Klimatfrågan mera Julbord än à la Carte

Vår uppgift att lösa klimatproblemen är nog ofantligt mycket större, krävande och nödvändig, än vi ännu förmått ta till oss. Det är inte bara en fråga om att välja bland några åtgärder eller att peka ut några områden som mera viktiga. Det är en mängd saker som skall göras, göras samtidigt och som berör alla. Man får en aning genom att titta på IPCCs tabell (nedan) och bläddra genom deras senaste rapport. Det är ingen à la carte meny där man kan välja utan mera som ett Julbord som skall ätas igenom. Att det sedan finns möjlighet att lägga mera intresse på det man gillar mest är en annan sak.

Men låt oss fundera på detta när vi smälter Julmaten. GOD JUL och på återseende den 7 Januari för att ta itu med DET GODA NYA ÅRET!

image

“Balanserat och konstruktivt” var ordet sa Bill

Högtidstalen från Bali och från Nobelfestligheterna har klingat ut. Talen där alla visat att det är dags att agera NU. Eller som Thomas Friedman säger “Tänk Stort, börja smått, agera nu” i sin kolumn “Too late for later”. Knappt har dess ord formulerats förrän stora delar av etablissemanget är tillbaka där de vara innan. Nu är det Europas bilindustri som anser sig misshandlade av krav på att de skall uppnå mycket modesta utsläppskrav. De vill ha en balanserad och konstruktiv politik säger de.

Men det blir väl vi konsumenter som får se till att genom våra val visa dem vad vad balanserat betyder. Gärna understödda av ett “fee-bate” system som det franska, (se bild nedan). Alltså ett system som samtidigt bestraffar smutsiga fordon och belönar rena.

Om nu inte vi i vår tur passiviseras av uppgivenhet av den typ som säger att vi, som man säger, inte skall gå före betala andra för att göra det som vi redan skulle ha gjort. Vi bör inte glömma att det är våra gärningar som skapat dagens situation. Inte U-ländernas konsumtionsbegär!

image

Bild skannad från Le Nouvel Observateur

“Söta bror” i väster vallar om

Norge skall stärka sin profil och sina aktiviteter inför det möte i Köpenhamn som om två år skall ge oss ett nytt klimatavtal. Man sänder klimat-diplomater till strategiska länder och man förstärker det danska sekretariatet som skall förbereda mötet 2009. Och Sverige? Här sänder Finansdepartementet ut oupphörliga varningar för att “gå före” som det heter (se länkar nedan). Och regeringen säger att de “Vill se andra göra mer för klimatet!” . Ja se på Norge!

http://fourfact.com/index.php/weblog/arkiv/klimatfragan_kraever_flera_bollar_i_luften/
http://fourfact.com/index.php/weblog/comments/ga_foere_men_med_slaepande_foetter/
http://fourfact.com/index.php/webloggen/norrmaen_foer_kaernkraft/

Sa Du “två hål i väggen”?

Ni kanske minns den gamla kampanjen för att el bara var två hål i väggen? Det var då det! Dagens och ännu mera morgondagens kunder tänker annorlunda. Energin skall också ha kvalitet. IBM har gjort en studie i flera länder och ser bl.a. spännande likheter med hur mediamarknaden utvecklas (se bild)! Kommer YouTube att följas av YouGenerator!?

Två tredjedelar av de svarande var beredda att betala 20% mer för att få miljövänliga alternativ men bara en fjärdedel köpte förnybar energi. Så det finns marknadspotential.

image

Klimatfrågan kräver flera bollar i luften.

Om Sverige satsar på att minska utsläppen i andra länder får man mer för pengarna sägs i en rapport från “Expertgruppen för Miljöstudier” knuten till Finansdepartementet. Rapporten har en poäng och det är att särskilt åtgärder i den “icke-handlande sektorn” (transporter, hushåll, mindre industri) inte räknas mot samma pris som i den handlande utan värderas mera godtyckligt. Inom en handelsperiod (t.ex. 2008-2012) kan åtgärder t.o.m. komma energiföretagen till godo och därmed inte påverka de totala utsläppen. Taket ligger där det ligger. Å andra sidan är handelssystemet fortfarande under konstruktion. Perioderna kan antas bli kortare och omfatta alla sektorer så att den som gör åtgärden både kan motiveras och få sin belöning.

Utöver denna poäng så vilar rapporten tungt på antagandet att utsläpp är billigare i andra länder. Ett sannolikt felaktigt antagande enligt bl.a. tidigare inlägg i DN av professorer från de tekniska högskolorna och inte minst av Vattenfalls studie som redovisar s.k. “negativ kostnad”. Billigare finns inte.

Rapporten förutsätter emellertid också att för att ett sådant system skulle fungera fullt ut (1) bl.a. USA, Kina och Indien går med i Kyotoprocessen samt (2) att alla länderna engagerar sig i internationell utsläppshandel. Ingen av dessa förutsättningar råder och just detta har fått tusentals förhandlare att slita sitt (och kanske varandras) hår på Bali den gångna veckan.

Låg-pris hur länge?
Nu kan man handla med andra länder ändå genom de båda flexibla mekanismerna JI (Joint Implementation) och CDM (Clean Development Mechanism) och det är viktigt för att få en tekniköverföring till andra (lågpris) länder. Både JI och CDM är ännu så länge otillräckligt utvecklade. Ett av problemen är obalansen i deras utnyttjande eftersom de båda prioriterar tillförselprojekt och missgynnar effektivisering. Detta har till följd att man slösar med förnybara resurser bara för att man inte kan bromsa slöseriet i användningen!

I ett längre perspektiv så är emellertid förhoppningen att låg-prisländerna skall förändras och få ett högre välstånd med en bättre industri och högre produktivitet. Med detta för ögonen kan man tvivla på att den lågpris-resurs vi (och andra I-länder) skall köpa räcker så värst länge. Den gemensamma uppgift världens länder har är ju att MINSKA utsläppen. Inte att omfördela dem.

Teknikutveckling, hur och var?
Utredningen gör ett allvarligare fel när den hävdar att teknikutvecklingen inte är beroende av de åtgärder som vidtas i Sverige (och antagligen andra I-länder) utan att teknikutvecklingen beror av direkta FoU-stöd. Till detta anförs inget bevis utan en hänvisning till en tidigare utredning från samma grupp. Inte heller i den finns något sådant bevis utan bara ett allmänt resonemang som av någon anledning mynnar ut i att Sverige bör satsa på (mer?) kärnkraft. Marknadens roll för teknikutvecklingen och hemmamarknadens betydelse för att bygga upp industriellt kunnande lämnas alltså helt därhän!

Med dessa perspektiv kan man också undra varför och hur vi skall exportera en teknik som vi själva inte använder?! Vi kan ju dessutom råka ut för att den nya avancerade tekniken, som vi vill ha senare, utvecklas i de snabbväxande ekonomierna som idag har låg kostnad och att vår egen kompetens blir eftersatt. Ädelt - kanske, men klokt ? knappast.

Inte bara ekonomi!
Slutligen har vi den etiska frågan. Rapporten vill ju se tekniska lösningar och inte förändringar i livsstil. Utredaren antar att koldioxidskatten inte driver på den tekniska utvecklingen utan bara resulterar i t.ex “minskat bilåkande” (DN debatt 14 dec). Det är väl inte så illa? Allt bilåkande är säkert inte nödvändigt, men sedan undrar man om han tagit del av de ökande försäljningssiffrorna för miljöbilar? De representerar väl ändå en teknikutveckling?

Klimatfrågan är inte en fråga om Antingen-Eller utan om Både-Och. Det är flera bollar som skall hållas i luften samtidigt! Den här rapporten har bara en.

Hoppa över ett steg (leapfrogging)

Det finns en rad projekt vars syfte är att skapa bättre förutsättningar för befolkningen i Afrika. Många av dem avser elektrifiering och belysning. Några av de intressantaste nyttjar den mest moderna teknik som finns nämligen lågenergilampor (vita lysdioder-WLED) kombinerade med solceller för laddning. Men det finns variationer på temat. Att gå från fotogen till WLED och solceller innebär att man hoppar över minst ett tekniksteg, s.k. leapfrogging. Det innebär också att man hjälper till att utveckla både solceller och lysdioder, de senare har nämligen en stor variation i kvalitet. Och en sådan utveckling gagnar inte bara Afrika utan även våra industrialiserade samhällen!

Ett av projekten, Lumina, har gjort en intressant marknadsstudie av hur användare och kunder vill ha sin nya belysning. Till de intressanta rönen hör att man är beredd att köpa lite dyrare produkter och att man inte är så intresserad av att få dem subventionerade även om den egna ekonomin är (lindrigt sagt) ansträngd. Det finns flera skäl till dessa båda attityder, förklarade i studien, men kort uttryckt kan man säga att kvalitet och design har ett värde. Och möjligen att den ensidiga fokuseringen på (låga) kostnader inte räcker för att förklara varför saker händer eller inte händer.

Klimatomställningen skapar nya och hållbara jobb….

....inom energiområdet bl.a. vilket bekräftar att effektivisering är “Den nya basindustrin”!

Från Bali-konferensen och kring den haglar rapporter. En av dem som aviseras handlar om att arbetet att förhindra och bromsa klimateffekterna skapar ny jobb. Rapporten som är ett samarbete mellan UNEP och ILO kommer i början av nästa år men man kan få en aning om hur den kan tänkas se ut genom att se på en amerikansk studie om jobb med effektivisering och förnybar energi.

Den amerikanska studien arbetar med en metodik som använts i flera tidigare fall i USA och som har fördelen att också indikera vilken typ av jobb som tillkommer. Det kunde kanske vara värt att få en diskussion om produkters kvalitet och arbetets innehåll istället för den som Svenskt Näringsliv försöker få i sina julsagor. I dessa är det fortfarande högsta moral att köpa mer oavsett vad det är.

Förbud mot att sälja och hyra ut energislösande hus.

Det är ett av de tio förslag som läggs i en rapport från University of Oxford. Och förslaget avser alltså Storbritannien! Som har ett erkänt dåligt byggnadsbestånd, men som kan vara på väg att gå om vårt eget om denna rapports 10 förslag sätts i verket. Dess målsättning är att minska koldioxidutsläppen med 80% till 2050.

Hur vore det med en liknande rapport för det svenska miljonprogrammet?

image

En halv strategi.

Sex myndigheter har kommit samman och skrivit en strategi för Effektivare Energianvändning och Transporter, EET. Tyvärr blev det bara en halv strategi. Fyra av myndigheterna har beröring med transportsektorn och för dessa har drygt 50 förslag till åtgärder (styrmedel) elaborerats. För övriga sektorer finns 8 förslag.

Och för industri och byggnader kan vi notera att vi troligen redan lever i den bästa av världar. Det finns nämligen tre förslag varav alla redan finns: Handel med utsläppsrätter, System för skattebefrielse (PFE) och Märkning vid deklaration av byggnader. Förslaget om byggnadsdeklarationen är det mest nyskapande (!) eftersom man föreslår ett klassningssystem (se text nedan). Alltså precis det som Boverket frångått! Men så var Boverket heller inte med i utredningen!

Det strategiska elementet är ifråga om byggnader och industri nära nog obefintligt. Man skulle ha kunnat resonera om sambandet mellan energianvändning (intensitet) och förnybar energi (densitet). Man skulle ha kunnat ta upp frågan om olika ägarförhållande, byggnaders ålderskategorier och renoveringsbehov, kunskapstillgänglighet hos olika aktörsgrupper, teknikkvalitet och forceringsmöjligheter för utbyte, aktörskap på olika samhällsnivåer och i olika institutioner….. och mycket mera. Det är svårt att se varför man avstått från dessa resonemang eftersom det finns ett omfattande underlag.

Resonemanget om styrmedlen har en “von-oben” syn som för tanken till att man ser problemen som tillämpad matematik snarare än praktisk genomförande. Så kallade styrmedelpaket avvisas bl.a. med argumentet att överlappningar ger ökade administrationskostnader. Det är möjligt, men om vi verkligen vill åstadkomma resultat så kan en liten ökad kostnad vara motiverad? Varaktiga tekniska förändringar fordrar mer än ett argument. Ekonomi kan (men behöver inte) vara ett av dem, säger Robert Solow. En insikt som också bör ingå i en analys av styrmedel och framför allt i en strategi.

Tur i oturen kan vara att det ju alltid finns en möjlighet att komplettera det här halvfärdiga verket så att det verkligen blir en strategi. För det behövs!

image

Se upp för rekylen!

Ett ofta hett diskuterat fenomen är den s.k “reboundeffekten” (rekylen) av energisparinsatser. Kan man verkligen tillgodoräkna sig hela potentialen eller är det så att den sparade energin förslösas i mera konsumtion? Det har funnits ett inslag av “skadeglädje” hos en del debattörer och den mest extrema tolkningen (kallad Khazzoom-Brokes postulat) går så långt att den hävdar att efter effektivisering kan energiförbrukningen t.o.m. bli högre än före! Vilket logiskt borde leda till att alla effektivseringsinsatser borde göras så att vi utformade våra liv så energislösande som möjligt för att verkligen spara. Detta “postulat” tycks nu emellertid ha tillbakavisats för gott (?) i en rapport från UK Energy Research Center.

Kvar står emellertid problemet med den direkta rekylen, d.v.s. att när vi får effektivare utrustning köper vi större (t.ex. kylskåp eller bil) eller använder mer (t.ex. ha lågenergilampor tända längre). Vi har också den indirekta rekylen, d.v.s. när vi sparar energi för ett ändamål (t.ex. värme) och får mera pengar över så använder vi dem för att göra något annat som också använder energi (t.ex resor). Dessa fenomen bör beaktas, men vi skall också minnas att de studier som finns är gjorda i en tid när människors medvetande om klimateffekterna var lägre eller obefintligt. Problemet har emellertid diskuterats i utredningen “Bilen, Biffen, Bostaden”.

Ordförandelandet har mera visioner än kommissionen

När kommissionen häromdagen lade sitt förslag till strategisk plan kunde man konstatera att det var praktiskt taget tomt på innehåll. Portugal som ordförande, och initiativtagare i ministerrådet lägger ett s.k. visionsdokument som åtminstone är utförligare ifråga om just visionen. Och det behövs för att man skall förstå vad man skall åstadkomma. En minskad användning av energi t.ex. (se bild).

Man ger också ord åt visionen genom att deklarera en ny ERA som stöds av fyra principer (ELDH).
* Energy Efficiency
* Renewable and clean generation
* Advanced open and intelligent grid

där ELDH står för
* Efficiency (i alla led av energikedjan)
* Low Carbon (i varje system-segment)
* Decentralisation (som ger möjlighet för alla aktörer i alla led)
* Holistic Approach

Man argumenterar sedan för den kilstrategi (wedge strategy) som också beskrevs (med bra grafik som dock saknas på websidan)) i DN 2 december. Rapporten betonar också hur “marknadens lärprocess” skall utnyttjas bäst och illustrerar olika steg i denna.

Presenterat så här öppnar man för en sansad diskussion om hur flera olika kilar skall fogas samman. Effektivisering förblir störst och viktigast, vilket ordförandelandet illustrerar för ministerrådet. Efter att den kilen satts kan vi få de andra på plats.

image

Märkning av energieffektivitet

EUs märkningssystem med klasserna A-G har havererat sedan länge. Vi är många som “krävt” att systemet skulle vara dynamiskt, d.v.s. kunna anpassas i takt med att tekniken förbättras. Tillägget med klasserna A+ och A++ är ett sådant försök men dömt på förhand. Vad gör man när antalet + ökar? I Australien har man gjort en reformering av sitt märke med sex stjärnor så att man anger hur många gamla stjärnor de nya är värda. En sorts växelkurs för kvalitet så att säga.

I andra sammanhang har man föreslagit en glidande skala med uppgifter om energianvändning men utan klasser. Bra för de professionella men mindre bra för den stora kundkretsen. Och sedan kommer lösningen (se bild)! Föreslagen av vitvaruorganisationen CECED*. Barnsligt enkelt och ruskigt bra! Man vänder på klasserna och lägger in siffror i stället för bokstäver. Högst siffra är bäst och när tekniken utvecklas så lägger Du bara till en siffra! Som alltid när någon knäckt problemet förbluffas man över att ingen kommit på det tidigare.

En annan sak att förbluffas över är vårt eget Boverks val av i sammanhanget helt väsensfrämmande egen märkning av energideklarerade hus! Den verkar mera vara tillkommen som psykedelisk syntest (se bild). Varför gäller inte EU-anpassning i detta fall?

*OBS Dokumentet laddar upp som pdf i bakgrunden.

Figur1: Dynamisk märkning. CECEDs förslag
image
——————————————————————————————————————————————————-

Figur 2: Boverkets svenska deklarationshus
image

Vad vilja energiföretagen?

World Business Council for Sustainable Energy, WBCSD, har ett projekt som sysslar med energiföretagens möjligheter att uppnå uthållighet. Nåja om inte det så åtminstone låg-kol samhället eftersom de gärna tar med en portion kärnkraft. De har nu släppt två rapporter som utgår från IEAs Energy Technology Perspectives 2006, ETP, och som resonerar om hur lösningarna kan fogas in i energiföretagens sätt att fungera. En handlar om tekniken och en handlar om policies. Båda verkar ta effektivisering på djupaste allvar (se bild nedan).

Man saknar emellertid en viss insikt om hur det är i den egna verksamheten. Visserligen nämns både transmission och distribution men man tar inte upp den omvittnade ineffektiviteten i transformatorer.

 

image

Vems medvetande skall höjas?

Ett ofta förekommande förslag till åtgärder, bl.a. hos EU, är “awareness rising”, d.v.s. att man skall åstadkomma en medvetandehöjning. Underförstått att allmänhetens medvetande om klimat- och energifrågor skall höjas. Höjas till beslutsfattarnas nivå får man anta, så att åtgärder, även om de är obekväma, skall kunna genomföras med mindre motstånd.

Klokt, men det kanske är så att allmänhetens medvetande i just klimatfrågan har gått om beslutsfattarnas!? BBC har i en undersökning funnit att en majoritet av världens befolkning är beredd på uppoffringar för att lösa klimatfrågorna. Man kan säga att människorna nu väntar sig att deras beslutsfattare skall våga ta även obekväma beslut. Inte bara försöka finna smarta sätt att smita undan t.ex. genom att låtsas att ökad kärnkraft diskret och enkelt skall låta oss leva vidare utan tanke på morgondagen.

Ur den synpunkten skall meddelandet från kd applåderas (utan annat politiskt ställningstagande) när man meddelar att man “går emot” sitt eget vallöfte om att sänka bensinpriset! Det är just sådana beslut som folk börjar ställa in sig på och som det fordras att politikernas medvetande höjs till att förstå.

“Awareness rising” goes both ways!

Klart grabben skall ha ett kärnkraftverk!

Inför julen så skrivs det många önskelistor. En del publiceras på tidningarnas ledar- och debattsidor och där är det många som önskar sig (åtminstone) ett kärnkraftverk. Det finns vissa gemensamma drag hos dem som önskar och ett av dem är att de uppfattar energianvändningen som konstant eller ökande. Det finns flera gemensamma drag men låt oss vara diskreta. Det är snart jul så klart att de skall få sitt kärnkraftverk!

Men då skall vi gå till just kärnan i kraften, nämligen användningen. Belysningsbranschen har bedömt att enbart i den svenska användningen av el för belysning kan vi spara ett kärnkraftverk, c:a 6 TWh! (Se figur 1 nedan) Så ser vi till den riktiga kärnkraften så går det fixa!

- Jaså, det räcker inte med ett? Ni vill ha flera? Men då så, Philips Lighting bedömer att man kan få mellan 50-100 inom EU27, blir det bra?

- Fortfarande inte bra, tror inte på tomten? Men på teknikutvecklingen då (se figur 2 nedan)?

- Jaså, ni menar så! Inte lönsamt. Inte lönsammare än kärnkraft! Jodå - Det har ni Vattenfalls ord på att det är (se figur 3 nedan).

- Så visst skall ni få ert kärnkraftverk men det skall vara ett som verkar på problemets verkliga kärna - energianvändningen. Ett riktigt verk!

image
                                                FIGUR 1
image
                                                    FIGUR 2
image
                                                        FIGUR 3

Produkt- och installationsdesign för energieffektivitet

MÄnga av de produkter vi omger oss med Àr formgivna mera för att ha ett estetiskt vÀrde Àn för att vara funktionella. Det syns tydligt pÄ till exempel reglagen för att kontrollera temperatur och luftflöden i vÄra rum, men Àven pÄ tavlor (displayer) för att kontrollera belysning eller matberedning i kök eller armaturer för vatten i badrum och kök. Inte sÀllan Àr det symboler och grÄ text pÄ svart botten! Snyggt kanske men svÄrt att hantera - ibland omöjligt. Försök slÀcka ljuset i ett sammantrÀdesrum!

Ett angelÀget omrÄde borde sÄlunda vara att se över formgivning (design) till exempel frÄn det perspektiv som Thaler och Sunstein visar i sin bok Nudge
a) underlÀtta Komplexa val,
b) Visa Nyttjandefördelar,
c) Undvika misstag i anvÀndning,
d) FörstÄ konsekvenserna av anvÀndningen,
e) Ge Feedback (Äterkoppling) om driftlÀge,
f) Göra starten AnvÀndarvÀnlig.

Ett enkelt sÀtt att underlÀtta skulle kunna vara att anordna teknikupphandlingar för design som premierar produkter som Àr lÀtt(are) att hantera.

Det Ă€r emellertid inte bara produkter som bör ges en ”design” som attraherar och motiverar energieffektiv handling utan det kan Ă€ven gĂ€lla installationer. Effektvisering handlar inte bara om enstaka produkter som sĂ€tts in vid enstaka tillfĂ€llen utan snarare handlar om en process, en hĂ€ndelsekedja kan det vara intressant att se till hur man kan koppla Ă„tgĂ€rder frĂ„n flera leverantörer under en lĂ€ngre tidsrymd och ocksĂ„ se till om man kan underlĂ€tta för hur efterföljande steg skall kunna förberedas.  Ett kĂ€nt exempel Ă€r att man i Storbritannien ökat acceptansen av vindsisolering genom att erbjuda fastighetsĂ€garna vindsröjning som en extra och kopplad tjĂ€nst.

HÀr finns uppenbarligen stora möjligheter till utveckling av bÄde marknadens tjÀnster och styrmedel för att pÄverka acceptansen hos kunderna. Ett förslag som nÀmnts skulle vara att följa och stödja energideklarationerna sÄ att besparingar upp till en viss nivÄ (x%) skulle ges skattelindringar nÀr nivÄn uppnÄtts. Detta skulle ocksÄ kunna uppmuntra installationsföretagen till samverkan och gemensamma erbjudanden. MÄnga av ÄtgÀrderna genomförs av lokala smÄföretag som Àr kÀnda och uppskattade av kunderna men inte Àr motiverade att ta större grepp.

Läs mer

Månadsindelade arkiv