När USA lovade Indien tillgång till kärnkraftteknik trots att de inte skrivit på icke-spridningsavtalet var det början till en kedjeraktion som nu verkar sprida sig genom att Kina gör samma sorts överenskommelse med Pakistan. The Economist tar upp frågan och visar att den poliskår (deras uttryck) som skulle se till att civil och militär användning av kärnteknik inte blandades samman, den kåren är i upplösning.

Möjligen kan den civila sidan bromsas genom att det blir allt mer ont om själva bränslet. En bedömning säger att uranutvinningen har en “peak” precis som oljan och att vi är ungefär där just nu. Men peak eller ej lär inte bromsa dem som har andra syften än de fredliga.

Vi är inte ens i närheten av en peak av uran.
Det är en enorm gammal myt som inte blir sannare för att den upprepas.

Jag rekommenderar följande inlägg för att får reda på hur länge uranet räcker (den ena författaren tittar på hur mycket energi vi kan producera om vi vill att uranet ska räcka i 1000 år, det är allt annat än “slut”)
http://gronarealisten.blogg.se/2008/january/an-en-gang-hur-mycket-uran-finns-det.html
http://www.withouthotair.com/

Peak handlar inte om att “ta slut” utan om resursbehovet för att få en lönsam utvinning.