Storbritanniens nye energiminister har lovprisat skiffergasen som räddningen för landets energipolitik. Han får nu mothugg av den Brittiska industrin som varnar för att man blir alltför beroende och alltför exponerad på en marknad vars priser visat sig kunna fluktuera kraftigt. Och Nicholas Stern pekar på att man kommer på efterkälken när det gäller att använda förnybar energi. Hur det går i kampen får vi veta senare i veckan när det inre kabinettet skall presentera huvuddragen i energipolitiken.

För att fullt ut förstå lockelsen i skiffergasen rekommenderas Anders Åslunds artikel om hur den amerikanska skiffergasen påverkat Gazprom och Ryssland. Då är det så mycket lättare att förstå till exempel Polens ställningstaganden.

Men det kan ju uppnå samma (och bättre resultat) genom energieffektivisering! Då blir man både oberoende, minskar kostnaderna OCH kan uppnå de politiska fördelarna som en försvagning av grannen i öst skulle innebära. Det senare är säkert en viktig bricka i spelet även om det inte ingår i den energipolitiska vokabulären.