Vem i hela världen kan man lita på?

Det pågår en trumeld av misstänkliggöranden mot FNs klimatpanel. Vissa med rätta, som t.ex. vad gäller uppgiften om hur fort glaciärerna i Himalaya smälter. Några ger upphov till ögonbrynslyftning, som t.ex. jargongen i e-mail mellan kollegor. Och några med rent sensationssyfte, som t.ex. att skoluppsatser och berättelser från bergsbestigare används som bevis för klimatförändringar.

* Fakta skall självklart återges korrekt och korrekturfel korrigeras. Majoriteten av oss har ingen aning om hur fort en glaciär smälter. Vi måste kunna tro på vad experterna säger och få misstag, oavsett deras orsak, korrigerade.
* Jargongen i e-mailkonversation mellan kollegor kan vara rå utan att expertis, syfte eller ärlighet behöver komma ifråga. Vem har inte, i affekt, skrivit ett obalanserat omdöme i ett mail eller SMS?
* Uppslag till forskning kan komma från de mest oväntade ställen, inklusive skoluppsatser och bergsbestigares berättelser. Lyssna på TVs “Snillen spekulerar” i samband med Nobelprisutdelningarna varje år och förundras.

Ett antal Holländska forskare har tagit upp frågorna om trovärdighet i ett öppet brev. De konstaterar helt torrt att när det gäller klimatförändringen i sig så är det en fråga om grundläggande fysik. De redovisar proceduren i klimatpanelens arbete och kvalitetssäkring samt ger förslag till några åtgärder som kan bättre förbättra trovärdigheten.

Vi kan vara trygga när det gäller orsak och verkan i klimatfrågan. Vi har anledning att diskutera frågorna om förändringarnas hastighet och effekter, för att nu inte tala om motåtgärderna, men vi har anledning att vara skeptiska inte minst mot “skeptikerna”. Vi kan betänka att en av de tidiga klimatskeptikerna, Bill Cline, menade att åtgärderna mot klimatförändringarna var att betrakta som försäkringskostnader. Man tar inte en försäkring därför ATT man vet vad som händer utan för att klara sig OM något inträffar.

Läs mer

Sök

Månadsindelade arkiv

Senast uppdaterat