Trialog med en döv.

Efter påsk börjar trialogen om effektiviseringsdirektivet (EED). Då skall Kommissionen, Parlamentet och Rådet försöka komma överens. Av de utspel som gjorts av ländernas representanter i rådet så verkar chansen liten att nå något resultat värt namnet. ENDS har gjort en liten lägesrapport.

Just rådet och medlemsländerna är problemet. Om de inte är döva för de förslag som kommissionen och parlamantet knåpat ihop så verkar det så. Eller har de skrikit så högt att de inte orkat lyssna?

Eller skall man se det från den positiva sidan? Alla de politiker som talar om hur viktigt det är med effektivare energianvändning avslöjas ju obarmhärtigt nu när de inte ens vågar ta det första steg som skall leda till de stora mål som de satt upp. Och det kan ju vara bra att veta vilka de är.

Vågar IVA ta klivet nu?

Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) sparkar igång en utredning om energieffektivisering vars inriktning sägs vara 50% effektivare energianvändning 2050. I underlaget skriver man: “Ett energieffektivt samhälle, ... ska bidra till att minska hindren och hitta former för att öka incitamenten för att genomföra kostnadseffektiv energieffektivisering i olika sektorer i samhället. Projektet kommer att identifiera nya affärsmöjligheter och affärsmodeller inom området energieffektivisering.” KUL!

Och i upptaktsmötet fanns även energiministern med. “Om man skall nå 50% 2050 då är det kanske bäst att börja nu med att godkänna EUs direktiv” (tänkte hon förhoppningsvis?). Både EEF och Energirådgivarna kan vara behjälpliga.

Men IVAs

Intressant effektiviseringsrapport från Svenskt Näringsliv

Och inte minst är det en intressant överensstämmelse mellan deras tio punkter och de åtta som Energirådgivarna, EnergiEffektiviseringsFöretagen och Naturskyddsföreningen levererade i fjol.

På fyra (energradsvn.pdf)är man mycket nära varandra i synen på vilka åtgärder som behövs för företagen, byggnaderna och hushållen. Skillnaderna ligger mera i motiveringar och synsätt på hur långt man kan nå. Men vad spelar det för roll hur en bofink ser ut så länge den flyger, kvittrar och fägnar ögat?

Det viktiga är att vi på allvar tar itu med att få bort den energianvändning som inte är till nytta utan bara kostar sina köpare pengar i onödan. Och att den på så sätt friställda energin kan komma t.ex. svensk industri till gagn till ett lägre pris än vad det kostar att bygga nytt.


Danmark distanserar Sverige med hästlängder

Danmarks skriver energipolitsk historia säger man. Dels genom ett mycket omfattande avtal (2012-2020) om energieffektivisering, förnybar energi, kraftvärme, byggnadsomställningar, smarta elnät, biogas och förnybar energi i transportsektorn och dels genom den uppslutning detta avtal har i den danska politiken. Nittiofem procent av Folketinget står bakom!

Det innebär bland annat:
* Energiföretagens roll ökar och man skall inte bara spara det som EU föreslår i sitt direktiv d.v.s. 1,5 % per år utan fr.o.m. 2015 3% per år.
* Vindkraftens andel av elförsörjningen ökar till c:a 50%
* En samlad strategi för renovering av alla danska byggnader så att de tål framtida energiprisökningar

Just robustheten mot marknadsöverraskningar är uttalad och skall öka. Redan tidigare ligger Danmark bra till vid eventuella prischocker (se bild nedan). Övereneskommelsen bedöms också innebära några tusen nya jobb i Danmark.

I Sverige har man en annan inställning som kan sammanfattas som att “Vi använder mindre än vad vi skulle gjort om vi använt mer än vi gör nu”. Påståendet att man skyddar den energiintensiva industrin är bara nys när det handlar om att ta bort den onödiga energianvändningen. Den vi köper in och betalar för men som inte ger nytta. Istället försätter vi vår industri i en mera riskabel situation.

 

 

 

image

ILLUSTRATION från presentation vid seminarium om vita certifikat.

Energinyttoansvar (Vita certifikat och kvotplikt) i Sverige

Energimyndigheten har nu lämnat sin rapport om konsekvenser om energiföretagen skulle åläggas att medverka i energieffektiviseringen. De vill fortfarande hävda att ett sådant system inte är det bästa (även om de inte kan visa vad som vore bättre). Och de vill betona att det inte är det enda styrmedlet (vem har sagt det?) utan att andra är bättre (återigen utan att visa vad det är).

Men när Brasklappen är levererad så tonar de ändå fram en bild av ett fungerande system. Man skisserar t.o.m. i ett avslutande kapitel ett alternativ vars syfte är att realisera mera kvalificerade åtgärder med större spareffekt och längre uthållighet än om man bara jobbar med schablonåtgärder (lågt hängande frukter). Jättebra och värt att titta närmare på! Energirådgivarna, EnergiEffektiviseringsFöretagen och Naturskyddsföreningen har i sin rapport varit inne på samma spår, se ruta nedan.

Utredningens syn på energitjänstemarknaden verkar dock vara lite trubbig och om den tillämpas kan leda till att man bara flyttar intresset till en annorlunda “schablonmarknad”. Men som sagt man är på rätt spår.

Någon som däremot kört fast är Svensk Energi som påstår om den diskussion som pågår att:

Andra länders system innebär i korthet att myndigheterna gör långa listor på godkända åtgärder med schablonbesparing som sedan energibolagen utför själva, eller som det brukar vara, köper av konsulter. (Föga förvånande är det i Sverige enbart en organisation för energikonsulter som är positiv till detta förslag, med sig har de fått Svenska Naturskyddsföreningen.)

Den organisation man hänvisar till är sannolikt EnergiEffektiviseringsFöretagen som endast till en mindre del består av konsulter och som hållit ett uppskattat seminarium om Vita Certifikat och hur detta kan erbjuda hela effektiviseringsbranschen ett uppsving. Men EEF ser möjligheterna i allmänintresset att hushålla med världens resurser. För att göra detta i stor skala behöver vi nya affärsmodeller och nya konstellationer av aktörer. Installatörer, entreprenörer, tillverkare, grossister m.fl. och gärna med energiföretag. Och kanske också en och annan konsult.  grin

image

Civilisationens undergång?

Motståndet mot EU-förslaget till direktiv för effektivare energianvändning antar märkliga proportioner. Inte minst i Sverige där Svensk Energi anför styrkorna. Ordval och argument framställer förslaget som ett hot av monumental karaktär. Under rubriken “Blind EU-politik drabbar Sverige” skriver man bl.a. om det tak, som EU förslår i en bördefördelning av sparinsatserna att:

Det betyder att ekonomisk tillväxt i form av ökad produktion i pappersbruk och stålindustrin och nya fabriker som använder el faktiskt inte får komma till stånd. Man kan inte anställa personer för att möta en ökad efterfrågan utan de jobben hamnar i andra länder utanför Sverige, utanför EU.  Facebooks etablering i Luleå leder till en ökad elanvändning om 1 TWh årligen, liknande etableringar bör Sverige tacka nej till i framtiden.

Man har också i ett brev till svenska EU-parlamentariker hävdat att svensk energianvändning skall minska med 167 TWh.

Ett mycket vänligt omdöme om dessa framställningar är att det är fel - fullständigt käpprätt åt h-e FEL!

Följande gäller i det förslag som lades fram i EU-parlamentets utskott. Minskningen från 2007 till 2020 motsvarar 13,9% (från 48,1 Mtoe till 41,4 motsvarande c:a 78 TWh).
För att få ihop 167 TWh som nämns i brevet utgår man från en modellprojektion som skulle innebära en svensk användning är 2020 som ligger 16% över år 2007 (d.v.s. 55,8 Mtoe). Denna nivå förefaller klart orimlig om man ser hur den svenska energianvändningen ändrats sedan 1992. Man har inte ens under goda konjunkturer legat mer än 6% över värdet för 2007, se bild 1 nedan.

Sätter man EED-försaget i relation till vad den svenska effektiviseringsutredningen så ser man först att den av EU föreslagna besparingen (13,9%) är beskedligare än vad vi i Sverige ansåg vara lönsam potential (18%) och inte mycket högre än vad man ansåg vara “nåbart” (12%), se bild 2. Man kan som inspiration notera att Electrolux sparade 36% under en sjuårsperiod.

Tittar man på åtgärdsförslagen så finns det stora likheter vad gäller innehåll utom på en punkt och det är energiföretagens energinyttoansvar (kvotplikt). Så det är mycket väsen för väldigt liten skillnad.

Slutligen måste noteras att vad EED talar om och vad den svenska utredningen talar om är att eliminera olönsam energianvändning dvs att skapa resursutrymme genom att ta bort slöseri. På detta sätt skapas också utrymme för industriutveckling av många slag - särskilt så länge den är effektiv. Man kan göra mer med mindre!

image
BILD 1
—————————————
image
BILD 2

Tänk på ett tal

Och fördubbla det. Talet är 2 grader celsius. Det är nämligen mera troligt att temperaturhöjningen blir 4 grader. The Royal Society har samlat ett antal studier om vart vi är på väg både ifråga om temperaturhöjning och dess konsekvenser. Det är ingen munter läsning.

....half the world?s current agricultural land would become unusable, sea levels would rise by up to two metres, and around 40% of the world?s species would become extinct.
?The ecosystem services upon which human livelihoods depend would not be preserved,?

Varför blir det så här då? Ja vi kan ju undra över varför Europas politiker (inklusive de svenska) inte anser att ens den olönsamma energianvändningen skall minska. För en alltför hög energianvändning är ju en viktig orsak. Och runt om i världen så pågår ansträngningar att utvinna skiffergas som lösning snarare än att utnyttja förnybar energi.

Lärdomar från Samsö

De flesta av oss känner till att Samsö är ett storskaleexperiment att göra om ett samhälle till att bli 100% förnybart. Men vad har de åstadkommit och hur representativa är deras erfarenheter? Kan man anta att det som 4000 människor gör går att mångfaldiga 10-100-1000 gånger?

Deras egen bedömning i en utvärdering av tio års verksamhet är att om man skulle skala upp Samsö till Danmarks storlek och förhållanden så skulle det fordra investeringar på 90 miljarder ? men spara 8 miljarder varje år. En rimlig avkastning på att göra ett samhälle fritt från växthusgaser tycks det.

De rapporterar också att de lyckats med sina målsättningar vad gäller förnybar energi men inte effektivisering samt att man nått en del sysselsättningseffekter. De har också gjort intressanta iakttagelser om sambandet mellan demokrati och utnyttjande av resurserna i lokalsamhället. Det handlar ju om utnyttjande av allmän egendom.

Nu går de vidare till en andra etapp kallad 2.0 inom Energiakademiet. Och hav tröst Du som tycker att danska språket är svårt. All text finns på engelska också.

Ett större, längre och bredare perspektiv

Det är lätt att bli närsynt och att få tunnelseende i energidebatten. Rent av “sugrörsperspektiv” som en av deltagarna beklagade sig över i programmet På Spåret.  Vi skall ju försöka bedöma vad som kan (och önskas) hända men vi baserar vårt tänkande på ibland mycket tunt bevismaterial.

Därför är det kul att ta del av Gail Tverbergs information på sidan Our Finite World. Hon har samlat och bearbetat en del energistatistik som ibland sträcker sig nästan 200 år bakåt i tiden. Se exempel nedan.

Hennes analyser kan säkert ifrågasättas men de är nyttiga påminnelser om att det finns svarta svanar, när hon försiktigt påpekar:

The fact that things haven?t fallen apart so far doesn?t give the assurance that things never will fall apart.

image

Fransk storsatsning på solceller

Frankrike aviserar en storsatsning på solenergi där både EdF och Total deltar i att bygga upp ett “Center of excellemce” med flera hundra forskare. Detta center är ett av totalt sju som skall arbeta med förnybar energi och med “supergrid”-teknik.

Det kunde vara lätt av avfärda sådan här initiativ när det är valtider (presidentvalet i Frankrike) eller när det gäller att avleda uppmärksamheten från kärnkraften och dess problem, men volymen förefaller vara seriös. Det kan också vara ett kvittens på IEAs bedömning av solenergins framtid vilken redovisades för några månader sedan i en publikation skriven av - en fransman.

Passivitetens pris

OECD har just släppt en miljöutblick till 2050 där man varnar för kortsiktighet i energi-, miljö-, och klimatpolitiken. Passiviteten har ett pris! De listar därför vad som händer om man inte agerar och vad vi kan tjäna (ja tjäna på!) att starta nu! Det blir faktiskt mera kostsamt att starta åtgärderna senare och ännu mera kostsamt att inte göra något alls!

Det är värt att tänka på när vi nu ser alla partsinlagor om effektiviseringsdirektivet och där man i olika tonlägen vill påstå att vi inte har råd och/eller att det hämmar vår välfärdsutveckling. Sorry guys, det är inte välfärdsutveckling som väntar utan ofärdsutveckling om vi negligerar att sätta vår energianvändning i nivå med världens resurser. Det gäller både vår egen välfärd/ofärd och andras för det finns en etisk dimension i detta också.

På vilket sätt kan vi försvara en oproportionerligt stor energianvändning? Vår passivitet (om man nu inte vill använda ett hårdare uttryck, t.ex. ovilja) har ett pris. Och det är inte enbart vi som får betala när notan så småningom kommer.

Electrolux gör det som andra inte ens orkar prata om!

Kampen om EUs energieffektiviseringsdirektiv hårdnar. Och tonläget börjar bli högt. Vissa intressenter i Sverige spår industrins undergång om man skall åläggas spara 20% till 2020. Då är det en befrielse att se att ett av svensk industris flaggskepp, Electrolux, visa att man klarat nästan det dubbla mellan 2005 och 2012, 36% i hela koncernen, world-wide, se bild nedan.

På Energimyndighetens årliga tillställning Energiutblick får man ofta höra näringslivets byråkrater och talespersoner vittna om behovet att industrin skall få fasta, förutsägbara och långsiktiga spelregler och att de inte ens då kan garantera att man sparar i realiteten utan bara kan minska intensiteten (energi per enhet). Electrolux, som alltså representerar det riktiga näringslivet, visar att den bästa vägen för dem är att skapa sin egen långsiktighet genom att se till att man inte blir onödigt energiberoende.

image

Vill inte!

Om man inte hade hört det förut skulle man kanske reagerat och om inte resultatet hade varit så magert skulle man till och med varit imponerad. Energiföretagen energieffektiviserar nämligen för allt vad tygen håller så det behövs inte några ytterligare styrmedel eller mål som EU diskuterar och förbereder.

?We don?t need anyone to tell us to do energy efficiency, we are doing it right now,? said Claus Fest of RWE Effizienz GmbH in Germany. “A competitive market is much better than a regulated market, it is faster and cheaper,?

Och så här säger en annan företrädare för branschen:

A good way to stimulate the demand for energy efficiency services would be to create a sense of urgency among customers, said Paolo Quaini, of Italian energy company Edison. ?If customers do not have an urgent obligation, they will not take up energy efficiency,? he said.

Reaktionerna är inte särskilt konstruktiva. System för “energinyttoansvar” (vita certifikat) finns redan och fungerar utmärkt i andra länder både i Europa och i USA. Vi är på väg in i en ny värld med nya utmaningar och ny teknik där det behövs nya affärsmodeller.

 

Danska energiföretag är på bettet

DONGs vd hävdar att tekniken finns för at minska energianvändningen i Europas byggnader med minst 50%. Deras vice vd har tidigare uttalat sig om att energinyttoansvaret för energiföretagen (t.ex. genom vita certifikat) är en bra idé. Företagsledningen förefaller vara överens.

Våren kommer söderifrån!  grin

Kärnkraft, drömmen som sprack.

Det är The Economist som gör en granskning av läget i världen i en specialbilaga i sitt senaste nummer. Och på punkt efter punkt spricker drömmen. Inte minst kostnader och säkerhet. Man noterar t.ex. att kärnkraft kommer att fortsätta att vara ett politiskt fenomen och inte ett ekonomiskt om inte något revolutionerande tekniskt genombrott skulle inträffa, vilket man själv konstaterar är uteslutet.

Och ännu viktigare är deras resonemang om att kärnkraftens potentiella betydelse förblir marginell och “In a low-emissions world, the role of nuclear will be limited to whatever level of electricity demand remains when renewables are deployed as far as possible”.

Kanske borde den tankekonstruktionen vändas så att man i stället noterade att energianvändningen bör minskas (genom effektivare användning) och att man därefter kunde klara resten av försörjningen med förnybar energi. Då blir det ännu mer uppenbart att kärnkraften är onödig och kan bli en tekniskt olycklig parantes i utvecklingshistorien. Som sådan låter den sig väl representeras av bilden nedan som tagits ur tidningen.

image

EU-obligationer för energi?

Idén om att öronmärka medel för tillväxt för bl.a. energi, genom särskilda obligationer, är kanske inte så tokig. Bland annat eftersom det behövs utbyggnader av transmissionsnäten för att kunna hantera tillväxten i förnybar energi. Men skulle man inte kunna göra något tillägg med dragningsrätter enbart för de länder som ställer upp på 20%-målet för energisparande?

Vita kilowattimmar billigare än gröna

ECEEE hade för en tid sedan ett seminarium om vita certifikat i olika delar av Europa och har nu givit ut en rapport. I den finns bilden nedan som visar att energieffektiviserings (TEE) är billigare är förnybar energi (CV). Inte nytt precis men vore väl ett sätt för våra energiföretag att minska kostnaderna för energin?

image

Det är inte lönsamhet som saknas utan finansiering

Deutsche bank har gjort en studie av den amerikanska renoveringsmarknaden och funnit att den är ett intressant affärsobjekt. Bland finansieringsformerna hittar man en där energiföretagen kan vara till nytta (se tabell On-Bill varianterna). Den liknar lite det som Uppsala Energi gjorde för decennier sedan för att skapa marknad för lågenergilampor. De borde fått mera cred för den och framförallt mer efterföljare, men bättre sent än aldrig.

Deras rapport har dock också många andra intressanta iakttagelser som kan vara god läsning.

image

För det är väl bara en saga?

När man tar del av en del som sägs nu när kampen om energieffektiviseringen i Europa hårdnar så tänker man osökt på den här lilla filmen om tre små grisar och deras vedermödor. Men det skall väl ändå bara ses som en saga? Väl?

Baltiskt “toolkit”

SEI har låtit göra ett verktygslåda för yrkesverksamma planerare, politiker och företagare som vill göra något åt klimatfrågan. Den riktar sig till alla Östersjöländerna vilket gör att det finns översättningar på alla berörda språk, 12 stycken! Man kan dock undra över att verktygslåda heter toolkit på svenska, danska och tyska men inte på övriga!

Det är en kul idé som lämpar sig bra som introduktion, utbildning och för kontroll av hur saker hänger samman. Det finns också spännande exempel från alla de berörda länderna vilket kan både inspirera och bli underlag för samtal med likasinnande i området. Det kunde dock finnas mera om effektivare energianvändning. På engelska skriver de energy efficiency och översätter till svenska “energihushållning”. De svenska exemplen (från Gävleborg) handlar dock alla om energitillförsel.

Men verktygslådor är väl till för att utveckla? Både komplettera och vässa.

Det är nu den börjar

Striden om effektiviseringen i Europa. I en blog i European Energy Review med titeln “MEPs reach for the stars on energy efficiency” antyds några av problemen som nu kan vänta i processen. Inte oväntat kommer det att blåsa kring den flyktklausul som finns inskriven för att slippa energinyttoansvaret (vita certifikat). Ett av argumenten blir “Vad göras skall är redan gjort, / I herredagsmän, resen icke så fort.” Det sägs t.ex. att Österrike tänker åberopa att de redan sedan år 2000 uppnått tillräckligt stort sparande. Sedan tidigare vet vi att våra svenska förhandlare inte heller tillhör de progressiva.

Europa importerar bränsle för c:a 10 miljarder kronor varje dag. Så det borde finnas vissa incitament att göra oss mindre beroende av detta? Det finns självklart några som tjänar på att saker inte förändras. Svensk Energi t.ex. har tagit till de djupa brösttonerna och spår elände för svensk industri!

En av fördelarna med att bli äldre är att man hört en del förut. När man införde krav på avloppsrening på 1960-talet, när man förbjöd bly i bensin, när man ställde krav på katalytisk avgasrening, när man införde koldioxidbeskattning osv. Vid alla dessa (och säkert också andra) tillfällen skulle näringslivet tillfogas obotlig skada. Så det är inget nytt precis - att miljöåtgärder sägs skada näringslivet. Jo på kort sikt tvingas några att tänka om och några gör säkert förluster (polluter pays!) men på längre sikt skapas nya möjligheter, nya jobb och ny industri. Som är hållbar.

Så vi ser att det som hände i EU-parlamentets näringsutskott (ITRE) bara var en etapp. Nu börjar det och det är i medlemsländerna striden måste stå. Vi måste få våra svenska representanter att sluta motarbeta direktivet och vi måste se till att det i sinom tid implementeras. Och ovanpå det - Alla skall med!

Ett steg framåt för effektiviseringsdirektivet

EU-Parlamentets näringsutskott har nu röstat fram ett förslag som skall gå vidare till parlamentet för omröstning och som förhandlingsunderlag i EU-proceduren. Rapportören Claude Turmes och hans team har trots allt fått igenom det viktigaste verkar det. Inte bara ett effektiviseringsförslag utan även att man skall lägga undan utsläppsrätter i handelssystemet för koldioxid så att det skall löna sig att genomföra flera åtgärder. Förhoppningsvis kan dessa senare makuleras. Detta har inte bara kostat blod och svett utan även tårar ser man på den inspelade presskonferensen.

Några punkter som noterats är:
* Renovering av offentliga byggnader: Målet har ändrats från 3 till 2,5% av totala ytan som skall renoveras årligen
* Energinyttoansvar för energiföretag (vita certifikat) motsvarande 1,5% av försäljningen årligen. Här finns en flyktklausul för de länder som anser att de kan hitta på något bättre. Se också FSE, EEF och SNF inlaga i ämnet - “Vita certifikat - något för Sverige?”
* Offentlig upphandling skall göras med livscykelkostnad (LCC) som kriterium för lönsamhet
* Energibesiktningar skall göras av experter i alla större företag vart 4’e år fr.o.m. 2014
* Rättvisande månatliga räkningar och en kontakt för rådgivning om energitjänster
* Nationella färdplaner för att säkerställa att kraftvärmeresurser utnyttjas optimalt
* Energieffektiviseringsfonder som byggs upp av böter från dem som inte lever upp till reglerna och av existerande strukturfonder

På det hela taget är resultatet en stark signal som innehåller bindande (differentierade) mål men också bindande åtgärder.

BaksmÀlla?

BaksmĂ€llans viktigaste kĂ€nnetecken Ă€r ruelse och Ă„nger (vilket de flesta av oss vet?)! Är det mĂ„nne baksmĂ€llan som gör att Europas miljöministrar veckan efter beslutet om mĂ„lsĂ€ttningar för 2030 tuffar till sig nĂ€r det gĂ€ller 2020 och gör ett upprop för en grönare strategi?

Gian Luca Galletti, Italy’s environment minister, said: “[The agreement] paves the way for Europe to take a leading role on climate challenges. Our goal is a fair and ambitious global agreement, which would make all countries of the world responsible for a crucial issue for the future of the planet, setting out a model of socially and environmentally sustainable development

Visst! Om ni vill se det sĂ„. Vi skall inte hindra er - tvĂ€rtom! Se bara upp med hur vissa tolkar ordet “fair”.

Läs mer