Är vi på väg att få en mera holistisk* syn på effektivisering och lönsamhet i Europa? Vi är ju alla bekanta med resonemanget om att effektivisering skall bedömas genom kalkyl av vad varje enskild förändring kostar, dvs marginalkostnaden för varje liten del. En metod som bl.a. använts och gjorts populär av Mckinsey och som passar bra för att göra överslagsbedömningar för bl.a stora åtgärdsprogram, se figur A.

Men passar den för att bedöma åtgärder i t.ex. en enskild byggnad som ju är en helhet där delarna i hög grad påverkar varandra?
- Nej sade man i BELOK och tog fram en totalkostnadsmetod.
- Nej säger ECEEE och visar en bedömningsprincip som baseras på att man jämför paketlösningar, se figur B.
- Nej säger BPIE som visar hur de olika bedömningsmetoderna fungerar.

Äntligen kanske vi kan komma bort från det fragmenterade och kortsiktiga synsätt som gjort energieffektivisering till en smörgåsbordsfråga där man plockar lite grann då och då utan någon hänsyn till näringsinnehållet.
* Betraktelsesätt att helheten är större än summan av delarna och att inget kan beskrivas enskilt, fjärmat från sin kontext (Wikipedia)

Figur A: Åtgärdskostnad
————————————————

Figur B: Paketkostnad