Tiger hälsan?

Var plåga har sitt skri men hälsan tiger still, säger ordspråket. Gäller det även i industrin när man diskuterar “bördan” av höga energipriser? Man kan fundera över det när “industrin” runt om i Europa oroar sig och drar igång kampanjer med hänvisning till att gaspriserna i USA är lägre än här.

I kampanjen heter det att pappersindustrins energianvändning är till 40% naturgas. OK men hur stor del av produktionskostnaden svarar energin för? Vi får en mera nyanserad bild från en EU rapport (se bild nedan) som visar mycket stor spridning mellan branscher och mellan delar av branscher men också mellan företag inom samma del. Medelvärdet i alla delbranscher är påtagligt lågt.

Så vissa har säkert problem och är därmed tongivande (röststarka?). EU-rapporten noterar också att energieffektiviteten och därmed konkurrenskraften är högre i Europa så är det kanske många företag som inte hörs så mycket men som dras med i kampanjerna?

image
Ur EU-studie Energy prices and costs report (Förklaring till industrikoderna finns i texten)

Vindkraft gör nätet bättre!

Delar av Kungliga Vetenskapsakademin (KVA) har lagt mycket tid och kraft på att skrämma upp oss för vindkraftens hemska följder. Kostnaderna skulle bli astronomiska och leveranssäkerheten undermineras. Deras modell har djupa rötter i det förflutna och därför får vi ofta höra begreppet “baskraft” upprepas. Redan ordet inger trygghet.

Men det är också så att begreppet tillhör den teknik, de bränslen och de tillhörande kostnader som vi hade förr. Som bekant har det dock hänt mycket på alla dessa områden. I USA har NREL (National Renewable Energy Laboratory) i en studie gjort gällande att det på vindkraftområdet tvärtom är så att systemet kan bli starkare och mera tillförlitligt med vindkraft!

Nu skall man vara försiktig i jämförelser mellan Europa och USA ifråga om just kraftnätens funktion. De amerikanska är i vissa regioner mycket svagare än sina motsvarigheter i Europa. Det skall dock bli intressant att se i vad mån erfarenheterna är allmängiltiga.

KVA-kontrahenterna har ju beslagits med ekonomiska felbedömningar i sina tidigare uttalanden och det skulle inte förvåna om de tekniska bedömningarna är lika svaga.

På Obamas skrivbord.

Ligger nu 200 förslag till omställning av USAs energisystem. Många av dem har påtagliga likheter med det som diskuteras i Europa och därmed illustreras tydligt påpekandet att Europas övertag vad avse effektivitet i användningen kan tas över av andra.

Förslagen togs fram efter ett möte i Vita Huset med näringlivshöjdare och man kan inte utesluta att det har gjorts eftersom den ordinarie politiska vägen genom kongress och senat åtminstone för tillfället är lite bökig.

Förslagen har delats in i fem kategorier

1. Doubling energy productivity
2. Financing renewable energy
3. Producing natural gas responsibly
4. Developing alternative fuels and vehicles, and
5. Enabling electric and gas utilities to adapt to the new realities of the 21st century

Till det skojiga hör förslaget om teknikupphandling på området förnybar energi. Amerikanerna kallar det för “Golden Carrot” och följer sin vana trogen metoden att vilja sätt upp ett STORT penningpris. Vi har i Sverige bättre erfarenheter med mindre priser och mera marknadsomställning. Eller som vi brukade säga till dem - Ni har mera “Gold” och vi har mera “Carrot”.

Biskop Brask i EU

Tekniken har gått framåt sedan biskop Brask smusslade in sin berömda lapp med orden “Härtill är jag nödd och tvungen” i sitt sigill när han var med och dömde en kollega till avsättning. Tänk om han hade haft tillgång till internet. Då hade han kunnat göra som sina sentida efterföljare som i en konsekvensbedömning av EU-kommissionens klimatpaket skrivit in två paragrafer (85-86). Brask tvingades vara mera kortfattad, men det räddade hans karriär (och huvud). Må hans efterföljare vederfaras samma lycka!

