Sverige spegellandet

“Effektivare energianvändning har högsta prioritet.” Så brukar våra ledare säga så snart de får en chans att berätta för oss hur de ser på energiutvecklingen. Men hur är det - egentligen? Börjar inte dessa bedyranden snart ta karaktär av nyspråk?

* Vi skall uppnå EUs mål att effektivisera energianvändningen med 20% säger man. Och resultatet? Man ökar energianvändningen (se bild nedan) eftersom man omformulerat målet att avse intensiteten (Energi dividerat med BNP) och inte energianvändningen.
* Vi skall ha s.k. näranoll energihus senast 2020 enligt EU. Det har vi redan konstaterar näringsdepartementet!

Så noll är drygt 100 (kWh/m2) och minus är plus! Känns det inte lite som att titta i en spegel och se sig själv vinka med den andra handen?

image

Sällsynta jordarter - en nödvändighet?

Mycket av den nya tekniken vi möter, och inte minst den som vi hoppas på för omställningen av energisystemet, är idag beroende av “rare earth metals” d.v.s. sällsynta jordarter. De har just i sin sällsynthet avgörande nackdelar och t.ex. Kina, där en stor del utvinns idag, har använt tillgången till dem som handelshinder. Utvinningen av dem är heller inte problemfri genom gruvdrift i länder där miljökrav och arbetsmiljö inte ligger högt på skalan. Även om deras attraktivitet innebär att man söker och finner dem på fler platser så handlar det om stora ingrepp i naturen när de utvinns.

Men naturligtvis innebär efterfrågan på dem att man också försöker utveckla teknik där de behövs mindre eller inte alls. Toyota och Tesla har läckt nyheten att de nu snart kan klara sig utan dem in framtidens elfordon.

PPP

PPP kan betyda många olika saker, bl.a. “Public Private Partnership”. IEA har gjort en översikt med rekommendationer för hur PPP kan användas för att finansiera energieffektiviseringar. Det är bra men blir lätt lite för svepande och inte särskilt mycket vägledande (se rekommendationerna i sammanfattning nedan). Inte någonstans kommer man in på förhållandet att effektivisering är en marknad som ännu inte mognat. PPP kan hjälpa till men främst handlar det om att kunna göra helhetsleveranser även till mindre kunder. Något som EEF arbetar med.

Man kan i princip köpa en bil genom att inhandla alla delarna och en instruktionsbok för att sedan skruva ihop den själv. Vissa människor gör det, men de flesta av oss föredrar att (på gott och ont) gå till en bilhandlare och köpa en färdig produkt. Det kan man inte göra med effektivisering i någon större omfattning. Energideklarationerna skull kunna vara till stor hjälp om kraven på dem ställs på ett mera ändamålsenligt sätt.

* energy efficiency knowledge generation and dissemination and reliable technical assistance on energy efficiency opportunities in all sectors through networks or energy advisory services;
* education and training programs to ensure that all sectors have access to the skilled labour force necessary to effectively improve energy efficiency;
* development of measurement and verification protocols to ensure consistency in methodology, overcome uncertainties in quantifying the benefits of energy efficiency investments, and stimulate increased private-sector involvement;
* collaboration with private financial institutions to develop public-private partnerships and other frameworks that facilitate energy efficiency financing; and
* broad financial and collaborative support for research, development and deployment.

Mikrokraftvärme och biogas för landsbygden?

Ett av EU-projekten arbetar med frågor om energi för landsbygden, Future of Rural Energy in Europe (FREE). De har mot bakgrund av marknaden i Storbritannien skisserat en möjlighet där man storsatsar på mikrokraftvärme med gas som bränsle och självfallet då också med tanke på biogas.

Den tillhörande strategirapporten tillför inte mycket till vad som sagts tidigare om sådan teknik, även om den är en bra översikt. Det stör lite att man fortfarande trampar omkring i barnskorna när det gäller demonstrationsexempel men talar om miljontals anläggningar. Det känns inte realistiskt, även om potentialen att ersätta 17 millioner befintliga gaspannor i landet tycks god. Det kan ändå vara värt att fundera över, men i mera behärskad skala. Även i Sverige?

Resurseffektivitet sparar trillioner

Det börjar bli stora summor nu! Senast sägs i en rapport till World Economic Forum, och som skall tas upp vi deras möte i Davos, att 2 trillioner dollar kan sparas till 2030 genom t.ex. återvinning, energieffektivisering mm. Men det är massiva förändringar som behövs i företagens sätt att fungera:
* Transform demand through interactions with the consumer.
* Transform value chains through new business models.
* Transform the rules of the game through public-private partnerships.

