I en intressant artikel i New York Review of Books recenserar Cass Sunstein, en av författarna till boken Nudge, en bok (Scarcity: Why having too Little means so much) som handlar om hur vi i många situationer kan komma att tappa fokus på de problem vi ställs inför. Vår “bandbredd” räcker inte till för att hålla tillräckligt många saker i huvudet och framför allt inte till för att vara så rationella som vi borde vara och som det allmänt antas att vi är.

Därmed får också föreställningen om “homo economicus” en rejäl törn och i dess följd tankarna på att alla lönsamma åtgärder redan skulle vara genomförda eller att det räcker med att skapa de formella förutsättningarna på marknaden. Det behövs mera styrmedel, “knuffar”, fantasi, ja rentav intelligens för att vi skall kunna utnyttja möjligheterna (potentialen) till fullo.

Vad vi framför allt behöver göra är att skapa bättre förutsättningar för energianvändarna att göra de rationella valen. Vi måste utveckla produkten (effektivisering) och sättet att tillhandahålla den genom att ha bättre erbjudanden - affärsmodeller. Idag lägger vi hela bördan att välja, beräkna och kombinera en myriad av olika åtgärder på en stackars kund som inte rimligen kan fånga hela komplexet av olika åtgärder. Effektivisering är inte svårt men komplicerat.

I vissa fall påstås att kunderna är lata, ointresserade eller dumma därför att de inte väljer ett alternativ som är uppenbart bättre för dem. Men vi som erbjuder tjänsterna och produkterna - vi anstränger oss inte tillräckligt för att göra effektiviseringen mera tillgänglig och lättbeställd. Så vem är lat och dum?

En av medförfattarna till den recenserade boken visar i en underhållande kvartslång föreläsning på webben att vi har mycket kvar att göra och på många områden. Men först måste vi skärpa oss och försöka förstå hur riktiga människor fungerar och inte hur de gör i världsfrånvända ekonomiska modeller.