Måste vi privatisera växthusgaserna?

Priset för koldioxidutsläpp har med god marginal sprängt vallen 20 ? per ton i midsommarveckan och noteras nu till 23,45 ?. En ökning med 30% på en månad. Men frågan är om detta påverkar utsläppsnivån eller bara utsläppsvärdet. Spelar det någon roll att jag sparar energi hemma eller är det bara bonus för dem som har “utsläppsrätter”?

Nya beräkningar från Storbritanien visar att hushållens användning av el för apparater som är i “standby” motsvarar stora utsläpp av koldioxid. Detta visar betydelsen av hushållens roll för klimatförändringen. Men samtidigt hävdar många att det inte spelar någon roll för växthusgaserna om hushållen sparar. Hushållen tillhör den “icke-handlande sektorn” och får sin el från “den handlande sektorn” där elleverantörerna tilldelats kvoter av utsläpp. Om innehavare av sådana utsläppsrätter inte behöver använda dem, därför att efterfrågan minskar, kan de säljas till något annat företag som behöver dem. Så på kort sikt kanske inte hushållens sparande leder till någon utsläppsminskning.

Vilken slutsats skall vi dar av detta? Att energieffektivisering i hushållen är onödig eller att systemet för att hantera utsläpp behöver kompletteras? I EUs grönbok (COM(2005)265 final) ställs frågan (#2). Tanken bakom handeln med utsläppsrätter är rimligen att den som har handelsrätt också skulle få ett incitament att ändra (=minska) sina utsläpp. Detta gäller även energiindustrin som vid höga priser på utsläpp kan finna anledning att ändra sin produktion till sådan som ger lägre eller inga utsläpp. Men det behöver inte påverka de totala utsläppen om det finns andra industrier som “behöver” utsläppsrätter. Så det totala resultatet kan fortfarande bli försumbart.

Men världen upphör ju inte när den nuvarande handelsperioden (2005-2007), och dess utsläppstilldelning, slutar. Redan i den andra handelsperioden kan allokeringarna minska och förhoppningsvis kommer ett Kyoto-2 avtal med ytterligare mindre utsläppsrätter och då bör rimligen de företag som har en gynnsam struktur befinna sig i en bättre position. Så nog bör hushållens sparande kunna påverka även energiföretagen att skaffa sig en bättre produktions-mix, kanske finansierad genom att sälja utsläppsrätterna man haft och inte behövt utnyttja. Sedan får de som köpt utsläppsrätterna ta stöten. I en rapport från Energimyndigheten och Naturvårdsverket nämns att man i den andra handelsperioden kan utvidga omfattningen av handelsrätten till att omfatta flera sektorer (s.k. opt-in) och man funderar särskilt kring transportsektorn.

Så visst kan incitamenten behöva kompletteras och kanske det personliga ansvaret förstärkas. En väg är beskattning, vilket förutsätter att hushållen är tillräckligt priskänsliga, men det finns andra. I England diskuterar man om vi borde få personliga kvoter av koldioxid. På så sätt skulle vi också kunna ta med transporter och resor i budgeten. Det kanske kan vara möjligt att låta handelsrätten även omfatta hushållen. Är en sådan “privatisering” av koldioxidutsläppen, så att hushållen får del av skyldigheterna och förtjänstmöjligheterna, praktiskt och politiskt möjlig?

Ett “Energy Intelligent Europe” är en marknad på 50-100 Miljarder.

I Europaparlamentet gjordes ett tvärpolitiskt utspel undertecknat av bl.a. Anders Wijkman från Sverige. Man vill ge ytterligare skjuts åt grönboken genom att föra ut debatten i medlemsländerna, skärpa ambitionerna och lyfta fram konsekvenserna tydligare. Som t.ex den ekonomiska STORLEKEN av en omfattande effektivisering.

Initiativtagarna kommer från fem av Parlamentets partigrupper och från fem olika länder. Två av dem, Wijkman och Turmes, är veteranerna som uppfann uttrycket “Energy Intelligent Europe” i ett liknande utspel för några år sedan och som sedan kom att prägla omläggningen av EUs energiforskningsprogram.

