Byggnadsdirektivet och den Edmanska utredningens krav på “benchmarking” ger oss en uppfattning om hur det är ställt med byggnaderna. Vi tar tempen på patienten, men vi får inte glömma att be om receptet.

EUs byggnadsdirektiv och inte minst Stefan Edmans utredning “Bilen, Biffen, Bostaden” med dess krav på s.k. benchmarking av energitillståndet i byggnader ger oss en bra utgångspunkt för åtgärder. I en del debatter har vi också fått höra det vanligaste motargumentet, nämligen att det kommer att kosta pengar att få reda på husets energiprestanda. Vissa debattörer vill inte (eller kan inte?) se att det finns en plus-sida i kalkylen. Om man förbättrar husets prestanda så sparar man in kostnaden och det ofta mångfalt.

När man gör sin “benchmarking” bör den åtföljas av åtgärdsförslag (d.v.s. receptet) för hur man kan förbättra byggnaden. Sådana förbättringar kan ta sin tid, men om åtgärdslistan finns så kan man handla när det finns tillfälle. Danska erfarenheter av energibesiktningar visar just att åtgärderna inte kommer genast men så småningom och i samband med att man gör något annat med byggnaden.