Det är kanske rätt att leda bakifrån när man byter riktning.

Besvikelsen är stor inför konferensen RIO+20 och i The Guardian noterar man att ledningen inte är att vänta framifrån därför att våra politiker blivit alltför teknokratiska. De tar inte befälet förrän trycket bakifrån blivit för starkt.

Detta är ju ett fenomen som vi har anledning att begrunda när vi funderar över varifrån ledarskapet skall komma när det gäller effektivisering av energianvändningen i Europa. Kommunerna blir nog viktigare som trendsättare och vägvisare. Energycities har i ett nytt dokument pekat på behovet av mjuka åtgärder på områden där kommunerna har stort inflytande, som drivkraft för teknikomställningen (de hårda åtgärderna). De räknar upp följande:

* Visioning: setting up long-term energy & climate local strategies and targets
* Implementation of innovative technologies: uptake of sustainable energy technologies
* Financial innovation: implementation of innovative financial instruments, setting up new business models
* Social innovation: inventing and implementing new local governance, communication, ways of mobilizing local actors & citizens, changing behaviour, etc.
* Networking: new ways of exchanging knowledge & innovative practices, taking multi-level actions, etc.

I den uppräkningen kan man undra över att det gamla uttrycket “planering” nu heter “Visionering”, men OK bara man gör det!


Men det är kanske inte fel att ledarskapet kommer bakifrån när man skall byta riktning?  Kanske har detta rentav stöd i Bibeln “Och se, då skola somliga som äro de sista bliva de första, och somliga som äro de första bliva de sista.” grin

IEAs Sustainable Development Scenario. Ett genombrott

IEA presenterar ett nytt grepp i årets World Energy Outlook, WEO, med sitt Sustainable Development Scenario, SDS (se också bild 1 nedan), som de motiverar så här:

(The) approach of treating individual policy goals in isolation has limitations. The 17 SDGs of the 2030 Agenda for Sustainable Development formally came into force in 2016. The SDGs, for the first time, integrated multiple policy objectives, recognising, for example, that ending poverty must go hand-in-hand with strategies that build economic growth and address a range of social needs, while also tackling climate change and strengthening environmental protection. Just a few months later, in November 2016, the Paris Agreement entered into force, and around 170 countries have now ratified it. It builds on the NDCs offered by those countries, primarily to address climate change, though many countries put their contribution in the context of other policy goals, including ending poverty or reducing air pollution.

There is a clear need to shift towards integrated policy-making.

Detta scenario ersätter det gamla “450 ppm"scenariot eller “2DS"senariot som de använde för att visa hur långt man borde gå för att klara klimatmålet enbart. Däremot kontratserar de det nya emot det traditionella “New Policies” scenariot som visar vart vi är på väg enbart med de beslut som fattats i världens olika hörn. Och som synes i bild 2 är det fortfarande energieffektvisering som är det stora numret för att klara världens behov av förbättring.

Och att klara uppgiften fordrar en ökad investeringstakt på alla fronter, se bild 3, (utom fossilsidan där man sparar ordentligt, se bild 4.

Läs mer

Månadsindelade arkiv