Inför veckans möte i Europeiska rådet som kommer att bland annat handla om klimatfrågor kan vi konstatera att Sverige inte längre är sämst i klassen. Nu kommer det nog inte att vara till stor nytta eftersom det finns gott om andra bakåtsträvare så målsättningarna i Europa som helhet kommer att bli mycket modesta.

Junckers tillträdande kommission visade god vilja inledningsvis genom att chefen själv önskade att effektviseringsmålet skulle vara “minst 30% och bindande”, men sedan har ju en hel del hänt med de tillträdande kommissionärerna. Slovenerna krånglade till det genom att nominera en person som föll igenom och istället för att ersätta henne med sin superstar som tidigare varit miljölkommissionär kom man upp med ett nytt oskrivet blad och istället gick budet över till Maros sefcovic från Slovakien att vara vice ordförande och ansvarig för “Energy Union”.

Han kanske är en trevlig prick men har också ett grundmurat rykte som vindflöjel vilket i Slovakiska sammanhang bland annat innebär kärnkraftentusiast. Så vi får antingen hoppas att han forsätter att följa vinden (chefen) eller att Timmermans som är förste reserv efter Juncker och numera också ansvarig för uthållighetsfrågor är den som bestämmer.