Det är inte svårt att skriva under på detta och till och med att ge exempel värda att kopiera och utveckla, men…..!? Vi har sett glättade broschyrer med bilder på VD-ar från storföretag som i “one-liners” ger vittnesbörd. Dagen därpå ser vi samma människor i de rosafärgade affärstidningarna ge vittnesbörd om sina bonusar. Och då finns det ingen återhållsamhet.

Det är bra om de inser att det finns trillioner att spara, men som det heter “put the money where the mouth is”.

Daniel Kahneman har fel!

På en punkt i sin kritikerrosade bok “Thinking Fast and Slow” hugger han i sten rejält! Det är när han med ett litet beklagande ändå hävdar att det är bättre att studenter i ekonomi inte också får läsa om “The prospect theory”, d.v.s. den han själv utvecklade tillsammans med Amos Tversky och för vilken han sedan själv belönades med Nobelpriset i ekonomi. Kahneman tycker själv (sidan 286) att: “The basic concepts of economics are essential intellectual tools, which are not easy to grasp even with simplified and unrealistic assumptions about the nature of the economic agents who interact in markets” (Fetstilen är min)

Så här skriver man i Nobelpriskommittens pressmeddelande:

Kahnemans viktigaste insatser rör beslutsfattande under osäkerhet, där han visat hur människors beteende systematiskt kan avvika från den traditionella ekonomiska teorins förutsägelser. Tillsammans med den 1996 avlidne Amos Tversky har han utvecklat ett alternativ, prospect theory, som bättre svarar mot observerat beteende. Vidare har Kahneman klarlagt hur bedömningar under osäkerhet kan följa genvägar, vilka systematiskt avviker från grundläggande satser i sannolikhetsläran.

När han alltså menar att man skall undanhålla studenterna det faktum att ekonomiska teorier inte fungerar därför att människor agerar annorlunda än vad man trott eller önskat - då har han fel!

Hans kollega och lärjunge Richard Thaler har karakteriserat den människobild som den traditionella ekonomin utgår från som “Homo Economicus” och den mera korrekta som beteendeekonomerna använder som “Homo Sapiens”, d.v.s riktiga människor. Vi fattar alla dagligen beslut som inte är strikt rationella men vi gör det på ett systematiskt sätt. Vi avskyr att förlora mer än vi älskar att vinna. Vi väger våra chanser med olika mått beroende på hur man presenterar möjligheterna för oss. Vi kan ändra vår uppfattning om vad som är attraktivt på ett ögonblick. Vi vet vad vi har men inte vad vi får och är därför benägna att hålla fast vi det kända hellre än att ta språnget mot det okända. Osv Osv.

Vi kan använda idén om homo economicus för att bedöma hur stor potentialen för förbättring av sakernas tillstånd skulle vara. För effektivare energianvändning till exempel. Men för att realisera detta önskvärda tillstånd och för att utforma fungerande styrmedel - då måste vi göra det utgående från hur människor verkligen fungerar! Detta måste i första hand studenterna få en insikt i så att de kan bryta de dåliga mönster vi har !!

Lite snabbkurs kan man få genom att läsa recensionerna av Kahnemans bok i New Your Times, i Business Week, eller i Financial Times.

Effektiviseringsdirektivet - Danmarks första prioritet

När Danmark nu tar över EUs ordförandeskap så ligger ett förslag till effektiviseringsdirektiv som de ärvt från Polen på bordet. Ett förslag som bara blivit mera ängsligt sedan det först såg dagens ljus. Enligt uppgift försöker man i Danmark göra en modell som skall göra måluppfyllelsen mera smaklig genom anpassas till respektive land, dv.s. något slags bördefördelning.

Rapportören till EU-parlamentet funderar kring de olika föreslagna formuleringarna till målsättning i ett s.k. “icke-papper” (20111212_CT_Non_Paper_-_Binding_targets__final.pdf). Där jämför han absoluta mål och intensitetsmål och kommer till slutsatsen att intensitetsmål (energianvändning per BNP) är alldeles för skakiga och kan manipuleras. Det framgår också i hans arbete att intensitetsmål måste sättas i mycket högre siffervärden för att nå upp till de intentioner man har inom EU.

Det är just i denna fråga som Sverige så olyckligt (?) hamnat mitt emellan stolarna. Man valde ett intensitetsmål, troligen därför att det är en matematiskt enkel operation, men med samma siffervärde som det absolutmål EU satte upp. Det borde ha varit c:a dubbelt så stort för att kompensera för BNP-tillväxten. EU satte 20% energiminskning (se linje A i figuren nedan). Sverige satte 20% intensitetsminskning (linje B) vilket innebär att man hamnar på mellan -10 och +10% ändrad energianvändning beroende på BNP-tillväxten. För att nå EUs mål skulle man satt c:a 40% intensitetsförbättring som mål vid den antagna svenska tillväxten (linje C).

image

Design som om framtiden behövs

Helsingfors har blivit världens designhuvudstad 2012. Det är väl inget överraskande för oss alla som sitter på finska stolar, sätter blommor i finska vaser och gapar lite lantligt inför finska byggnader. I denna huvudstad finns också Helsinki Design Lab som i sin Sustainability Studio skisserat några idéer för uthållighet. Flera av dem är riktigt spännande, eller vad sägs om:
* Invent Medium-Density Public Transport (Innovations in products and services catered to transportation within a medium-density population)
* War Cabinet of Mayors and Ministers (Bring together national and local decision makers in a war on carbon)

Genomgående präglas de av behovet av en kraftsamling, viljeinriktning och nytänkarlust för att nå någon vart. Detta i ett land som just beslutat att bygga mer kärnkraft!

Nu är ju inte Sverige helt utarmat på resurser när det gäller design, Interactive Institute har gjort en del kul saker. Men kanske kan de finska exemplen visa på behovet av bredare uppslutning och mera målinriktning?

Kungälv har nyckeln

Världen över funderar man över hur man i sin nära omgivning, t.ex. på arbetsplatser, skall göra effektivare energianvändning till en daglig strävan. I USA har organisationen ACEEE studerat några program för hur man gör personalen delaktig i arbetet i USA och Canada. Mycket av det de redovisar känns emellertid som om man sett det förut. Käcka tillrop men inte så mycket om hur man får verkligt engagemang.

I Kungälvs kommun har man sedan flera år interna ekologiska föreskrifter och en arbetsordning för att medarbetarna ser till att de följs och utvecklas. Man har ett arbete som skapar strategi för effektivisering och ser till att den genomförs. Medarbetarna behöver mer än bara käcka tillrop. Det är nog i Kungälv man skall söka nyckeln.

Vem har sabbat fönsterhaken?

Finanskriserna har pågått ett bra tag nu. Och vi har mest sett/hört förslag om hur man skall dra åt svångremmen i olika länder. Naturligt nog när en stor del av problemen kan relateras till spendersamhet. Men det är en gåta hur vi skall få ökad ekonomisk aktivitet med hjälp av en minskning. Några forskare sätter fingret på den ömma punkten och noterar att “Möjlighetsfönstret står öppet”.

De anknyter till de många rapporter som slagit larm om hur tiden rinner ut för oss och pekar på det stora behov vi har att förnya infrastrukturen, t.ex. miljonprogrammet. Fönstret har varit synligt ett bra tag, men vem sjutton har sabbat fönsterhaken eftersom det fortfarande är stängt?

Kriserna fordrar inte i första hand svångrem utan snarare en bra och nyttig diet där satsningar på angelägna teknikområden är en viktig del!

Sverige måste bli mer resurseffektivt

Yttrandet och uppmaningen är miljöministerns. Det är bra! Så låt oss börja!

Och låt oss börja uppifrån. Boverket har nyligen försökt besvara frågan “Bör byggreglerna ändras för att öka användningen av förnybara energikällor i bebyggelsen?” i en rapport där man kommer fram till att:

Boverket menar att byggreglerna redan främjar att energi från förnybara energikällor används och föreslår därför att byggreglerna bibehålls i sin nuvarande utformning.

Man menar också att svenska byggnader redan har en mycket hög andel förnybar energi (62% säger de) vilket kan betvivlas bl.a. eftersom man inte räknar med primärenergi utan håller fast vid sin systemgräns som är byggnadsskalet, se bild 1 nedan. Att det är en mycket snäv gräns framgår om man jämför med hur resurserna kommer fram till huset, se bild 2 nedan som är tagen ur en några år gammal rapport till Energimyndigheten.

Och sedan må man undra över varför den redan är bra (eller bäst) inte skulle kunna fortsätta att sträva efter att bli bättre?

