I söndagens DN restes förslaget att man skall ta fram en färdplan för ett energisystem med 100% förnybart. Undertecknat en Energiministern och av MPs företrädare i Energikommissionen. En sådan färsplan bör rimligen ha som startpunkt “effektivisering först” (Efficiency First) det vill säga det samma som utgör grundplåten för EUs energiunion.
Ett material med sådant innehåll och som lämpar sig utmärkt väl som grund för en färdplan har nyligen levererats till Miljömålsberedningen och vars sammanfattning kommer att presenteras här i några avsnitt med början nu.
Ännu effektivare energianvändning med mera utvecklade energitjänster
Det finns en stor oexploaterad potential för energieffektivisering och, som om den kunde utnyttjas, skulle innebära ökad tillväxt, flera jobb med större spridning över landet, minskad ekonomisk sårbarhet, bättre miljö och nya industriella möjligheter. För att nå dithän måste flera aktörer engageras och nya allianser mellan företag som är verksamma inom, och nära, energisektorn skapas.
Energieffektivitet händer dock inte av sig själv och det finns heller inget gyllene styrmedel som löser alla problem. Det handlar snarare om ett mera målinriktat samarbete mellan tre typer av aktörer, Myndigheterna, ”Effektiviseringsindustrin” och Kunderna/Användarna. Nyckelordet för deras samverkan bör vara att åstadkomma en helhet av alla de många bitar som behövs för att få mesta möjliga (energi-)nytta för pengarna - ” Ännu effektivare energianvändning med mera utvecklade energitjänster”.
Energieffektivisering är lönsam i sig själv. Den behöver inga bidrag men väl stöd för att bli mera ändamålsenlig.
Det finns en naturlig fragmentering på marknaderna där varje aktör gör sitt så gott man kan och med goda syften, men denna fragmentering skymmer också helheten. Nytta kan skapas med mera energi, men också med mindre, eftersom nyttan fordrar inte bara energi utan även en installation vars komponenter kan vara mera eller mindre väl valda. I dagens marknad saknas i stor utsträckning den översikt som behövs för att delarna skall kunna sammanfogas på bästa sätt.
För att mobilisera delarna måste vi ifrågasätta en del av det tankegods som styr dagens åtgärder. Det handlar om att:
• Vi måste bli bättre på att förstå hur kunderna tänker. Effektivisering är inte svårt men det är komplicerat. Det är så många åtgärder som skall sättas samman till en fungerande anläggning och åtgärderna måste genomföras under lång tid. Varje omställningstillfälle måste utnyttjas
• Vi måste sluta att prata enbart om hur lönsamt det är och istället också prata om andra fördelar som hör till (PLUS-värden) såsom, bekvämlighet, trygghet, produktivitet, offentliga utgifter och hälsa.
• Vi måste paketera tekniska lösningar från flera olika leverantörer till fungerande system som kompletteras succesivt över tiden och på ett sätt som ger kunden en trygg leverans. Affärsmodellerna måste bli bättre
• Vi måste få myndigheterna att samverka istället för att ensidigt tjata om hur viktigt priset är. I synnerhet när vi inte har något enhetligt energipris att förhålla oss till. Det behövs en nationell samordning med årligt rapportansvar till regering och riksdag.
• Vi måste arbeta med energisystemet och se till att det levererar nytta (ljus, kraft, värme) och inte kilowattimmar
• Vi måste få styrmedel som fungerar på kundens villkor. Ett exempel från England visar att lönsam vindsisolering inte blev av förrän man också erbjöd tjänsten att röja undan bråte på vinden!
Skrivet av Hans Nilsson, 2016-03-30.
(0) Kommentarer • Permalink