Det tycks finnas en inbyggd lockelse i gigantiska tekniska projekt och som attraherar investeringsvilja även när tekniken visat sig vara ett ekonomiskt “svart hål”. Sådana som suger i sig pengar som man inte ser skymten av sedan. Tunneln genom Hallandsåsen är ett sådant. Och ny kärnkraft tycks vara ett annat. De franska kärnkraftbyggena i Olkiluoto och Flammanville är slående exempel men det finns flera rapporterar The free Press.
Hela det franska kärnkraftsäventyret berättas i en ny rapport av Mycle Schneider (tidigare vinnare av det s.k. alternativa Nobelpriset, The Right Livelihood award). En slutsats, som inte dras i den rapporten, kan vara att gigantiska projekt inte går att stoppa oavsett hur mycket pengar de slukar. Det finns ett helt batteri av förklaringar; “Man kan ju inte avbryta halvvägs - Det blir (nog) bättre sedan - Tekniken kommer att förbättras - o.s.v.” För just kärnkraften visar studier att förseningar och budgetöverskridanden är regel snarare än undantag.
I fallet med franska Areva har envisheten och toleransen med de höga kostnaderna naturligtvis också att göra med militära intressen och Frankrikes (och dess presidenters) behov av att positionera sig på världsarenan.
Varför svenska pengar skulle kastas in i detta svarta hål är mera svårbegripligt. Särskilt som det finns en stor potential av billig effektivisering som ger mera jobb, skapar nya affärsmöjligheter och stärker energibalansen så att andra jobb tryggas.
Skrivet av Hans Nilsson, 2009-03-26.
(0) Kommentarer • Permalink