Utan brist - Inget pris.

Det sliras en hel del när man rapporterar om priserna på utsläppsrätter. T.ex. så här på Formas hemsida:

Utsläppshandel är, vid sidan av direkta skatter på koldioxid, den enda metod som för närvarande används för att försöka minska utsläppen med ekonomiska styrmedel.

Koldioxidskatter är ett sätt att genom ett ökat pris minska användningen av produkter (fossila bränslen) som ger upphov till utsläpp, men utsläppshandel är ett sätt att allokera åtagandet att genomföra utsläppsbegränsning inom en given ram. Den som kan göra det billigast genomför åtgärder. Ramen bestäms av våra politiker och inte av priset. Men priset bestäms av ramens storlek.

Därför har vi anledning att bli upprörda över att EU-parlamentet för en månad sedan röstade ned ett förslag att frysa (och därmed begränsa) antalet utsläppsrätter.

Åtta av EUs ministrar (däribland Lena Ek) slår larm om behovet av begränsningar men även här verkar det slira ifråga om hur mekanismen fungerar. De skriver:

...we remain deeply concerned that the ETS as currently designed cannot provide the price signals needed to stimulate the low carbon investment needed now

Det är och förblir EUs uppgift att minska ramen så att systemet upprätthålls. Så vad menar de med:

“...market interference should be kept to a minimum,”

Det är de som skapar marknaden genom att lägga ett lock på utsläppsmöjligheterna. Det är inget att skämmas över - tvärtom. Vill ni ha fart på den här processen ligger bollen hos EU-politikerna- Skapa brist så får ni ett pris. Om efterfrågan är för låg, minska tillgången.

Sedan är det en annan sak att om priset vore högre skulle det kunna ge incitament att utveckla ny teknik för minskning och göra investerare mera intresserade av åtgärderna. MEN det finns redan idag en stor lönsam potential för minskning både inom den del av företagen som berörs av utsläppshandel och andra. Vilket borde göra våra beslutsfattare mindre räddhågsna för att minska antalet rätter för utsläppshandeln. Och våra företagsledare sugna på att skapa större ekonomisk robusthet och ökad konkurrenskraft.

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

Då och då kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina årliga skrifter. Som senast den här från en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men är det sant? Är det IEA som vilseleder? Så här förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jämför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

Två av de scenarier som presenteras är alltså reflexioner av vad som händer i världen och det som är på väg att hända till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (länder, samarbetsorganisationer mm). Det är bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser måste vi kanske rätta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv