Så snart samhället har ett problem hörs högljudda krav på mer forskning. Inte sällan från någon som har liten insikt i vad frågan gäller men som önskar att vetenskapen skall åstadkomma “ett genombrott”. Troligen hoppas man på att problemet skall kunna forskas bort så att allt blir som vanligt igen. Forskning som smärtlindring?

Ett sådant rop hörs från Björn Lomborg när det gäller klimatrelaterad “grön energiteknik”. Han vill att FoU-satsningarna skall 50-faldigas så att ny energiteknik blir överkomlig även för världssamhällets mindre bemedlade. Han avvisar satsningarna på vad han kallar subventioner för utsläppsminskande teknik i U-länder. Han åberopar i detta en studie som förordar “teknik-ledd” forskning i internationell tävlan som skall leda til genombrott (se ruta nedan).

DN och Hans Bergström hakar på Lomborg (inte helt oväntat) med ogillande av subventioner och gillande av tävlan om bästa forskning. Han citerar med uppskattning Thomas Friedman som också argumenterar för tekniktävlande. Men missar poängen att Friedman talar om ett tävlande som inbegriper marknaden och där man ökar takten i lärandet: “we can quickly move down the innovation-manufacturing curve and shrink the cost of electric cars, batteries, solar and wind so these are no longer luxury products for the wealthy nations but commodity items the third world can use and even produce.” Medlet är hos Friedman: “Only a market, shaped by regulations and incentives to stimulate massive innovation in clean, emission-free power sources can make a dent in global warming”