Ett antal personer däribland IF Metalls ordförande går i försvar för kärnkraften genom att svartmåla den tyska satsningen på Energiewende.

Argumenten mot Tyskland är försåtliga och vill göra gällande att man där ökat kolanvändningen och koldioxidutsläppen därför att man satsat på förnybar energi och effektvisering. Sanningen är att kolanvändningen i Tyskland ökat på bekostnad av gasanvändningen till följd av att kolpriserna sjunkit vilket i sin tur beror på att kolexporten från USA ökat när deras gaspriser sjunkit.

Deras andra huvudargument handlar om de så kallade inmatningstarifferna som påstås ha stått Tysklands konsumenter och industri dyrt. Sanningen är snarare att Tyskland till följd av dessa tariffer skapat konkurrensfördelar inom förnybar energi och skapat nya industrier. Kostnadsökningen har också (enligt EU-studier) snarare lett till att Tysk industri är energieffektivare än många andra länders och därmed också tåligare mot till exempel prisförändringar.

Herrarna är klart innovativa i sin argumentation och talar om “planerbar” kraftproduktion som ställs emot “väderberoende” något man kan undra över i ljuset av den svenska kärnkraftssituationen! Jämförelsen av den Tyska satsningen jämfört med den svenska statsbudgeten är också ett spännande inslag där äpplen ställs mot päron.

Men det man verkligen undrar över är hur svenska IF Metall och deras tyska motsvarighet kan komma till så olika slutsats om vad som gagnar landet bäst!?

Det säkraste sättet att göra Sverige till en andra rangens industrination är att ställa oss utanför de nya tekniska lösningarna och ösa pengar in i den föråldrade kärnkraften. Och det säkraste sättet att skaffa en energiförsörjning till låg kostnad och som dessutom skapar jobb är EFFEKTIVISERING!

Sanningen om Tyskland är att man rent politiskt planerar att avveckla både kärnkraft och kolkraft. Ur ett CO2-perspektiv kan det alltid diskuteras huruvida beslutet att avveckla kärnkraften var så särskilt klokt. Men som sagt beslutet var politiskt. Icke desto mindre kan man konstatera att Tyskland ligger i framkant vad gäller att minska sina CO2-utsläpp. Inget land har hittills indikerat lika ambitiösa mål som Tysland. Man har satt målet att minska med 40 % till 2020 i förhållande till 1990 års nivå. Detta i sin tur kommer att innebära inskränkningar i kolanvändningen och framförallt brunkolsanvändningen. Notera att detta också kommer att beröra Sverige och Vattenfalls aviserade planer att sälja sin kolkraft i Tyskland, vilket ur ett CO2-perspektiv får sägas vara tämligen oöverlagt. Att som Vattenfalls ordförande påstå att kolet i Tyskland är ett imageproblem är en grov förenkling av klimatproblematiken. Om IF-metall bekymrar sig för den tyska kolanvändningen kan vi lugna dom med följande besked! Den kommer att minska som följd av att Tyskland har tagit ledarskapet i klimatproblematiken!