Klimat för väder

I USA märker man att vädret kommit i olag, åtminstone om man inte är presidentkandidat för republikanerna, genom bl.a. tornados och översvämningar. Men det är svårt att skilja på väder och klimat. Men en artikel i Washington Post tar upp tådarna och sätter dem samman.

Kyoto efter 2012

Det är inte långt kvar tills dess att Kyotoavtalet löper ut. Ny ryktas att EU överväger någon sorts manöver som skall förlänga avtalet till 2018 vilket definitivt behövs om en del av de processer som ändå satts igång inte skall förfalla helt.

Men resten av världen då? Blir det som Winston Churchill sade om Amerikanerna att “Man kan lita på att de alltid gör det som är rätt, men först när de har provat alla andra utvägar”.

När man gör omelett..

...måste man knäcka ägg. Det håller nog alla med om, men frågan är vilka ägg som skall knäckas. Dina eller mina?

Vid ett möte på näringsdepartementet i fredags informerades om, och diskuterades, EU:s förslag till nytt energitjänstedirektiv med det organiserade Sverige, d.v.s. företrädare för olika intresse- och branschorganisationer. Det var väl få inlägg som överraskade. Det handlade mer om tillkännagivande av kända positioner och liturgisk uppvisning. “Vi vill inte ha höjda priser, höjda hyror, mera krav etc. etc. etc.” Och allt detta kommer att drabba oss om man inte ändrar, stryker, tar bort etc. etc. etc. För säkerhets skull illustrerades några inlägg med referens till Sovjetstaten, sjunkande BNP och onödig detaljreglering så att man verkligen skulle förstå allvaret. Ty i Bryssel har de inte förstått och är allmänt okunniga.

Nu skall det sägas att inget direktiv (och heller inget förslag) är perfekt. De kan ofta förbättras, ibland missar de sitt mål och avsikt men kan justeras. Men alltid utgör de en kompromiss mellan olika var för sig oftast helt legitima synpunkter.

Det finns dock anledning att lyfta blicken och fråga sig varför förslaget överhuvudtaget finns? Och det är helt enkelt att man vet att det finns en stor potential för effektivisering och som INTE realiseras. Något måste göras för att få fart på marknaden och dess aktörer. Vi vet att det finns en obalans på marknaden. Kunden vill ha nytta (kraft, ljus värme) men köper oftast för mycket energi. Om energiföretagen hade sålt nyttan istället skulle energieffektiviseringen varit en del av affären. Edison lär ha haft som affärsidť att sälja ljus från glödlampan men hans medarbetare övertygade honom om att det var lättare att mäta energin. Hade han framhärdat så hade han nog uppfunnit lågenergilampan direkt.

* Låt oss först slå fast att med energieffektivisering avses lönsamma åtgärder i den meningen att kostnaderna för åtgärden tjänas in genom sparade kostnader för energi. Därmed borde varje argument falla som säger att effektivisering medför kostnader och t.ex. ökade hyror.

* Potentialen för (lönsam) effektivisering är MYCKET stor, av storleksordningen 50% med bibehållen eller ökad levnadsstandard, vilket innebär att vi i de allra flest fall befinner oss på säkert avstånd från varje risk att t.ex. BNP skulle sänkas till följd av effektivisering. Det förhåller sig precis tvärtom! Minskad energiförbrukning genom effektivisering leder till möjligheter till ökad BNP, ökad energisäkerhet, minskad priskänslighet och ökad sysselsättning.

Något måste göras men såvitt framgick av fredagens möte skall det, enligt flera företrädare för “institutionssverige”, göras på ett annat sätt, någon annan gång samt av någon annan.

Orden tar makt över tanken - också i energipolitiken

Kvotplikt! Låter det inte lite Stasi, KGB och DDR? I originalet (förslaget till energitjänstedirektiv) står på engelska “obligation schemes”, vilket (med hjälp av google översättning) blir ungefär systemskyldighet. Men på EU-svenska i den översatta versionen har det blivit KVOTPLIKT - hu!  För den som inte uppfyller väntar väl en tid i Gulag?

Men var kommer idťn om systemskyldighet (ja kvotplikt då alltså) ifrån? Jo från det enkla förhållandet att det finns en obalans på energisidan. Det kunden vill ha från energisystemet är nytta (ljus, kraft och värme) men man får det ofta med en för stor insats av energi. Man skulle kunna använda mindre om man hade en annan installation. Eftersom kunden är den som investerar på användningssidan (installationen) och har dåliga möjligheter att bedöma sina alternativ finns en klar tendens till att investera för lite. På tillförselsidan görs investeringsbedömningarna med större kunskap om affärsmöjligheterna vilket ofta leder till att man har högre energitillförsel än vad nyttan kräver. Det råder en obalans som man ibland beskriver med skillnader i bedömning och kallar “implicit diskontering” (se figur nedan). Något som emellertid kan bringas i balans med DSM-åtgärder.

En sådan åtgärd skulle vara att göra maximeringen av nyttan (ljus, kraft, värme) till en angelägenhet för energileverantören och inte enbart maximering av energiförsäljningen. Man skulle införa en “systemskyldighet”. Det kan ju inte vara helt fel?  Metoden används idag i ett antal länder i EU och i hälften av USAs delstater.

Genom “systemskyldighet” kan man utveckla olika metoder för uppfyllelse och en av dem är att nyttja vita certifikat för att handla med åtgärder som kan minska kostnaderna och öka nyttan. Det är inte alldeles olikt handeln med utsläppsrätter. Den handeln minskar inte utsläppen (det sker genom att EUs länder fördelar kvoter till vissa företag och inom ramen för ett utsläppstak) men den minskar kostnaderna för måluppfyllelsen.

Systemskyldighet - Ja Tack! Kvotplikt - bevare mig väl! confused

image

Vi borde nog tjata om det här?!

Anders Wijkman skriver om hur viktigt det är att ta chansen att förändra energisystemet, till effektivitet och förnybar energi, och att vi får ett gyllene tillfälle när krisen ändå fordrar extraordinära insatser. Som talesättet säger: “En bra kris skall inte slösas bort.”

Han nämner de möjligheter som därmed yppar sig för EU och USA men det borde finnas plats för att också ta in Nordafrika i beräkningen. Flera av de studier som publicerats tidigare i år för Europa har också i någon omfattning berört Nordafrikas tillgångar av främst solenergi. Och vi har i svenska teknikmedia i åratal matats med uppslag på att överföra solel från Sahara. Det är nog nu som tillfället kan komma till ömsesidig nytta.

Men vi får nog tjata om det här. Åtminstone i en tid när man hellre talar om restaurangmoms som sysselsättningsskapande än om industriell utveckling.

“Setsuden” hjälper Kåberger

I Japan har man i spåren av katastrofen i Fukushima startat intensiva energisparkampanjer (Setsuden är det Japanska namnet för energisparande). Det bör vara en välkommen hjälp för dem som sedan vill täcka det resterande behovet med förnybar energi i Japan, t.ex. förre GDn Kåberger.

Vet vi egentligen vad vi vill?

Det är en fråga (som lika gärna kan vara ett påstående!) man ställer sig när och efter att ha sett Dan Arielys miniföreläsning (17 minuter) om beteendeekonomi. Den är väldigt instruktiv och dessutom rolig och borde kunna leda till en del omedelbara applikationer också när det gäller att arbeta med energieffektivisering.

I hans senaste bok “The upside of irrationality” visar han också hur många marknader är ofullständigt utvecklade ifråga om erbjudanden och affärsmodeller, t.ex. datorer, mobiltelefoner, finansiella tjänster, pensioner, försäkringar m.fl. Men han antyder också hur de skulle kunna förbättras och i grunden handlar det om hur man kommunicerar med kunder utgående från det sätt på vilket vi tänker d.v.s. med kognitiva brister. Vi är mera Homer Simpson än Mr Spock (Star Trek)! Det är i den boken han också lanserar IKEA-effekten.

Bortsett från att detta är underhållande och tänkvärt i allmänhet så borde denna typ av kunskap omsättas också i utformning av energipolitik och -åtgärder.

Slösa inte bort en bra kris

Nu om någonsin är det dags att påminna om denna visa sentens igen. Vi gjorde det när det började för några år sedan, men nu är det viktigare och kanske har vi bättre förutsättningar.

Innebörden är enkel. När ekonomin sviktar behövs insatser för att hålla den uppe bl.a. med investeringar som skapar jobb på angelägna områden. Och de viktigaste är sådana som bidrar till att minska utsläpp som spär på den globala uppvärmningen. Och till dem som ger mest för pengarna, både ifråga om minskade utsläpp och ökat antal jobb, är effektivisering av energianvändningen och i dess anslutning (släptåg) förnybar energi. Och i Sverige är vi så lyckligt lottade att vi har miljonprogrammet som en enastående resurs. Kom till Energirådgivarnas kongress för mera kunskap ifråga om dessa (programFSE.pdf)

I Tyskland har beslutet om kärnkraftavvecklingen skapat förutsättningar för att nu systematiskt genomföra investeringar för effektivisering och förnybar energi. Så för världens beslutsfattare borde ekvationen nu vara enkel och planen väl förberedd för ett konstruktivt spel. Eller hur?

Fuskar EU-ordföranden?

Det är svårt att veta vilket som är mest upprörande - handlingen eller ordet. Polen är ordförandeland för EU sista halvåret 2011 och, hävdas det, har fuskat sig till utsläppsrättigheter för 13 nya kolkraftanläggningar på tillsammans c:a 12 GW.

Det är illa nog, men kanske, eller mera, illa att Polens statsminister säger att Polen inte har råd med restriktioner för växthusgaser och att den Polske kommissionären uttrycker tvivel på växthuseffekten.

Eller är det riktigt allvarliga att nära nog alla andra tänker samma saker men inte uttrycker det i ord bara i underlåten handling? Energimyndigheten i vårt eget land luftade för en tid sedan tanken att energieffektivisering kunde vara “välfärdshämmande”.

Spännande marknadsreform i Storbritannien (med svensk klangbotten)

Eller är det rent av slutet på den fria elmarknaden som en bedömare i The Guardian antyder, åtminstone i dess mest vildvuxna form? Eller är det början på en grön(are) tillväxt och en säkerställning av ett fungerande energisystem? Eller är det både och?!

Bakgrunden finns i en proposition med följande element:

* Carbon Price Floor
* Long-term contracts (Feed-in Tariff with Contracts for Difference)
* Emissions Performance Standard (EPS) set at 450g CO2/kWh to reinforce the requirement that no new coal-fired power stations are built without CCS
* A Capacity Mechanism, including demand response as well as generation, which is needed to ensure future security of electricity supply.

Den ändrade synen på rollerna på marknaden (stat och företag i samspel) belyses i en intressant skrift om “The Entrepreneurial State” från DEMOS skriven av Mariana Mazzucato där man bl.a säger:

...it is a case for a targeted, proactive, entrepreneurial state, able to take risks, creating a highly networked system of actors harnessing the Introduction and summary
best of the private sector for the national good over a mediumto long-term horizon. It is the state as catalyst, and lead investor, sparking the initial reaction in a network that will then cause knowledge to spread. The state as creator of the knowledge economy.

Visst har vi också den erfarenheten i form av de svenska teknikupphandlingarna. Låt oss göra mer av den!

Lee Schipper till minne

Han kom, inte olikt Carlsson i Hemsöborna, som en stormvind in i energisverige. Han kunde, med sin “indikatorteknik” förklara mycket av det som varit fördolt för oss när vi grunnade över våra energiproblem. Och han gjorde det som en stormvind! Vi blev “mentalt” rufsiga och omskakade, men gradvis kunde vi också se i de där “spagettidiagrammen” vart vi var på väg och varför. För Lee gav sig inte förrän vi förstått att vår energianvändning var produkten av aktivitet, intensitet och struktur. Skulle vi kunna förändra den måste vi förstå delarna.

Lee var en multitalang och utöver sin förmåga att pressa sanningar ur statistiskt material kunde han som jazzmusiker vrida interpretationer ur sin vibrafon vilket han också gjorde som underhållning vid många energisammankomster (se bild nedan). Eller var det hans sätt att få oss att se och ana ny saker i det invanda? Ett sätt att öppna sinnena?

Han hade en förkärlek för de Skandinaviska länderna och inte minst Sverige. Av skäl som heter Agneta (hustrun), Lisa och Julia (döttrarna) som är den familj till vilka våra tankar går nu när han inte längre är bland oss. Men han är med oss fortfarande - i våra tankar. För det är få människor som lämnat så många positiva minnen bland så många medmänniskor. En värmande stormvind.

PS Ett av hans bidrag till att förstå energisverige finns i Energy Use in Sweden: An International Perspective och vill Du höra honom som jazzmusiker kan Du ladda ned Jazz meeting 1 med bl.a. låten Phunky Physicist skriven av Lee.

Drums ? Ola Brunkert
Electric Bass ? Stefan Brolund
Flute ? Björn J-son Lindh
Guitar ? Jan Schaffer
Piano ? Art Lande
Trumpet ? Ted Curson
Saxophone(s) - Christer Eklund
Vibraphone ? Lee Schipper

 

 

image

Teknik är nog bra, men det räcker inte.

Luftkonditionering har blivit standard. Vi klarar oss inte utan den….eller hur? Men om man behandlar människor som mejeriprodukter så går civilisationen under. Ungefär så sammanfattar man i en betraktelse om vårt behov av att kyla vår omgivning och som påpekar att man på många håll under generationer anpassat sig till klimatet och inte rumsklimatet till sig själv.

Dessa tankar tränger sig också på när man läser Bo Ekmans funderingar och förhoppningar på teknikutveckling och våra möjligheter att utnyttja tekniken.

Visst behöver vi den bättre tekniken men räcker det? I gårdagens kunskaper fanns också nyttigt vetande om hur man byggde och hur man anpassade sig till situationer. De skall inte ersättas utan nyttjas och återupptäckas.

Knakande tillväxt för förnybart

Rapporterar årets sammanställning från REN21 (se figur nedan).

Mindre imponerande är att kärnkraftens pågående projekt ytterligare försenas och fördyras.

image

Finns det en värld bortom BNP?

De flesta av oss är väl klara över att ett enda monetärt mått (BNP) är otillräckligt för att mäta ekonomisk/samhällelig framgång. Men ändå sitter vi fast i denna föreställning och matas med den från media och beslutsfattare om och om igen. De försök som trots allt görs t.ex. av Joseph Stiglitz, Amartya Sen och Jean-Paul Fitoussi att ge en mera nyanserad bild har svårt att slå igenom. Och visst är det lättare med en enkel förklaring än en svår även om den leder fel?!

Det har också Peter Söderbaum erfarit i sin kritik av den neoklassiska ekonomin och sina försök att mana fram ett mera facetterat synsätt med utgångspunkt i den institutionella ekonomin. Det har inte gjort honom populär överallt, men det som inte tar kål på en det härdar! Han fortsätter sin argumentation i en ny och mycket personlig bok som heter Bortom BNP - nationalekonomi och företagsekonomi för hållbar utveckling.

Boken är skriven i jag-form vilket först ger ett annorlunda intryck men sedan framstår som fullständigt logiskt eftersom han visar på att vissa nationalekonomers anspråk på objektivitet inte är rimligt och han citerar själv Gunnar Myrdals: “värderingar är alltid med oss”. Han redogör därför klart sina egna men också i någon omfattning sin väg till dem.

Söderbaum hävdar att vi inte behöver ett paradigm-skifte, men däremot samexistens av olika paradigm. Den neoklassiska synen är nyttig för vissa ändamål men inte tillräcklig. Och för att kunna hantera frågor om miljö och uthållighet behövs ett vidare perspektiv. Eller som han säger: “Marginalnyttan av ytterligare satsning på neoklassisk miljöekonomi är för låg”!

Två skäl (och en orsak) till oro.

Vi har fått ett nytt förslag till energitjänstedirektiv från kommissionen avsett att upphäva det gamla. Det ger skäl att vara orolig. Man har nämligen på mindre än två månaders tid lyckats göra markanta avsteg från sina egna principer och avsikter sådana de annonserades i en handlingsplan för energieffektivisering inom EU!

I handlingsplanen skulle energiföretagen åläggas att medverka i effektiviseringsarbetet (obligations - vita certifikat) och när offentliga sektorns byggnader skulle renoveras skulle det ske så att deras energiprestanda efter renovering skulle ligga på nivå med de 10% bästa. I direktivförslaget kan åläggandet på energiföretagen åsidosättas och renoveringsprestanda räcker om de ligger på miniminivå! Detta tummar alltså kommissionen på redan innan de börjat förhandla! Vad skall de tumma på sedan?

Ett andra skäl till oro är att det förefaller som om Sverige (och Tyskland) är de som är aktiva för att urholka direktivet. Detta framgår av ett förhandlingsunderlag som läckt ut.

Dessa skäl ger orsak till oro för vart vi är på väg. Under det senaste året har man av och till diskuterat hur Europa skall stå sig i konkurrensen med Kina och andra snabbväxande ekonomier. Svaret tycks enkelt. Vi står oss inte alls eftersom många av dem arbetar hårt med resurseffektivitet som gör deras produkter billigare och bättre. Frågan är vad vi tror att vi kan konkurrera med i framtiden? Eller skall vi sluta oss inom Europa och sälja obsolet teknik till varandra? cool hmm

Är effektivisering välfärdshämmande?

Det oroar Energimyndigheten i deras skrift “Indikatorer och beräkningsmetoder för att följa upp politik för energieffektivisering”. Man skriver:

Mål för energianvändningen riskerar att bli välfärdshämmande eftersom ett sådant riktar sig mot användningen av en produktionsfaktor, och inte den totala resursanvändningen.

Nu har energieffektivisering aldrig varit ett mål i sig utan ett medel att uppnå högre (eller lika) välfärd med lägre resursanvändning. Energimyndighetens oro skulle ha kunna vara befogad om vi hade legat mycket nära kapacitetsgränsen för effektivitet i energianvändningen, men det gör vi inte. Vi ligger långt-långt ifrån. Vi klarar dagens välfärd med halva energianvändningen.

Deras oro förefaller direkt gåtfull eftersom de också bekymrar sig för den s.k. rekyleffekten d.v.s. att när man använder mindre energi sparar man pengar som används för annat än det ursprungliga syftet. Man ökar alltså sin välfärd med de sparade pengarna! Detta behöver i och för sig inte vara önskvärt men välfärdshämmande är det inte.

Det behövs kraftfulla åtgärder för att de potentialer som finns verkligen utnyttjas. Myndigheten håller inte med utan vill bara att åtgärder skall vidtas om det finns s.k marknadsmisslyckanden och som det uttrycks i magistral ton i utredningen om Vita Certifikat:

Sveriges energipolitik bygger på energimarknader där styrmedel syftar till att ta bort marknadsmisslyckanden

Nu är det ju så att just för effektivisering så präglas den marknaden av sådana misslyckanden i hög grad. Därför är det glädjande att i bilaga 2 till rapporten om indikatorer läsa:

I de marknadsmisslyckanden vi diskuterat ovan finns ett underliggande antagande att hushåll och företag är fullt ut rationella i sitt beslutsfattande. Den vetenskapliga litteraturen (inom t.ex. kognitiv psykologi och beteendeekonomi) visar dock på förekomsten av olika former av systematiska snedvridningar i individers beslutsfattande, som med andra ord innebär avvikelser från perfekt rationalitet.

Förekomsten av en marknad är inte tillräckligt för att säga att den fungerar om inte aktörerna kan agera så som det förväntas. Törs vi hoppas att den fulla vidden av detta kan sprida sig inom myndigheten? Det har ännu inte skett i den föreliggande rapporten, men allt tar ju sin tid.

Och effektivisering är, som vi brukar säga, “Inte svårt men komplicerat” cool smirk

Lär känna din kommissionär

Den h√§r veckan b√∂rjar utfr√•gningarna av EU’s nya be√§ttning av kommission√§rer. Den 1 oktober klockan 18-21 √§r det den f√∂reslagne spanjoren Miguel Arias Ca√Īete som skall ha b√•de klimat och energi p√• sitt bord och den 6 oktober Alenka BratuŇ°ek fr√•n Slovenien som skall vara vice-ordf√∂rande samt teamleader f√∂r “Energy Union”.

Det kan bli sp√§nnande och det har h√§nt att kandidaterna snubblar p√• m√•llinjen men √§ven om de inte g√∂r det s√• kommer s√§kert en del av deras svar att avsl√∂ja i vilken riktning de t√§nker g√•. Mr Ca√Īete kan ocks√• f√• vissa sv√•righeter p√• grund av sitt engagemang med fossilbranschen.

Förhören i EU-parlamentet sänds direkt http://www.elections2014.eu/en/new-commission.

Läs mer