Vinnare och förlorare i miljötekniken

En artikel från Stanford Social Innovation Review diskuterar varför miljöinnovationer misslyckas och vad man kan göra åt det. Artikeln koncentreras på energiteknik. Rubriken är “Picking Green Tech’s Winners and Losers” och har fyra författare som alla är knutna till Harvard.

De kollar ett antal tekniklösningar mot fyra faktorer: Teknikhöjd, Komplexitet i existerande system(-lösningar), Konkurrens från existerande teknik samt Nytta för kunden (se bild).

Sammanfattningsvis kan man säga att bästa sättet att nå framgång är att adressera ett behov för någon kund(grupp) som saknar alternativ till tekniken ifråga och (naturligtvis) att tekniken löser något som kunden anser vara ett problem! Smarta nät har ett problem här även om det “hypas” i många sammanhang. Men, kort sagt, skall man finna en nischmarknad och det kan innebära omfattande internationellt samarbete bland annat med utvecklingsländer.

Utse vinnare (Picking winners)!!!  angry Man kan höra de förskräckta utropen från kritiker följda av ropen “Teknikneutralitet - generella åtgärder”. Nå om vi nu tittar i Stanfordmatrisen igen så finner vi att för många av de alternativa teknikerna som utgör alternativ till miljöskadlig teknik så är förutsättningarna mycket olika. 

Neutraliteten skall avse företag och “plockandet” avse teknik(områden) där några bland många företag kan finna en lösning som har bra prestanda och kan få konkurrenskraftig ekonomi efter en tid. Annars får vi väl fortsätta att vara “fina i kanten” och låta miljöförstöringen ha sin gång.

image

Från plockepinn till helhet och långsiktighet

Det har på sista tiden kommit ett antal förslag som syftar till att göra renoveringsmarknaden (och effektviseringen) mera ändamålsenlig. Det senaste är en utredning som föreslår att införa ett system med “effektiviseringsinteckningar” (energy efficiency mortgages) som baseras på att man har en säkerställd plan för effektiviseringen som utgångspunkt, till exempel med energideklarationer.

Här finns en viss likhet med ett tidigare omnämnt förslag att låta allt stöd till renovering gå till “konsortier” av företag som garanterade renovering till lågenergistandard och som avsåg fastigheten istället för ägaren som objekt.

Men också en likhet med det projekt som avser att göra energideklarationerna till färdplaner (roadmaps) för renoveringar så att renoveringstakt och -djup kan förbättras.

I de nämnda exemplen finns också mer eller mindre tydligt omnämnt “Multiple Benefits” som en del av bedömningsgrunden för renoveringsprojektens kvalitet. Håller vi på att få klart för oss att effektivisering går att få ordning på även om det är (lite) komplicerat?  cheese

Läs mer

Månadsindelade arkiv