Nationalekonomins Hare Krishna

Ni har säkert mött dem, Hare Krishna, som glatt plingande på sina små cymbaler upprepar sitt mantra timme ut och timme in för egen (och andras?) förnöjelse. På något sätt kommer detta i åminne när några ekonomer redovisar sitt uppdrag för ESO (Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi). På DN Debatt vet de att berätta att grön offentlig upphandling inte har någon effekt på miljön.

Argumenten är att leverantörerna inte medverkar eftersom de inte behöver, att om de gör det så är det inte på det mest kostnadseffektiva sättet och att konsumenterna ökar sina inköp av konventionell produkter när priserna på dem blir relativt sett lägre!

En förklaring till att grön offentlig upphandling har begränsade möjligheter att fungera som ett måleffektivt styrmedel är att de potentiella leverantörerna inte måste delta i en upphandling där miljöhänsyn tas; det är frivilligt, och så länge det inte är lönsamt att delta så är det valet enkelt. En annan förklaring är att marknadsmekanismerna sannolikt kommer att verka åt motsatt håll. När (den offentliga) efterfrågan på gröna produkter ökar, så stiger också priset på dem. Priset på konventionella produkter blir då lägre i förhållande till priset på gröna alternativ. Detta kan leda till ökad konsumtion av konventionella produkter.

I denna deras värld tar ingen på marknaden intryck av det som händer. Ingen leverantör börjar fundera på att ändra sitt utbud eller sin produktion. Inga kunder funderar på att ändra sin konsumtion. Allt är statiskt och alla är sådana som Richard Thaler (en ekonom) kallar Homo Economicus. Den dynamik som gröna upphandlingar avser att framkalla och där vissa kunder och vissa leverantörer går före, där produkterna utvecklas till bättre prestanda och förmånligare ekonomi. Den finns helt enkelt inte.

Det är en hopplöshetens ekonomi som de målar upp. Hare Krishna är i alla fall glada.

 

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

DÃ¥ och dÃ¥ kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina Ã¥rliga skrifter. Som senast den här frÃ¥n en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men är det sant? Är det IEA som vilseleder? Så här förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jämför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

Två av de scenarier som presenteras är alltså reflexioner av vad som händer i världen och det som är på väg att hända till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (länder, samarbetsorganisationer mm). Det är bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser måste vi kanske rätta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv