EU-kommissionens klimatpaket tas på några håll emot som ett steg framåt. Visst är målet för växthusgaser (att minska med 40%) något att skriva hem om, målet om förnybar energi (27%) bättre än inget och den uttalade viljan att åtminstone försöka minska energianvändningen (med 25%) - kul att se att de åtminstone tänker på det. Så varför denna veklagan från miljörörelser och från “Clean energy”-branschen?

Connie Hedegaard raljerade lite med dem och med journalisterna att: “Ni behöver inte ta ansvar för överenskommelserna som vi politiker”. Chefskommissionären Barroso stönade lite och hänvisade till att de egentligen bara skulle behöva ett mål (nämligen utsläppsmålet).

Låt oss erkänna att några i kommissionen säkert fått ta mycket stryk bara för att komma till denna kompromiss. De skall ha beröm för det! Men de måste också få höra klagolåten, Därför att det som presterats kan förtjäna beröm enbart sett i ljuset av de politiska bataljernas granatkrevader. Inte i förhållande till vad situationen kräver. Naturen och klimatet kompromissar inte.

Connie Hedegaard framhöll också att det inte bara är Europa som måste göra insatser utan kritiken skall också riktas mot dem som gör mindre eller inget alls. Så sant, men den kritiken biter mera OM EU har höga mål än låga.

Barrosos påstående om att det bara behövs ett mål motsägs av de konsekvensbedömningar som gjorts av andra delar av kommissionen:

A single GHG target would in principle treat options for GHG reductions in a nondiscriminatory and technology neutral way. However, higher efforts geared towards energy efficiency and renewable energy beyond what is needed to achieve a GHG target would result in higher benefits relating to e.g., improvements in fuel efficiency, security of supply, reduction of the negative trade balance for fossil fuels, environmental impacts and health. A single GHG target is also expected to result in lower GDP and employment compared to a framework based on more ambitious targets for also renewables and energy efficiency, while macro-economic benefits associated with the recycling of auctioning revenues into lower labour costs would increase.

Så Barrosos påstående vilar på en gammal och vitt utbredd uppfattning om att marknadsaktörer agerar fullt ekonomiskt rationellt. Detta har inget som helst stöd vare sig i observationer eller forskning även om vissa av dem som hävdar så har professors titel.

Och Connie, varför skulle vi vara nöjda med en kompromiss när det faktiskt finns fördelar på ekonomins och det sociala området som inte utnyttjas?

Det är av dessa skäl som vi är missnöjda och måste låta detta missnöje höras. Det blir lätt i polemiken till att vi slår varandra i huvudet med procentsatser men det är viktigt att man inser realiteterna bakom. Dessa realiteter handlar om naturens tillstånd men också om mänskligt välbefinnande och om jobb!

Vårt missnöje kommer förhoppningsvis inte bara att höras utan än mera synas i aktiva handlingar vars yttersta syfte är att överträffa de mål som satts och de som man bara viskar om.