Men om vi nu skall bli mera resurseffektiva så måste vi kanske se ut över ankdammskanten och se ett större perspektiv (system alltså). På HSB har man konstaterat att man inte blir mindre slösaktig bara för att de resurser man slösar med är “gröna”. Utan vill man bli mera resurseffektiv så effektiviserar man och därefter kan man installera lite mindre anläggningar för förnybar energi alternativt låta dem man har försörja flera. Men det tycks man inte vilja hos våra myndigheter.

Boverket yvs nämligen över den höga andel förnybar energi man har och säger att även om man bytte all elvärme och fossileldning till värmepumpar skulle andelen bara öka 6 procentenheter. Men om man istället genomförde de enklaste sparåtgärderna som energirådgivarna rekommenderar för att spara pengar, vilket motsvarar c:a 10% besparing, så skulle andelen öka 7 procentenheter. Det vore resurseffektivt!

image
BILD 1
———————————
image
BILD 2

An Apollo programme for energy efficiency - Jo hoppsan!

I European Energy Review hävdas att vi behöver ta effektivisering på mycket djupare allvar än vad som nu sker. Det behövs ett Apolloprojekt dvs något som motsvarar det amerikanska rymdprojektet månlandningarna. Det borde kanske vara uppenbart, men så är det inte och man kan undra varför. I artikeln pekar man på “Bryssel” men är det rätt?

I Bryssel tas en hel del initiativ som bereds i kommissionen och i parlamentet. Ifråga om energieffektivisering så pläderade Manuel Barroso för ungefär ett år sedan att det s.k. 20%-målet skulle genomföras. Men han predikade för döva öron - de samlade toppledarna för Europas länder var kallsinniga.

När effektiviseringsdirektivet presenterades och skulle beredas för att så småningom kunna tas i ministerrådet (senare i år) tillstötte nästa komplikation. Kommissionen försökte istället för bindande 20%-mål föreslå bindande åtgärder. Men si det ville medlemsländerna inte heller vara med om.

Och när vi så småningom får ett direktiv så kommer vi till nästa hinder. Det skall implementeras i medlemsländerna. Just nu håller vi på med direktivet för näranoll energibyggnader. Utan att det röner någon större anklang. Tidigare hade vi energideklarationerna vilka man försökt desarmera med alla krafter.

Mönstret är tydligt. Det är inte Bryssel som skapar problemet utan ländernas vilja till, och åtgärder för, effektivisering som hindrar oss från den nödvändiga trippen till månen. Våra samhällsinstitutioner är de som kämpar emot och det är våra politikers ansvar. Eller som man sade i artikeln “take energy efficiency seriously or forget it”. Låt oss upprepa det på ett ännu mera tydligt språk: Put up or shut up!

Ta effektivisering på allvar eller sluta bry er!

Fredagen den 13e kan vara rätt dag ett bistert budskap. Ett sätt att göra det är att läsa European Energy Reviews “11 tips, trends and traps for 2012”. De är intressanta och tendensiösa eftersom tidningen lutar en hel del åt försörjningsindustrins bild. Man håller inte med om allt, men det är tankeväckande. Bland de 11 noteringarna/funderingarna finns t.ex. en om IEAs roll (tips nummer 3):

....upgrade the IEA into a truly international institution at the level of the IMF or the World Bank.

Men det verkligen tänkvärda och med mycken udd mot Europas alla politiker är tips nummer 10: “take energy efficiency seriously or forget it” Med utgångspunkt i den färdplan som presenterades för en tid sedan funderar man och avrundar med följande:

Another striking point of the Roadmap, which few have commented on, is the enormously optimistic assumptions that the Commission makes when it comes to energy efficiency. Even though the Roadmap assumes 1.7% per annum GDP growth, it still assumes that energy use in 2050 will be between 32% and 41% lower than in 2005. That is, in absolute terms! This obviously means that huge reductions in ?energy intensity? will have to be made.

There is no historical precedent for such a feat. Yet the Roadmap does not supply a detailed analysis how this can be done. Malcolm Keay of the Oxford Institute for Energy Studies recently published a thoughtful paper entitled Energy Efficiency, Should we take it seriously? The answer is: it should be taken much, much more seriously if the EU?s Energy Roadmap is to get anywhere near being realized. An Apollo programme for energy efficiency is the least Brussels can do!

Det Oxfordpapper som man hänvisar är om man så vill effektiviseringsskeptiskt men är just baserat på iakttagelser om hur effektiviseringen använts politiskt mera som smärtstillande (eller placebo) än som botemedel. Och den udd som riktas mot Bryssel är delvis felriktad. Det är de nationella politikerna som i denna fråga försöker desarmera de försök som Bryssel trots allt gör.

Det käraste samtalsämnet på vintern - Elpriserna

Detta år dras den igång av Villaägarna som undersökt vad det kostar att försörja en genomsnittskåk i olika geografiska belägenheter. Motsvarande studie för flerbostadsbebyggelse görs i den s.k. Nils Holgerssonutredningen och visar även den att problemet med ökningarna främst ligger på nätsidan.

Ämnet har fått förnyad aktualitet med de regler som gäller särskilt för distributionskostnaderna men det är inte nytt. På den tid som kommunerna var den enda ägaren av elnäten diskuterades alltid om priset var ett sätt att smygbeskatta invånarna. Idag finns det fler ägare och i den mån vissa av dem tar överpriser så hamnar pengarna åtminstone inte i den gemensamma kommunkassan.

För hushåll finns även en Europeisk prisjämförelse utförd av HEPI (se bild nedan) och som visar att åtminstone Stockholm ligger under Europasnittet alla kostnader inräknade och att det inte i första hand är skattesatsen som skiljer höga och låga priser åt.

Nu finns det ett botemedel som alla läsare av denna sida känner till, nämligen effektivare elanvändning. Vid fjolårets “prischock” kunde Energirådgivarna visa att stora summor, motsvarande 10% för en villa, kunde sparas med MYCKET enkla medel. Detta kan man göra i avvaktan på lämpliga tillfällen att göra något mera genomgripande som fordrar investeringar. Villaägarna har också noterat det senare och skriver:

Idag saknas ett stöd för energieffektiviserande åtgärder i småhus. Ett statligt finansiellt stöd till småhusägare som genomför energieffektiviserande åtgärder skulle höja takten i det energieffektiviserande arbetet, och styra över resurser även från småhusägarna själva till den typen av projekt. Ett riktat stöd till just energieffektiviseringar skulle leda till att fler småhusägare investerade i detta snarare än i andra tänkbara projekt på huset. Potentialen att spara energi är stor…

Nu kan man alltid ifrågasätta om man skall ha stöd för att genomföra något lönsamt. Men finansieringsstöd och rådgivning (t.ex. genom energideklarationer) skulle göra god nytta. Och hjälp av kunniga företag t.ex. från EEF!

image

Finansiering av effektivisering

Euractiv frågar i slutet av en artikel, där man diskuterar svårigheterna och motståndet mot EUs nya direktivförslag, vem som skall betala för det man sparar. Frågan är fånig eftersom ingen betalar för sparandet. Det är finansieringen som är problemet. Sparmöjligheterna finns men utnyttjas inte av brist på resurser. Eller som det heter i ordspråket: “När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked”. Det gäller att få tag på en sked.

Därför är en liten skrift från Green Alliance i England intressant. De diskuterar bl.a. hur användare reagerar ställda inför en ett i deras ögon diffust förslag att minska sin energianvändning (beteendeekonomi!). Green Alliance ställer frågan: “Vita certifikat eller inmatningstariffer för effektivisering?” Och svarar att inmatningstraiffer kan vara ett intressant alternativ.

I realiteten innebär det nog mest att de vill att aggregerade effektiviseringsåtgärder skall kunna konkurrera med tillförsel i en sorts “integrerad resursplanering”. Det skulle man ju kunna göra även med certifikat där vita ställs mot gröna och där de billigaste borde vinna, d.v.s. de vita.

Smart effektivisering för förnybar energi

USAs energidepartement har låtit göra en global studie över hur man bäst hanterar intermittent förnybar energi, särskilt vind, i energisystemet. Rapporten, Strategies and Decision Support Systems for Integrating Variable Energy Resources in Control Centers for Reliable Grid Operations, är mycket omfattande. Den innehåller erfarenheter från 18 länder och täcker över 70% av den installerade vindkraften i världen.

Den visar bl.a. att man måste ha en mycket större andel aktiva effektiviseringsåtgärder, t.ex. med hjälp av applikationer för smarta nät i systemet, se bild 1 nedan. Behovet av Demand Response (DR), lastsyrning, är stort vilket också noterats i arbetena som gjorts av IEA DSM-Programme, se bild 2 nedan.

Tyvärr är Sverige ett U-land när det gäller Demand Response. Möjligen skulle vi kunna få någon hjälp från författaren till USA-rapporten, Dr Lawrence Jones, eftersom han talar svenska sedan sin utbildningstid på KTH.

image
BILD 1
——————————
image
BILD 2

Julafton lönar sig inte

I mellandagarna kunde radion meddela att julledigheten inte är lönsam. Produktionsbortfallet för klämdagar och röda dagar är i storleksordningen 4-5 miljarder per dag eller mer enligt Svenskt Näringsliv. Utan större ansträngning kan man gissa att semestern inte heller är någon vidare bra affär. Att bjuda hem folk på fest visar bara bristande medvetenhet om kostnadseffektivitet. Om de inte bjuder tillbaka förstås och helst lite finare/dyrare, men då är det de som är lite bakom flötet.

Det måste vara sådana tankar som ligger bakom de utredningar som ständigt görs av departement och myndigheter för att visa att energieffektivisering inte är lönsam. Varje åtgärd för att minska energianvändningen skall nämligen betala sig själv genom de pengar som sparas på energin. Och när folk inte gör uppenbart lönsamma åtgärder så försvaras det med att man har “preferenser” för energislöseri. Så, som det heter på engelska, “You are damned if you do and you are damned if you don’t”. Uttrycket finns på svenska också men då hänvisar det till kroppsdelar som man i väluppfostrade sammanhang inte talar om.

Och nu kommer ytterligare ett av dessa alster. Det handlar om hur Sverige skall kunna uppfylla direktivet om “Nära-Noll energi byggnader”. Näringsdepartementet har utrett frågan och kommit fram till att:

Bedömningen är att det kan vara tekniskt och ekonomiskt motiverat att tillämpningen av begreppet nära-nollenergibyggnad i Sverige framöver ska innebära en energianvändning som är lägre än de högsta nivåer för energianvändning per m2 som är tillåtna enligt energihushållningskraven i BBR 2012. I dag tillgängligt underlag utgör emellertid inte en grund för ytterligare skärpta energihushållningskrav.

Sveriges Centrum för Nollenergihus studerar det hela närmare och har redan kunnat konstatera att kalkylerna, som utredningen brottas med, lika väl lånar sig till den motsatta slutsatsen. Kan det vara som med julafton? Tar man bort den så slipper man produktionsbortfallet för den dagen, men utan julafton blir det ingen julhandel som i sig motiverar produktion? Att spara på ändliga resurser kan ju ha fördelar som inte i varje ögonblick låter sig värderas i dagens penningvärde.

God fortsättning på er annars!

 

 

Energikonferenser - en affÀrsidé eller en problemorientering?

Efter att ha sett igenom nÄgra av de program för energikonferenser (inklusive Almedalen) som flutit in i mailen under Äret kan man bara undra om alla de som anordnar energikonferenser, bland annat nÄgra av vÄra större medieföretag, gör det för att analysera vad som Àr pÄ gÄng eller om det bara Àr en affÀrsmöjlighet? Programmen innehÄller vÀsentligen presentationer frÄn vÄra vanliga (stora) energiföretag dÀr deras synpunkter oftast Àr vÀl kÀnda pÄ förhand och deltagaravgifterna Àr svettiga för vanliga smÄföretagare.

Det Àr Ä ena sidan inte svÄrt att förstÄ. Det handlar mest om en förlÀngning av en gammal problembeskrivning dÀr energifrÄgan varit synonym med val av tillförselÄtgÀrd och -brÀnsle. Det vill sÀga sÄ som den behandlas av nuvarande ledning i USA. En ledning som ju nyligen visat att deras vÀrldsbild Àr formad i en svunnen tid.

MÄlgruppen för dessa konferenser verkar ocksÄ vara frÀmst de stora etablerade energiföretagen dÀr man inte blinkar för att punga ut med stora belopp för att fÄ vara med. AlltsÄ ett ganska sÀkert affÀrskoncept för arrangörerna.

Men om man istÀllet skulle Àgnat sig Ät de verkliga energifrÄgorna och den riktigt kritiska och avgörande nÀmligen energianvÀndningen dÄ skulle programmen se annorlunda ut. IEA sade för nÄgot Är sedan:

While renewable electricity, electric vehicles and biofuels will continue to get attention, if the world is to have any hope of meeting the Paris Agreement – not to mention getting on a 2 degree pathway – energy efficiency will have to lead the way.

Detta hamrar man in i IEAs Ärliga markandsrapporter (se bild nedan) och det kommer man att göra Àven i den som kommer om nÄgon mÄnad! Undrar nÀr konferensarrangörerna skall upptÀcka detta? Eller de Àr nöjda med att tjÀna pengar pÄ att diskutera gÄrdagens problem question

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv