För det är väl vad vi kan behöva efter den glåmiga avslutningen på 2009 i Köpenhamn?
Diskussionen om vems felet var har en viss relevans i den meningen att man kanske kan undvika misstag i framtiden. Somliga säger att skulden ligger i öst (Kina). Bilden som cirkulerat med ett antal uppgivna västliga ledare men ingen representant från öst verkar tala för den synen. Andra säger att felet låg hos väst (EU och USA). De åtaganden som lanserades var för vaga och för sena för att kunna tas på allvar. Dessutom leder den industrialiserade världen utsläppsligan (per capita) stort och har större ansvar.
Det är inte helt lätt att förstå vad de olika parterna vill om man försöker jämföra de åtaganden som deklarerats. UNEP har en sammanställning och WRI en annan där man kan får lite mera insikt. Man kan också få en överblick genom de data som redovisades som bilaga till överenskommelsen i Köpenhamn (se bild nedan). Den tyder på att både EU och USA gör faktiska framsteg (om än otillräckliga), medan t.ex. Indien och Kina gömmer sig bakom en ridå genom ett redovisa intensitetsförbättringar (vilket är sant) vilka neutraliseras av hög ekonomisk tillväxt.
Men även om den Kinesiska retoriken antyder att man vill gå sin egen väg kan man notera att de bara några dagar efter Köpenhamnsmötet aviserade att de har för avsikt att introducera s.k. inmatningstariffer (feed-in tariffs) för att främja utbyggnad av förnybar el i Kina! Kanske en signal om nytändning?
Skriven av Hans Nilsson, 05:22 AM.
(0) Kommentarer • Permalink