Utsläppsrätter och marknadsmakt.

Sex tunga namn i fastighetsbranschen tar till orda i DN Debatt 28 september. Rubriken stormar mot utsläppsrätterna och därmed Kyotoavtalet, men slutsatserna handlar
om makten på energimarknaden. En marknad som inte bara vältrar över kostnaderna för utsläppsrätterna på kunderna utan också använder utsläppsrätterna som argument för att trissa upp priset över hela elmarknaden. Debattörerna baserar sig på sin s.k Nils Holgersson utredning om priser på bl.a. el och fjärrvärme. Men de borde betänka en del av makten över marknaden ligger också hos kunden. Att minska utsläppen av växthusgaser är ett globalt solidariskt åtagande som fordrar att vi kan ?Tänka globalt och agera lokalt?.

Ett bergsäkert sätt att påverka priset nedåt är att minska efterfrågan (se “Den egentliga makten över elpriset.”). Och debattörernas företag har en stor och viktig roll i detta. Både enskilt och samfällt.

Man kan också undra över hur avregleringen och den nya marknadssituationen skötts och följts upp. En utredning om detta presenterades i början av året med kommentaren: ? Konsumenterna har inte alltid sett att det blivit bättre i form av lägre priser. Men vi som är experter tycker att för åtminstone fyra av branscherna är vi ganska säkra på att effektiviteten ökat??

Så debattörerna borde riktat sin berättigade ilska mera mot hur vi sköter detta lokalt i Sverige än mot Sveriges roll och åtaganden i världen. Men rubriksättaren kanske ville ha något säljande?

 

 

 

 

Vems var handduken som Blair kastade in?

Var det hans egen eller G8s? I sitt visions-tal för Labour kongressen öppnad han dörren för ny kärnkraft, men han nämnde det i samband med G8s uppgifter. Så var det ett påstående som gällde Storbritannien eller var det ett allmänt konstaterande? Det är inte så gräsligt länge sedan som han och Göran Persson satte sina krafter på förnybar energi och effektivisering (Blair_Persson.pdf).

Många länder börjar ana att de inte kommer att klara Kyotoåtagandena och vill komma på en lösning. När de börjar räkna på vad det kommer att kosta dem att köpa utsläppsrätter (troligen mest Rysk så kallad “hot air”) blir det stora belopp. Är det de pengarna de vill sätta in i kärnkraft istället? Och följdfrågan, hur mycket effektivisering skulle de fått för dessa pengar?

—————-Citat från Tony Blairs tal————————————
Next year too, building on Britain?s Kyoto commitments, we will publish proposals on energy policy.
Global warming is too serious for the world any longer to ignore its danger or split into opposing factions on it.
And for how much longer can countries like ours allow the security of our energy supply be dependent on some of the most unstable parts of the world?
For both reasons the G8 Agreement must be made to work so we develop together the technology that allows prosperous nations to adapt and emerging ones to grow sustainably; and that means an assessment of all options, including civil nuclear power.

En nyväckt energisparare!

Han har fått insikten “the hard way” och han talar om energisparande i termer av uppoffring och inte i termer av effektivitet (Doing more with less), men någonstans skall det börja. Och varje resa börjar med ett litet steg. Välkommen till…..............

image
“We can all pitch in,” Mr. Bush said. “People just need to recognize that the storms have caused disruption,” he added, and that if Americans are able to avoid going “on a trip that’s not essential, that would be helpful.”

Skydda inte kunderna för höga energikostnader.

Så lyder en slutsats i Financial Times temaartiklar om oljesituationen. Bakgrunden är att många regeringar i Asien och även några i Europa överväger att kompensera oljeanvändarna för de höga priserna genom subventioner och skattesänkningar. Och visst har priserna stigit men kostnaden är priset multiplicerat med volymen. Ökar den ena kan man minska den andra.

Säkert kommer några att hävda att de drabbas men då bör de också leda i bevis att de inte förrän helt nyligen hört talas om energisparåtgärder. “Det får vara slutgullat med energin”, som ordföranden i Energirådgivarna brukar säga.

Men visst finns det ett samband också mellan pris och volym. Ju mera man efterfrågar av en vara ju högre tenderar priset att bli - och omvänt. Så genom att minska volymen (energispara) så påverkar man också priset till att minska. Man tjänar på både gungorna och karusellen!

Dra ifrån ett kol.

IEA har givit ut en översikt över kolteknik och vad dess förändring kan innebära när det gäller växthusgaserna. Publikationen är i huvudsak en argumentation för ?clean coal? men om man bortser från detta så är den en bra sammanställning över både användning, teknik och styrmedelssituationen idag.

Som t.ex. den här övewrsikten över Europas kolanvändning.
image

Effektivisering ger mera utrymme för förnybar energi.

Uthålliga energisystem förknippas ofta med (ökat) nyttjande av förnybar energi. Men effektivisering av användningen är en förutsättning för att ge mer utrymme för de förnybara lösningarna. Ett internationellt partnerskap som har denna kombination som mål och kännetecken är REEEP med säte i Wien och som är understödd av en mängd länder, tyvärr (ännu inte) Sverige.

Om man ser till tänkbara kombinationer av energianvändningens intensitet (hög-låg) och energitillförselns karaktär (koncentrerad-utbredd) är vissa lösningar lämpligare än andra ur uthållighetssynpunkt.

Omdömena “OK” i figuren avser i huvudsak den tekniska funktionen och färgerna indikerar lämpligheten med hänsyn till uthålligheten i systemet. Att en ruta är vit istället för svart beror enbart på att svart text i svart ruta också är olämpligt!

Matrisen antyder emellertid också att det inte bara är en fråga om tekniska lösningar utan också en fråga om organisation på marknaden, och ägarskap!?

image

Från utopi till myopi.

För mindre än ett år presenterade Miljövårdsberedningen en strategi i tio punkter för att öka takten i energieffektiviseringen. Regeringen gav Boverket i uppdrag att analysera och konkretisera några av förslagen från strategin vilket man gjort i samverkan med energimyndigheten. Men visionerna tycks ha krympt! Och det oroar i en tid när EU (och många andra) efterlyser kraftfulla åtgärder.

Så här skriver Boverket i sitt pressmeddelande. “I rapporten föreslås flera ändringar i bygglagstiftningen. Ett exempel är att man måste göra en bygganmälan när man tilläggsisolerar fasaden.” I pressmeddelanden brukar man lyfta fram de tyngsta förslagen till påseende! Vilka de övriga är nämns i sammanfattningen till rapporten och de gäller att ge energiråd vid ventilationskontroll och att ge stöd för utredningar efter energideklarationer (var det inte det som deklarationen avsåg?)

Verket framhåller själv i pressmeddelandet att 40% av energin används i (befintliga) byggnader men förslagen ifråga om tyngd berör främst nya byggnader. Så man får väl anta att allt är bra som det är. Vad skall regeringen göra nu då?

Nya pengar men inga nya idéer

Budgetpropositionens energidel innebär att man återställer energiforskningen och betonar vikten av krafttag på energiområdet för att skapa ett uthålligt energisystem. Men därutöver är det märkbart tomt på nya idéer. Kanske (och förhoppningsvis) beror det bara på att ärenden i regeringskansliet måste beredas i en viss ordning och att det kommer nya utspel senare. Miljövårdsberedningens förslag från i fjol ligger ju väl i linje med EUs grönbok.

Stödet för elvärmekonvertering förefaller inte bli utformat så att det skapas marknad och produkter utan bara ett bidrag som “köper el-kWh” samtidgt som det etableras ny elvärme i annan bebyggelse. Det är inte ens ett nollsummespel.

Energieffektivitet är ingen produkt utan en egenskap

Energimyndigheten har lagt en rapport som kallas “Förbättrad energieffektivitet i bebyggelsen” och som lägger hela tyngden på “ekonomistiska” resonemang. Rapporten tycks närmast anse att åtgärder är onödiga eftersom de ekonomiska incitamenten är tillräckligt starka med dagens kostnadsförhållanden.

Rapporten har alldeles rätt i att incitamenten är starka (och växande) till följd av energipriserna. Men det är just det som är ett av de stora problemen. Incitamenten är starka men ändå genomförs inte åtgärder i tillräcklig omfattning!? Rapporten bortser nämligen från två fundamentala förhållanden i sammanhanget:

·      Effektivare energianvändning är inte en produkt utan är en egenskap hos produkter som har ett annat syfte. Användarna kan oftast inte särbehandla energiaspekten i sina val och göra valen på (energi-) ekonomiskt rationella grunder

·      Människor agerar inte enbart på ekonomiska grunder utan avgörande val utgår från vanor, mode, bekvämlighetsaspekter mm. Man är inte bara konsument man är människa - också!

Även med det ekonomistiska perspektivet kommer man till förvånande slutsatser. Det spelar t.ex. ingen roll att hushållen minskar sin användning av el och värme som produceras med fossila bränslen som fordrar utsläppsrätter eftersom producenten i så fall kan sälja sin utsläppsrätt till någon annan och utsläppen förblir konstanta. Jomenvisst! Men detta visar ju bara att systemet med utsläppsrätter behöver reformeras och kan inte tas till intäkt att det inte är klokt att effektivisera sin användning!

Rapporten är även i ekonomiskt hänseende “statisk” och avgränsande och berör inte frågor som energieffektiviseringens betydelse för uthålligheten (genom att den skapar större utrymme för förnybar energi), energisäkerheten (genom att den ger möjlighet till större diversifiering på en mera kontrollerbar nivå), energipriserna (genom att den anstränger marginalerna i systemet mindre), sysselsättningen (genom att den skapar arbetstillfällen med större spridning på branscher och geografiskt), eller näringsutvecklingen (genom att den skapar underlag för nya industrier på en världsmarknad som ?skriker? efter effektivare produkter). Man kan med en suck instämma i den Danske energiforskaren Jörgen Nörgaards konstaterande: ? Det är möjligt att det inte är kostnadseffektivt att rädda världen, men det kan vara en bra idé i alla fall?.

EUs grönbok byter snart skepnad till Action Plan

Redan i början av 2006 samlas grönbokens förslag till en Action Plan annonserar kommissionär Piebalgs. Han har lagt fram en fem-punktsplan motiverad av de snabbt stigande oljepriserna och lista toppas av effektiviseringsåtgärder. Han trycker också på för att både snabba på och fördjupa innehållet i byggnadsdirektivet och energitjänstedirektivet.

Han vill därutöver öka det internationella engagemanget och annonserar både bilaterala och multilaterala insatser. Får han något stöd från Sverige? Man undrar efter att ha sett de tveksamheter som uttalas om energideklarationerna (se blogg 16 September) eller den utredning som Energimyndigheten lagt “Förbättrade energieffektivitet i Bebyggelsen” och som är tryfferad med förbehåll och Brasklappar.

För vem är energideklarationer farliga?

På flera håll i Sverige anstränger man sig för att slippa energideklarationerna. Argumentet är att de är besvärliga och innebär användning av “schabloner som upplevs krångliga och främmande”. Ja det var ju en av poängerna! Fastighetsägaren har ingen överblick över energisituationen och hur den skall förbättras. Det är krångligt och främmande för honom. Med deklarationen får han hjälp att göra förändringen mindre dramatisk. Så gör man i Danmark. Med framgång.

image

(Den egentliga) makten över elpriset.

Departementet har äntligen reagerat på att elpriserna sticker iväg uppåt. Liberaliseringen av elmarknaden gav oss möjligheten att “rösta med fötterna” dvs välja elleverantör till vi var nöjda. Denna påverkan tycks emellertid vara obetydlig. Den egentliga makten över elpriset sitter emellertid inte i fötterna utan i huvudet och fingrarna. Genom effektivisering kan vi påverka, men vi måste vara många som gör det. Och det är en hake - var finns den aktör som “aggregerar”  effektiviseringen? 

Skolboksteorin innebär att priserna sätts av efterfrågan och att tillgångarna rangordnas efter sina kostnader (se bild 3.1 från SOU 2002:7 nedan). På kort sikt och när man ligger nära kapacitetstaket kan man påverka “priselasticiteten” och undvika extrema pristoppar som eljest behövs för att hålla tillbaka en rusande efterfrågan som kan leda till driftstörningar. Redan ganska små justeringar kan ge stor prispåverkan.

På längre sikt gäller samma förhållanden. Effektivisering, som redan i sig innebär kostnadsminskning, innebär också prispåverkan (se bild 5.2 som försetts med tillägg för att visa konsekvenser av effektiviseringen). Så den egentliga makten över elpriset ligger hos konsumenten men fordrar samtidigt någon sorts organisation för att ge full effekt.

Men sedan finns behovet kvar att se till att inte andra samhällsaktörer motverkar de goda syftena genom sin ställning på marknaden.


image
image

Europas miljöframtid är blek men med små guldstänk

Kan man utläsa av “European environment outlook” (OBS 9 Mb!), rapporten från EUs miljömyndighet, EEA. Pressen på miljön blir hårdare av demografiska orsaker. Vi klarar Kyotoavtalet med ett nödrop, men därefter blir det svårare och inte ens de svåraste konsekvenserna som t.ex. att Golfströmmen vänder, kan helt uteslutas!

Luftföroreningarna minskar dock markant även om det kommer att finnas problemområden. Och EUs insatser att med program och nya, mera integrerade lösningar ifråga om policy, är lovande säger man.

För energianvändningen ser man en markant frikoppling (decoupling) i relativa termer från den ekonomiska tillväxten, dvs även med ökat välstånd så ökar energianvändningen inte lika snabbt. Och det är också en tydlig skillnad mellan de gamla och de nya EU-medlemmarna i detta avseende, se bild.
image

The priorities are right

Åtminstone i retoriken. USAs nya “Energy Policy Act” börjar med effektiviseringens nödvändighet. EU-kommissionären Piebalgs noterade också detta som positivt när han kommenterade den Amerikanska hållningen vid SESSA-mötet den 9 September, men han nämnde också att lagtexten är svår att tränga genom bland annat på grund av dess volym.

Och dess verkliga innebörd betvivlas av Washington Post. Andra amerikanska presskomentarer är mera cyniska och man säger att det är mest ett hopkok som försöker få det att se ut som om man gjort något.

Till det positiva hör ändå att man fortsätter och bygger vidare på sitt “Federala Energy Management Programme”, FEMP, där den offentliga sektorn skall vara föregångare i den självklara uppgiften att göra lönsamma energisparåtgärder. Och det är ju varken nytt eller revolutionerande, men så långt har vi ju inte kommit ännu i Europa.

SESSA föreslår “tilläggsreglering” av elmarknaden

Under c:a ett år har SESSA-projektet drivits för att föreslå förbättringar av elmarknadsregleringarna i Europa. Deras slutredovisning ägde rum i Bryssel den 9 september och kommissionären Piebalgs kom själv för att lyssna och kommentera. Utöver förslagen var det också intressant att notera vad som inte sades - och vem som inte var där!

SESSA-projektet som siktar till reform av regleringarna har haft undertiteln ?Sustainable Energy Specific Support Assessment?, därav förkortningen SESSA. Men uthålligheten lyste mest med sin frånvaro i redovisningen! (Sessas samlade papper finns på http://sessa.eu.com/public/publications.php )

Från ett av deras arbetspaket redovisade professor Pérez Arriaga, från Comillas i Madrid, visserligen en ordentlig genomgång av behovet av DSM (Demand Side Mangament) och även behovet av en reformering av tilldelningen av utsläppsrätter, men i gruppens slutförslag kan man endast ana dessa behov i ett förslag till ökade möjligheter och utveckling av ?balanstjänster?.

I diskussionen nämndes närmast i förbigående frågorna om investeringar i uthållig försörjning, om ?decentralised power? och om ?energitjänster?. Kommissionär Piebalgs var dock i sitt slutanförande mera tydlig med att en energiomställning är nödvändig och att en sådan börjar med effektiviseringen.

Men man kan också undra över frånvaron av vissa deltagare från EUs länder. Energimyndigheter, Systemoperatörer, Department och Branschforskningsorgan borde väl finna ett sådant här evenemang vara högprioriterat? Men de som har sin dagliga gärning i sådana organisationer var lätt räknade. Återigen får man vara glad för Piebalgs närvaro - den som har det verkliga inflytandet på området.

PS Projektet har finansierats av forskningsdirektoratet för att ta fram ?Scientific Support to Policy? och har därför engagerat ett stort antal forskare runt Europa. Det finns en hel rad mycket intressanta projekt av detta slag och ett av dem är Delfi-studien som berörts i tidigare inlägg (29 Augusti).

Nästan pinsamt tjat.

Men när det börjar mörkna på hösten är det väl dags att ta upp detta med energisparlampor igen (CFL, Kompaktlysrör). Och att fråga oss själva (vi effektiviseringsnördar) vad vi gör för fel när glödlampan fortfarande dominerar i hemmen som ljuskälla. Avkastningen på investeringen i energisparlampor är ju bedövande och slår alla aktieklipp med råge. 100% minimum!

image

Naturligtvis är det en nyttig påminnelse om att det inte är enbart lönsamheten som styr människors val. Och tekniken har fortfarande en del brister, långsam tändning framför allt. Och motargumenten om att ljuskällorna tillför huset värme kan inte bara viftas bort.

Men har vi t.ex varit tillräckligt ihärdiga i att visa hur man kommer förbi en del problem och i att både visa hur tekniken utvecklats och att påverka den till ytterligare förbättring. Många aramturer har plats för flera ljuskällor och man behöver inte ha sparlampor i alla. Då kamoufleras brister i tändegenskaperna. Värmeavgivningen från lamporna bidrar mera sällan till rumskomforten eftersom lamporna sitter på fel ställe ur värmesynpunkt. Vi kan inte klandra Svensson för att han inte är helt fokuserad på energisparande men vi borde nog tjata lite mer men med vässade argument.

Men om vi nu ändå skulle peka finger åt någon! Varför är det så ont om armaturer som lämpar sig för just energisparlampor? Och samhällsinformationen är inte heller så omfattande. Råd och Rön hade en test för över ett år sedan. I Danmark finns både A-paeren och Godt Lys. Och det är ju inte så svårt att läsa Danska!

Finansanalyser av uthållighet.

Dow Jones publicerar “Sustainability Indexes” och gör analyser av företagens sätt att sköta frågor om miljö och uthållighet. I deras senaste analys målar de en positiv bild upp i den meningen att förändringar sker till det bättre (men också att man börjar från en ganska låg nivå).

De noterar att informationen om uthållighetsfrågor blir vanligare i årsrapporterna och också kopplas till finansiella mål och drivkrafter. Samt att “Human Capital Managament” är en framgångsfaktor. Kan man ana en “outsourcing-rekyl”?

Att information om miljö och energi i årsrapporter kan vara intressant och ändå inte behöver tynga rapporterna ser vi i ett av de mest hemvävda svenska företag som finns, nämligen Clas Ohlson (bild nedan). Det finns mer på sidan 17 i deras årsrapport.
image

Dags att uppfinna hjulet - igen!

Vi närmar oss ett val och på många håll hörs ordet “Kunskapssamhälle”. Ett sådant fordrar fungerande kopplingar mellan teori och praktik, mellan forskare och praktiker. I båda riktningarna. Kunskap måste testas, utvecklas och testas igen. När det gäller energi och miljö fanns en gång en sådan länk. Den hette Byggforskningsrådet (BFR) men den är borta nu. Kan det vara ett av skälen till att vi har så mycket retorik om att utveckla grön teknik men ser så lite i praktiken? BFR var ett nav som vi borde uppfinna - igen

De gav ut hyllmeter med rapporter varje år i vilka man kunde finna både avancerade framställningar från forskare för deras likar men också enklare material där forskningsresultaten “togs ned” till en praktisk nivå. Deras produktion var pålitlig och när man funderade över ett tekniskt problem som berörde byggnader, miljö och energi så fanns det alltid ett uppslag hos BFR. Det blev till en brygga mellan forskarsamhället och vardagens ingenjörer. Och utgjorde en del av den goda cirkeln.

Det brukar sägas att man inte skall uppfinna hjulet mer än en gång. Men det kanske behövs om man råkat slarva bort det man redan hade?
image

PS: Lades BFR ned som hämnd för att de också publicerade rapporter om att det var svårt att städa bakom toaletten? Vissa kritiker (mest män som man kan anta inte var de som städade) tog denna rapport som ett uttryck för onödig forskning. Men det är fortfarande lika svårt att städa bakom toaletten!

Extreme waste makeover

TV-trenderna med att göra om saker har äntligen nått fram till något nyttigt med “No Waste Like Home” i BBC2 i Storbritannien. Deras “Queen of Green”, Penney Poyzer, har på bästa sändningstid visat hur en familj minskar avfall och slöseri med 94%. Fast de verkar ha varit riktiga “energigrisar” med en inomhustemperatur på 28 grader!! Programledaren har emellertid lyckats väl även med mera normala familjer.

Listan över produkter som rekommenderats i programmet kan vara nyttig och det finns flera andra intressanta miljötips att följa. Man kan t.ex. fylla i sin egen personliga koldioxidbudget. Om man törs!

Och naturligtvis finns en särskild lista med energispartips. Känns befriande efter att ha läst den svenska pressens ständigt återkommande “heta” listor över energileverantörernas priser.

Stoppa energigrisarna!

Ibland diskuteras om inte detta med att spara energi kan göras skojigare och hur man skall nå ut till unga sinnen med budskapet. Ett ofta återkommande förslag är att man skall göra bra dataspel. Det finns ett som heter “hogbusters” och som kan ge den spelande ett certifikat som grisjägare.

Och med tanke på att en stor del av dem som spelar dataspel är unga i sinnet men har en födelseattest vars papper börjar gulna så finns det säkert ett stort intresse för spelet. Vill man ha mera grundläggande och seriös information så kan man söka sig till Alliance to Save Energy som sponsrar spelet. Då är man i gott sällskap av ett tvärpolitiskt samarbete i USAs Senat och Representanthus. Är det något som rimligen bör vara i allas intresse så är det att stoppa den ineffektiva energianvändningen, oavsett politisk uppfattning i övrigt. Och det är samma energigrisar här som där!


image

Energianvändning som vana och ovana

I ELAN-projektet studeras hur våra vanor förändras och ofta resulterar i ökande elanvändning. En Engelsk forskare, Elizabeth Shove, har i boken “Comfort, Cleanliness + Convenience” hur vår konsumtion (som leder till ökad energianvändning) kan beskrivas som nya krav på välbefinnande och renlighet och på vår uppfattning av vad som är brukligt. Är det bara vanor eller kan det också vara ovanor?

Elizabeth visar hur våra ökade krav har en tendens att låsa sig fast på en högre nivå, som en kugghjulseffekt. När vi nått dit har vi fått en ny vana som inte är så lätt att bryta (se figur hämtad från Converging Conventions of Comfort, Cleanliness and Convenience)
image

På senare tid ser vi att “behovet” av luftkonditionering ökar över hela världen. En uppgradering av vanor som också kan vara en ovana. I ELAN-projektet har man undersökt om kravet på konstant (låg) temperatur i lokaler t.o.m. kan leda till försämrad luftkvalitet och om inte varierade luftflöden kan ersätta s.k. komfortkyla.

Luftkonditionering behövs säkert ibland och kyla också, men gör vi oss inte själva en stor otjänst om vi börjar klassa kyla som komfort? Är det inte snarare en oxymoron?

Elanvändning på Svenska

Det finns ett intressant svenskt arbete för att tränga under ytan på frågan om hur och varför vi använder el. Det heter ELAN och har just givit ut en sammanfattning av det arbete som gjorts och som en aptitretare inför det som kommer.

ELAN-programmet har också en skojig idé för sina finansiärer, nämligen att de kan få låna en forskare för sina egna evenemang. Om det händer på en ort nära dig så ta chansen att gå och lyssna. Om Du inte har den lyckan så kan Du bli bekant med programmet på http://www.elanprogram.nu/ . Där kan man också söka sig fram till de fullständiga rapporterna som lagts ut på de medverkande institutionernas hemsidor.

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

DĂ„ och dĂ„ kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina Ă„rliga skrifter. Som senast den hĂ€r frĂ„n en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men Ă€r det sant? Är det IEA som vilseleder? SĂ„ hĂ€r förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jĂ€mför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

TvÄ av de scenarier som presenteras Àr alltsÄ reflexioner av vad som hÀnder i vÀrlden och det som Àr pÄ vÀg att hÀnda till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (lÀnder, samarbetsorganisationer mm). Det Àr bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser mÄste vi kanske rÀtta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv