De kanske också behöver några partners. Frivilliga?

Tufft för Sverige? Knappast!

Man har försökt göra gällande att uppgiften för Sverige i klimatpaketet att öka andelen förnybar energi från 40% till 49% till 2020 är tuff. Vissa har t.o.m. sagt att det bestraffar Sverige som har varit duktigt i det här avseendet i det förflutna. Den mest extrema synpunkten talar om förlorade jobb i industrin. Men är något av det här sant? Inte mycket!

Om man tar hänsyn till möjligheten att effektivisera energianvändningen med 20% så finns det två länder som kan uppnå sin nya kvot utan att göra ett enda skvatt åt den förnybara energin, nämligen Sverige och Lettland (se diagram 1 nedan). Och det är ju inte särskilt tufft, man har två olika sätt att klara uppgiften. Är man riktigt smart använder man båda samtidigt och når andelen 61% i stället.

Om man ser till vilken inhemsk kunskap och marknadserfarenhet de olika länderna har genom att undersöka hur mycket de behöver öka sina inhemska marknader så visar det sig att det finns länder med svag ställning för förnybar energi och höga krav att accelerera (diagram 2). Sverige hör inte till dem. Däremot ett antal länder med bra kustlinje och goda möjligheter till havsbaserad vindkraft. Nej, inte Luxemburg, men de har andra resurser!

Och om man sedan ser till kraven i absolut tal så är det några få länder som kommer att dominera efterfrågan i Europa (diagram 3) och som rimligen kommer att vara viktiga att bearbeta för att sälja in lösningar. Det är snarare genom att sälja svensk kunnande till dem än att “förbanna” ett blitt öde, som man kan påverka framtiden.

image
DIAGRAM 1: Återstående behov av förnybar energi efter att man effektiviserat 20%

image
DIAGRAM 2:Antal ggr den inhemska marknaden för förnybar energi behöver öka för att nå kvoten (efter effektivisering)

image
DIAGRAM 3: Ökningens andel av den Europeiska marknaden år 2020

Ett fall för Hercule Poirot?

EU kommissionens ordförande har blivit bestulen på 20% energieffektivisering någon gång mellan måndagen och onsdagen denna vecka. Under måndagen presenterade han i ett tal för Lehman Brothers i London målsättningen 20-20-20 till 2020. I onsdags var denna målsättning reducerad till 20-20 enligt den sammanställning där man presenterar klimat och energipaketet. Någonstans däremellan har 20%-målet (låt vara icke-bindande) för effektivisering försvunnit! En uppseendeväckande stöld av det mest värdefulla föremålet i paketet.

Vi vet sedan tidigare att det för många är svårt att inse att effektivisering OCH förnybar energi hänger intimt ihop för att skapa uthålliga energisystem. Vi vet också att några anser att effektivisering görs med automatik enär människor (i läroböcker) är ekonomiskt rationella och styrs av energipriser. Så troligen har vi att göra med antingen en ignorant eller en drömsk idealist. Vi behöver dock en detektiv för att utröna hur stölden har begåtts. Gärna en belgisk eftersom stölden troligen ägde rum i Bryssel, så Hercule Poirot (senast kända adress c/o Agatha Christie) skulle passa bra.

Sedan behöver vi någon som återställer (och gärna förbättrar) ordningen! Det finns ett antal länder som hävdar att de vill vara ledande när det gäller klimat och energi. Ta chansen -platsen är ledig för den som vill göra en insats!!

Det finns två sätt

...att klara de krav som ställs på Sverige att öka andelen förnybar energi från c:a 40%-enheter till c:a 50%-enheter. Det ena är naturligtvis att öka tillförseln med 25% det andra är att minska energianvändningen med 20%. Det ena kostar i nya anläggningar och det andra sparar energikostnader. Det ena är inte nödvändigtvis bättre än det andra även om sparandet rimligtvis måste göras först så att man inte spenderar i onödan på tillförsel. Båda måste alltså användas! I synnerhet som EU-kravet på effektivisering (20%) tycks ha försvunnit på något gåtfullt sätt?!? Men det kanske anses självklart att man skall vara klok?

Glädjande att både regering och opposition betonar att satsningarna leder till industriell utveckling där Sverige får en naturlig och synlig tätposition. De nämner båda att uppgiften skall lösas med gröna certifikat, men borde nog tillägga att dessa certifikat måste “kvoteras” så att inte domedagsprofetiorna från Svenskt Näringsliv besannas, t.ex. genom överutnyttjande av skogsråvara. Är det inte dags att göra mer för solutnyttjande? Både PV och termisk?

Ständigt detta Kina.

Msr Barroso underströk i sin lilla “trailer” för energi- och klimatpaketet häromdagen att Europa måste vara tidiga och snabba att möta de tekniska kraven och att utveckla industrin. Ack så välgörande som motvikt till all den “smartness” som visats av svenska ekonomer som vill få oss att agera så sent som möjligt. För vad är det vi tävlar emot? Ja Kina till exempel och det är en formidabel teknikmotor. Ständigt detta Kina!

Förra året växte deras installerade elproduktion med c:a 90 GW (tre gånger Sveriges hela kapacitet). Kina har redan tidigt bestämt sig för att man år 2010 skall ha 10% av energin från sol och vind (och bioenergi?). Det skulle motsvara 70 GW och man har redan 150 GW i vattenkraft. Det blir nog inte mycket mer av vattenkraften i Kina pga de stora miljöproblemen så nu riktas intresset mot andra resurser. Vind dubblerades till nivån 4 GW i fjol. Solen förefaller också ha en kraftig tillväxtpotential i Kina. De dåliga nyheterna är att de har en bra bit kvar till 70 GW men de goda är att om de kan fylla upp den delen så bidrar det starkt till teknikutvecklingen.

Världen har idag c:a 4000 GW elkapacitet totalt och den bedöms öka med 150 GW per år. För den förnybara energi behövs en tillväxt med 100-200 GW för att den skall nå full kostnadsparitet med den gamla tekniken. Både Kina och Indien är alltså viktiga för Europas möjligheter.

Veckans lyckonummer i Bryssel är 20.

Manuel Barroso gläntade på energi- och klimatpaketet som skall lämnas imorgon i Bryssel. Vi vet ju redan att siffran 20 står på omslaget. Effektivisering 20%, förnybar energiandel 20%, minskade växthusgaser 20% och alltsammans till 2020. Men innehållet är alla spända på. Ty bördan skall också fördelas. ?Av var och en efter förmåga!? Och lite fick de höra som var på Lehman Brothers klimatkonferens i London. T.ex. att:

* det blir auktioner på utsläppsrätter (vilket somliga gillar och andra ogillar, se bild nedan)
* länderna kan få hjälpa varandra med andelar förnybar energi eftersom förutsättningarna är så olika (se tabell nedan)
* satsningen på biobränsle för transporter inriktas på 2a generationens bränsle (cellulosabaserad) så att kritiken möts.

image
—————————————————————————————————————-

Share of energy from renewable sources in final consumption of energy, 2005

Belgium 2.2%
Bulgaria 9.4%
The Czech Republic 6.1%
Denmark 17.0%
Germany 5.8%
Estonia 18.0%
Ireland 3.1%
Greece           6.9%
Spain 8.7%
France 10.3%
Italy 5.2%
Cyprus 2.9%
Latvia 34.9%
Lithuania 15.0%
Luxembourg 0.9%
Hungary 4.3%
Malta 0.0%
The Netherlands 2.4%
Austria 23.3%
Poland 7.2%
Portugal 20.5%
Romania 17.8%
Slovenia 16.0%
The Slovak Republic 6.7%
Finland 28.5%
Sweden 39.8%
United Kingdom 1.3%

Nervösa veckan i Bryssel

På onsdag skall man presentera sitt energi- och klimatpaket som bl.a. aviserats skall innehålla kvoter för länderna vad avser förnybar energi och minskning av växthusgaser till 2020. Intressenter av alla slag försöker få bästa möjliga situation för sin egen del. Nervositeten är hög och utspelen många. Rent dråpligt blir det när retorik och praktik springer åt var sitt håll. Global kraftsamling nödvändig, heter det i Svenskt Näringslivs upprop, men inte så mycket för oss heter det i texten. Georg Orwell hade en bättre formulering i “Djurfarmen” - Alla djur är jämlika men vissa är mer jämlika än andra.

Man borde nog ta del av det som Lehman Brothers skrivit om klimatfrågan och om uthålliga affärer, både tidigare och i en uppföljningsskrift. I den senare speglar man också hur U-länderna ser på frågan genom att citera Jose Miguez från Brasilien (sidan 47) när han säger att det känns som om han hade kommit först till kaffet efter middagen men ändå blir uppmanad att dela hela notan.

 

Sverige världsbäst! (på att vara lagom)

Tur att John Kennedy inte var svensk. I så fall skulle hans målsättning att landsätta en man på månen inom 10 år förmodligen formulerats annorlunda. Kanske en halv man på månen, eller möjligen en man på halvmånen. Med tillägget “Nå‘n gång - kanske”. Sverige deklarerar gärna (precis som alla andra länder) att vi vill vara först och bäst. Men när det kommer till kritan så blir det ändå bara lagom - och för sent.

Det känns så när man iakttar spelet kring de mål som satts upp och som Sverige skall förhålla sig till.
* Målen om effektivare energianvändningen, där man diskuterar om vi inte redan uppfyllt EUs mål genom tidigare energisparande!
* Målen om andelen förnybara bränslen där man på samma sätt anser att vi redan utnyttjat alla våra resurser.
* Målen om att minska utsläppen av växthusgaser, där det föreslås att vi inte gör någonting utan köper oss fria genom att betala andra länder att minska istället.

Vi vet idag att:
* Världen måste minska sina utsläpp av växthusgaser med bortemot 80% till 2050
* Potentialerna är stora och växande för uthållig energi (både effektivisering och förnybar energi) även i Sverige.
* Det finns en glupande världsmarknad för dem som tidigt lär sig bemästra den uthålliga tekniken

Och om vi ändå skall vara lagom så ta SNFs förslag till målsättning. Att minska växthusgaserna med 40% till 2020. Det går och det är lagom nog!

PS: John F. Kennedy den 25 maj 1961: “I believe that this nation should commit itself to achieving the goal, before this decade is out, of landing a man on the Moon and returning him safely to Earth.”

PS2: Gösta Ekman fångade den svenska attityden i sin sketch där han inte bara vill vara lagom utan extremt lagom. Och när Pizzerier började etableras i Sverige, med italienska namn som “Allegro”, så döptes pizzerian i Mosebacke Monarki” till “Allegro ma non troppo”. Vilket är den italienska musiktermen för “Livligt - men inte för mycket”

Uthållig energi äger fett

Det heter visst så nuförtiden (?). Eller blivit inne (som man sade förr). På prylmarknaden lanseras nämligen en hel del produkter som ingen tillverkare av konsumentprodukter skulle ägnat en tanke för några år sedan. Vad sägs om en datorväska som själv laddar datorn med hjälp av solceller? Finns även som ryggsäck för att ladda mobilen.

Mera konventionell men likafullt nyttig kan energisparlampan (CFL) med inbyggd rörelsedetektor vara. Man behöver inte bygga om huset för att få lampor som tänder och släcker själv.

Framtiden är dock mera tveksam för lampan gjord av papper som man själv sätter ihop och som levereras i ett platt paket. Det var IKEA som uppfann de platta paketen och den här produkten platsar inte!

EUs märkning på bättringsvägen

EUs märkningssystem som behövs för att informera oss om energianvändning och om andra produktegenskaper har varit krassligt och sett ut att tyna bort. Men nu ser det ut att vara på bättringsvägen och kan t.o.m. breda ut sig. I en studie av för- och nackdelar, reses förslagen att det skall omfatta flera hushållsapparater men också kunna utvidgas till att avse även industrirelaterad utrustning (t.ex motorer).

Särskilt har man noterat behovet av revisioner så att märkning stödjer i stället för hindrar den tekniska utvecklingen. Förhoppningsvis kan man adoptera det briljanta förslaget som CECED (vitvarutillverkarna) kommit med. En s.k. “stakeholder consultation” är öppen till den 22 februari.

Snart är det väl bara det svenska Boverket som inte fattat poängen med EUs märkning!?

Fixering vid gårdagens teknik.

Kinas tillväxt börjar göra sig gällande även när det gäller förnybar energi. Vi har en schablonbild av Kina som kolberoende och som, trots att den är sann, gör att vi inte ser vad som kommer i den andra filen. Den förnybara energin som kan bli marknadsledande.

Den behöver ytterligare fördubblas eller trefaldigas för att nå kostnadsparitet med dagens teknik. Men Kina ensamt kan svara för en stor del av den efterfrågan som behövs för genombrottet. Kanske är det vår egen fixering vid gammal teknik, som t.ex. kärnkraft, som gör att Kineserna går om oss och tar hand om utvecklingen? Det har klagats över att svensk solcellsteknik flyttar till Tyskland. Frågan är om vi skall gråta vidare eller kämpa?

Uppgiften är uthållighet - inte enbart klimatneutralitet.

Nu vill grabbarna ha fler kärnkraftverk! Som om det inte räckte med det vi redan presenterat för dem och som de kan få genom att förbättra standarden på belysning i landet. I en debattartikel i DN säger Jan Björklund och tre kamrater i Folkpartiet att de vill ha fyra stycken.

Så OK, vi kan ordna 2-4 till genom att bygga ut kraftvärmeproduktionen från dagens 7 TWh till 21-27 TWh. Det är slutsatsen av en redovisning som gjorts för Svensk Fjärrvärme (se bild) och som avser elproduktion utan naturgasutbyggnad. Presentationen är gjord av Kjell Aleklett som ingår i Folkpartiets klimatdelegation så den får väl anses tillförlitlig även för debattörerna i DN.

Vill ni ha mer så kan vi se över elvärmeanvändningen och alternativ till den (22 TWh) samt t.ex. motoranvändningen i industrin. Välkomna med nya önskemål!

Men det kanske är viktigare att påpeka att uppgiften för vårt framtida energisystem inte enbart att rädda klimatet utan att skapa uthållighet. Man bör inte driva ut djävulen med Belsebub.
Och i sammanhanget kan vi också nämna att IEAs siffror för kärnkraftens kostnader inte är så uppmuntrande för dess förespråkare. Inte ens med hänsyn till klimategenskaperna kan den på sikt mäta sig ekonomiskt med vare sig vind, sol eller biobränsle. Inte utan kraftiga subventioner. Och vore det inte då bättre att satsa dessa (skattepengar) på verkligt och långsiktigt uthålliga resurser?

image

Lead markets for Europe

EU-kommissionen tar ett intressant grepp, om än något odefinierat ännu, när man lanserar sin plan för att Europa skall bli ledande på ett antal marknader genom att bana väg för innovationer både i produkter och i affärsorganisation. De mest intressanta för energisidan är initiativet avseende byggindustrin, man verkar ha tittat på WBCSDs rapport om hur denna industri “stelnat”, och avseende förnybar energi.

Kanske borde Sverige bidra med lite kunnande i Teknikupphandling? Ett objekt som EU har tittat på är butikernas kyl- och frys och ett annat varmvattenberedare. Båda var föremål för svensk teknikupphandling då det begav sig. För frysarna anges besparingsmöjligheten till över 40% och för beredarna bortemot 60% med bästa möjliga teknik (BAT). Vad kan man då göra med BAT+, dvs teknikupphandlade produkter?

Klimatkompensera dig hos Naturvårdsverket!

Nu kan Du snart köpa din privata utsläppsminskning hos Naturvårdsverket! Om Du är Norrman vill säga! Det är deras organ SFT som börjar med sådan handel. Hoppas att det inte bara är en Norge-historia eller ett Aprilskämt, de skall nämligen börja verksamheten i den månaden.

Vems ekonom räknar bäst?

Det har duggat rapporter från olika kommittéer under hösten om vikten av att inte gå före i klimatarbetet och om det smarta i att låta någon annan göra det vi själva försummat. I de flesta fall handlar det om rapporter skrivna av ekonomer som vill visa att de räknat fram den rätta slutsatsen. Men är ekonomi bara en fråga om att räkna rätt? Och vem räknar mest rätt?

För ungefär ett år sedan skrev Olle Häggström, professor i matematisk statistik, om det absurda i fördelen att vänta. Då föranledd av Björn Lomborgs skriverier. Replikskiftet med några ekonomer som försvarade Lomborgs räknestycken (och som också figurerat under den gångna höstens diskussioner) och Häggström är illustrerande. Både vad avser konsten att räkna och vad avser frågan om inte ekonomi är ett ämne som går bortom den rena aritmetiken.

En framställning om hur ekonomi kan vara mera komplext, och att problem ofta kan ha fler sidor än de som kan fångas i en enkel kostnads- intäktskalkyl, finns i Peter Söderbaums material.

Både antingen och eller.

En stor och snabb omställning till ett uthålligt samhälle kräver förmodligen mer av oss än vi riktigt fattat ännu. Mest märks det på att våra diskussioner om alternativen förs just i termer av - alternativ. Antingen -Eller! Men detta sätt att sortera verkligheten kanske är överspelat? Vi får också alternativen serverade med den vanliga kryddan. Nämligen påståendet att valet skall vara “kostnadseffektivt”. Men i förhållande till vad? Som Jörgen Nörgaard, Dansk professor, sagt: “Det kanske inte är kostnadseffektivt att rädda världen, men det kan vara en bra idé i alla fall!”.

Några exempel på att vi behöver “tänka utanför lådan”:

* Mat eller biobränsle? Kanske både-och! Det beror på vilket land vi talar om. Det finns mark där det inte föreligger någon konkurrens. Det finns också möjligheter att biobränslena stärker landsbygdens köpkraft. Men då måste de politiska förutsättningarna anpassas. Marknaden sköter inte detta med automatik.

* Köpa lokalt eller Handla globalt? Att bara se till hur maten transporteras kan leda fel. Man måste också se till hur den producerats, d.v.s. göra en livscykelanalys (LCA). Tomater från Norra Europa som producerats i värmda och upplysta växthus kan ha “mera koldioxid i sig” än en långväga transporterad variant.

* Konsumera eller Spara? Det borde väl vara uppenbart att konsumtion kan avse kvantitet eller kvalitet? Ja möjligen inte för dem som gjorde Svenskt Näringslivs kampanj före jul, men för oss andra. Men kanske är det en idé att byta ut även fungerande produkter som inte är utslitna om de är mycket energikrävande. Det hävdar åtminstone tillverkarna av vitvaror i Europa.

Det kanske är så att vi behöver göra ett massivt byte inte bara av livsstil utan också av de prylar vi omger oss med. I en stor uthållighetskampanj? Då skulle det också vara lättare att ta ställning till vad vi verkligen behöver?

Om Iowa får bestämma

Så heter USAs nästa president antingen Barack Obama eller Mike Huckabee. Och vad skulle det betyda för energi- och klimatfrågorna? När det gäller Obama så har han presenterat ett utförligt program. Det avviker inte så värst mycket från det som Hillary Clinton har men är klart, koncist och genomförbart. Han hukar inte för särintressen och lobbyister utan deklarerar t.ex. att när det gäller etanol så är det den andra generationen (cellulosa-baserad) som eftersträvas och inte den majsbaserade som USAs bönder argumenterar för.

Mike Huckabee verkar undvika ord som “klimat” och “internationell” och talar hellre om energi-oberoende i sitt program. Han gör en intressant koppling av energifrågorna till terrorismen. Han har också sagt i en intervju på en fråga om klimatförhållanden att vi människor inte har någon rätt att förstöra världen som är Guds skapelse och menar väl att vi inte bör omskapa klimatet?

Men det var Iowa. Härnäst kommer New Hampshire och därefter “Super Duper Tuesday” den 5 februari när ett tjugotal delstater har olika varianter av lokala omröstningar.

Blir vi vad vi Àr eller Àr vi bara vad vi var?

VĂ€rldsbanken gör en sammanstĂ€llning över hur olika lĂ€nder i vĂ€rlden klara av omstĂ€llningen till uthĂ„llig energi i en publikation kallad “RISE: Regulatory Indicators for Sustainable Energy

För svenskt vidkommande Àr lÀsningen inte helt uppmuntrande. PÄ den sammanvÀgda tabellen över alla indikatorer (sid 7) hamnar vi pÄ 17 plats och nÀr det gÀller energieffektivisering Àr det riktigt illa (se bildklipp nedan). Det enda som kan vara till nÄgon glÀdje Àr att vÄrt gamla, tyvÀrr avlivade, program för effektivisering i industrin, PFE, citeras med gillande i box 3.4 pÄ sidan 113. DÀr sÀgs att programmet inte överenstÀmde med EUs regler, men det var inte till fullo klarlagt och dÄvarande svenska regering tog inte fighten.

Det Àr vÀrt att skumma genom den hÀr publikationen inte bara som kalendermaterial utan mer att se om man kan fÄ nÄgra nya idéer och uppslag.

Läs mer

Månadsindelade arkiv