Åtstramningar kan rädda ekonomin!

Om de stramar åt på rätt sak, nämligen resursslöseriet. Satsningar behövs emellertid på uthållighetsprojekt för att få fart på ekonomin. På energieffektivisering, vattenhushållning mm mm. Det anser i vart fall EU-parlamentet.

Klimatförnekelsen når nya höjder

I USA där kampanjer som bekant har en tendens att urarta och bli snaskiga, men den främsta organisationen Heartland tar nog priset (se bild). Lyckligtvis verkar det också som att det straffar sig för dem. Nu tappar de finansiärer och stöd.

Frågan är om vi i Sverige kan slippa de Amerikanska övertonerna i debatten? Ibland finns det anledning att undra när både institutioner och media gör frekventa undersökningar av “förtroenden” istället för att ägna sig åt sakfrågorna.

image

INFO: Kaczynski bedrev en bombkampanj mot personer som på ett eller annat sätt hade med teknologi att göra vilket resulterade i 3 döda och 23 skadade. (Wikipedia)

En sexrummare på 40 kvadrat!

På Manhattan dessutom! Klart kreativt och definitivt något för iPad-generationen d.v.s. de som inte tar papperskopior eller köper böcker.

IKEA har ju redan gjort det med möblerna när de komprimerade dem till platta paket och kanske kan man göra det med bostäderna också? Åtminstone för den hippa och barnlösa delen av befolkningen och det är vi ju alla någon del av vårt liv. Kolla bildspelet!

Nya kamrater och instrument

Det är i kommunerna som energiåtgärderna behöver genomföras när nu länderna tycks abdikera från sitt ansvar genom sitt envisa motstånd till effektiviseringsdirektivet. Energycities (som är en europeisk organisation med anor) påpekar att detta arbete fordrar inte bara hårda åtgärder (teknik) utan mjuka instrument för att få de hårda åtgärderna på plats, t.ex.:

* Visioning: setting up long-term energy & climate local strategies and targets, a vision based on integrated territorial approach, etc.
* Implementation of innovative technologies: new skills & qualified experts for the implementation of sustainable energy action plans, uptake of sustainable energy technologies in buildings & facilities, transport, local energy production & consumption, etc.
* Financial innovation: implementation of innovative financial instruments, setting up new business models appropriate for sustainable energy projects, etc.
* Social innovation: inventing and implementing new local governance, participatory processes, communication, ways of mobilizing local actors & citizens, changing behaviour, etc.
* Networking: new ways of exchanging knowledge & innovative practices, taking multi-level actions, etc.

Sätta eller kasta pengar i sjön?

Det är en viss skillnad trots allt. Reuters rapporterar att Storbritanniens skattebetalare riskerar att få stå för fiolerna om man skall bygga ny kärnkraft. Inga små violiner heller utan några praktfulla ståfelor.

Man gör jämförelsen med det stöd som nu betalas för att bygga upp havsbaserad vindkraft. Men det är en radikal skillnad. I fallet med kärnkraften är det att kasta pengarna i sjön och med vindkraften är det att satsa på en utvecklingskraftig industri. I det förra fallet är det en subvention och i det senare är det en lärinvestering.

Det syns av lärkurvorna (se bild nedan). Stödet till vindkraften innebär att den kan utvecklas och bli billigare under det att subventionerna till kärnkraften innebär att man håller en teknik utan framtidsutsikter under armarna.

image

Världens tak

Vi har 4,5 år på oss innan dörren till målet om att begränsa temperaturhöjningen till 2 grader slår igen. IEA påpekar detta förhållande med stor ihärdighet men vem lyssnar?

Den svenska energiministern vill inte begränsa energianvändningen med, som hon säger, ett tak. Men här är världens tak (se bild nedan). Och den visar att det är effektivisering (=energisparande) som är grejen.

Denna visas i en IEA-publikation som ger en liten exposé av IEAs utveckling från “Oljeklubb” till “Whistle Blower”. Ett blåsande som dock tycks ske på frekvenser som inte kan höras på ministernivå?

image

The economic man - en pojkboksdröm?

Henrik Berggren skriver i sin recension av Katrine Kielos bok om ekonomiska principer och modeller, “Det enda könet”:

...idén om ?the economic man? har inte varit framgångsrik därför att den beskriver det mänskliga tillståndet, utan därför att den inte gör det. Vi är långtifrån några suveräna individer som styr våra egna öden genom att till varje pris förverkliga våra egenintressen. I själva verket är vi inlemmade i långa beroendekedjor med andra människor i en sammansatt blandning av egoism och altruism, av makt och kärlek.

Men just därför är det så lockande att föreställa oss själva som rationella, självständiga individer. Det förenklar världen och förtränger vår svaghet, vårt ömsesidiga beroende, kanske i grunden vår sårbara mänsklighet.

Det är behagligt med pojkböcker (och även flickböcker för den delen) att de ger oss en bild att trösta oss med. Men varför tillåter vi dem att stå i vägen för att leva det verkliga livet?

I detta sammanhang - varför skall vi inbilla oss att vår energianvändning är rationellt betingad när det dessutom går att visa att den inte är det? Varför pratar energiministern om att hon inte vill ha ett tak för energianvändningen när vi de facto har en helt tom vind som kan utrymmas? Vi får inte glömma att illusionen om the economic man även gäller vomen.

Dags att skissa på plan B?

Utsikterna för ett EU-direktiv om effektivare energianvändning, EED, med bett verkar krympa dag för dag. Så vad gör vi för komma vidare? Finns det någon plan B?

Till att börja med måste en sådan skippa tanken på statens engagemang att genom sina möjligheter driva på eller ens agera som förebild. Även om vi kommer att få höra många vackra ord i presentationer och debatter. Men vi kanske kan hoppas på andra instanser? Det kanske är kommunerna som skall ta täten?

Det finns redan en hel rad kommuner som är engagerade i olika initiativ runt om i Europa. Förvånansvärt få Svenska men det finns ändå en handfull. Vi hittar dem i Concerto-projekt där man redan vunnit en hel del positiva erfarenheter. Det finns Covenant of Mayors (Borgmästarinitativet) och i Energie-Cities, för att nämna några.

Det är troligen deras positiva erfarenheter som vi måste använda för att få ny fart i processen. Låt framtiden höra till dem som bryr sig och agerar och låt oss lämna “snackarna” åt sin favoritsysselsättning - jämförande retorik.

Lönsamhet och finansiering är inte problemet

När det gäller att energispara i Europa. EU-kommissionen har gjort en översikt över finansieringsmöjligheterna och den påverkan effektivisering och energisparande skulle ha på ländernas ekonomi. Och att avstå på det sätt som nu håller på att ske när Rådet håller på att sänka direktivet (EED) verkar bara fånigare för varje dag som går.

En studie som den tyska utvecklingsbanken kfW har gjort visar att även med statligt stöd så blir det extra klirr i statskassan vare sig man har en situation med hög arbetslöshet (som de flesta länder har) eller man skulle ha full sysselsättning.

Om det nu är så att det bara vore finansministrarnas önskningar som skulle uppfyllas. Annars är det en bra idé ändå (se bild).

 

 

image

Upp som en solcell

Marknaden för solceller i Europa går som ett spjut och överträffar t.o.m. planerna som länderna redovisat i NREAP (se bild). Till 2020 räknar man med att den installerade kapaciteten skall ha drygt fördubblats och nått 120 GW.

Kostnaderna för anläggningarna sjunker och det tackar vi lärkurvan för! wink Men det antas kunna gå lite för fort nedför pga priskrig som startat i Kina och Taiwan. Är det en solcellsbubbla vi ser?

Det är naturligtvis stora skillnader mellan länderna. Sverige intar en mycket blygsam position och det kan inte bara förklaras av vilken breddgrad vi ligger på eller på befolkningens storlek.

image

Tre orsaker till att effektiviseringsdirektivet havererar.

Det är European Energy Review som analyserat situationen och ser tre orsaker till att EUs ansvariga hesiterar om direktivet och verkar ha gett upp om energieffektivisering överhuvudtaget.

För det första den ekonomiska krisen. Man inser att effektivisering fordrar investeringar (vilket är rätt men det är inga jättesummor som behövs) och att det tar lång tid innan de betalar sig (vilket är fel i de allra flesta fall. Det är snabb återbetalning). I artikeln nämns också att ett tyskt byggnadsrenoveringsprogram ger 3-5 Euro tillbaka i skatt för varje Euro som det allmänna satsar. Intressant att se är att man sätter förhoppningar till Frankrikes nye president som ju, i skillnad till många av de andra ledarna, menar att man inte kan svälta sig till framtida välstånd.

Det andra skälet är att man känner att “Bryssel” klampar in på det egna beslutsområdet. Det tycks handla mera om sårad fåfänga här. Men man har ju skapat situationen själv genom att först säga nej till ett allmänt sparmål och nu säga nej till konkreta åtgärder. Ministrarna har blivit sina egna fiender!

Det tredje skälet är att man är rädd för att effektiviseringarna skall ytterligare sänka priset på utsläppsrätterna man handlar med. Vilket är ett märkligt resonemang. Utsläppsrätterna är ju bara ett sätt att fördela en given mängd utsläpp mellan olika parter. Effektiviseringen kan vara ett sätt att minska utsläppen så att den givna mängden kan minskas.

Inget av de tre orsakerna är särskilt hållbar men de kan onekligen förklara det som sker. If there is a will there is a way brukar man säga och i detta fallet verkar det uppenbart att viljan saknas.

Intensivt om energi

Energiintensitet är ett populärt men dåligt mått på energieffektivitet. Island är inte nödvändigtvis mindre effektivt än Danmark bara därför att de använder mera energi per BNP-krona. De gör det eftersom de har tillgång till billig geotermisk energi. Så jämförelse mellan länder med energi per BNP eller per capita är dåliga eller rentav oanvändbara mått.

Att däremot jämföra ett land med sig själv genom att studera intensitetens förändring under en tidsperiod fungerar - till nöds. Då kan man också jämföra länders utveckling med varandra - kanske. Men vi måste också vara observanta på hur näringsstrukturen i länderna förändras och på ländernas storlek. TCO har i sin studie låtit Luxemburgs utveckling sedan 1972 bli “norm” för att bedöma några länder i Sydeuropa. Det är inte så bra!

En läsare (som är mera uppmärksam än författaren) har noterat att Luxemburg under de gångna åren lagt ned sin energikrävande industri och satsat hårdare på finanssektorn i landet. Då kan även en jämförelse av tidsserier bli missvisande. Det vore bättre att ta något större land som jämförelseobjekt.

Det ändrar dock inte slutsatsen att om man effektiviserar mera så blir ett lands ekonomi mindre sårbar.

Den som är satt i skuld har inte effektiviserat.

TCO har studerat och jämfört att antal länder inför årets uppföljning av Rio-överenskommelsen. En av deras intressanta observationer är:

Hade Grekland, Portugal och Spanien haft samma energieffektivitetsutveckling som Luxemburg ? som förbättrat sig mest sedan 1972 ? hade de sammanlagt sparat en summa motsvarande nästan hela sin BNP, det vill säga mer eller mindre motsvarande hela sina statsskulder.

Det är en iakttagelse som är värd att beakta även för Sverige och vår energiminister när hon nu säger att hon tycker att Sverige är bra som det är. Slappnar man av så kan uppvaknandet komma att bli smärtsamt. Eller som TCO säger:

Försummad energieffektivitetsutveckling är en delförklaring till dessa länders nuvarande ekonomiska problem. Om energipriserna fortsätter upp, och utsläpp börjar avgiftsbeläggas, kommer alla länder och verksamheter som inte ser över sin energi- och utsläppseffektivitet att få problem med sin konkurrenskraft.

Skall man anmärka på slutsatsen så är det användningen av ordet “om”. Det borde bytas mot “När”.

Blir det ett “skräpdirektiv”?

Förhandlingarna om ett nytt effektiviseringsdirektiv för Europa går på högvarv. Jordens vänner i England varnar för att det blir ett direktiv med “junk status”. Man kommer bara att uppnå en bråkdel av det mål man föresatt sig d.v.s. 20% effektivisering (läs besparing) till 2020. Man kommer inte ens att nå hälften!

Jordens vänner pekar särskilt på problemet att den föreslagna plikten (vita certifikat) för energiföretag att delta i arbetet håller på att urholkas. Man vill minska kvoten (1,5%) och man vill tillåta att man tillgodoräknar sig både tidiga och senare (!) åtgärder vilket minskar besparingen ytterligare. 

Vid Energirådgivarnas kongress i Stockholm på torsdagen antydde energiministern Anna-Karin Hatt att just denna plikt “inte passar i en svensk kontext”. Och av hennes blogg kan man utläsa att Sverige överhuvudtaget är speciellt och inte bör omfattas av sparkrav på samma sätt som övriga Europa där man slösar och har sig.

Hon sade också att det är viktigt att vi har modiga politiker som kan ta obekväma beslut så att världen inte skall behöva drabbas av klimatproblemen. Man kan bara hålla med! Men var kan man hitta sådana?

Kan EU-parlamentet göra teknikupphandling till standard?

Möjligheten kan finnas genom de skärpningar som rapportören (Åsa Westlund) föreslår och där det bl.a. står att läsa:

- There should not be any ambiguity that contracting authorities are allowed to set demands that are stricter or go further than current EU-legislation in specific areas.
- Innovative solutions should be promoted in public procurement. Public purchasers should be encouraged to buy innovative products and services in order to achieve the goals of
sustainable development. New innovative solutions and ideas are necessary in the area of environment and public procurement should be used as a tool to meet such needs.

Lite underbyggnad kan hon kanske finna i :
* Purchasers? requirements dictate development: A Study of technology procurement. (http://fourfact.com/images/uploads/Ellen_komprimerad_smallestny.pdf

Media (vrång-)bilder.

När det gäller klimatfrågorna tycks vi ha kommit förbi det stadium där media alltid kände sig tvingade att “balansera” en klimatrapport med en klimatskeptiker. Bara för att någon påstår att jorden är rund behöver vi nu inte längre få höra av någon annan att den är platt.

Men vinklingsbehovet tycks vi inte ha kommit ifrån. Häromdagen hörde vi att våra kommunpolitiker inte tror på jordens uppvärmning. Supermiljöbloggen har emellertid granskat rapporteringen närmare och kommit fram till att alla som på minsta sätt graderade sin oro räknades dom “tvivlare”.

På samtliga följande tre frågor måste Du instämma helt genom att ge högsta poäng (5) för att inte anses vara en tvivlare.
1. Det finns inget tvivel om att klimatet förändras
2. Jag tror att det sker en klimatförändring
3. Människan påverkar klimatet i betydande omfattning

I ett land där vi alla drar oss för att gå till ytterligheter och snarare strävar efter att vara “lite lagom” får man väl anse det som en större sensation att 30% av de tillfrågade instämde på dessa frågor utan att darra på manschetten.

Vad är CEM?

Bokstäverna står för “Clean Energy Ministerial” och är ett högnivåinitiativ för att få mer fart på utveckling och användning av energieffektiv teknik och teknik för förnybar energi. Och det är bra - men vad i hela fridens namn har de för sig? Det finns ingen anledning att betvivla vare sig ambition eller vilja. Och det finns ingen grund att jämra sig över att resultaten dröjer för det gör det alltid i utvecklingsarbete. Men transparensen?!

Söker man svensk information så får man reda på att ministern varit på möte. Söker man engelsk information så är det lika tunt med undantag för en artikel hos Amerikanska Alliance to Save Energy.

Efter lite tråcklande på nätet visar det sig att gruppen för energieffektiva apparater har en egen websida som ligger utanför projektet. Och så där rullar det på. Man upptäcker att insatsområdena spretar iväg i alla riktningar och har sina aktivitetscentra än här och än där. De finns hos IEA i ett fall och verkar i andra fall vara ad-hoc grupper, t.ex. en som heter clean energy solutions som bl.a. studerar hur intermittent kraft kan fungera i näten.

Men för en utomstående är det svårt att se ett mönster och än mindre att kunna lista ut om man kan ha nytta av deras verksamhet. Under rubriken deltagare på deras faktarutor får man se flaggor för deltagande länder. Inte så sällan den svenska, men till vem skall man vända sig för att få veta mer? Hallå!

Vasaloppet 2062

Kommer att köras på vattenskidor. Det verkar vara den mest rimliga möjligheten ser man av EEAs projektioner av vad som händer med temperatur och nederbörd till följd av den globala uppvärmningen.

Denna påverkan är nämligen särskilt märkbar i östra Skandinavien. Det blir både påtagligt varmare och med högre nederbörd. Om ni har fjällstuga där ni tänker att barnbarnen skall ägna sig åt vintersport så är det nog ett fåfängt hopp. Om nu inte energiomläggningen kan bli allvar och det snart. Men som energiminstern har sagt så skall vi ju spara energi på rätt sätt, dvs inte använda mindre utan bara mindre än vad vi skulle gjort om vi annars skulle använt mera.

Gamla Nordjön.

Den svallar och brusar fortfarande. Inte minst med förhoppningar från Storbritannien om att bli ett centrum för havsbaserad vind.

Nu var väl Norrmännen först med den ambitionen, men om man satsar från båda sidorna kan det väl inte skada?

Men hur blir det med svallet och bruset om det blir tjockt med vindplattformar på sjön? rolleyes

Vad är effektivisering bra för?

Vad är effektivare energianvändning och vad skall vi ha den till? Är det effektivare att bara använda mindre än vad man skulle ha gjort - om man använt mer?

I en artikel om Tony Judts sista bok sägs att han i den pekat på att man sedan 1970-talet slutat att fråga “Vad är rättvist ?” och ersatt med frågan “Är det effektivt ?”. I sin bok om Animal Spirits skrev Akerlof och Shiller för några år sedan att “fairness” är viktigt för att vi skall vilja vara en del av samhället och acceptera att medverka i produktion och fördelning. Då räcker det inte med att bara vara effektiv. Effektiviteten måste ha ett syfte. Och ett viktigt syfte är just rättvisa - jordens resurser är begränsade och måste räcka till alla.

Och just därför kan man inte resonera som energiministern gör när hon i sin blogg säger “Stoppa energislöseriet - på rätt sätt”. Att hon dessutom påstår att Sverige “helhjärtat” stöder EUs mål att minska energiåtgången med 20% är inte korrekt. Ty som Sverige formulerat målet (20% förbättrad intensitet (kWh/BNP)) leder till ökad energianvändning om vi samtidigt uppnår våra ekonomiska mål! Och öka är motsatsen till minska i de allra flesta ordböcker.

Tyvärr målar hon in sig i hörnet ordentligt genom att säga att för att uppnå EUs mål så sätter man ett tak för energianvändningen på ett sätt som hotar svensk industri, att Sverige redan är energieffektivt och att andra länder slösar mer. Varken det ena eller andra är sant. Då kan man likaväl hävda att koldioxidmålet är ett tak som hämmar industrin och Sverige är inte exceptionellt effektivt (längre).

Men det stämmer inte med vad hennes parti säger:

Tidiga insatser för att minska jordens överhettning är nödvändiga att vidta. Det kräver insatser inom en lång rad områden. Vi behöver bryta beroendet av fossila bränslen. Vi måste minska vår energiförbrukning genom effektivisering och vi måste producera grön och hållbar energi.

Sverige och andra kan effektivisera långt under det s.k. “taket” och vi måste det! Det är en resursfråga och en rättvisefråga om vi i internationella förhandlingar skall kunna kräva åtgärder av andra. Effektiviteten har flera syften. Ett är ekonomi, ett annat är jobb och industriutveckling och ett är att resurserna skall räcka till en växande befolkning globalt.

Som det nu är kommer vi att behöva bygga mer förnybar energi än vi faktiskt skulle behöva och det för att försörja en i grunden slösaktig användning. Vi kommer att förlora både på gungorna och karusellerna.

När argumenten tryter - höj rösten.

Och mana fram spöken. Till exempel att Europa hotar USAs fria företagsamhet. Buuuh!

Ni kanske minns filmen om koldioxidutsläpp för några år sedan, “They call it pollution. We call it life”. Den skulle visa att utsläppen av växthusgaser var ofarliga och/eller överdrivna. Nu har uppföljaren kommit och den är nästa ännu bättre! “If I wanted America to fail!” heter den - Environmentalists are Europe-loving hypocrites! Wow!

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

DĂ„ och dĂ„ kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina Ă„rliga skrifter. Som senast den hĂ€r frĂ„n en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men Ă€r det sant? Är det IEA som vilseleder? SĂ„ hĂ€r förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jĂ€mför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

TvÄ av de scenarier som presenteras Àr alltsÄ reflexioner av vad som hÀnder i vÀrlden och det som Àr pÄ vÀg att hÀnda till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (lÀnder, samarbetsorganisationer mm). Det Àr bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser mÄste vi kanske rÀtta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv