Ett EU-project, AID-EE, har samlat erfarenheter och råd i hur man går från ord till handling i energipolitiken. De har gjort mycket korta och innehållsrika iakttagelser av hur olika instrument fungerar (även från Sverige) och deras checklistor borde vara obligatoriska för att undvika några av de vanligaste överdrifterna och misstagen.

Hur många rapporter skrivs, hur många konferenser hålls, hur många flygresor görs för detta ändåmål? Hur mycket energi skulle sparas om man la ner hela s-i-en och i stället gick till handling? Man behöver inte utreda och konferera mer. Det är ändå mest kompisträffar för inbördes beundran.

Jag förstår din frustration!

Men jag håller inte med dig. Vi behöver utveckla, förstärka och permanenta nätverket för effektivisering och vi behöver rekrytera nya (unga) människor tilld det. Därför behöver vi också nya rapporter och konferenser så att dessa människor kan gå över i aktiv handling.

Om Du tänker på att effektivisering för några år sedan var en “icke-fråga” som sysselsatte några få av oss och för en stor grupp beslutsfattare var ointressant. Och sedan jämför med hur de låter idag så har vi ju ändå kommit en bra bit på väg. För att hålla processen vid liv så behöver vi också förstärka “kompis-gänget”.

Det mesta som sägs på en konferens sades på konferensen innan. PP med diagram som sägs visa hur mycket energi som kan sparas om man gör si eller så. Men - energikalkylerna är nästan utan undantag felaktiga. Så varför hålla på och veva dem på konferens efter konferens? Jag upprepar än en gång - de flesta kalkyler som visar besparingspotential är felaktiga.