I sin bok “Phishing for phools” (fritt översatt “Jaga efter Jönsar”) visar två (beteende-)ekonomer, Georg Akerlof och Robert Shiller (båda har redan fått “Nobelpriset”) hur marknadsutvecklingen i stor omfattning skapar fiktiva värden snarare än välstånd. De utgår från att marknadstillväxten till största delen, mer än 85% under 1900-talets första hälft, enligt beräkningar av Robert Solow, beror av teknisk utveckling. Men att stora delar av denna utveckling leds i dubiösa banor. Krönet på detta kan sägas vara utvecklingen av det som kallas finansiella produkter och som resulterade i kraschen 2008.
Frågan är om utvecklingen kan påverkas i mera konstruktiv riktning och markanden kan knuffas (“nudgas”) i en riktning att ge produkter av värde för användarna? Svaret kan vara teknikupphandling (eller om man hellre vill använda ordet innovationsupphandling). Metoden har provats med framgång i USA, där den kallades “Golden Carrot”, i Sverige där vi kallade den teknikupphandling och nu i Indien i EESLs belysningsprogram kallat “Ujala”. Det har funnits små utvecklinsskott i EU och inom IEAs DSM-program. Världsbanken har dokumenterat och katalogiserat också flera andra varianter i PUBLIC PROCUREMENT OF ENERGY EFFICIENT PRODUCTS, Lessons from Around the World.
Man kan hoppas att om nu insikterna om att varken människor eller marknader fungerar med automatik och när IEA slår larm om behovet av regeringsinitiativ för att inte den nödvändiga energiomställningen skall stoppa upp, det också öppnas möjligheter att “knuffa” utvecklingen så att den åstadkommer nyttigheter och inte bara irrar omkring på jakt efter “jönsar”. I så fall kan man tänka sig fyra behovsområden:
1. Den växande floran av teknikkombinationer för effektvisering och förnybar energi där man lätt kan se ett behov av att se till att lösningarna kompletterar och inte motverkar varandra.
2. Design av teknik så att människor kan hantera den. Att funktionalitet sätts före estetik så att man slipper gråa symboler på svart botten för att sätta på spisen eller får styrdon (displayer)som gör det möjligt att släcka ljuset när man lämnar rummet eller sätta in rätt gradtal på ventilationen.
3. Att man gör återbruk (recycling) möjligt när apparater har nått sitt slutdatum eller att reparation och underhåll blir en del av funktionen
4. Att institutionella lösningar skapas så att PLUS-värdena (Multiple Benefits) kan bli en del av beslutet när man väljer lösningar, till exempel att de värden som tillfaller olika beslutsfattare kan upptäckas och fördelas (split Incentives)
Skrivet av Hans Nilsson, 2017-10-16.
(0) Kommentarer • Permalink