Ovisshetsnasarna eller tvivelsmånglarna

“Merchants of doubt” heter en ny bok som bl.a handlar klimatskepticismen. Kanske kan titeln översättas som i rubriken. Boken är skriven av Naomi Oreskes och Erik M. Conway och har undertiteln “How a handful of scientists obscured the truth on issues from tobacco smoke to global warming”. Den antyder alltså att de s.k. skeptikerna inte har rent uppsåt eller inte har tillräcklig kunskap.

Författarna gör en exposé över hur frågan behandlats, särskilt i USA, sedan den kom på den politiska agendan sedan 1970-talet. Redan tidigt uppstod en skillnad, inte främst ifråga om uppvärmningen eller ens dess orsaker, utan om hur man skulle förhålla sig till den. Skulle man ta itu med orsakerna (koldioxidutsläppen) eller med verkan och bara anpassa sig till ändrade förhållanden? Detta är riktigt intressant läsning där det visas att några tongivande ekonomer fick framgång genom att hävda den senare ståndpunkten. De hävdade nämligen att tekniken till sist skulle lösa de problem som fanns. En ståndpunkt som naturligtvis också är politiskt bekväm.

Man kan undra hur den s.k. skepticismen fått sådant grepp och Naomi Oreskes ger en intressant bild i sin videoföreläsning (se länk ovan och se utdrag nedan).

Imagine a gigantic, colossal banquet. Hundreds of millions of people come to eat. They eat and drink to their hearts’ content, eating food that is better and more abundant than at the finest tables in ancient Athens, or Rome or even in the palaces of midieval Europe. Then one day a man arrives wearing a white dinner jacket.”

It is, Oreskes explains, the waiter—and he is holding the bill. She continues:

Not surprisingly the diners are in shock. Some begin to deny that this is their bill. Others deny that there even is a bill. Still others deny that they partook of the meal. One diner suggests the man is not really a waiter, but is only trying to get attention for himself or to raise money for his own projects. Finally the group concludes that if they simply ignore the waiter, he will go away.

This is where we stand today on the question of global warming. For the past 150 years, industrial civilization has been dining on the energy stored in fossil fuels and the bill has now come due. Yet we have sat around the dinner table denying that it is our bill, and doubting the credibility of the man who delivered it.

The great economist John Maynard Keynes famously summarized all of economic theory in a single phrase: “there is no such thing as a free lunch.” And he was right. We have experienced prosperity unmatched in human history. We have feasted to our hearts’ content. But the lunch was not free.

So it is not surprising that many of us are in denial. After all we didn’t know that it was a banquet—and we didn’t know that there would be a bill. But now we do know. The bill includes acid rain, and the ozone hole and the damaged produced by DDT. These are the environmental costs of living the way citizens of wealthy developed nations have lived since the industrial revolution. Now we either have to pay the price, change the way we do business, or both.

No wonder the merchants of doubt have been successful. They’ve permitted us to think we could ignore the waiter, while we haggled about the bill. The failure of the United States to act on global warming as well as the long delays between when the science was settled and when we acted on tobacco, acid rain and the ozone hole are prima facie empirical evidence that doubt-mongering works.”

Som han, som föll från skyskrapan, sade…

...när han passerade 39e våningen: “Hittills har det gått bra”. Man undrar om det är så de tänker när de i kommissionen aviserar sin avsikt att inte skärpa kraven på utsläpp av växthusgaser.

Bakgrundsdokumentet ger mera detaljer där man kan ana stridigheterna inom kommissionen, men direkt absurt blir det när man ser att “innovativa” företag skall få en extra gratistilldelning av utsläppsrätter! Det ger en helt ny innebörd åt ordet innovativ. Eller är det så att vissa branscher i vissa länder kommer att per definition anses vara innovativa?

Tänk ZEAp!

Framtidens hemprodukter (appliances) kan vara ZEAps, d.v.s. sådana som inte använder köpt energi annat än undantagsvis, eller Zero-Energy Appliances! Den visionen lanserades under en konferens som eceee ordnade nyligen och där man diskuterade hur vi skall få bukt med det faktum att våra apparater blir effektivare men också fler och större.

Sådana apparater finns redan men oftast i begränsad skala eller som reklamprodukter. Många av oss har väl klockor med solceller elelr som dras upp av våra kroppsrörelser. Men solcellsladdare finns ju numera också för mobiltelefoner och datorer. Skriv upp ZEAp på önskelistan till hjul!

 

Effektivare energianvändning som vackrare vardagsvara

EEF har utsett Interactive Institute till årets framtidsföretag. Det är uppenbart att om vi skall får effektivisering på plats i våra hem och på våra arbetsplatser så måste den också bli attraktiv (och inte bara klok). Interactive Institute har många spännande saker på gång, se t.ex. deras puzzle switch - enkel och genial.

Upplysningstiden

I spåren av glödlampsförbudet börjar vi nu hitta lite bättre information om alternativen också hos EU. Det var på tiden!

Lite kryptisk är den fortfarande och fordrar ett rätt stort tekniskt intresse för att kunna användas. Alla visste vad en 60-wattare var! Men söker man sig fram till den sida som talar om produktinformation så ger den svar på de flesta frågorna. Undrar bara om personalen i butiken känner till svaren?

Mera märkning

EU-parlamentet har beslutat om en reform så att fler produkter kommer att förses med energimärkning (EU-label) i framtiden och så att man för vitvaror skall ange energiklass även annonseringen.
Antalet klasser skall förbli sju och den högsta skall kallas A+++.

I framtiden skall även produkter för industriell användning och sådana som påverkar energianvändningen i väsentlig grad (t.ex. fönster) kunna ges märkning.

Elefantdrabbning

Knappt hade vi nåtts av budskapet att tung Europeisk industri vill försöka undvika en skärpning av koldioxidmålen förrän vi nås av ett nytt. Att en annan tung gruppering av industrier vill gå snabbare fram med att minska utsläppen.

Tittar man närmare på vad de olika företagen sysslar med så kan man lite tillspetsat säga att den första gruppen försöker slå vakt om gårdagens samhälle och den senare vill bygga det nya. Och som medborgare kan vi fråga oss vilket av de båda förhållningssätten som är viktigast.

Apps i klimatkampen

I Kanada har man utlyst en tävling för dem som kan konstruera s.k. apps som kan användas i klimatkampen. Det finns redan en som konstruerats i Australien och som avser att bemöta klimatsekptikernas argument.

Förbjud buteljvatten - tja. varför inte?

Hade någon sagt för 15 år sedan att vi skulle ha omfattande rökförbud på restauranger och arbetsplatser så hade man blivit utskrattad. I Concord, Massachusetts, har man valt att förbjuda buteljvatten av miljöskäl.

“Vattenindustrin” reagerar lika furiöst som en gång tobaksindustrin. Men det hör väl bara till.

Är det tillväxtens gränser eller dess innehåll som är problemet?

Oljeläckan i Mexikanska golfen väcker upp en debatt som slumrat och som valrörelser (i alla länder) gärna vill vyssa till sömns igen. Nämligen den om tillväxten och dess karaktär. Är all tillväxt önskvärd bara den kan försvaras med argumentet om jobb? Är effektivitet bra eller måste vi också fundera över hur vi kan kombinera effektivitet och absoluta gränser. Is efficient sufficient- frågar eceee i en ny publikation.

Kanske kan krishantering och klimatomställning kombineras som skisseras av Christian Bergren och Staffan Laestadius i en artikel, men det är inte lätt som en plätt.

Britternas energiframtid

Den “blå-gula” överenskommelsen innehåller många intressanta punkter på energiområdet, se utdrag nedan. Till dem hör omfattande satsningar på smarta nät och på laqddning av elfordon, satsning på inmatningstariffer och viktade gröna certifikat (banded ROC), reformering av energideklarationerna vilket innebär tillämpning av det EU-inspirerade systemet, EPC, Energy Performance Certificates och skrotning av den egna varianten kallad Home Information Package, HIP.

The parties agree to implement a full programme of measures to fulfil our joint ambitions for a low carbon and eco-friendly economy, including:

? The establishment of a smart grid and the roll-out of smart meters.
? The full establishment of feed-in tariff systems in electricity ? as well as the maintenance of banded ROCs.
? Measures to promote a huge increase in energy from waste through anaerobic digestion.
? The creation of a green investment bank.
? The provision of home energy improvement paid for by the savings from lower energy bills.
? Retention of energy performance certificates while scrapping HIPs.
? Measures to encourage marine energy.
? The establishment of an emissions performance standard that will prevent coal-fired power stations being built unless they are equipped with sufficient CCS to meet the emissions performance standard.
? The establishment of a high-speed rail network.
? The replacement of the Air Passenger Duty with a per flight duty.
?.
? The provision of a floor price for carbon, as well as efforts to persuade the EU to move towards full auctioning of ETS permits.
?.
? Mandating a national recharging network for electric and plug-in hybrid vehicles.
? Continuation of the present Government?s proposals for public sector investment in CCS technology for four coal-fired power stations; and a specific commitment to reduce central government carbon emissions by 10 per cent within 12 months.
? We are agreed that we would seek to increase the target for energy from renewable sources, subject to the advice of the Climate Change Committee.

Liberal Democrats have long opposed any new nuclear construction. Conservatives, by contrast, are committed to allowing the replacement of existing nuclear power stations provided they are subject to the normal planning process for major projects (under a new national planning statement) and provided also that they receive no public subsidy.

Utdrag ur den Brittiska koalitionsöverenskommelsen avseende energi (punkt 11).

Storbritanniens nye energiminister - en kärnkraftmotståndare.

Chris Huhne heter han och är en kärnkraftmotståndare som hävdar att effektivisering och förnybar energi är både bättre och billigare. Ställd inför ett parlament där både koalitionsbrodern och oppositionen är av annan mening har han dock funnit för gott att acceptera en eventuell utbyggnad under förutsättning att den finansieras privat.

Det kanske är lättare eftersom partnern Tories har flera spännande inslag som främjar effektivisering och förnybar energi i sin politik. Inslag som går i hans egen riktning.

Nu är solen på väg

Och det med stormsteg. Användningen av solenergi är idag relativt blygsam och det är främst Tyskland som är den stora marknaden (se figur 1). Men enligt bl.a. IEA kan solenergi komma att stå för 25 % av världens elenergiförsörjning år 2050. Dels genom solceller (se figur 2) och dels genom koncentrerande solenergi (se figur 3). IEA bedömer också at tman når full konkurrenskraft mot rådande priser (grid parity) i flera regioner i världen till år 2020. Då skall man notera att den mera relevanta jämförelsen inte är “grid parity” eftersom den bl.a. innehåller kraftslag som bör kraftigt reduceras, t.ex. kolkraft utan andra nya kraftanläggningar. Mot dessa når man konkurrenspris tidigare.

Solcellsbranschen har också själv gjort en studie för flera länder i Europa och i länder där tillväxten är ännu snabbare.

image
Figur 1: Användning av solceller i Europa idag enligt Eurobserver.
——————————————————-
image
Figur 2: Utveckling av solcellsanvändning (PV) i olika sektorer enligt IEA Roadmap PV.
——————————————————
image
Figur 3: Utveckling av koncentrerande solenergi (CSP) enligt IEA Roadmap CSP.

Ohejdad olja

För snart 50 år sedan kunde oljebolagen göra reklam genom att berätta om sin enorma kapacitet i termer av förmåga att smälta glaciäris (se bild)! Föga anade de hur rätt de skulle få när vi med tiden lät oljan flöda ohejdat.

Bildtexten lyder:

Each day Humble supplies enough energy to melt 7 million tons of glacier!
The giant glacier has remained unmelted for centuries. Yet the petroleum energy Humble supplies—if converted into heat—could melt it at the rate of 80 tons each second. To meet the nation’s growing energy needs for energy, Humble has applied science to nature’s resources to become America’s Leading Energy Company. Working wonders with oil through research Humble provides energy in many forms—to help heat our homes, power our transportation, and to furnish industry with a great variety of versatile chemicals. Stop at a Humble station for new Enco Extra gasoline, and see why the “Happy Motoring” Sign is the World’s First Choice!

Sedan den texten skrevs har företaget ifråga blivit till Exxon och deras kapacitet att smälta glaciärer (räknat på samma sätt) drygt 10-faldigats.

 

image

En större version av bilden finns här.

En blå-gul energipolitik

Kärnkraften är en tvistefråga i en eventuell blå-gul energipolitk. D.v.s. om de konservativa (blå) och liberaldemokraterna (gula) skall komma överens i Storbritannien.

De konservativa har ett detaljerat program med många intressanta inslag som bl.a. innebär satsning på förnybar energi (med inmatningstariffer), på effektivare energianvändning (som skall erbjudas hushållen av auktoriserade effektivitetsleverantörer), på smarta nät (kallade “energy internet”) och på att skapa en grön investeringsbank.

Liberaldemokraterna är mera komprimerade i sin framställning men på flera punkter är inriktningen densamma som för de konservativa, men med ett undantag alltså.

Industrins chicken-race med oss alla som insats.

Europas energiintensiva industrier motsätter sig kraftfullt att EU driver sin linje om att själv åstadkomma en snabbare minskning av växthusgaserna. De säger sig föredra ett totalt och globalt avtal så att man världen över spelar “på lika villkor” (level playing field) och så att jobben inte hotas. Det åter väl rimligt! Men är det sant?

Till att börja med så har den energiintensiva industrin goda tillgångar i form av utsläppsrätter som inte utnyttjats vilket framgår av en rapport från miljögruppen Sandbag. Det är skillnad på företag även i den här gruppen men särskilt cement- och stålindustrierna har sina “Fat Cats” (se bild), bland dem SSAB.

Sedan undrar man om industrin vidtagit de åtgärder som de egentligen tjänar på (negativa kostnader) och som t.ex. McKinsey-studierna visat? Ser man till det svenska PFE-programmet så visar det sig ju att just den energiintensiva industrin kan göra mycket mera än de själva trott från början. Bara de kommit igång. Effektivare energianvändning bidrar också till göra företagen mera robusta och mindre känsliga för framtida eller säsongsmässiga energiprisförändringar.

Men mest slås man av den cyniska tonen i industrins pressmeddelande. Visst vill vi alla ha en global överenskommelse, men vad gör vi om den inte går att nå? Är det så illa att om det inte går att rädda världen på ett “kostnadseffektivt” sätt så är det bättre att allt går åt pipsvängen? Det låter som om industrin vill att vi ger oss in i ett “chicken-race” för att se vem som först ger efter. Och om ingen gör det så .......?

 

 

 

image

Lokala miljöstyrelser

Frankrike berömmer sig nu med att vara en av de ledande nationerna i världen på miljö- och klimatområdet. Häromdagen lanserade de en rad initiativ inkluderande ett som avser att få mera lokalt och regionalt engagemang. Bl.a. regionala miljöstyrelser.

Skall bli intressant att se hur det kommer att fungera. Fransk kommunalpolitik är definitivt mera livaktig än svensk, men inte säkert mera effektiv.

Klimatkommissionären vill öka takten

Eller skall man bara säga att hon insett vad situationen kräver om vi skall klara 2-gradersmålet (se bild). Vi ligger uppenbarligen på fel kurs och om den inte rättas till nu så blir smärtan bara större senare.

I detta ligger också en tanke på möjligheten att vikta utsläppen så att åtgärder på hemmplan får ett högre värde. Inte helt nytt eftersom Svend Auken var inne på samma spår redan när Kyoto-mekanismerna skapades.

image

Elbilar - Coola ner hypen.

Det fästs stora förhoppningar till elektrifieringen av transportsektorn. Kanske alltför stora och alltför ingenjörsmässiga. IEAs analytiker lyfter ett varnande finger och påpekar att det finns en stor okänd faktor i sammanhanget. Nämligen kunden! Vad vill kunderna ha och hur kan de använda/hantera de nya fordonen? Alltför lite är känt om denna för en marknad, trots allt, mest väsentliga faktorn.

IEA har själv spekulerat i och försökt projicera en omfattande marknadsutveckling i en s.k. roadmap i slutet av förra året, se också bild nedan.

 

image

Keynes skulle nog gillat smarta nät och vindkraft

Det verkar så när man läser en artikel av Christer Berggren och Staffan Laestadius, “Kan krishantering och klimatomställning kombineras”, där de skisserar och argumenterar för en ekonomisk modell som gör tydlig skillnad på olika sorters tillväxt.

Laestadius har ytterligare intressanta iakttagelser om Klimatförändringen och den industriella omvandlingen och som publicerats av en (för mig) okänd tankesmedja kallad Global Utmaning. Verkar vara en bekantskap värd att göra!

En svensk känns lätt igen

Ett gammalt talesätt på kontinenten är att om någon lämnar ett rum utan att släcka efter sig så är det troligen en svensk. Ni är det belagt som ett faktum i en undersökning av OECD (se figur nedan).

image

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

DĂ„ och dĂ„ kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina Ă„rliga skrifter. Som senast den hĂ€r frĂ„n en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men Ă€r det sant? Är det IEA som vilseleder? SĂ„ hĂ€r förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jĂ€mför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

TvÄ av de scenarier som presenteras Àr alltsÄ reflexioner av vad som hÀnder i vÀrlden och det som Àr pÄ vÀg att hÀnda till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (lÀnder, samarbetsorganisationer mm). Det Àr bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser mÄste vi kanske rÀtta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv