Det räcker inte med att säga marknad ? man måste göra det också.

I EUs grönbok undrar man hur nya teknologier skall kunna populariseras (#16) och vilka ytterligare åtgärder som kan mobiliseras för att stärka marknadskrafterna. Särskilt för byggnader funderar man på om byggnadsdirektivet kan skärpas (#8). Och hur gör man för att få hyresvärd och hyresgäst att agera samfällt när den ene svara för investeringen och den andre för driftkostnaden (#9). Eller är frågan fel ställd? Några antropologer har hävdat att vi efter 30 år av försök till effektivisering helt klart vet mera om människors beteenden men fortfarande knappast något om deras efterfrågan.

De påpekar att vårt sätt att konsumera är ?en social konstruktion?. När vi försöker bedöma efterfrågan i tekniska termer (t.ex. ljus, kraft, värme) så handlar det i verkligheten mera om hur användarna eftersträvar komfort, renlighet och/eller bedömer vad som är brukligt (standard, mode etc.), källa se not. När beslutsfattare överväger styrmedel antas ändå att människor i första hand reagerar på ekonomisk stimulans, bidrag eller avgifter, morot eller piska. Och att de identifierar sina beslutsalternativ, och bedömer dem, på deras tekniska och ekonomiska meriter. Ändå är människors rationalitet, i sådana termer, ganska ovanlig. Det är mycket vanligare att de beter sig som folk!

I en svensk studie om möjligheter till fjärrvärmeutbyggnad har man tagit in antropologisk kunskap. Där visades att när människor ställdes inför valet att byta värmesystem så var ?Oberoende? och ?Bekvämlighet? helt överskuggande. I Nobelpristagaren Daniel Kahnemans forskning har man bl.a. visat att vi värderar förluster högre än likvärdiga vinster. Alldeles särskilt innebär det att något vi redan äger vill vi inte gärna skiljas från även om vi erbjuds ett bättre (=lönsammare) alternativ. Och mycket av det vi äger värdesätter vi inte ens i pengar.

Att ändra konsumtionsmönster
Det finns alltså en hel del kunskap om vad människor värdesätter och hur de reagerar, men det är knappast alls tillämpat i praktisk policy och allra minst på energiområdet. Det bästa vore att skapa sådana förutsättningar att de berörda (=marknaden) vill göra förändringen av sig själv. Att få företag att skapa nya alternativ, pröva dem, göra dem attraktiva (även i kostnadstermer), och att sprida dem. Men marknaden innehåller, och påverkas av, många parter. Några gillar förändringar och några ogillar dem. Några tjänar på nyheter, några förlorar och många av dem vet inte säkert ännu. De vill vänta innan de bestämmer sig. Men för att förändringen skall ske, och bli varaktig, måste många av dem samverka.

Det finns på energiområdet några studier om hur parterna samverkar i att ?skapa marknader? (CreatingMarkets_1.pdf) och i att identifiera nischer som drar de första lärospånen. Det finns goda erfarenheter av hur upphandlingsinstrumentet kan utnyttjas (SWEDPROC.PDF). I industriella sammanhang tillämpar man ibland s.k. ?Roadmapping? för att försöka fånga in samspelet mellan marknad (nischer, struktur, villkor), produkter, teknik, process och människor. I det Värmländska projektet ?Expansion 20°? har en sådan roadmap (Elvarmekonvertering_roadmap.pdf) skisserats för elvärmekonvertering.

För att kunna besvara Grönbokens frågor behöver man se mera på djupet hur det går till att omforma marknaderna. Framför allt behöver vi argumentera andra egenskaper än ?spara energi? eller ?lönsamhet?. Vi behöver säkert också kunna bygga in för användaren viktigare egenskaper än spara och lönsamhet. Ett kylskåp skall inte bara spara energi utan vara överlägset i att bevara maten färsk, t.ex. vid strömavbrott. Belysning i butiker skall inte bara spara energi utan skapa bättre butiksatmosfär genom att t.ex. avge mindre för kunderna besvärande värme. OSV. OSV.

Stödet för elvärmekonvertering - en möjlighet på väg att missas?
Miljö- och Samhällsbyggnadsdepartementet har i dagarna publicerat ett PM om stöd för elvärmekonvertering. I denna anar man ingenting om hur en marknad för elvärmekonvertering skulle kunna skapas. Man aviserar ett stöd som innebär att staten köper loss elvärme kWh för kWh utan att få igång de berörda branscherna med alternativ som, när stödpengarna är slut, kan leva vidare och locka nya kunder. Törs vi hoppas att myndigheterna som skall hantera stödet kan utforma en tillämpning som skapar marknader?

