En julsaga

Det var en gång ett företag som ville ordna lite festligt till Jul för sina anställda. De kollade med en restaurang som gav dem ett jättefint erbjudande med stort smörgåsbord.
- Ni kan äta vad ni vill och så mycket ni vill. Ni kommer att bli både mätta och glada, sade de på restaurangen.
- Aldrig på tiden, sade de som anförtrotts att ordna jullunchen. Vi råkar veta att till jul äter tomtarna gröt, och vi vill inte vara sämre än riktiga tomtar! 2 Kilo gröt per person blir det.
- Jomen, sade restaurangen, det blir väldigt ensidigt. Både vad gäller smak och näringsinnehåll.
- Bah, fick de till svar, vadå smak - vadå näring? Här talar vi bukfylla och det skall vara billigt!

Hur det slutade är i skrivande stund inte bekant. Beställningen är ännu inte gjord. Kanske några ändå tyckte att mättnad kan kombineras med smak och vitaminer. Det ryktas att några i delegationen för tjänstemännens julfirande (tidigare känt under namnet “Kollegiet för utbetalandet av tjänstemännens löner”) fått tag på en kostcirkel och en kokbok.
———————————-

Det skall erkännas att julsagan inspirerats av den pågående diskussionen om man i EU bara skall ha ett mål för utsläpp av växthusgaser eller om detta skall kompletteras med mål också för förnybar energi och för energieffektivisering. EUs nya rapport om trender till 2050 visar klart att man med den existerande målsättningen kommer att klara de flesta just på grund av synergierna, men att det ser mycket blekare ut efter 2020. Ecofys har visat hur det fungerar.
————————

Och därmed är det dags att önska GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR! Vi hörs igen 2014!

 

En faktabaserad energiframtid

På DN debatt går några industri- och fackrepresentanter ihop och efterlyser en energikommission som skall utföra ett gediget och faktabaserat arbete som grund för en stor energiöverenskommelse. “Faktabaserat” är nyckelordet som upprepas ett antal gånger, förmodligen för att skapa en kontrastverkan till dagens situation som beskrivs som ett “dödläge” och alternativet som beskrivs som “något storskaligt experiment, eller beslut baserade på önsketänkande”. Utgångspunkt och ideal är att “historiskt funnits en stark konkurrensfördel i Sveriges goda och stabila tillgång till elenergi till konkurrenskraftiga priser”.

Hur skall nu detta förstås? Antagligen på det sätt som görs i läsarkommentarerna där de 10 första krävde ökad, ny kärnkraft snarast. Men vad har det med fakta och framtiden att göra?

IEAs World Energy Outlook 2013 (WEO 2013) skriver i sin sammanfattning under rubriken om hur man skall få fart på ekonomin (och industrin):

A renewed focus on energy efficiency is taking hold and is set to deliver benefits that extend well beyond improvements in competitiveness.

Det var ett tema som de utvecklade ganska omsorgsfullt i sin WEO 2012 och senare i sin skrift “Spreading the net”, för att kulminera för någon månad sedan med sin första energy efficiency market report. I den säger man klart och tydligt att “Energy efficiency is the first fuel”.

Fakta är nämligen att det är energikostnaden och inte energipriserna som avgör konkurrenskraften och att effektivisering (där även industrin har mycket kvar att göra) både minskar kostnaderna och håller tillbaka priset.

IEA noterar också att förnybar energi i allt ökande grad är ekonomisk konkurrenskraftig på egna meriter gentemot fossila bränslen och därmed ännu mera så gentemot ny kärnkraft vilket man kan se av det brittiska förslaget ett garantera kärnkraftproduktionens pris på en hög nivå (vilket nu skall utredas av EU).

Men gärna en energikommission som tar alla dessa nya fakta i beaktande och inte drömmer sig kvar i en dåtid. En kommission som inte alltför mycket belastas av det slags expertis som vill göra gällande att upphandling av gröna produkter motverkar sitt syfte eller att det behövs mördarhöjning av bränslepriserna för att få ett fossilfritt trafiksystem.

Man kunde kanske ha en kommission av det slag som just den som presenterade “Fossilfritt på väg”. Dess ordförande Thomas B Johansson har ju just blivit ledig. Han kan väl börja efter helgerna? Med en kommission för en (faktabaserad) energiframtid.

Tysklands väg

Många blickar kastas nu på Tyskland och dess nya regering. Man undrar hur den kommer de att behandla energiomställningen? Det finns oro för att det skall bli mera kol. Men att valet av Sigmar Gabriel till ansvarig för energiomställningen, bort från kärnkraft, skulle innebära en “negation av det som Energiewende står för” är nog överdrivet.

Målsättningen 40-45% förnybart i energimixen år 2020 är en klar ökning från den nuvarande som ligger på 35%. Hur detta skulle vara sammansatt visas i tabell nedan. En tabell från en rapport skriven av Rainer Baake på Agora Energiewende. I rapporten argumenterar man för att förenkla dagens stödsystem och börja en översyn över marknadens organisation. Rainer har just blivit utnämnd till statssekreterare hos Gabriel och skall som sådan arbeta med omställningen.

Även om politik ibland kan ta överraskande vändningar så inger några av dessa steg på den tyska vägen mera förhoppningar än oro. Jämför man tabellen med ny statistik över Tysklands energiförsörjning så innebär det både för sol och vind drygt 50% ökningar.

image

Framtiden har många tillfartsvägar

Utredningen om fossilfri fordonstrafik (Fossilfrihet på väg) har presenterats och grundlighet tar plats. Det är över 1000 sidor som delats upp på två volymer (som vi kan kalla Bakgrund och Resultat.)

Det är en rad åtgärder som granskats och där man föreslår medel för att åstadkomma radikala förändringar (se potential i ord och bild nedan)
1. Stimulera samhällsomställning mot minskade och effektivare transporter
2. Infrastrukturåtgärder och byte av trafikslag
3. Effektivare fordon och ett energieffektivare framförande av fordon
4. Biodrivmedel
5. Eldrivna vägtransporter

Naturligtvis har detta en påverkan även på drivmedelspriserna:

Föreslagen höjd energiskatt på dieselbränsle tillsammans med ökad användning av biodrivmedel genom kvotplikt och premiemodellen bedöms ge ett ökat drivmedelspris på som mest 2 kronor per liter dieselekvivalent i mitten av 2020-talet.

Vilket är en avsevärd skillnad från Konjunkturinstitutets 42 kr som de kom fram till i sin rapport om energi- och miljöpolitik. KI noterar klädsamt nog dock att:

Inget analysverktyg är anpassat för att studera så stora förändringar som målet om en fossiloberoende fordonsflotta innebär. Resultaten bör därmed tolkas med stor försiktighet.

Det låter sig sägas! Nu skall man heller inte utgå från att tjocka rapporter alltid är bättre än tunna, men “Fossilfrihet på väg” har gjort ett grundligt arbete och visar flera möjligheter för vår framtid. Och det känns mycket mera spännande och trovärdigt än att tjura över den omöjlighet som chockhöjda bränslepriser skulle innebära. Kan det vara något med analysverktygen? Det kanske behövs mer än ett? cheese

 

image
——
image

Jämförkostnader för förnybart

IRENA som är ett samarbetsorgan med avsikt att promovera bruket av förnybar energi börjar få upp farten. De bildades under buller och bång för några år sedan men har dragits med stora interna problem. Nu har de i alla fall fått ihop en katalog där de granskar hur marknaderna för olika slag av energibar försörjning utvecklats och med denna finns några intressanta tabeller över kostnaderna.

En, med jämförkostnader (levelised costs) syns nedan och visar att paraktiskt taget alla utom koncentrerad solenergi kan konkurrera på sina ekonomisk meriter i olika delmarknader. De noterar också att decentraliserad elproduktion (hembränd el) som inte behöver belastas med distributionskostnader klarar sig ännu bättre.

image

Sigmar Gabriel energiomställningsminister i Tyskland

Den nya tyska koalitionsregeringen kommer att ha energiomställningen högt på dagordningen genom att partiledaren för socialdemokraterna blir “Energiewende-Chef” när han samlar näringslivsfrågorna i sitt nya superdepartement.

Energifrågorna behandlas i koalitionsöverenskommelsen (se sid 6) där det bland annat sägs att:
* förnybar energi skall svara för 40-45% 2025 och 55-60% 2035
* växthusgaserna skall minskas med misnt 40% till 2020
* det skall göras en särskild nationell plan för energieffektivisering redan nästa år
* skiffergasutvinning med “fracking” inte kommer på tal

Stiger med tända ljus in i det tysta hus

Energiomställningen har börjat. Det märks naturligtvis på debattklimatet och bara för en kort tid sedan larmades det rejält om hur den förnybara energin hotade energisystemets stabilitet. Det var “subsidierna” som var boven!
- “The importance of renewables has become a threat to the continent’s supply safety,”
- “We’ve failed on all accounts: Europe is threatened by a blackout like in New York a few years ago, prices are shooting up higher, and our carbon emissions keep increasing,”

Eller är det kanske något annat? Kanske en helt naturlig omställningsprocess när gamla regler måste bytas mot nya? En tysk tankesmedja, Agora, som arbetar med energiomställningen (Energiewende) har sammanställt 12 teser om vad som kommer att karakterisera denna omställning. De handlar bland annat om att existerande markandsutformning och prissättning (energy only) inte fungerar med de nya energislagen. Det behövs en effektmarknad (capacity market). Det är alltså inte “subsidierna” som är problemet utan utformningen av marknaden.

Vid en IVA-konferens tidigare i år gjordes en ypperlig översikt över hur marknaderna behöver och kommer att förändras. Skillnaderna sammanfattade i bild nedan. Europa kommer nog inte att förändras likformigt och det finns lite nostalgi inblandad eftersom ordet reglering ibland blir värdeladdat. Men det är närmast en fråga om vilken sorts reglering som behövs.

När vi är färdiga med sorgearbetet och börjar kunna hantera det nya uthålligare systemet. Då kan vi hälsa den som steg med tända ljus, in i det tysta hus.

image

Transformativa skeenden i energivärlden

Något har hänt, kanske är det transformativt, när talare efter talare på Nobel Week Dialogue, som i år handlar om energi, nämner att energieffektivisering är den viktigaste uppgiften. För några av dem är det närmast ett tjänsteåliggande men inte för till exempel BPs ordförande Svanberg.

Det känns bra även om BPs vVD Rühl avslöjade i paneldebatten att han inte var bekant med effektiviseringens potential och (brist på) kostnader. Styrelsen kanske måste ha ett utvecklingssamtal med honom? IPCCs ordförande Pachauri gjorde det första jobbet med honom in plenum.

IEAs Fatih Birol (numer kommendör av Nordstjärneorden) drog sin lans för både effektivisering och förnybart men slant lite på frågan om energiprisernas betydelse när han pratade om gaspriser i USA kontra Europa. Det är inte priset utan kostnaden som avgör konkurrenskraften! Med insikten om att effektivisering dessutom gör produktionen billigare borde det inte vara svårt - Connect the dots!

Och sedan är det svårt att höra hur alla bekänner sig till behovet av ett pris på koldioxidutsläpp som drivkraft. Detta gör man utan att ens antyda att koldioxid aldrig har något pris OM INTE politikerna sätter gränser och skapar den knapphet som ger utsläppen ett värde! Begränsa utsläppen och priset går upp! Säg det och gör det!

Nationalekonomins Hare Krishna

Ni har säkert mött dem, Hare Krishna, som glatt plingande på sina små cymbaler upprepar sitt mantra timme ut och timme in för egen (och andras?) förnöjelse. På något sätt kommer detta i åminne när några ekonomer redovisar sitt uppdrag för ESO (Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi). På DN Debatt vet de att berätta att grön offentlig upphandling inte har någon effekt på miljön.

Argumenten är att leverantörerna inte medverkar eftersom de inte behöver, att om de gör det så är det inte på det mest kostnadseffektiva sättet och att konsumenterna ökar sina inköp av konventionell produkter när priserna på dem blir relativt sett lägre!

En förklaring till att grön offentlig upphandling har begränsade möjligheter att fungera som ett måleffektivt styrmedel är att de potentiella leverantörerna inte måste delta i en upphandling där miljöhänsyn tas; det är frivilligt, och så länge det inte är lönsamt att delta så är det valet enkelt. En annan förklaring är att marknadsmekanismerna sannolikt kommer att verka åt motsatt håll. När (den offentliga) efterfrågan på gröna produkter ökar, så stiger också priset på dem. Priset på konventionella produkter blir då lägre i förhållande till priset på gröna alternativ. Detta kan leda till ökad konsumtion av konventionella produkter.

I denna deras värld tar ingen på marknaden intryck av det som händer. Ingen leverantör börjar fundera på att ändra sitt utbud eller sin produktion. Inga kunder funderar på att ändra sin konsumtion. Allt är statiskt och alla är sådana som Richard Thaler (en ekonom) kallar Homo Economicus. Den dynamik som gröna upphandlingar avser att framkalla och där vissa kunder och vissa leverantörer går före, där produkterna utvecklas till bättre prestanda och förmånligare ekonomi. Den finns helt enkelt inte.

Det är en hopplöshetens ekonomi som de målar upp. Hare Krishna är i alla fall glada.

 

Är pensionspengarna säkra?

Det enkla svaret är “Troligen inte” möjligen “Absolut inte”. Nästa generation kommer att åka på världens smäll eftersom en stor del av pengarna investeras i företag som satsar på att fossilenergiföretag som om de vore stabila. När olje-, kol- och gaspriser går upp och när produktionen ökar så säger ju all konventionell visdom att där skall man satsa sina pengar. Prova med att googla “Olja pensionsfond” så får ni se. Särskilt ett uttalande av en råvaruchef på en ledande bank känns (här har några ord utelämnats av författaren) när han säger “Oljan är en favorit på sikt” till en av våra vanliga tidskrifter som riktar sig tillprivatpersoner.

Hur lång sikt kan det vara undrar man efter att ha läst artikeln “Assessing ‘‘Dangerous Climate Change’’: Required Reduction of Carbon Emissions to Protect Young People, Future Generations and Nature”. I den gör man en omfattande sammanställning av läget när det gäller utsläpp och argumenterar för att man skall försöka göra en tvärbromsning eftersom redan 2-graders målet bedöms för riskfyllt.

De menar att man skall försöka hålla sig till 500 Gton kol som maxnivå för utsläppen och att 1000 Gton kol är max för 2 gradersmålet. Om man då tittar på var vi ligger idag (vid c:a 400) och vad företagen anger vara lönsamma (uppskattade) reserver och utvinningsbara reserver, se bearbetad bild nedan, är det klart att råvaruchefens vision inte är förenlig med klimatmålen.

Olyckan vill emellertid att det är han och hans kollegor som har hand om våra pensionspengar! Vre sig Du vill eller inte så är det Du (och jag) som blåser på klimatproblemen!

Så endera av följande kommer att hända:
1. Beslutsfattarna bestämmer att 2 gradersmålet skall hållas och då blir fossilföretagen värdelösa (och därmed våra pensioner)
2. Klimatförändringen kommer med all sin svårförutsägbarhet och ekonomiska svårigheter i dess fotspår

image

Med huvudet djupt i (tjär)sanden

Financial Times, FT, ger råd till EU om hur man skall hantera energifrågor inför framtiden. En veritabel katalog över vanföreställningar, som delas troligen främst inom de kretsar som styr världens öden via börsspekulationer. Eller bland dem som önskar att de vore sådana.

Det är några saker som framträder i artikeln; Effektivisering nämns inte, förnybar energi är för dyr, industrin flyr om kostnaderna stiger och man bör investera i skiffergas. Framställningen kröns med:

The European Commission has suggested a 40 per cent cut from 1990 levels, which looks sensible only if other leading emitters such as China and the US also commit to limits. The EU creates only 11 per cent of the world’s greenhouse gas emissions.

En logik som väl är jämförbar med att säga att om grannen snattar i butiken så kan jag också göra det - åtminstone lite grann.

Att leda med exempel eller att ta initiativ och tjäna på att vara föregångare gäller inte i FTs värld. Något som bör överraska till exempel Dansk vindindustri.

En pikant detalj är att om man slinker med muspekaren ut i högermarginalen så kommer det upp en stor reklamruta för oljebolaget Chevron där man månar om Europas industri! Hur kan det komma sig?

Ett gott tips är därför att glida ner med muspekaren och hitta ett motinlägg som är mycket mera informerat om realiteter.

 

 

Skuggan av den svarta svanen

Nicholas Taleb skrev om den svarta svanen som metafor för det som är så osannolikt att vi inte ens förmår föreställa oss det. Som t.ex. hur man såg på möjligheten av n finanskris 2007. Nu ser vi skuggan av den svarta svanen på klimatområdet.  Risken för abrupta förändringar. A nasty surprise might be lurking just around the corner. In the words of Dr. Wally Broecker, “the climate system is an angry beast, and we are poking it.”

Vid en presskonferens i USA häromdagen presenterades en rapport där det också sägs att abrupta förändringar i klimatet är regel snarare än undantag och att frågan närmast är vilka de blir och när de kommer (säger man i en kommentar till rapporten). I synnerhet när vi nu dessutom har den dåliga smaken att skynda på dem genom utsläpp av växthusgaser.

Det finns en sammanfattande tabell över vilka abrupta förändringar man kan ana. De goda nyheterna är att man bedömer att både vändning av Golfströmmen och risken för stora metangasutsläpp från permafrostområden som osannolika. Men vi bör komma ihåg att den svarta svanen till sin natur är just osannolik.

Beteendekonomin breder ut sig

Humanoiderna verkar finnas lite varstans. Dels i TVs Äkta Människor och dels som ekonomiskt rationella beslutsfattare. De senare är de som Thaler och Sunstein kallar “Econs”. Och som de skiljer från oss andra, som de kallar “Humans”. Vi fattar inte alltid så rationella beslut och kan behöva lite hjälp för att rätt utnyttja alla våra valfriheter. Vi behöver Beteendeekonomin för att förklara vad vi gör.

Cass Sunstein som skrev boken Nudge tillsammans med Richard Thaler har under en period varit chef för OIRA, The White House Office of Information and Regulatory Affairs, och skrivit en bok som berättar underhållande om vilka erfarenheter de gjorde, kallad “Simpler: The Future of Government”. Naturligt nog handlar den i hög grad om hur man tillämpar “Choice Architecture” i verkliga sammanhang för att minska detaljstyrning men samtidigt öka vägledningen mot resurseffektiva lösningar.

Intressant är att man inspirerat Storbritanniens David Cameron att sätta upp ett “behavioural insights team” (BIT). Där har man bland annat funderat kring energieffektivisering och hur man kan ge diskreta vinkar om förändringar på ett sätt som folk faktiskt tar till sig.

Detta har i sin tur inspirerat EUs JRC (Joint Research Centre) att sätta samman lite funderingar kring hur beteendeekonomin kan ta en plats i Europas system.

Ni skall se att redan inom ett par decennier kan det också ha nått den svenska statsförvaltningen?  blank stare

En ren pappersprodukt

Ni har väl hört hur representanter för Sveriges basindustrier, däribland pappersbranschen, brukar mana fram vargen om de inte i framtiden kan få massor med energi till låga kostnader. Argumentet brukar vara att utan denna energi så hotas sysselsättningen. Stridsropet har varit att man med EUs effektiviseringsdirektiv får ett “tak” för utvecklingen.

Därför blir man särskilt glad åt den Europeiska samorganisationen för papperstillverkare, CEPI, när de i sitt “Two-team projekt” funnit inte mindre än åtta utvecklingskoncept ,och som innebär mindre energianvändning, lägre utsläpp av koldioxid och ökad produktion av bränslen som restprodukt.

The Economist bedömer att man kan spara minst 25% av energianvändningen samtidigt som man halverar koldioxiden. OK en del av detta är fortfarande på ritbordet och i laboratorierna men man kan lugnt räkna med att CEPI inte skulle givit detta till känna om de inte bedömt projekten som genomförbara.

Intressant är också att de inte tycks rädas en aktiv industripolitik! De skriver så här i sina rekommendationer:

1. Be bold! Industrial breakthroughs need to lead a real industrial policy agenda
2. Acknowledge the power of policy in innovation
3. Create a breakthrough technology programme to support industrial sectors
4. Use the EU ETS funds for the purpose for which they were intended The European Emissions Trading Scheme (ETS) was designed to help industry sectors to decarbonise.
5. Base policy on understanding how industry invests
6. Create innovation platforms, circles and programmes around industrial sectors in a more structured way
Help establish a more permanent and
7. Fund processes such as the Two Team Project

Om detta inte förblir en ren pappersprodukt så kan det resultera i ren(are) pappersprodukt(er).

Hållbarhetsteknologier

Ecofys har funderat över hur de olika teknologier vi har för att gå mot hållbarhet kan behöva stöd. Med tanke på hur tonläget har gått högt i diskussionerna om stöd till förnybar energi är deras tankar intressanta. De visar att stödåtgärderna behöver skifta över tiden för sol och vind (se bild nedan).

Tidsapsketen kunde vara nyttig att betänka för debattörer från båda sidorna.

image

Tre steg mot en hållbar framtid

EU skall ta ställning till hur man skall formulera receptet att hantera klimat och energifrågor efter 2020. Nu har vi målformuleringarna 20-20-20 det vill säga 20% mindre utsläpp av växthusgaser, 20% förnybar energi i försörjningen och 20% effektivare energianvändning. Som bekant går det lite si och så med måluppfyllelsen. Särskilt effektiviseringen ligger risigt till. Men det kan bli värre!

De allra mest trosvissa ekonomerna hävdar nämligen att det behövs bara ett mål och det skall vara utsläppen av växthusgaser. De menar att när man lägger på ytterligare målformuleringar så lägger man krav på genomförandet på ett sätt som fördyrar genomförandet. De skulle kunna ha rätt, men bara om vi levde i en perfekt marknadsekonomi där alla aktörer ständigt agerade rationellt.

Vi andra stackare som saknar deras övertygelse (eller är mera jordnära) förfäktar att dagens struktur med tre mål är ett bra sätt att lägga upp ribborna för våra strävanden och att vi bara måste höja dem med nya siffror. Ecofys har studerat detta och illustrerar bra att de olika målformuleringarna (se bild nedan) innebär att man tar sig an olika delar av den erforderliga förändringen.
1. Realisera effektiviseringarna som ju egentligen är lönsamma
2. Internalisera kostnaderna för utsläppen så långt det går
3. Sätta fart på innovationer för “lågkolsteknik”

Elegant!

image

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

Då och då kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina årliga skrifter. Som senast den här från en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men är det sant? Är det IEA som vilseleder? Så här förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jämför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

Två av de scenarier som presenteras är alltså reflexioner av vad som händer i världen och det som är på väg att hända till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (länder, samarbetsorganisationer mm). Det är bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser måste vi kanske rätta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv