Leveranssäkerhet och förnybar energi

Det ordas (och oroas) mycket om hur våra energisystem skall klara leveranssäkerheten om man ökar inslaget av förnybar energi. Svaret är att det kommer att gå fint. Några bilder som publicerats av Euractiv visar varför.

Se nedan hur avbrottstiderna (SAIDI) minskat i Tyskland.

image

Något gott från Bryssel!

eceee har tillsammans med några andra organisationer låtit publicera två studier om vad det skulle innebära och hur man bör gå tillväga för att göra principen om “effektivisering först” (efficiency first) till verklig handling och praktisk politik. Bra läsning för hängmattan och en påminnelse om att “Bryssel” (också) gör kloka saker som när de proklamerar att effektvisering skall vara prioriterat i energipolitiken.

I den ena studien “Efficiency First: A New Paradigm for the European Energy System – Driving Competitiveness, Energy Security and Decarbonisation through increased Energy Productivity”, vars namn talar för sig själv visar man att effektvisering är en stark drivkraft för industriell utveckling, miljöåtgärder och energisäkerhet. Där visar man också i snygg grafik vad detta kan komma att innebära för energisystemet de närmaste 35 åren, se bild nedan.

I den andra “Governance for Efficiency First: “Plan, Finance and Deliver” – ten near-term actions the European Commission should take to make Efficiency First a reality” visar man vilka politiska och finansiella krafter som vi måste sätta i rörelse.

Nu är det upp till oss att lobba, inte så mycket i Bryssel för där har principen åtminstone etablerats men i våra hemländer så att de går i samma riktning. Det tycks ju inte vara helt självklart att till exempel IVA, Svenskt Näringsliv och Finasnpolitiska rådet, för att nämna några, är inne på den här linjen.
————————————

PS För några dagar sedan skrev jag att det fanns stora oexploaterade effektiviseringsmöjligheter i vårt land och värderade dem till 2 miljarder per år. Det var fel! Det skall vara 20 miljarder!! Man skall inte bara lita på sina excel-ark utan också koppla in hjärnan.  red face

Det påminner om den gamla historien om beväringen som blev utskälld av sitt befäl för att han alltid kom sist till uppställningarna och blev kallad för “en dj-a nolla”. Men han svarade att en nolla som kommer först inte har något värde men en nolla på slutet kan betyda en hel del.

image

Fromma förhoppningar eller tvivelaktig tvärsäkerhet.

DN “sågar” Miljömålsberedningens förslag om att Sverige borde agera, ta för sig och vinna fördelar på klimatinsatser:

Att Sverige ska gå före i klimatkampen och att det kommer att ge oss jobb och många innovationer låter bra, men det är en from förhoppning utan förankring i praktisk erfarenhet. Drömmen avfärdas av de oberoende experterna.

Vilka oberoende experter? Jo Finanspolitiska rådet som i sitt yttrande upprepat de synpunkter på den så kallade Porterhypotesen som tidigare framförts av Konjunkturinstitutet. Så det är ju inte så förfärligt mycket oberoende där. Men mycket tvärsäkerhet. Rådet vill se “marknadskonforma” styrmedel:

Rådets bedömning är att den akademiska debatten om Porterhypotesen endast visar att klimatpolitik bör baseras på marknadskonforma styrmedel.

Man kan väl anta att de har skatter och avgifter i åtanke även om deras effektvitet är tvivelaktig. Och det finns gott om marknadskonforma styrmedel att tillgripa och som passar väl för Miljömålsberedningens fromhet grin till exempel teknikupphandlingar, vita och gröna certifikat, nudges, inmatningstraiffer (feed-in) för att nämna några.

Sedan kan det vara värt att notera att en av de källor som Finanspolitiska rådet stödjer sig på nämligen Brännlund och Lundgren i “Environmental policy without costs? - A review of the Porter hypothesis” själv röjer en glipa i tvärsäkrheten när de skriver:

In behavioral economics the basic point is that in an increasingly large number of cases it has become clear that people, or in the case of the Porter hypothesis the managers of the firms, do not move from the status quo even when it is in their best interest to do so. Hence, in these circumstances, regulations that force the changes could actually lead to enhanced efficiency and increased competitiveness…......

In some energy efficiency studies it is shown that bounded rationality seems to characterize decision-making in some cases. suggests that economic agents employ the use of heuristics to make decisions rather than a strict rigid rule of optimization. They do this because of the complexity of the situation, and their inability to process and compute the expected utility of every alternative action. Deliberation costs might be high and there are often other economic activities where similar decision making is required. For example, Stern and Aronson (1984) noted that routines are rather commonly substituted for rigorous decision-making. These routines, such as replacing a depreciated piece of equipment with the same brand and type, may economize on the time and effort spent searching for the best product or strategy, but they can lead (and have led) to substantial biases against energy efficiency when technologies are rapidly changing.

 

Det där dj-a Bryssel!

Brexit har inneburit en formlig kanonad av beskyllningar mot Bryssel som sägs vara orsaken till en förfärlig massa byråkrati och konstiga regler samt dessutom är hemskt odemokratiskt och manipulativt. Usch och fy för sådant! Om vi bara fick bestämma mera själv. I Storbritannien har man stormat mot regler för att hushållsapparater skall vara energieffektiva och charkuterier vägas i kilogram istället för pund och ounces. Ganska självklara regler om kunder skall få kvalitet och handeln kunna konkurrera på lika villkor men naturligtvis kan det också beskrivas som hinder och krångel i synnerhet om man inte har helt rena avsikter själv.

I miljö- och energisammanhang är det väl ganska klart att “Bryssels” inblandning skapat bättre förhållanden för alla inblandade inte minst kunder/användare, men visst har vi även hos oss krafter som helst skulle vilja få bestämma själv så att vi fick till exempel mera (som de tycker god och billig) kärnkraft och slapp den där otäcka förnybara energin!

Men visst är det väl odemokratiskt att “Bryssel” bestämmer? Och visst lobbas det mycket där, bland annat av de krafter som inte vill ha inblandning i energifrågorna. Men vi andra lobbar tillbaka och vi är inte så dåliga på detta med att ta fram fakta om effektvisering som vi kan servera till beslutsfattare av olika dignitet. Kolla bara vad eceee gör!

Och hur odemokratiskt är det hela? Kommissionen lägger fram förslag men det innebär inte att de har någon avgörande makt. Parlamentet granskar förslagen och inte sällan (när det gäller miljö och energi) skärper man förslagen. Rådet beslutar till sist om förslagen skall bli verklighet i medlemsländerna. I rådet har medlemsländernas valda regeringar inflytande och det är inte sällan där de stora avgörande ingreppen sker! Ofta med ett sorligt resultat för länderna eftersom de alla anser sig ha särskilda skäl att komma billigt undan. Fienden (Bryssel om ni vill) finns närmare oss själva!

Det är värt att betänka att: “pekar man med ett finger så pekar fyra av handens fingrar mot en själv!”

image
Brexitteckning av LEE BOER

Om det legat 20 miljarder i våra anläggningar hade någon redan tagit vara på dem

Ja ni kan säkert historien om nationalekonomen som, när hans barnbarn pekade på en 100-lapp på trottoaren, sade att den inte fanns för om den funnits hade någon redan plockat upp den. Tyvärr gäller den i verkligheten men med mycket större belopp.

EU ställer ambitiösa krav på medlemsländerna att öka energieffektiviseringstakten inom alla sektorer. Man har ett mål om 20 procent lägre primärenergianvändning till år 2020 jämfört med 2008 (och f n -27 % till 2030). Detta driver också teknik- och marknadsutveckling inom många områden, eleffektiv belysning och passivhus för att nämna några. Systematiskt energiledningsarbete har börjat få genomslag i delar av industrin.

Sverige har emellertid omvandlat detta mål till att avse energiintensitet i stället för absolut energianvändning. Målet är därmed i konflikt med EU:s övergripande mål. Man skulle naturligtvis ha kunnat ha ett intensitetsmål men skulle då ha behövt använda ett högre tal än nu.

Den gällande formuleringen innebär nämligen en ambitionssänkning för svensk ekonomi vars energiintensitet under föregående 12-årsperiod (1996–2008) minskade med 35 %! Sverige har därmed valt att bortse från sina möjligheter att ta i anspråk den mycket stora potential till lönsam effektvisering som IEA visat is sin World Energy Outlook 2012 (se figur nedan).

Med utgångspunkt i EUs målsättning handlar skillnaden om c:a 70 TWh med ett saluvärde av minst 20 000 Mkr/år som Svensk ekonomi förlorar därför att man valt att hålla tillbaka sina ambitioner.

Tjugo miljarder! Vilken midsommarfest man skulle kunna ha för det!?! Varje år!!

PS Siffrorna korrigerade 27 juni. Det var en tiopotens fel i tidigare version

image

Renoveringstakten blir en nyckelfråga

Det pågår ett febrilt arbete inom EU för att skapa det nya ramverk som kallas “Energiunionen” och om vilken det sagts på förhand skall innebära ett “grundligt nytänkande” vad gäller energieffektivisering. Man har bland annat lagt ytterligare tryck på behovet av renovering av existerande byggnader och att renoveringstakten måste öka. Bara man inte i sammanhanget glömmer “renoveringsdjupet” det vill säga att en renovering också måste ha kvalitet och innebära rejäla förändringar i prestanda.

I arbetet med energiunionen har man nu också sagt att ACER som är samarbetsorganet för regleringsmyndigheter i Europa skall få en central roll som övervakare av energiunionen. Det kan vara bra men då måste även den organisationen ses över eftersom det också sagts att energieffektvisering skall utgöra “det första bränslet”. ACER har knappast den kompetens som behövs utan är fokuserad på tillförsel av främst el och gas.

Från svensk sida medverkar energimarknadsinspektionen i ACERs arbete. Och eftersom effektivisering finns utspritt på ett antal olika myndigheter accentueras närmast behovet av en nationell samordning också inom Sverige.

Handel med utsläpp en våt dröm?

Det vore naturligtvis bra om det fungerande men som Andrew Simms påpekat är det kanske bara en from förhoppning att man kan sätta “ett meningsfullt pris” på miljön och hoppas reglera med plånboken istället för regelboken!

EUs handelssystem ETS visar hittills inga tecken på att fungera som önskat och det kan naturligtvis bero på att det är tryfferat med undantag och generösa villkor som gör att man alltid kan finna en väg att slippa undan. WWF föreslår nu fem steg till förbättring (se bild nedan).
1. Trappa av snabbare och minska utsläppstaket
2. Överskott (och spekulation) förhindras
3. Inga fribiljetter (genom gratistilldelning)
4. Auktionsförfarande så priserna stabiliseras
5. Länder skall kunna makulera erhållna rätter

Eller med andra ord - När man nu vill ha en marknad så måste man också se till att de fungerar. (Om den nu kan)

image

Hästen och vagnen i energi- (och miljö-) debatten

Andrew Simms skriver i The GuardianIt’s the economy that needs to be integrated into the environment - not the other way around”. Självklart kan man tycka, men i vår vardag så resonerar vi precis tvärtom - vi låtsas som att det är vagnen (ekonomin) som skall spännas före hästen (miljön).

Han utgår från resonemanget att det sägs att det behövs ett verkningsfullt pris på kol(-dioxid) från till exempel det Europeiska handelsystemet för att begränsa fossilavändningen, men:

Prof Kevin Anderson of the Tyndall Centre for Climate Change Research at Manchester University makes the point that, “price signals from even high estimates of carbon prices would not seem to be sufficient to produce the required effect.” This is the case because where some types of consumption are concerned, like flying for business, the price is said to be relatively “inelastic”. In other words, raising the price does not significantly change the amount people do it.

Eller med andra ord vagnen hindrar hästen från att röra sig.

The paradox of environmental economics is that we feel compelled to price nature to make its loss visible on the balance sheet, but in doing so we legitimise its commodification and validate its critical overconsumption in an unbounded market system. No carbon market is yet designed to work within a precautionary limit on global emissions. That means that currently it would be possible to pay to emit the notional extra tonne of carbon that might push us over the edge into irreversible climatic upheaval.

Man kommer att tänka på Jörgen Noergaards ord att “Det är kanske inte kostnadseffektivt att rädda världen men det kan vara en bra idé”. Simms visar att den goda idén kanske inte är genomförbar med den modell vi valt för att styra våra beteenden och att det är dags att tänka om.

It is the economy that needs to be properly integrated into the environment so that its limits to growth can be understood.

 

Är smarta mätare (och nät) för dumma?

Vid ett möte för energiföretagen i Eurelectric för en tid sedan lär man ha hävdat att det går alldeles utmärkt att få till stånd en energiomställning utan att ha smarta energimätare av det slag som man just håller på att installera över hela Europa.

“We need something different, and maybe smart metering 2.0 – the next generation of smart meters – will deliver something more that we as DSOs can also use,”

Laurence Carpanini, director smarter energy solutions at IBM, echoed the real time data point, adding: “I don’t look at smart meters now as being the drivers of change – you don’t need smart meters really.”

Det kan tyda på att distributörerna (DSOs) håller på att ändra attityd och finner att deras uppgift är större än att bara vara “monopolister” som får bra avkastning på en gynnsam reglering och att de kan vara nyttiga för sina kunder och motivera sina vinster genom en bättre produkt?

Gammal plan avdammad och förstorad

ÄNTLIGEN!

Det är 20 år sedan svenska Bygga-Bo dialogen (i sin originalform) föreslog att effektvisering i byggnader skulle premieras med bättre låne- och försäkringsvillkor. Skälen var (och är) uppenbara. Den som sköter om sitt hus kan på goda grunder vara en mindre risk både för kreditgivare och försäkringsbolag. Men det har inte hänt särskilt mycket på området.

Nu har man på Europeisk bas hos kreditinstituten fått upp ögonen för denna möjlighet!

Renovation will be rewarded with a lower risk profile for borrowers and for banks

Bättre sent än aldrig! Put your money where the mouth is!

Energikunden är döende - leve energikunden!

Ungefär så kan man sammanfatta energikommissionären Canetes budskap vid en konferens. Han tar också upp frågan om flexibel energianvändning (Demand Response).

“Automation of demand response must develop as a market instrument to allow consumers to tweak and optimise their energy use throughout the day,” he will say.

But he will warn;

* millions of Europeans rely on century old analogue metering and are spending 15% more on energy than five years ago;
* price signals are not passed onto consumers, meaning consumption stays the same;
* that there are still very limited incentives for self-generation and consumption.

En annan spännande signal om marknadsförändringar gavs av Susana Quintana Plaza, EON Group vid Skånes Energiting där hon kommenterade Morten Westergaard, Middelfarts kommun som sade att det är de snabba företagen som slår de stora i framtiden och Susana menade att den senaste utvecklingen hos EON visar att de är snabbast. Detta är mycket mera lovande än att lyssna på IVAs trista omtuggande av Svenskt Näringslivs program.

Ekonomiämnets framtid kan läsas i det förflutna.

Richard Thaler, en av upphovsmännen till boken Nudge on beteendeekonomi (Behavioural Economics), är nu ordförande i AEA (American Economic Association) och behandlade i en lysande föreläsning tidigare i år frågan om diciplinens förflutna och framtid “Behavioural Economics: Past Present and Future. Han knyter ihop ämnet ända tillbaka till Adam Smith:

Scholars such as Adam Smith talked about such key concepts as loss aversion, overconfidence, and self-control. Nevertheless, the modern version of behavioral economics introduced in the 1980s met with resistance by some economists, who preferred to retain the standard neo-classical model

.
Men fortsätter om framtiden:

The new approach to economics should include two different kinds of theories: normative models that characterize the optimal solution to specific problems and descriptive models that capture how humans actually behave.

Just denna vinkel om hur både den klassiska ekonomin kan vara en nyttig modell för att bedöma potentialer men fullständigt oanvändbar för att skapa policies känns rimlig (se bild nedan) och har behandlats av en betydligt mindre tänkare på området. grin

Men läs Thaler för han kommer att hämta hem Nobelpriset senast om några år!

image

Dags att lyfta blicken

Det handlar om några hundra miljarder som man förlorar i utebliven effektvisering - snålheten bedrar visheten. Men nu när energiöverenskommelsen är klar och dessutom aviserar att man skall ta nya tag i effektiviseringsarbetet kan det kanske vara dags att lyfta blicken.

IEA har sedan 2012 på olika sätt visat att det finns en MYCKET stor potential för lönsam effektvisering som inte tas tillvara (se bild nedan). I Sverige har man duckat för denna ända sedan man lyckades med att för några år sedan omvandla EUs energisparmål på 20% till ett hemmasnickrat och bedrägligt intensitetsmål.

Visst effektiviserar man men bara i mindre omfattning i samband med revisionsarbeten och utan att fundera mycket över att man har en guldgruva att ösa ur om man bara tog sig lite tid. När börjar vi?

image

Effektivisering i stora vida världen

Det pågår ett intensivt arbete med effektivisering runt om i världen och som det kan vara intressant att ta del av. Ibland verkar det som om det bara är i Sverige som vi sitter förnöjda och slår vakt om vår fäderneärvda rätt att använda så mycket energi vi vill. I andra länder tycker man att hushållning med resurser är en bra idé eftersom det sparar både pengar, resurser och miljö.

Inom den så kallade G20 gruppen har man ett aktivt program och den gruppen leds just nu av Kina. Den organisation som har ansvar för att hålla ihop arbetet heter IPEEC (International Pertnership for Energy Efficiency Cooperation) och har sin hemvist i Paris som granne med IEA. Deras chef heter Benoit Lebot och han kommer att tillsammans med Zoe Lagarde att berätta om G20 planen i ett webinarium den 16 juni mellan 15 och 16.

Date: June 16, 2016
Time: 15h00-16h00 Central European Time (check your local time)

In November 2014, the G20 countries representing 80% of the World GDP, the World Energy Consumption and GHG emisions, launched the G20 Energy Efficiency Action Plan.

The Action Plan comprises a series of 6 concrete international collaboration on EE in buildings, networked devices, industry, power sector, transport and finance. In 2016 under the Chinese G20 Presidency, the collaboration on energy efficiency is being consolidated.

The Webinar will explain the latest achievements of the G20 Collaboration on energy efficiency. Each work stream generate outcomes, recommendations, principles that G20 Countries are invited to adopt.

————
Om vi (mot IVAs och Svenskt Näringslivs önskan) skulle få för oss att göra samma sak i Sverige så skulle man kunna börja så här:

Ännu effektivare energianvändning med mera utvecklade energitjänster
Det finns en stor oexploaterad potential för energieffektivisering och, som om den kunde utnyttjas, skulle innebära ökad tillväxt, flera jobb med större spridning över landet, minskad ekonomisk sårbarhet, bättre miljö och nya industriella möjligheter. För att nå dithän måste flera aktörer engageras och nya allianser mellan företag som är verksamma inom, och nära, energisektorn skapas.

Energieffektivitet händer dock inte av sig själv och det finns heller inget gyllene styrmedel som löser alla problem. Det handlar snarare om ett mera målinriktat samarbete mellan tre typer av aktörer, Myndigheterna, ”Effektiviseringsindustrin” och Kunderna/Användarna. Nyckelordet för deras samverkan bör vara att åstadkomma en helhet av alla de många bitar som behövs för att få mesta möjliga (energi-)nytta för pengarna - ” Ännu effektivare energianvändning med mera utvecklade energitjänster”.

Energieffektivisering är lönsam i sig själv. Den behöver inga bidrag men väl stöd för att bli mera ändamålsenlig.

Det finns en naturlig fragmentering på marknaderna där varje aktör gör sitt så gott man kan och med goda syften, men denna fragmentering skymmer också helheten. Nytta kan skapas med mera energi, men också med mindre, eftersom nyttan fordrar inte bara energi utan även en installation vars komponenter kan vara mera eller mindre väl valda. I dagens marknad saknas i stor utsträckning den översikt som behövs för att delarna skall kunna sammanfogas på bästa sätt.

För att mobilisera delarna måste vi ifrågasätta en del av det tankegods som styr dagens åtgärder. Det handlar om att:
• Vi måste bli bättre på att förstå hur kunderna tänker. Effektivisering är inte svårt men det är komplicerat. Det är så många åtgärder som skall sättas samman till en fungerande anläggning och åtgärderna måste genomföras under lång tid. Varje omställningstillfälle måste utnyttjas
• Vi måste sluta att prata enbart om hur lönsamt det är och istället också prata om andra fördelar som hör till (PLUS-värden) såsom, bekvämlighet, trygghet, produktivitet, offentliga utgifter och hälsa.
• Vi måste paketera tekniska lösningar från flera olika leverantörer till fungerande system som kompletteras succesivt över tiden och på ett sätt som ger kunden en trygg leverans. Affärsmodellerna måste bli bättre
• Vi måste få myndigheterna att samverka istället för att ensidigt tjata om hur viktigt priset är. I synnerhet när vi inte har något enhetligt energipris att förhålla oss till. Det behövs en nationell samordning med årligt rapportansvar till regering och riksdag.
• Vi måste arbeta med energisystemet och se till att det levererar nytta (ljus, kraft, värme) och inte kilowattimmar
• Vi måste få styrmedel som fungerar på kundens villkor. Ett exempel från England visar att lönsam vindsisolering inte blev av förrän man också erbjöd tjänsten att röja undan bråte på vinden!

Exportframgångar börjar hemma

I Euractive funderar en skribent över hur det kommer sig att den revolution för förnybar energi som började i Europa har klingat av just här. Han skriver:

Europe started the renewable energy revolution but is no longer its main driver.  A more ambitious decarbonisation policy would benefit innovative companies, boost the economy and protect the environment

Han gör reflexionerna efter att ha studerat Renewable Energy Country Attractivness Index där världens länder rankas efter hur de tar till sig olika slag av förnybar energi i sina system (se utsnitt i bild nedan). Där visas att många Europeiska länder faller i attraktivitet.

Skribenten är bekymrad och skriver:

Despite instigating the global energy transition to renewables, Europe appears to be content to rest on its laurels, and some would argue, is in danger of losing its position as a global renewable energy superpower.

För naturligtvis är det så att om man vill lyckas i affärer så måste man först själv visa att man tror på sina produkter. ASEA blev inte stort genom att satsa på träkol utan på belysning i Västerås. Var det kostnadseffektivt och väntade man på teknikutvecklingen?  oh oh

Artikelförfattaren skulle blivit skräckslagen om han sett vad “adeln” inom den svenska ingenjörsvetenskapen (IVA) skriver!

Samtidigt sker en snabb teknikutveckling och nya lösningar år på gång för att kunna integrera större mängder sol och vind i elsystemet utan att det leder till onödiga störningar. Låt oss invänta den teknikutvecklingen, för en mer kostnadseffektiv omställning.

 

image

Överheten bär icke sitt svärd förgäves

DN skrev häromdagen om vår längtan efter auktoriteter. En utveckling som syns tydligt runt om i världen. Någon som kan peka med hela handen och tala om hur det skall vara och som baserar sina påståenden på sin överlägsenhet. “You just believe me” säger Trump i USA oavsett det gäller klimatfrågor, höga murar eller religion.

Och visst är vi benägna att tro någon som med stor auktoritet säger hur det är.
* Det skall vara kostnadseffektivt (någon som är emot?)
* Vi har gjort flera matematiska simuleringar under ledning av forskargrupper vilket ”....gör det möjligt att studera förändringar i elsystemet både på lång sikt och under enskilda år – i vissa fall med en tidsupplösning ner till enskilda timmar” (oj vilket jobb - det låter betryggande!)
* Om man ändå inte gör som vi säger kommer det att kosta stora pengar ”.....drygt 200 miljarder kronor och orsaka ökade koldioxidutsläpp med cirka 500 miljoner ton.” (nej det vill man ju inte bli skyldig till)

Så överheten (I det här fallet IVA) vet nog hur det ligger till. Och de har ju också tänkt på alternativen när de skriver:

Ett fossilbränslefritt scenario ger stabil tillgång på el, men å andra sidan krävs investeringar i ny kärnkraft. Alternativet med enbart förnybar elproduktion ställer bland annat krav på omfattande investeringar i överföringskapacitet och lagringsteknik.

Eller har de missat något? Effektivare energianvändning, teknikutveckling, marknadsförändringar, exportmöjligheter eller… - nej det är väl ändå inte möjligt? Skulle överhetens svärd vara oslipat?

Är kostnadseffektivitet tillräckligt?

En intressant artikel i DN sätter fingret på en mycket öm punkt i klimat- (och därmed också energi-) debatten. Nämligen den om hur vi med stor envishet följer olika rådgivares krav på att alltid göra det som är “kostnadseffektivt”. Inte minst är det värt att begrunda när nu IVA tar till brösttoner med utgångspunkt i kravet på att ställa om energisystemet sedan och inte nu - för att just vara kostnadseffektiva.

Artikeln visar att osäkerheterna i kalkyler som rör klimatet är stora och att kostnaderna för klimatförändringar regelmässigt underskattas samtidigt som nyttorna underskattas. Det är intressant eftersom vi kunnat konstatera att när det gäller åtgärder för att bekämpa klimateffekter genom effektvisering så är det tvärtom! Kostnaderna överskattas och nyttorna underskattas! Ett förhållande som IVAs inlägg nästan övertydligt bär vittnesbörd om.

Symmetrin att missbedöma och underskatta både verkningarna och möjligheterna leder till passivitet. Kanske är det en naturlig mänsklig reaktion? Vi har den ju till och med i ordspråket sedan barnsben - “Man vet vad man har men inte vad man får”. Men vi borde kanske hitta ett annat ordspråk som manar till försiktighet när någon säger “kostnadseffektivt”! wink

Om IVA fått bestämma

Fredrik Lindström har tagit upp den gamla men intressanta idén om det som kallas kontrafaktiskt historia. Det vill säga vad skulle ha hänt om…..

Tänk om IVAs argument om teknikutveckling för energisystem tillämpats tidigare?

Samtidigt sker en snabb teknikutveckling och nya lösningar år på gång för att kunna integrera större mängder sol och vind i elsystemet utan att det leder till onödiga störningar. Låt oss invänta den teknikutvecklingen, för en mer kostnadseffektiv omställning.

Då kunde det låtit så här:
- Alfred, riktigt bra idé det här men låt oss vänta ett tag så kanske det kommer något som smäller högre. Och så kan Du spara dina pengar istället för att slösa bort dem på priser till olika forskare i framtiden!

Eller så här
- Baltzar lille har Du tänkt rätt nu? Är det verkligen kostnadseffektivt att leda vatten från ena till andra sidan landet? I framtiden kanske någon drar fram en järnväg istället. Lås oss vänta på den!

Eller rentav
- Nisse tycker Du det är en bra idé att dra vagnar på järnbalkar när vi redan har en väl fungerande kanal och din brorsa har uppfunnit en propeller för båtarna? Vi förstår att det vore kul att få en staty i Stockholm men är det inte bättre att vänta på något som inte behöver underhållas och dras med en massa signalfel hela tiden?

Tur att herrarna Nobel, von Platen och Ericsson inte tänkte som dagens IVA!  grin

 

Sätt Overtonfönstret där det skall vara!

Hur kommer det sig att klimatförnekare kallas klimatskeptiker så ofta i media? Nu senast när Donald Trump hävdar att han vill skrota Parisöverenskommelsen och stödjer sig på en känd förnekare som givit honom råd?

Och hur kommer det sig att man i den svenska debatten talar om “förtida avveckling” av gamla känkraftanläggningar vars kondition fordrar att de måste repareras eller kompletteras för acceptabel funktion? Kan jag om jag får ett föreläggande på bilprovningen hävda att de tvingar mig till förtida avveckling?

Eller är det media som gör det lätt för sig och faller in i ett mönster som bestäms av konservativa krafter som inte vill acceptera att saker förändras (mot deras vilja och övertygelse)? I en DN-artikel visas att just nationalistiska högerkrafter är särskilt verksamma ifråga om klimatet.

Men låt oss kalla en spade för en spade, en klimatförnekare för just det och “förtida avveckling” för “övertida stängning” eftersom de snart tjänat ut och inte bör förlängas. Så kan vi ägna krafterna åt åtgärderna istället för diskussionen.

Sätt Overtonfönstret rätt!

 

Sverige - Vi har ett problem!

Det är väl inte så överraskande att företrädare för etablissemanget trummar på med sin argumentation för fortsatt kärnkraftdrift (och kanske rentav utbyggnad). Det ligger i sakens natur att den som kontrollerar och drar nytta av ett existerande system vill bevara det och gärna ta ut de sista dropparna ur det innan de är beredda att ta steget in i något nytt. Därför är inte debattartikeln, som signerats av IVA, där man hävdar att det kostar 200 miljarder att stänga de reaktorer vi har, något som direkt gör att man lyfter ögonbrynen. Det är väl snarare ett exempel på att när argumenten tryter så höjer man rösten och 200 miljarder är en ansenlig summa att skrämmas med.

Det som är värt att observera är snarare att effektivare energianvändning fortfarande är ett begrepp som inte ens nämns av IVA. Där finns annars åtskilliga miljarder som man är beredd att släppa ifrån sig idag och tydligen även fortsättningsvis. Detta trots att man skriver att: Målet för omställningen måste vara ett kostnadseffektivt energisystem med bibehållen leveranstrygghet och låg miljöpåverkan. 

En annan märklig sak är att man ställer “planeringsbar” kraft som norm för ett fungerande system och oroar sig för en elmarknad med en kapacitetsmekanism för att klara effektbrister vilket “medför kostnader som kunderna får betala”. Diskussionen om marknadsorganisation pågår på många håll. I Sverige har vi alltid haft en viss effektreserv så det är inget nytt. I Tyskland diskuteras modellen EOM 2.0. Kostnaderna betalas alltid av kunden och de är inte särskilt höga. Kunden gör snarare en avsevärd vinst genom att slippa betala överpriser för systemet där planeringsbar kraft dominerar.

I artikeln säger man sig vara intresserad av ny teknik och teknikutveckling - bara inte just nu:

Samtidigt sker en snabb teknikutveckling och nya lösningar år på gång för att kunna integrera större mängder sol och vind i elsystemet utan att det leder till onödiga störningar. Låt oss invänta den teknikutvecklingen, för en mer kostnadseffektiv omställning.

Och det är nu det börjar bli riktigt märkligt! Den teknikutveckling man vill invänta pågår för fullt runt om i världen. Sverige har ett stort kunnande på flera av delområdena och vi bör rimligen kunna leda en del av denna utveckling. Undertecknarna företräder IVA, det främsta vi har inom ingenjörsvetenskaperna.

(Houston we got a problem!) Sverige - vi har ett problem - och det är inte främst i energisystemet!

Produkt- och installationsdesign för energieffektivitet

Många av de produkter vi omger oss med är formgivna mera för att ha ett estetiskt värde än för att vara funktionella. Det syns tydligt på till exempel reglagen för att kontrollera temperatur och luftflöden i våra rum, men även på tavlor (displayer) för att kontrollera belysning eller matberedning i kök eller armaturer för vatten i badrum och kök. Inte sällan är det symboler och grå text på svart botten! Snyggt kanske men svårt att hantera - ibland omöjligt. Försök släcka ljuset i ett sammanträdesrum!

Ett angeläget område borde sålunda vara att se över formgivning (design) till exempel från det perspektiv som Thaler och Sunstein visar i sin bok Nudge
a) underlätta Komplexa val,
b) Visa Nyttjandefördelar,
c) Undvika misstag i användning,
d) Förstå konsekvenserna av användningen,
e) Ge Feedback (återkoppling) om driftläge,
f) Göra starten Användarvänlig.

Ett enkelt sätt att underlätta skulle kunna vara att anordna teknikupphandlingar för design som premierar produkter som är lätt(are) att hantera.

Det är emellertid inte bara produkter som bör ges en ”design” som attraherar och motiverar energieffektiv handling utan det kan även gälla installationer. Effektvisering handlar inte bara om enstaka produkter som sätts in vid enstaka tillfällen utan snarare handlar om en process, en händelsekedja kan det vara intressant att se till hur man kan koppla åtgärder från flera leverantörer under en längre tidsrymd och också se till om man kan underlätta för hur efterföljande steg skall kunna förberedas.  Ett känt exempel är att man i Storbritannien ökat acceptansen av vindsisolering genom att erbjuda fastighetsägarna vindsröjning som en extra och kopplad tjänst.

Här finns uppenbarligen stora möjligheter till utveckling av både marknadens tjänster och styrmedel för att påverka acceptansen hos kunderna. Ett förslag som nämnts skulle vara att följa och stödja energideklarationerna så att besparingar upp till en viss nivå (x%) skulle ges skattelindringar när nivån uppnåtts. Detta skulle också kunna uppmuntra installationsföretagen till samverkan och gemensamma erbjudanden. Många av åtgärderna genomförs av lokala småföretag som är kända och uppskattade av kunderna men inte är motiverade att ta större grepp.

Läs mer

Månadsindelade arkiv