———————————————————————-
Not: Wilhite, H., Shove, E., Lutzenhiser, L. and W. Kempton. 2000. “The Legacy of Twenty Years of Demand Side Management: We Know More about Individual Behavior But next to Nothing About Demand.” In E. Jochem, J. Stathaye and D. Bouille (eds), Sociey, Behaviour and Climate Change Mitigation. Dordrect: Luwer Academic Press

Not 2: “Det räcker inte med att säga halleluja - man måste göra det också” (Blandaren)

Power to (and from) the people.

Kan energitillförseln organiseras så att effektivitet säkerställs även i energiomvandlingen, och har energiföretagen någon roll i att främja en förbättrad energianvändning? I EUs grönbok ställer man några frågor (#13-15) i dessa syften. Det berör relationen till kunder och kundernas roll/ställning på marknaden. Mer makt åt (och mera kraft från) kunden! Demand Response, Distributed generation och White Certificates för att använda begrepp från den internationella diskussionen.

Att styra sina laster.

Grönboken är svävande beträffande vad de avser med effektiviteten (#13) i Transmission/Distribution och Produktion. I begreppet borde ligga tanken på att undvika sådana toppbelastningar som äventyrar systemets kapacitet. Och att i stället minska belastningen med ökad lasstyrning där kunderna reagerar bättre och snabbare (demand response) på t.ex. prisincitament. Redan små förändringar vid högbelastning kan ha stor betydelse för prisnivån, se figur.
image

I Sverige finns hos Elforsk ett projekt kallat Market Design. Detta och IEAs DSM-program för Demand Response arrangerade ett seminarium i mitten av juni. Där framgick att det råder stor enighet om att marknaden måste utformas så att kunderna kan reagera snabbare för att undvika ?prischocker? och att de skall belönas för sin medverkan. Men det råder också stor vilsenhet inför frågan om vem som skall ta ansvaret för att organisera marknaden på detta vis. Självklart kan industrikunder aktiveras snabbast och med störst genomslag, men i USA samlar man också mindre kunder (aggregerar) till samlade och programmerade insatser. Den totala Nordiska potentialen för laststyrning i alla kundkategorier och med priset som instrument bedöms till 10 000 MW.

Men hur skall instrumentet hanteras? Och är det enbart priset som skall styra? Den modell man vill tillämpa i Sverige där priset på energi skall vara vara den enda signalen till kraftföretagen att investera (Energy Only-modellen) är omdiskuterad både bland forskare och administratörer. Monopolet hade brister men kraftföretagen hade en överenskommelse om att vara “leveranssäkra” genom att vart och ett av dem höll tillräckliga produktionsreserver.


En ny infrastruktur med “utbredda resurser” och nya ansvarsgränser.

En annan tanke som man bjuder in att diskutera är infrastrukturens uppbyggnad (#13 och 14). Dels finns den gamla välbekanta frågan om man kan flytta ?systemgränsen? för leverans av energins nytta innanför elmätaren. Därmed skulle energileverantören ta ansvar för att effektivisera användningen och tjäna sina pengar på nyttan istället för på energin.

Dels finns den lite nyare frågan om ?Distributed Generation? (utbredda resurser), d.v.s. att utnyttja många fler små kraftresurser. I England finns funderingar på att t.o.m. använda mikrokraftvärmeverk i hushållen, hembränd el! Ny teknik kombinerad med bittra erfarenheter av storstörningar har gjort denna fråga aktuell och reell i USA och IEA har gjort en översyn av möjligheterna. Ett större individuellt ansvar kan vara ett logiskt svar om marknaden känns osäker och kan också vara en möjlighet att bygga ett uthålligare system där små förnybara tillgångar utnyttjas bättre.

Ett annat sätt att ändra ansvarsgränser och mobilisera resurser är att med s.k. Vita Certifikat (#15) göra energileverantörerna ansvariga för att uppnå vissa effektiviseringsmål inom sin kundkrets. På så sätt slipper energiföretaget att utsättas för ?systembolagsproblemet? och behöver bara ta ansvar för att målet uppnås på ett resurseffektivt sätt. Den fråga Grönboken ställer är snarare om det inte blir en ogenomtränglig skog av olika certifikat och åtaganden. Så behöver det emellertid inte bli om man kan hålla isär produkterna på t.ex. följande sätt.
image

Städa trappan uppifrån!

Offentlig sektor skall vara en föregångare i arbetet med att ställa om energisystemet. Ett ofta återkommande tema, uppskattat av nästan alla och ändå händer så lite, varför? Skall man som EUs grönbok föreslår (#6) lagstifta om det? Och vad skall lagstiftningen i så fall avse, speciella tekniska åtgärder och/eller att upphandlingen skall användas som medel. Hur undviker man inlåsning i vissa teknologier, särskilt på transportområdet (#20)?

USA och Danmark som förebilder.
I USA har man ända sedan 90-talets början haft Federal Energy Management Programme (FEMP), som stipulerat att all upphandling till federal verksamhet av utrustning, som använder energi och vatten, skall ske från den ur prestandasynpunkt bästa kvartilen, se figur. För att hjälpa all de lokala inköparna har man sedan givit dem kataloger och inköpsredskap så att de klarar uppgiften. FEMP har fungerat under både republikanskt och demokratiskt styre. I förhållande till 1985 har man redan minskat energiintensiteten i federala byggnader med över 20% och skall ha nått målet 35% år 2010. Projektet har utvidgats sedan starten och ger hjälp även i drift- och byggnadssituationer. Det beräknas spara 750 MUSD per år när det når sitt mål.
image

Det närmaste vi har i Europa som liknar FEMP är den Danska A-klubben som också haft en stor betydelse för hur den Danska marknaden utvecklats och som har en imponerande lång lista över medlemmar (myndigheter, landsting kommuner, företag) i det offentliga Danmark. Även här får de medverkande assistans för sitt handlande och det kallas A-klubben eftersom det inriktas på den bästa prestanda-gruppen i det Europeiska märkningssystemet. På så sätt är det lite tuffare än det amerikanska och det riktar sig också till lokala förvaltningar.
image

G8 har i sin handlingsplan (punkt 5c) tagit in att man skall upprätta nationella riktlinjer för upphandling och management i offentliga byggnader. Denna plan skall avrapporteras vid gruppens möte i Japan 2008 så det finns anledning att tro att den kommer att följas. (G8s plan kan laddas här, http://www.fco.gov.uk/Files/kfile/PostG8_Gleneagles_Communique.pdf ).

Varför gör vi inte detta ändå?
Ett skäl till återhållsamheten i det offentliga engagemanget är troligen osäkerhet om vad man kan företa sig inom den offentliga upphandlingen och rädslan för att bli indragen i, som man upplever, osäkra juridiska processer. Det är just här som det amerikanska och danska exemplet har sin styrka. Den centrala rådgivningen gör att man kan undvika de eventuella fällor som kan finnas i utformning av upphandlingen och i värdering av anbuden. Det svenska EKU-instrumentet skulle kunna ha samma funktion men det kan vara så att avsändarens legitimitet i USA är starkare (det är en s.k. presidentorder) och att det är det som behövs.

Nu har emellertid EU-kommissionen också satt igång ett ?idé-arbete? som syftar till att lossa en del av dessa tankens band och att ge goda råd och understöd så att offentlig upphandling skall kunna användas för att driva på den tekniska utvecklingen i allmänhet.

Nischmarknader och roller
Den offentliga verksamheten kan spela en stor roll som nischmarknad. Det behöver inte vara spjutspetsteknologi utan ?bara? vanlig, men bra, som i fallet med FEMP och A-klubben. På så sätt kan man dels driva upp volymer och öka leverantörernas kunnande, vilket båda leder till lägre kostnader, samtidigt som tillgängligheten för de bättre produkterna ökar. Till glädje för andra användare.

Kommunernas roll är vanligen underskattad i detta avseende. I ett IEA-projekt har ett stort antal kommuninitiativ dokumenterats för att visa hur kommunen kan vara ledare och få marknaderna att fungera bättre.

Ett annat lysande exempel är Stockholms miljöbilar och det projekt, Zero and Low-emission vehicles in the Urban Society (ZEUS), i vilket Stockholm medverkat. Där är en av erfarenheterna att kommunernas erfarenhet sedan förs vidare lokalt i vardagliga kontakter på marknaden och att det är mycket viktig för hur kännedom och förtroende för ny teknik byggs upp.

Styrning med utvärdering, för att finna fel - eller med Strategiska planer, för att l

I EUs grönbok finns förslag om att vitalisera Europas ekonomi genom att följa upp utvecklingen i årliga nationella planer för effektivisering. Dessa kan betygssättas (benchmark) för att jämföras och för att lära av framgångarna (#3). Man har också förslag om att statsstödsreglerna skall tillämpas för att främja miljö-innovationer och produktivitet (#5). Ser vi ett trendbrott i synen på samhällets roll och ansvar för att utvecklingen? Från passivitet till en viljestyrd aktivitet?

Utvärdering - haverikommission.
Ett vanligt önskemål är att samhällets beslut skall vara långsiktiga och lägga fast spelregler för aktörerna så att de kan agera och förutse konsekvenserna av sitt handlande. En självklar utgångspunkt men som dragen till sin spets kan leda till passivitet. Man antar att marknaden styrs av en osynlig hand och myndigheternas roll kan reduceras till att vara åskådare. I energisammanhang har man lagt fast energipolitiska beslut som sedan exekveras av olika myndigheter var och en på sitt område. Myndigheterna ger i sin löpande bevakning rapporter om tillstånd och måluppfyllelse inom dessa områden. Den samlade överblicken sker vid enstaka utvärderingstillfällen. Man tillsätter ibland speciella utredningar eller kommissioner för att studera några frågor mera i detalj. De får lätt karaktär av “haverikommission” som skall finna felet, ta bort några hinder och lappa med lite incitament. En löpande samlad uppföljning finns bara inom ramen för det årliga budgetarbetet och är då mera avsedd att jämka myndigheters och departements intressen än att ta ställning till ett samlat resultat.

Planer - samlingsplats och kläckning av visioner.
Ny teknik kommer sällan av sig själv som en följd av marknadens inre harmoni utan är snarare ett resultat av en vision om ett annorlunda tillstånd. Man kan seda skapa förutsättningar för att detta tillstånd kan uppnås och skapa marknader för ny teknik. EUs “Lissabon-strategi” är i sig själv en sådan vision. Och EU-parlamentarikernas upprop MEPs_call_for_EIE_2005-sam.pdf understryker detta ytterligare när de skriver om Europas ledarskap.

Ett strategiskt alternativ skulle alltså vara att, som grönboken föreslår, komplettera samhällsfunktionerna så de skulle utövas med större inriktning på ?framförhållning? - i en effektiviseringsplan. En kontinuerlig uppföljning gentemot ställda mål. Löpande i stället för punktvisa utvärderingar. Då kan man göra kurskorrektioner i tid och skapa en positiv återkoppling mellan marknad och forskning samt mellan ämnesområden, se figur nedan (Se också “Investeringar i lärande är inte bidrag”). Visionerna kan exponeras, förädlas och realiseras i en kontinuerlig process. Och vissa visioner kan prövas och avfärdas.

image

Planering. Inte på modet men aldrig “out of style”.
Sverige har en god tradition på området. En funktion för “samlad överblick” fanns på myndighetsområdet genom det s.k. “Energianvändningsrådet” i början av 90-talet. Vi har den kommunala energiplaneringen som något råkat i vanrykte men fortfarande så sent som 2002 hade 40% av Sveriges kommuner en aktuell plan och majoriteten av kommunerna var positivt inställda till planeringen.

Planer och modeller möts ibland av kritik för att, även då de är bra, inte är exakta. De slår inte in, det blir inte som de förutsagt. Men planering och modellering har det gemensamt att de är processer i vilka man lär sig av sammanhang och får förståelse för samband och drivkrafter. Att utnyttja denna kunskap till en förändring är minst lika viktigt (viktigare?) som planen och modellen. Därför är det det betydelsefullt hur planeringen organiseras.

De svenska erfarenheterna från myndigheter och kommuner kan återanvändas och vi kan ta täten i Europa med en effektiviseringsplan som vilar på en bred bas. I stället för att gissa om framtiden skulle vi kunna skapa den!

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

DĂ„ och dĂ„ kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina Ă„rliga skrifter. Som senast den hĂ€r frĂ„n en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men Ă€r det sant? Är det IEA som vilseleder? SĂ„ hĂ€r förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jĂ€mför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

TvÄ av de scenarier som presenteras Àr alltsÄ reflexioner av vad som hÀnder i vÀrlden och det som Àr pÄ vÀg att hÀnda till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (lÀnder, samarbetsorganisationer mm). Det Àr bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser mÄste vi kanske rÀtta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv