Ett globalt kontrakt mellan I-länder och U-länder bör finnas med i en nystart i Köpenhamn. Det föreslår Anders Wijkman och Johan Rockström i en på alla sätt laddad skrift med titeln “Vi kan inte förhandla med naturen”. En av deras utgångspunkter är att det finns ny teknik för förnybar energi som inom kort kommer att vara konkurrenskraftig. Det är sant och har faktiskt framgått i IEAs material men har inte lyfts fram ordentligt, se figur nedan.

Det är alltså kritiskt att få till stånd en hög takt i volymsökningen genom aktiva åtgärder för “deployment”, (marknadsuppbyggnad), gärna i nischmarknader där det kan vara särskilt motiverat till följd av speciella förhållanden ifråga om betalningsvilja och/eller att konventionell teknik inte är tillgänglig.

Ett utmärkt exempel på hur både I-länder och U-länder kan ha nytta av varandra finns i det projekt som heter “Lighting Africa”. Dess grundid� är att människor som idag inte har tillgång till el skall kunna få bra belysning genom kombination av solceller, batterier och lågenergilampor (främst LED). Men detta innebär också att volymerna för både PV och LED ökar vilket I-länderna också får nytta av. “Deployment is local but learning is global” som Clas-Otto Wene, som fått IEA att fokusera på fenomenet tekniklärande, säger.

Det finns säkert flera sådana teknikområden där I-länderna skulle kunna motiveras, inte bara av självbevarelsedrift utan även med ekonomiskt egenintresse, att medverka i en teknikutveckling av det slag som figuren nedan visar.

Figur: Hur marknadens lärande påverkar konkurrenskraften för olika sorters krafttillförsel.
LR är teknikens “Learning Rate”, d.v.s. hur mycket kostnaden sjunker för varje fördubbling av marknaden
Etablerad teknik har redan stor volym och därmed svårare att fördubblas och därtill ofta låg “Learning Rate”. Kärnkraft t.ex.