Departementet har äntligen reagerat på att elpriserna sticker iväg uppåt. Liberaliseringen av elmarknaden gav oss möjligheten att “rösta med fötterna” dvs välja elleverantör till vi var nöjda. Denna påverkan tycks emellertid vara obetydlig. Den egentliga makten över elpriset sitter emellertid inte i fötterna utan i huvudet och fingrarna. Genom effektivisering kan vi påverka, men vi måste vara många som gör det. Och det är en hake - var finns den aktör som “aggregerar”  effektiviseringen? 

Skolboksteorin innebär att priserna sätts av efterfrågan och att tillgångarna rangordnas efter sina kostnader (se bild 3.1 från SOU 2002:7 nedan). På kort sikt och när man ligger nära kapacitetstaket kan man påverka “priselasticiteten” och undvika extrema pristoppar som eljest behövs för att hålla tillbaka en rusande efterfrågan som kan leda till driftstörningar. Redan ganska små justeringar kan ge stor prispåverkan.

På längre sikt gäller samma förhållanden. Effektivisering, som redan i sig innebär kostnadsminskning, innebär också prispåverkan (se bild 5.2 som försetts med tillägg för att visa konsekvenser av effektiviseringen). Så den egentliga makten över elpriset ligger hos konsumenten men fordrar samtidigt någon sorts organisation för att ge full effekt.

Men sedan finns behovet kvar att se till att inte andra samhällsaktörer motverkar de goda syftena genom sin ställning på marknaden.