Det kanske inte är klimatförnekarna som är problemet? Det kanske är alla vi andra? Vi som accepterar att klimatproblemen är verkliga men som inte kan komma oss för att göra något radikalt åt dem? Vi “smygfönekare” (stealth deniers)!

En rapport från RSA (Royal Society for the encouragement of Arts, Manufactures and Commerce) i Storbritannien hävdar att ungefär 2/3 av befolkningen genom sina förhållningssätt är bromsklossarna. Emotionellt (“Jag hyser ingen oro”), Personligt (“Det är inte mina aktiviteter som skapar problem”) och Praktiskt (“Det finns ingenting jag kan göra”).

I deras undersökning består den övriga tredjedelen till största del av rena förnekare och till någon del av sådana som konsekvent lever som de lär. Den första gruppen är det inte lönt att spilla krut på och den andra är föredömen men för få för att det skall räcka till. Enligt RSA behöver vi några människor som ändrar sig på ett sådant sätt att regeringar ändrar sig och då på ett sådant sätt att marknaderna ändrar sig.

Författaren till rapporten räknar i en artikel upp sju komponenter (Science, Law, Money, Technology, Democracy, Culture, Behaviour) i ett förändringsprogram. Och i en annan artikel försöker man beskriva hur man kan “rama in och presentera” (frame) åtgärder för oss som brottas med frågan om vad vi skall göra.

Värt att fundera mera över - även om det gör ont!