BPIE, Buildings Performance Institute Europe, har gjort en vägledning för företag i den offentliga sektorn som förvaltar byggnader så att de skall komma igång med renoveringar på ett organiserat sätt, Template for public sector renovation strategies.

Det är naturligtvis bra men när man läser igenom instruktionerna slås man av att de är så logiska, kanske för logiska? De tycks bygga på att de som är ansvariga för byggnadsbeståndet alltigenom är besjälade av att vara kloka och sträva efter “kostandseffektvitet”. Man misstänker att om så vore fallet så hade de kanske inte behov av denna vägledning utan klarar det själv.

Tänk om det istället är de som inte har alla de insikter som behövs eller - kanske vanligare - i sin omgivning har chefer som inte förstår behovet eller är tillräckligt intresserade? Det kanske behövs hjälp med argumenteringen eller hjälp med att skapa en sekvens av åtgärder som sträcker sig över en längre tidsperiod. Kanske en vägledning om de PLUS-faktorer (Multiple benefits) som skulle göra renoveringen attraktivare för inte bara de ansvariga utan andra som kan påverka projektet?

Men det kanske kommer i nästa vägledning?