Lite märkligt är det att tränade ledare inte ens kan lägga ut en “rökridå” som skulle antyda att de hade läget under kontroll och att COP 15 i Köpenhamn åtminstone skulle vara ett steg framåt. Om än aldrig så litet. Istället tycks det ha utvecklats till vad man kallar “a circle of blame” där alla skyller på varandra - laget runt. U-ländernas krav på att Kyoto-avtalet inte skall upphöra borde varit lätt som en plätt att hantera. Att prolongera tills det att ett nytt avtal är i hamn. Varför var det så svårt att komma fram till?

Storbritanniens miljöminister Ed Miliband, säger att det hela börjar likna en fars och att folk kommer att bli rasande om man inte kan uppnå något resultat. Men det kan lika gärna bli till ökade klyftor när ledarna kommer hem igen och säger att “Vi kämpade för er att ni skulle slippa betala. Det var de andra som inte ville!”.

Så låt oss då ta saken i egna händer. Vi vet ju att det finns stora möjligheter till effektivisering. Lönsamt och omfattande. Låt oss genomföra det i en vardaglig och ordnad revolution utan att fråga de ledare som ändå inte kan leda!

———-
PS Den FN-analys som läckt ut och som sammanfattar “löftesläget” den 15 december indikerar en CO2-koncentration på 550 ppm. Att jämföras med IEAs WEO på 450 ppm som “möjlig” och den av miljörörelsen önskade på högst 350 ppm för att klara 2 graders-målet.