I det nya dokumentet MEPs_call_for_EIE_2005.pdf pekar man inte bara på markandens omfattning utan tar också upp den stora bristen på kapacitet för uppgiften (se också weblog 10 juni).

Men de säger det bättre själva i sin pressrelease: “Energy efficiency is a bridge between the security of energy supply, employment, competitiveness and protection of the environment. An incredible potential for energy-saving is out there. It is a market valued at ?5bn-?10bn and represents thousands of jobs. But today it is almost impossible to access, as no genuine and integrated policy has been yet designed. At a time of oil price hikes, tackling the issue is particularly urgent. We need to build the right Europe-wide framework that will bring us impressive economic, social and environmental gains in a short period of time.”

En positiv kommission och ett positivt parlament. Vem kan stoppa utvecklingen nu?

EU vill “göra mer med mindre”.

Grönboken, med undertiteln “Doing more with less” (COM(2005)265 final), är klar och släpps lagom till midsommar. Man vill ta KRAFTTAG för att verkligen spara de 20% som man bedömer kan reduceras på ett för alla parter lönsamt sätt. Boken lanserar en diskussion om hur detta skall göras genom att ställa 25 olika frågor om tillvägagångssättet.

Grönboken (se också weblog 30 Maj) innehåller ett faktaunderlag som är sammanställt på ett sådant sätt att man kan spåra en distinkt vilja. Man frågar alltså inte OM det skall göras utan HUR. Man slår fast att det behövs specifika insatser för effektivisering. Man ser marknaden som ett instrument men visar också att den inte fungerar utan vägledning och offentliga förvaltningar skall vara föregångare.

samma sätt som IEA visat att välfärdsutvecklingen innehåller en långt större portion effektivisering än vi vanligen tänker på, visar man “Negajoulens” betydelse för Europa. Välfärden (även mätt som BNP) är inte länkad till energianvändningen.

Eftersom man vill göra full nytta av marknadens funktion nämnns särsklit behovet av Energitjänsteföretag (ESCO), Vita Certifikat och behovet av att utveckla finansieringsinstrumenten. Det senare både genom innovationer på marknaden och genom att utnyttja EUs institutioner mera målinriktat.

Ett alldeles särskilt glädjande tecken är att man i resonemangen också tagit in effektiviseringens betydelse för U-länderna (på samma sätt som IEAs chef gjorde i en BBC-intervju nyligen. Se weblog 7 Juni) samt påverkan på sysselsättningen. Ett starkt dokument som bådar gott inför framtiden. Nu är kommisionen värd en semester!

Förnybar energi och effektivare användning är som häst och vagn.

De betingar varandra. Ju mindre energi-intensiv användningen är ju större valmöjlighet finns att välja och klara tillförseln med förnybar energi. Den linjen driver REEEP, the Renewable Energy and Energy Efficiency Partnership.

REEEP är en snabbt växande global organisation med huvudkontor i Wien och som främst finansieras av Storbrittanien. Deras primära uppgift är att skapa partnerskap som får fart på marknaden och får den att växa. REEEPs ledning är mycket dynamisk och kan mycket väl ge organisationen en nyckelroll särskilt i användningen av Kyoto-mekanismerna och i utvecklingen av nya affärsmöjligheter.

Tyvärr är Sverige inte med (ännu) men ett stort antal regeringar medverkar redan. Det är väl inte orimligt att tro att Sverige går med eftersom Persson och Blair tidigare gjort ett utspel på området . Blair_Persson.pdf Även i det fallet kanske man kan tala om häst och vagn. Och visst borde Sverige ta plats på vagnen när man nu missat att vara häst.

Spara el med brådska

Det är titeln på en ny bok från IEA. Frågan är dock om det inte ger en felaktig uppfattning om ämnet. Ja, det brådskar att spara energi. Men nej, det skall inte göras med brådska!

Saving Electricity in a hurry” heter boken och den gör en genomgång av hur man hanterat krislägen i elförsörjningen i flera länder, däribland Sverige. Man kan ladda ned sammanfattningen från IEA och fä en översikt av innehåll och budskap. Boken anmäls också av ERA “Om elsparande i akuta lägen” om man vill ha en översikt på svenska.

Boken är rappt skriven och lättläst men budskapet är oklart och det blir inte bättre av att det torgförs med den titel boken fått anser jag. Man lanserar också en märklig distinktion mellan att spara snabbt och att spara långsamt samtidigt som man hävdar att flera åtgärder som tar tid att genomföra kan användas för att spara snabbt, som t.ex. att byta lampor, kylskåp, trafiksignaler och att göra besiktningar i industrin!

Boken ger emellertid flera intressanta uppslag till hur man skall bedriva kampanjer, gärna med humor, i lägen då natur- och klimatförhållanden motiverar särskild observans, t.ex. torrår och sträng kyla som ju kan prognosticeras med viss säkerhet. Författaren säger också att boken skall användas särskilt vid sådana tillfällen och däremellan läggas undan och förvaras på en säker plats. Kanske bokens bästa råd?

En oväntad minister

Om ni skulle tänka på vilka energiministrar i världen som manar till effektivare energianvändning. Skulle ni då ha räknat in Saudi-Arabiens oljeminister bland dem?

Men det har hänt. Vid en konferens i Washington i mitten av maj gjorde Ali Al-Naimi ett sådant uttalande. Eljest är Saudi-Arabiens inlägg i samband med konferenser om Kyoto-överenskommelsen av en helt annan natur.

Ministerns uttalande är naturligtvis välkommet. Ju fler röster som vi hör göra sådana här markeringar på hög nivå, ju lättare blir det för oss gräsrötter att se till att det händer i vardagen hemma hos oss.

Och om sedan detta följs upp med kraftfulla överenskommelser som t.ex i Danmark i förra veckan blir det ännu bättre. Det Danska avtalet omfattar 6 av 7 rikspartier i Folketinget och därmed 94% av dess röster!!

Sustainable construction på webben - “under construction”.

En ny svensk-brittisk webbplats om miljöanpassat (eller skall det vara uthålligt?) byggande har lanserats. Ett gott initiativ men är ännu så länge mest en byggplats.

Avsikten är att få en webbplats där kunskap om miljöanpassat byggande kan förmedlas till alla berörda yrkesgrupper. Man skall få kunskap och erfarenheter från existerande byggen och energifrågorna kommer högst på listan. Bakom initiativet står DEFRA i England och Miljö- och Samhällsbyggnadsdepartementet i Sverige.

Tyvärr är sidan idag mest en byggplats i sig själv och när man går in under rubrikerna finns oftast upplysningar om vad man har för avsikt att lägga in. Det finns några få objekt beskrivna mycket översiktligt. När man klickar på “contact” får man upplysning om adressen till DEFRA och telefonväxelnumret till de svenska departementen. Man kan registrera sig för att logga in och få tillgång till flera dokument och det skall komma ett lösenord med mail. Fortfarande efter två timmar har det inte synts till. Kan det bero på tidskillnaden mellan Sverige och Storbrittanien?

Syftet är gott och behovet är stort, men det finns få saker som är så avtändande som en plats för information där det inte finns någon. En webbsida är ett skyltfönster och vem vill handla i en butik där fönstret är tomt?

Ett hushåll - ett pris - en räkning.

Det finns de som hävdar att slöseri inte existerar så länge köparen betalar för vad han köper. Men vet köparen av energi det med den mätning och debitering vi har? Kan vi få ETT elpris och EN räkning, tack!

Vi har en mätare i källaren eller gömd i ett skåp. Den enda gång vi får en hälsning från den är när energileverantören sänder en räkning. Och då är budskapet kamouflerat till energikostnad, fast kostnad, certifikatsavgift, skatt och moms så det är inte lätt att veta vad jag betalar för. Efter avregleringen har systemet dessutom blivit ännu mera köparfientligt genom att man får två räkningar. En från distributören och en från leverantören. Och de kommer vi olika tillfällen dessutom.

Stefan Edman föreslår i sin utredning ?Bilen, Biffen, Bostaden? (förslag 3 på sidan 94) att vi skall ha ett helt rörligt elpris. Men vi behöver dessutom EN räkning så att vi överhuvudtaget skall ha en chans att förstå vad vi betalar för. När vi får det blir det också lättare att hushålla på ett riktigt sätt.

Danmark är ett föredöme för effektivare energianvändning.

Har ni hört allt tal om smutsig Dansk kolkraft - säkert! Men har ni också hört om allt Danmark gör för att effektivisera energianvändningen - mera sällan? Den 10 Juni gjordes en bred politisk överenskommelse i Danmark om att öka takten trefalt!!

I Danmark gör man sedan länge det som andra bara pratar om. Och nu kommer man att göra det ännu mer. Den politiska överenskommelsen sträcker sig till och med längre än den handlingsplan som lades fram så sent som i december 2004.

Man kommer att aktivera el- och fjärrvämeföretagen för att få bredare uppslutning och högre aktivitet. En särskild samordningskommitte skall se till att aktörerna samarbetar bättre. Byggandsmärkningen skärps och man skall göra avtal med byggbranschen om paket- och standardlösningar. Staten skall köpa energieffktiva produkter enligt särskilda kriterier och man skall förhandla med landsting och kommuner om att samma regler skall tillämpas av dem, se faktaruta.
image

Danmark skall också pressa på i EU för att direktivet om Eco-design snarast skall omsättas i verkliga normer.

Avtalet som gäller till 2013 har gjorts över hela den politiska skalan i Danska folketinget för att garantera dess stabilitet (Danska_avtalet_10_juni_2005.pdf ). Språket är lika klart och enkelt wink som avsikterna. Det svåraste är att de envisas med att ange energibalansen i PJ, men multiplicera med 0,2778 så blir det TWh i alla fall!

En vinnareindustri gömmer sig i kulissen

All industri som vill framåt organiserar sig för att synas och höras. Men inte de som sysslar med energieffektivisering, trots att de torde ha de bästa förutsättningarna.

Det finns industriorganisationer för sol, biobränslen, vind, kraftvärme, o.s.v., Och de är framgångsrika både genom att exponera sig för sina kunder och genom att “lobba” för sina intressen. Energieffektivseringen borde enligt alla uppskattningar av dess potential kunna ha en mycket större marknad, och motivera att de företag som arbetar där gjorde mer för sin egen sak. Så var är de? Och varför syns de inte mer?

Ett skäl är troligen att all alternativ energi är konkreta produkter. Effektivare energianvändning är ingen produkt utan en egenskap (bland andra) hos produkter som använder energi. Och alltså mycket svårare att visa upp. Ett annat skäl är troligen att några av de effektiviserande produkterna upplever inbördes konkurrens. Ett klassiskt exempel är frågan om man skall ha frånluftvärmepumpar i fjärrvärmeområden som försörjs från kraftvärmeverk. Det ena goda förtar det andra.

Electroux chef gör i Ny Teknik den 11 maj (se min webblog 22 maj) ett bra inlägg för att visa vitvarornas betydelse. Fler företag skulle följa detta exempel och framför allt borde de bilda en allians för att visa hur en effektivisering ser ut wink ! De små motsättningar som kan finnas borde inte hindra en kraftfull gemensam satsning från industrin själv. I synnerhet som det lönar sig!!

Bidrag eller lärinvesteringar

Är alla bidrag lika (som bofinken i den gamla historen)? Kan 70% stöd till solceller försvaras som lärinvestering?

I debatter om vilka åtgärder som skall sättas in för att skapa förändringar blir ordet “bidrag” ofta ett tillhygge som skall visa att stöd för en viss åtgärd är omotiverat. Ibland används ordet “kostnadseffektivt” med samma avsikt och kraft. Vem vill göra något som inte kan försvaras i termer av lönsamhet? Tyvärr stannar debatten ofta med dessa argument.

Den skulle emellertid blivit mera upplysande om man sett att vissa bidrag inte är bidrag utan investeringar i lärande. Det kan vara så när den produkt som får stöd utvecklas och senare blir konkurrenskraftig på sina egna meriter. Och det blir den när den åkt ner på lärkurvan tillräckligt för att utmana den existerande och förhärskande tekniken. I boken ?Creating Markets for Energy Technologies? finns mycket mera om hur detta går till.

För att dessa lärinvesteringar inte skall bli för kostsamma för samhället är det en viktig uppgift att identifiera nischmarknader där det finns en betalningsvilja som är högre än genomsnittet. I sådana fall begränsas samhällets kostnader samtidigt som man får en igång de privata initiativen.

Bidrag till solceller kan vara mycket motiverade och har gjorts till lärinvesteringar i många länder, men inte på den nivå där de Svenska bidragen lagts. Ett stöd med 70% är mycket svårt att motivera och skulle med stor sannolikhet kunnat ges en mycket mera kostnadseffektiv (!) utformning.

Ta inte bara tempen, skriv ut receptet också.

Byggnadsdirektivet och den Edmanska utredningens krav på “benchmarking” ger oss en uppfattning om hur det är ställt med byggnaderna. Vi tar tempen på patienten, men vi får inte glömma att be om receptet.

EUs byggnadsdirektiv och inte minst Stefan Edmans utredning “Bilen, Biffen, Bostaden” med dess krav på s.k. benchmarking av energitillståndet i byggnader ger oss en bra utgångspunkt för åtgärder. I en del debatter har vi också fått höra det vanligaste motargumentet, nämligen att det kommer att kosta pengar att få reda på husets energiprestanda. Vissa debattörer vill inte (eller kan inte?) se att det finns en plus-sida i kalkylen. Om man förbättrar husets prestanda så sparar man in kostnaden och det ofta mångfalt.

När man gör sin “benchmarking” bör den åtföljas av åtgärdsförslag (d.v.s. receptet) för hur man kan förbättra byggnaden. Sådana förbättringar kan ta sin tid, men om åtgärdslistan finns så kan man handla när det finns tillfälle. Danska erfarenheter av energibesiktningar visar just att åtgärderna inte kommer genast men så småningom och i samband med att man gör något annat med byggnaden.

Chefen för IEA i kraftfull maning till effektivare energianvändning

När IEA bildades kallades organisationen för “Oljeklubben” och mycket av aktiviteten har haft energitillförsel som fokus. Bara på den allra senaste tiden har man dock skärpt ambitionen vad gäller effektivare energianvändning.

IEAs chef Claude Mandil intervjuades i BBC-programmet Hardtalk den 1 juni. Intervjun can ses på nätet. Han understryker bland annat att effektivare användning är en metod att hålla energipriserna nere.

Intervjun med Claude Mandil är intressant i sin helhet när han går igenom världens oljesituation i en mycket öppenhjärtlig ton. Mycket av det han säger är också ovanligt att höra i dessa sammanhang. Han understryker att höga oljepriser inte är ett stort problem för I-länderna, men hämmar U-ländernas utveckling.

Men om Du inte kan bärga dig så spola intervjun till slutet och lyssna noga. Claude Mandils slutord “We have a lot to do immediatly. The main message to our governements is - Please be serious on energy efficiency!”

Hos ECEEE får man personalutveckling för 2000 SEK per dag.

Managment på internationell nivå. Fördjupning i olika ämnesområden såsom policy, teknik, marknadsföring mm. Och får möjlighet att träffa några av världens ledande personligheter och företag inom ämnesområdet.

Man kan själv under fem dagar plocka ihop sitt eget paket av 25 olika föredrag ur ett utbud av 160 stycken samt har fördjupningsdiskussioner med fördragshållarna och andra kursdeltagare.

Att det hela äger rum på Franska Rivieran är inte någon nackdel.

Det är ECEEEs summer study som ger denna möjlighet. Nackdelen är att detta tillfälle bara ges vart annat år. Kurserna tar emot 200-300 deltagare från främst Europa och USA, men har även stort Japanskt deltagande. Årets kurs ägde rum första veckan i Juni.

ECEEE står för ?The European Council for an Energy Efficient Economy? och idťn till dessa sommarkurser kommer från USA där det finns en motsvarighet som heter ACEEE. Deras kurser anordnas i Augusti jämna år och ECEEEs i Juni udda år.

Runt Europa är det allt fler företag som börjat få upp ögonen för möjligheterna som erbjuds när deras personal får ?nätverka? med kollegor internationellt på detta sätt, men ECEEE är öppet även för individer som blir medlemmar och vill kopplas in i nyhetsflödet. Kolla själv!

WLED och solceller i U-länder banar väg för ny teknik i I-länder?

Den teknik vi behöver kan utvecklas och få extra draghjälp genom de stora volymerna i U-länderna.

I en artikel i tidningen Science den 27 Maj visar forskaren Evan Mills (som doktorerade vid IMES i Lund) en möjlig väg för att förbättra belysning i U-länder där man saknar tillgång till el. En sådan lösning kan tas fram till ett pris av cirka 200 SEK och har då en återbetalningstid på högst ett år. Den använder lysdioder för vitt ljus, WLED, som försörjs med solceller.

Men uöver det intresse en sådan tekniklösning kan ha för användaren så kan vi ju uppnå betydande minskningar i koldioxidustsläppen i världen. Bara det borde göra alla som arbetar med handel med utsläppsrätter och den Kyoto-mekanism som kallas CDM (Cleand Dvelopment Mechanism) mycket intresserade.

Och som om inte alla dessa fördelar vore nog så borde själva teknikutvecklingen, och hur lärkurvan för LED-belysning och solcellsanvändningar påverkas, vara mycket intressanta för oss i I-länderna. Ty det är i våra länder där vi använder så mycket ljus i lokaler att vi måste kyla bort värmen, särskilt när solen står på, som de riktigt stora synergieffekterna kan hämtas.

 

 

Effektivare U-länder en hjälp för I-länder?

Vanligen tänker vi att Vi skall hjälpa Dem. Men 2 000 000 000 människor som saknar el kan hjälpa oss. Fast bara om vi hjälper dem först!

Två miljarder människor saknar tillgång till el. Det är illa nog men ännu värre är att deras alternativ för belysning bara ökar deras fattigdom. De är hänvisade till fossila bränslen för sina lampor och det är 300 gånger dyrare än att använda vanliga glödlampor eller 1600 gånger dyrare än att använda lågenergilampor. Av den totala summan som betalas för belysning globalt belastar 20% dem som nödgas använda fossilbränsle för sin belysning. Och de får 0,2% av ?belysningsnyttan?. Så fattigdomen blir bara värre genom att den fattige tvingas använda fossilbränslen till dåligt ljus! 

Och det angår oss alla eftersom fossilbränslet till belysning också svarar för stora koldioxidutsläpp. Mer än 1700 Millioner ton per år, att jämföra med utsläppen för motsvarande ändamål i IEA-länderna 240 Millioner ton! Så om vi verkligen oroar oss för växthuseffekten kan en insats för bättre belysning i U-länderna vara värt att satsa på. Och LED-belysning kombinerad med solceller är en intressant möjlighet.

Att ta itu med förutfattade meningar.

Eller p√• engelska “Debunking myths”, √§r inte det l√§ttaste. Men nu finns det en handbok som √§r gjord av Skeptical Science, en organisation som s√§rskilt koncentrerat sig p√• klimatf√∂rnekarna.

Den är kort och lättläst och behandlar i princip de områden som man också har att göra med inom beteendeekonomin, dvs det faktum att vi människor har en tendens att tänka fort men fel. Det lilla häftet kan också ha en särskild aktualitet i Sverige där vi befinner oss mitt i valrörelsen och snabbt känner igen hur argumentationen läggs upp av dem som vill ha våra röster.

Nu förtjänar det att påpekas att all argumentation inte nödvändigtvis står mellan myt å ena sidan och sanning å andra. Det är åtminstone inom politiken också en fråga om olikheter i värderingar. Men det skadar inte att veta mer om hur övertalning går till.

image

Läs mer