Ruth Mourik argumenterar i en eceee-kolumn för att man skall lossa på kraven när det gäller att “bevisa” den vetenskapliga kvaliteten och tillåta forskare att vara mera fria i fältet mellan forskning och praktik. Det är en intressant tanke som utgår från att kraven på säkerställda forskningsresultat kan vara hämmande och bromsande MEN varför skall det bästa vara det godas fiende?

Jo det behövs mera aktivitet i den oklara zonen mellan vad som är “godkänd” forskning och det som praktikens folk sysslar med. De båda sidorna betingar varandra (se bild nedan) men umgås inte tillräckligt nära. En gång i tiden hade vi i Sverige en institution som hade just den “medlande” uppgiften mellan forskning och praktik. Den kallades Byggforskningsrådet men lades ned mycket på initiativ av forskningspurister. Men just en sådan funktion behövs om vi skall få fart på och inriktning på innovationer för framtiden som IEA pekade på häromdagen.

Så Ruths fråga är intressant men svaret är inte att minska kraven på forskningsarbetet utan att komplettera det med bättre kommunikation och tankeutbyte!