Är mer av allting, för några få, effektivt? Det är en möjlig fråga efter att ha läst ett inlägg på Harvard Business Review med titeln: “Our Economy Is Obsessed with Efficiency and Terrible at Everything Else”.

Eller är formuleringen bara spetsig för att locka läsare och egentligen inriktad på frågan om allt det vi producerar/konsumerar har ett värde och/eller rättvist fördelat? Oavsett vilket så leder det tanken till det som kallas “sufficiency” (tillräcklighet) och det kan vara nyttigt. Hur mycket är lagom?