I de båda paragraferna beskrivs att man för att bli framgångsrik i klimatarbetet och dessutom dra nytta av alla de fördelar som energieffektivisering och förnybar energi medför behöver en bredare ansats med tre mål istället för bara ett (85). Dessutom förklarar de att ett mål egentligen är en tankemässig kullerbytta (86).

I ett annat dokument där man förklarar innebörden av den energiprisstudie som gjorts gör man tydligt att det inte är priset utan kostnaden som är problemet för industrins konkurrenskraft och att Europas industri klarar sig bra därför att man har drivit effektiviseringen längre än konkurrentländerna. Men man säger också att man lätt kan hamna på efterkälken och därför måste driva på effektiviseringen även i fortsättningen.

...By improving energy efficiency (i.e. through buying energy efficient products or by behavioural changes), consumers can help mitigate rises in energy prices and lower their energy costs.

Det kan tyckas trivialt men dessa insikter är förhållandevis nya när de kommer på pränt i EUs handlingar. Måntro att de även kan klara anstormningen i Europeiska rådet och kan styrka även delar av svenska regeringen i dess ambitioner att äntra barrikaderna?

När skall solen sluta snurra runt jorden?

Galilei ställdes 1633 inför domstol för att avsvärja sig den “felaktiga läran” att jorden var universums centrum. Han lär ha mottagit sin dom med orden “Och ändå rör hon sig”. Det var dags att erkänna att det är jorden som rör sig runt solen och inte tvärtom. Katolska kyrkan gav dock inte upp så lätt och domen mot Galilei upphävdes inte förrån år 2000.

När skall det bli dags att erkänna att människor (och företag) inte är uteslutande ekonomiskt rationella och att ekonomin kretsar kring denna “homo economicus”? Kommer det att sedan att ta 377 år innan de traditionella ekonomerna ger upp?

För det är enbart med utgångspunkten att aktörerna alltid väljer den billigaste lösningen som man kan påstå att klimatproblemen kan lösas med ett enda mål nämligen en bestämd mängd utsläpp av växthusgaser. Om man accepterar att människor är mera komplicerade finner man att det behövs flera styrinstrument och alltså flera mål, till exempel för effektivisering och för förnybar energi.

I EU-kommissionens konsekvensanalys till förslaget om klimatpolitik tycks vara på väg mot denna insikt när man skriver:

A single GHG target would result in lower energy related cost increases and necessary investments if met in an optimal way as represented by the use of carbon values in the modelling approach compared to a situation with three targets if renewable and energy efficiency targets would be set at a level above their cost-effective potential to meet the GHG target.

Det innebär att ett mål (för växthusgaser) ger en billigare lösning om det målet sätts på ett optimalt sätt och jämförs med om man har tre mål som formulerats så att de inte är optimala! Det låter inte helt olikt hur man kan föreställa sig att Galileis inkvisitionsdomstol formulerade sig. Om man dessutom börjar fundera över att priserna på koldioxid (carbon values) är en funktion av det mål som man satt då svindlar tanken. Kommissionen tycks ha insett att det här går inte ihop vilket de också noterar i en annan del av sin analys.

Skulle man nu erkänna att människan inte fungerar som det antas i den vanligaste ekonomisk litteraturen skulle vi mycket enklare kunna formulera åtgärder som botar både klimatproblem och många andra utan att man måste slå knut på sig själv.

Det finns gott om ekonomisk litteratur på området som både behandlar och antyder en annorlunda syn (Kahneman, Thaler, Sunstein, Ariely, Mullainathan, Shafir, Akerlof, Shiller, Sen). Det är dags att släppa greppet om solen även på ekonomins område!

Därför är vi missnöjda!

EU-kommissionens klimatpaket tas på några håll emot som ett steg framåt. Visst är målet för växthusgaser (att minska med 40%) något att skriva hem om, målet om förnybar energi (27%) bättre än inget och den uttalade viljan att åtminstone försöka minska energianvändningen (med 25%) - kul att se att de åtminstone tänker på det. Så varför denna veklagan från miljörörelser och från “Clean energy”-branschen?

Connie Hedegaard raljerade lite med dem och med journalisterna att: “Ni behöver inte ta ansvar för överenskommelserna som vi politiker”. Chefskommissionären Barroso stönade lite och hänvisade till att de egentligen bara skulle behöva ett mål (nämligen utsläppsmålet).

Låt oss erkänna att några i kommissionen säkert fått ta mycket stryk bara för att komma till denna kompromiss. De skall ha beröm för det! Men de måste också få höra klagolåten, Därför att det som presterats kan förtjäna beröm enbart sett i ljuset av de politiska bataljernas granatkrevader. Inte i förhållande till vad situationen kräver. Naturen och klimatet kompromissar inte.

Connie Hedegaard framhöll också att det inte bara är Europa som måste göra insatser utan kritiken skall också riktas mot dem som gör mindre eller inget alls. Så sant, men den kritiken biter mera OM EU har höga mål än låga.

Barrosos påstående om att det bara behövs ett mål motsägs av de konsekvensbedömningar som gjorts av andra delar av kommissionen:

A single GHG target would in principle treat options for GHG reductions in a nondiscriminatory and technology neutral way. However, higher efforts geared towards energy efficiency and renewable energy beyond what is needed to achieve a GHG target would result in higher benefits relating to e.g., improvements in fuel efficiency, security of supply, reduction of the negative trade balance for fossil fuels, environmental impacts and health. A single GHG target is also expected to result in lower GDP and employment compared to a framework based on more ambitious targets for also renewables and energy efficiency, while macro-economic benefits associated with the recycling of auctioning revenues into lower labour costs would increase.

Så Barrosos påstående vilar på en gammal och vitt utbredd uppfattning om att marknadsaktörer agerar fullt ekonomiskt rationellt. Detta har inget som helst stöd vare sig i observationer eller forskning även om vissa av dem som hävdar så har professors titel.

Och Connie, varför skulle vi vara nöjda med en kompromiss när det faktiskt finns fördelar på ekonomins och det sociala området som inte utnyttjas?

Det är av dessa skäl som vi är missnöjda och måste låta detta missnöje höras. Det blir lätt i polemiken till att vi slår varandra i huvudet med procentsatser men det är viktigt att man inser realiteterna bakom. Dessa realiteter handlar om naturens tillstånd men också om mänskligt välbefinnande och om jobb!

Vårt missnöje kommer förhoppningsvis inte bara att höras utan än mera synas i aktiva handlingar vars yttersta syfte är att överträffa de mål som satts och de som man bara viskar om.

Bättre ekonomi, mera jobb, minskade klimatrisker? - NEJ TACK!

Det finns ingenting så svårt att ta itu med, ingenting så väldigt att leda, ingenting så osäkert framgång, som att införa en ny tingens ordning; ty den som försöker har nämligen alla dem till fiender som drog fördel av den gamla ordningen och han har endast ljumma försvarare i dem som drar fördel av den nya.

Citatet tillskrivs Machiavelli och hans bok Fursten. Det passar bra när man tar del av EU-kommissionens förslag till klimatåtgärder. Uppenbarligen har de som tillhör den gamla ordningen lyckats invagga kommissionen i förhoppningen att fördelarna av den är för evigt.

Den nya ordningen, vars fördelar för konkurrenskraft, miljö och jobb, dokumenteras i kommissionens eget material. Där kan man finna:

* Renewable energies “help reduce fuel import costs and contribute to improving the energy trade balance,...”
* Fossil fuel import dependency remains the main driver of price increases ...
* The EU manufacturing sector has so far responded to energy price increases through sustained energy intensity improvements, thus maintaining its relatively favourable position….
* ...carbon prices, are “not found to have any statistical significant impact on electricity retail prices,”
*.... ambitious renewables and energy efficiency targets could create half a million jobs in Europe.

Det är tråkigt att kommissionen inte lyssnar på sig själv, när de beslutar:

A reduction in greenhouse gas (GHG) emissions by 40% below the 1990 level, an EU-wide binding target for renewable energy to 27%, renewed ambitions for energy efficiency policies, a new governance system and a set of new indicators to ensure a competitive and secure energy system. These are the pillars of the new EU framework on climate and energy for 2030 presented today by the European Commission.


Men sista ordet är inte sagt på långt när. Parlamentet och rådet återstår och det är en lång marsch kvar. Får man vara lite elak så är kommissionens ledare Barroso (snart) en föredetting - en av de gamla. Vi måste satsa på andra och nya som inte har bindningar till ett passerat utvecklingsstadium. Sådana som kan hantera en komplex framtid och inte drömma sig tillbaka om hur det var förr.

Vi måste kunna se till att utsläppen minskar, att effektiviseringen och användningen av förnybar energi ökar. Hur svårt är det när det dessutom har påtagliga fördelar i vår vardag?

 

Dags för militären att gripa in?

På en energikonferens för några år sedan fick en analytiker frågan om vilken energilösning som skulle bli vinnare. Svaret var att det var att det var den som hade militär betydelse därför att den skulle få nära nog obegränsat ekonomiskt stöd. Lite raljant kanske men det är intressant att se att militären har stort intresse för klimatfrågor och energieffektivisering.

En pensionerad amiral gör ett passionerat inlägg om behovet av klimatåtgärder eftersom han anser att klimatförändringarna utgör ett hot mot världens säkerhet.

USAs militär uppvisar stora satsningar på effektivisering. Dels gör de det av budgetskäl men också av rent militära eftersom det är ett stort problem att baxa fram drivmedel till energislukande fordon och posteringar!

NATO satsar också på effektivisering bland annat för att hålla soldater i kallt klimat varma och stridsberedda. De har också en särskild organisation för energisäkerhet och planerar för en konferens om effektivisering senare i år.

Det visar att energieffektivisering passar i alla lägen. Vi får se senare i denna vecka om detta uppfattats även av EU-kommissionen och av den svenska regeringen. Den förra skall göra sitt utspel om klimatåtgärder och den senare väntas presentera sitt förslag om hur effektiviseringsdirektivet skall tillämpas.

Om de inte lyckas får vi överväga att be militären ta kommandot!? De kan ju åtminstone ge goda argument och kan visa hur man gör.

Vilken industri flyttar varför?

Jo det har ni hört många gånger. Industrin flyttar om miljökraven blir för hårda och driver upp kostnaderna. Industrin i de länder där kraven skärps flyttar ut till länder där kraven är lägre. Det kallas för “koldioxidläckage” (carbon leakage).

Nu har sanningshalten i dessa skräckscenarion prövats i en del olika studier och befunnits vara låg. IEA såg det i aluminiumindustrin och Michael Grubb i Storbritannien har testat både trovärdigheten och lämnat förslag till motåtgärder.

Det visar sig emellertid att det finns ett mycket mera trovärdigt hot mot Europas industri. Och det är att industri som tillverkar produkter för energieffektivisering flyttar (low-carbon leakage)!! De flyttar dit där efterfrågan finns. Det blir tydligt när ett ledande företag i isoleringsbranschen ger sin syn på Europas framtid:

“there is no binding energy efficiency target and therefore our investors simply won’t believe that the statements made about the potential will actually be realised.”

Det är ett mycket mera sannolikt perspektiv än att industri flyttar på grund av kostnader i bara en produktionsfaktor. Det finns så många andra komponenter såsom tillgång och kvalitet på råvaror och personal men också politisk stabilitet och infrastukturens beskaffenhet.

Vad kostar klimatet?

Det får vi aldrig något exakt svar på men vi kommer ändå att kunna jämföra olika alternativ och bedöma vad som är mest eller minst eftersträvansvärt. Vi kommer att få lite ledtrådar av IPCCs arbetsgrupp (WG III) när de presentarar sin rapport om åtgärder i Tyskland i mitten av april.

Det sägs nu finnas läckor och Bloombergs har hittat en som säger att begränsningen till 2 graders temperaturökning kommer att kosta c:a 4% av BNP kring 2030. Det är emellertid en uppgift av ringa värde eftersom den måste ställas mot vad det kostar att inte begränsa temperaturhöjningen vilket av flera bedömare handlar om tvåsiffriga procenttal av BNP. Uthållighet må ha ett pris, men outhållighet har ett högre.

Till detta kommer frågan om vilka de kostnader kan vara som inte mäts av BNP. Hur värderar (vi) världens herrar förlust av människoliv i områden som drabbas av torka eller översvämningar i Afrika och Asien?

Slutligen undrar man om de positiva effekterna av bekämpningen av växthusgaser som kan komma från energieffektivisering tas med i beräkningarna? IEA gjorde i sin WEO 2012 bedömningen att just effektivisering minskade kostnaderna och inte ökade dem. Tvärtom öppnades en möjlighet att öka BNP till följd av effektvisering särskilt i de länder där man behöver öka energianvändningen för ett bättre liv genom t.ex. belysning och möjlighet att hålla mediciner kylda, men där man idag saknar energi för detta.

Hur kommer sådant in i kalkylerna när inte ens vårt eget svenska finansdepartement vill förstå sammanhangen? Supermiljöbloggen redovisar ju att man där behandlar ämnet både utan insikter och som en del av internt politiskt taktikspel. Osmakligt!

Kraft på burk klarar förnybar framtid

Det diskuteras livligt hur man skall klara en större mängd förnybar energi när vinden inte blåser och solen inte skiner. Som bekant är många som är vana vid hur energisystem av den gamla modellen byggdes upp mycket bekymrade. Till de som är mest bekymrade hör delar av Kungliga Vetenskapsakademin, KVA, som efter att ha slagit larm om hur utökad vindkraft skulle kosta skjortan-och-femti blev uppläxade av Svenska Kraftnäts chef och tvingade till reträtt.

Utvecklingen går emellertid framåt även för andra lösningar än sådana som innebär ökad transmission och batteriområdet är ett. På Harvard forskar man om nya vätskebatterier också för storskaliga lösningar och då med “konventionella” kemikalier.

KVA kanske skulle sätta mera tilltro till forskningen?  cheese

 

Investeringarna i förnybar energi sjunker

En del av förklaringen är att förnybar energi blir billigare men ändå är volymen på tillbakagång tydlig rapporterar The Guardian. Värst är det i Europa där volymen sjunkit med över 40% på ett år.

Den globala nivå ligger nu på 250 miljarder dollar per år men måste enligt FN upp till 1000 miljarder det vill säga fyrfaldigas för att undvika klimatkatastrofen. De lanserar en investeringsstrategi i tre steg: (!) Inse och förstå riskerna, (2) Ta del av de begynnande vinsterna och (3) stöd åtgärder som leder till ett lågutsläppssamhälle. Och ett mera detaljerat program (10 steg) finns hos CERES.

Mot den bakgrunden förefaller den svenska regeringens tvekan att stödja ett komplettera EUs mål för utsläpp med mål för också effektivisering och för förnybar energi som ....(SÄTT SJÄLV IN LÄMPLIGT ORD HÄR.) En fråga som belystes i en interpellationsdebatt i tisdags kväll. Energiministern försvarade sig tappert men som hennes motdebattörer antydde var det kanske inte hennes egen röst man hörde!?

Det finns ju rådgivare med direktlinje till andra departement och som är fast i ett trångt ekonomistiskt synsätt på klimatfrågan. Ett synsätt som väl närmast motbevisas av just dessa fallande investeringsnivåer.

Energieffektivisering fordrar engagemang.

Det mest irriterande i implementeringen av EUs direktiv är attityden att man skall skapa en institution eller ett regelverk som gör att energianvändarna, vare sig det är privatpersoner eller företag, skall börja agera med automatik. Erfarenheterna från PFE är att det är engagemanget kring energiledningssystemen som ger framgång.

Samma erfarenheter finns från Schweiz där man vill skapa ett system som gör att företag måste se till att kompetens och kapacitet finns för att genomföra åtgärderna, det vill säga de skall kunna visa och kanalisera sitt engagemang. Och nu har man i USA dokumenterat motsvarande ambitioner:

A key to successful energy efficiency programs is reaching out to and developing relationships with customers. This is true for all manufacturing, but it is a particular challenge when trying to reach a large number of smaller facilities.

Kan vi hoppas på ett PFE 2.0 med småföretagsinriktning?

USA lever på gammal teknik och skuldsatt miljö.

Det höjs med jämna mellanrum klagomål över att den Europeiska industrin skulle komma till korta i konkurrens med den amerikanska på grund av att de “over there” har lägre gaspriser. Ett förhållande som beror på att skiffergasen är billig att utvinna även om den kostar i miljöförstöring.

Intressant för övrigt att energifrågan (fracking) kunnat bli spelfilm med Matt Damon “The promised land”. En film som kritiserats för att inte vara tillräckligt teknisk och avslöjande men som på ett utmärkt sätt visar de sociala mekanismerna när människor som börjar känna oro för sin framtida utkomst lätt greppar efter det halmstrå som erbjuds men som har otäckare följdverkningar på sikt.

Nu håller emellertid EU-kommissionen på att titta närmare på detta med konkurrensen och kommer fram till att i den mån som energipriserna är till fördel för amerikanerna just nu så är det en kortsiktig glädje eftersom det konserverar produktionsförhållanden med gammal teknik.

Men kommissionen pekar också på att situationen snabbt kan vända om vi i Europa slappnar av i våra strävanden att effektivisera. Ja ungefär så som alltför många förespråkar nämligen att ta bort målsättningarna för effektivisering i kommande klimatbeslut.

“In the long run we are all dead” säger ett talesätt. Det kan ju i värsta fall bero på att vi varit så ivriga att göra kortsiktiga vinster att vi gjort det på bekostnad av framtiden.

1-0 till klimatet (och förnuftet)

Matchen om EUs hantering av klimatfrågan börjar bra. När Parlamentets närings- och miljöutskott hade gemensam omröstning så vann rapportörens linje med 66 röster mot 50. Det innebär alltså att man förordar bindande mål för utsläpp av växthusgaser, förnybar energi och för effektivisering.

Generalsekreteraren i EuroAce sammanfattar bra:

“The Commission’s Green Paper outlines that any Climate and Energy Framework must identify how best to maximise synergies between the objectives of competitiveness, security of energy supply and sustainability. A binding 2030 energy efficiency target based on a binding sectoral target for buildings is good for the economy, as it reduces energy dependence and boosts public budgets; it is good for business, as it will place the EU at the forefront of related innovations and keep energy prices down to ensure competitivity; it is good for employment, as it stimulates jobs; it is good for the environment, as it reduces pollution and CO2 emissions; and finally it is good for EU citizens, as it improves air quality, health and well-being.”

Men detta var bara första ronden. Nästa kommer när kommissionen lägger sitt förslag och där tycks mörkrets krafter ha stort inflytande trots att deras egna analyser visar på att synergieffekterna av flera mål är påtagliga och klingande (i pengar).

Sedan kommer en ny batalj när Parlamentet skall rösta in plenum i februari och därefter följe flera nya “kontrollstationer” med medlemsländerna där vi på goda grunder kan anta att Sverige inte kommer att tillhöra de påskyndande.

Ett förhållande som belyses i en debattartikel i DN där andra samhällsföreträdare, med LO i spetsen, pekar på att erfarenheterna av utsläppshandeln (ETS) motiverar en mera heltäckande linje med tre mål. Just förhållandet med ETS tillkortakommande och nyttan av att fokusera på effektivisering visas empiriskt i en ny doktorsavhandling från Lund

“All is well that ends well” skrev Shakespeare, men det kan ju inte skada om det börjar bra också?

Bättre byggnader steg för steg

IEA har gjort en “färdplan” (roadmap) för hur byggnader succesivt skall förbättras. Rent sakligt finns det inte mycket som överraskar men däremot är skriften, som så ofta hos IEA, pedagogiskt väl byggd. Illustrationen till övergången från dagens situation (se nedan) hade varit nyttig även för den svenska strategin som presenterade för en tid sedan och där vilsenheten är påtaglig eftersom man låter sig styras av grumliga ekonomiska överväganden istället för tekniska möjligheter och nödvändigheter.

IEAs skrift kan emellertid vara ett riktigt fynd för företag som har utlandsengagemang och som vill fundera kring vilka nischer man sikta in sig på.

image

Effektivisering ger resultat när den sätts i system

Det kan man utläsa av en ny doktorsavhandling från Lunds Universitet “Industrial energy efficiency improvement – the role of policy and evaluation” med Christian Stenqvist som upphovsman. Författaren visar på många viktiga förhållanden efter att särskilt har djupdykt i det så kallade PFE-programmets resultat och särskilt i hur det fungerat i pappers- och massaindustrin.

Denna industris resultat är en framgångssaga som också skarpt illustrerar behovet att arbeta med kombinationer av styrmedel och åtgärder. Att ensidigt lita på de klassiska ekonomiska råden om att koncentrera sig på ett mål och på en väl fungerande marknad räcker inte.

Utsläppshandeln som en del av EU:s klimatpolitik får även i framtiden svårt att leva upp till de förväntningar och tilltro som den tillskrivs. Det motiverar en fortsatt utveckling av kompletterande styrmedel som på olika sätt stimulerar industrins inneboende drivkrafter för energieffektivisering och minskade koldioxidutsläpp.

Avhandlingen visar också att de nuvarande målen för utsläppen är otillräckliga och måste skärpas. Och den visar hur man med generella styrmedel av den typ som våra vanligaste ekonomer förespråkar missar de unika möjligheter som olika industrigrenar har. Kort sagt - en avhandling i rättan tid nu när EU och medlemsländerna skall samla ihop sig inför framtiden!

 

 

 

Striden om klimatet

...är på väg att återupptas igen efter lite helgledigt. Vi kommer att märka det vid nästa kontrollstation i slutet av januari när EU-kommissionen skall presentera ett utkast till vilka mål som skal sättas upp för 2030.

Det finns ett utkast i parlamentet där man talar om ett månfacetterat upplägg med målsättningar för utsläpp av växthusgaser, för förnybar energi och effektvisering. Det är intressant att detta utkast skrivits av en rapportör som tillhör kristdemokraterna (i Belgien) och att det finns en “skuggrapportör” som tycker tvärtemot. Skuggrapportören tillhör också kristdemokraterna (men i Tyskland)!

Energiministrarna i åtta länder har dessutom skrivit ett brev till kommissionen där de stödjer målet för förnybar energi, men slirar lite på effektiviseringen. Den nämns men i förbigående som en bra åtgärd. Det kan man ju tycka eftersom den är billigast.

Det är notabelt att tre tungviktarländer hör till undertecknarna av brevet, Tyskland, Frankrike och Italien. Så det är nog upplagt för både fight och helgardering när det gäller utfallet senare under året.

Och Sverige då? Men snälla nån inte behöver vi några sådana komplicerade mål. Vi har ju (national-)ekonomer som VET att alla beslut som skall tas är rationella och väl kalkylerade. Så här säger dessa:

Konjunkturinstitutets tidigare analyser visar att förnybarhetsmålet och energieffektiviseringsmålet fördyrar klimatpolitiken.

I andra länder där man är mera bakom flötet och allmänt småvimsiga där kan man behöva lite mera vägledning. Så därför har naturligtvis inte heller någon svensk ministers penna vidrört det förskräckliga brevet.

OK att ha fel bara man är intressant?

Det kanske är den enkla förklaringen till att Björn Lomborg så ofta förekommer på svd’s ledarsida. Numera vet alla att han har haft grovt fel ifråga om klimatproblemen och han har själv modifierat sin “skepticism” till att mera vara ett mantra om att man måste forska mera. Men under sista delen av förra året dök hans texter ändå förvånande ofta upp i Svenska Dagbladet och man börjar undra vari poängen består.

The Guardian har i en blogg kanske svaret. Lomborg må ha fel men han har det på ett (för deras läsare) intressant sätt. Och vem kan ha något emot att man forskar mer? I bloggartikeln görs observationen baserat på en gillande artikel i Brittisk konservativ press om den mera hårdhudade “skeptikern” Richard Lindzen.

De pekar också på att det kan vara bra att ha fel om det för forskningen framåt. Joan Robinson lär ju ha sagt att forskningens kapital består av summan av alla ännu icke vederlagda hypoteser. Så forska bör man, men inte som substitut till handling!

GOTT (och intressant!) NYTT ÅR!

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

Då och då kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina årliga skrifter. Som senast den här från en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men är det sant? Är det IEA som vilseleder? Så här förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jämför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

Två av de scenarier som presenteras är alltså reflexioner av vad som händer i världen och det som är på väg att hända till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (länder, samarbetsorganisationer mm). Det är bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser måste vi kanske rätta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv