De flesta (nåja det finns undantag) tycks numera mena att tillväxt behöver ha ett innehåll, en riktning, en mening och att större inte nödvändigtvis är detsamma som bättre. Det mest remarkabla exemplet på omfattande tillväxt är väl Kina där en del av innehållet förhoppningsvis består i ökad välfärd för en fattig befolkning. Men det innebär ändå ett väldigt och ibland förödande tryck på naturresurserna.
Det är därför intressant att inflytelserika krafter i Kina arbetar med att bedöma BNPs “kvalitet”. Ekonomen Niu Wenyuan har gjort ett försök tidigare men fick ge sig efter kritik från provinserna där många tjänar sina sporrar (och förmodligen en liten hacka också) på att kunna rapportera höga tillväxtsiffror. Hans nya system bygger på fem kriterier: “local economic growth, social development, environmental quality, people’s living standards and government management” och har givits publicitet även i Kinesiska media.
Den andra storheten när det gäller kraftig tillväxt är Indien som har deklarerat intentioner att göra en “Natural Wealth Account” och att använda sig av en metod att bedöma just inverkan på naturresurserna kallad TEEB (The Economics of Ecosystems and Biodiversity).
Det kanske snart är dags för oss att revidera vår egen definition av “Utvecklingsland”. 
Skrivet av Hans Nilsson, 2011-09-20.
(0) Kommentarer • Permalink