William Nordhaus lanserar i The New York Review of Book en idé om en klubb för klimatåtgärder. Hans utgångspunkt är att de klimatöverenskommelser som görs och förväntas kommer att präglas av gratisåkande (free riding) det vill säga att länder kommer att hoppas att någon annan vidtar åtgärderna som de själv kan dra nytta av.
Detta i sin tur baseras på tanken att klimatåtgärder bara har en orsak och en verkan. Ett tänkande som är naturligt inom den neoklassiska ekonomin men som effektivt vederlagts av till exempel IEAs arbete om “Multiple Benefits”. Det skulle i sin tur kunna hanteras om länderna insåg att till exempel energieffektvisering ger många fler fördelar än bara minskad klimatpåverkan.
Men icke desto mindre har Nordhaus en poäng när han föreslår att de länder som tar sin andel i klimatbekämpningen också kan få ömsesidiga handelsfördelar. Han noterar att det kan vara svårt att genomföra men förefaller vara klart motiverat.
Skrivet av Hans Nilsson, 2015-06-29.
(0) Kommentarer • Permalink