En stor och snabb omställning till ett uthålligt samhälle kräver förmodligen mer av oss än vi riktigt fattat ännu. Mest märks det på att våra diskussioner om alternativen förs just i termer av - alternativ. Antingen -Eller! Men detta sätt att sortera verkligheten kanske är överspelat? Vi får också alternativen serverade med den vanliga kryddan. Nämligen påståendet att valet skall vara “kostnadseffektivt”. Men i förhållande till vad? Som Jörgen Nörgaard, Dansk professor, sagt: “Det kanske inte är kostnadseffektivt att rädda världen, men det kan vara en bra id� i alla fall!”.

Några exempel på att vi behöver “tänka utanför lådan”:

* Mat eller biobränsle? Kanske både-och! Det beror på vilket land vi talar om. Det finns mark där det inte föreligger någon konkurrens. Det finns också möjligheter att biobränslena stärker landsbygdens köpkraft. Men då måste de politiska förutsättningarna anpassas. Marknaden sköter inte detta med automatik.

* Köpa lokalt eller Handla globalt? Att bara se till hur maten transporteras kan leda fel. Man måste också se till hur den producerats, d.v.s. göra en livscykelanalys (LCA). Tomater från Norra Europa som producerats i värmda och upplysta växthus kan ha “mera koldioxid i sig” än en långväga transporterad variant.

* Konsumera eller Spara? Det borde väl vara uppenbart att konsumtion kan avse kvantitet eller kvalitet? Ja möjligen inte för dem som gjorde Svenskt Näringslivs kampanj före jul, men för oss andra. Men kanske är det en id� att byta ut även fungerande produkter som inte är utslitna om de är mycket energikrävande. Det hävdar åtminstone tillverkarna av vitvaror i Europa.

Det kanske är så att vi behöver göra ett massivt byte inte bara av livsstil utan också av de prylar vi omger oss med. I en stor uthållighetskampanj? Då skulle det också vara lättare att ta ställning till vad vi verkligen behöver?