För en vecka sedan publicerade The Guardian ett dokument (briefing notes) där departementspersonal i Storbritannien noterade att man hade svårt att nå upp till de EU-gemensamma målen för andelen förnybar energi och där man föreslog olika “trick” att lösa problemet. Särsklit uppseendeväckande var väl förslaget att också räkna in “low-carbon generation”. Den termen används vanligen när man inte törs/vill säga kärnkraft! Som därmed skulle ses som en förnybar resurs!! Svaret från 10 Downing Street är välformulerat och förefaller dementera de dåliga avsikterna utan att för den skull sätta personalen på pottkanten.

Nu förekommer den här sortens manövrer inte bara utomlands utan även hemma hos oss. Den politiska ledningen stakar ut en linje och uttrycker en vilja men någonstans på vägen urholkas intentionerna. Propositionen om effektivare energianvändning för drygt ett och ett halvt år sedan är ett vackert exempel. Om vi antar att det inte är regeringskansliernas försök till myteri så kan det vara tecken på dålig personalutbildning (och därmed svagt ledarskap).

I det Brittiska fallet borde väl ändå Stern-rapportens budskap ha nått ända ut i förvaltningen? Det var ju dessutom den nuvarande premiärministern Brown som beställde den. Och den rapporten framhåller att de länder som tidigt satsar på omställningen har mycket att tjäna som framtida leverantörer av produkter och kunskap.

Dessutom har deras förre premiärminister tillsammans med både den dåvarande Svenske och senare den Holländske kollegan skrivit brev till sina EU-kollegor om vikten att ta initiativ och gå före ifråga om effektivisering och förnybar energi! Kan det vara det Brittiska ministeriets hämnd på sin förre chef? Ett försenat myteri?